Extramaterial: Carl von Linné - medicinhistoriska museet

Intervju med museichef Urban
Av: Magnus Hedman

Urban berättar:

Professorer i medicin i Uppsala. Uppsala Universitet är ju Sveriges första Universitet som körde igång redan 1477. Men sedan somnade verksamheten faktiskt av till en bit in på 1500-talet och kom igång först igen 1523.

Magnus – Så det var stillastående en tid då?

Urban: Ja det gjorde det, eftersom den drivande bakom tillkomsten av universitetet, var den dåvarande ärkebiskopen Jakob Ulvesson.  När han gick i pension var det ingen annan som drev på det hela. Sedan kom Gustav Vasa och reformationen och då var han väldigt misstänksam mot Uppsala Universitet, för det var ju en katolsk institution.

Magnus - Och det gillade inte han.

Urban: Nej och han gjorde ingenting för att få fart på det, utan de svenskar som ville studera fick bege sig ned till kontinenten.

Men sedan insåg man längre fram att om studenter åker iväg då har vi inte kontroll över vad de gör eller var de hamnar. De kan ju åka till katolska universitet och sedan komma tillbaka till Sverige med irrläror och sprida dem. Så det var faktiskt anledningen till att man återupprättade universitetet, då hade man en institution som man hade kontroll över.

Men medicin, det var länge ett eftersatt område så att första professorn i medicin som utnämndes dröjde till år 1613.  Han hade redan 1592 fastslagit att Uppsala Universitet skulle ha en professor i medicin, men det fanns inga bra kandidater. Sedan utnämndes en till professor 1624. Så det var två personer som skulle ansvara för hela ämnesområdet fram till slutet av 1700-talet.  1774 skapade man en tredje professur också.  Jag vet inte riktigt hur många professorer som finns vid den medicinska fakulteten idag, men det är ganska många.

Men länge tänkte man att två personer skulle kunna täcka in hela det här ämnesområdet. Men det klart att de här professorerna som var verksamma då, präglade området på ett sätt som professorer inte alls gör idag. Idag är forskningen mer ett lagarbete med grupper av forskare som arbetar tillsammans med svåra projekt, men på 1600- 1700-talet var det mer enmansprojekt.

Sedan är det bara gubbar som sitter uppe på de här porträtten, ja kvinnorna var länge utestängda från universiteten. I Sverige var det först tillåtet för kvinnor att studera vid universiteten 1870, och den första kvinnan som skrevs in i Uppsala universitet var år 1872.

Magnus – Varför var det så tror du?

Urban: Ja, det var ju äldre föreställningar om att kvinnor skulle vara olämpliga för djupare intellektuellt arbete. Sedan är det klart att det skulle bli självuppfyllande profetior med sådant där, att kvinnor inte har en chans att få studera. Då är det klart att det inte är kvinnor som gör sig bemärkta i det lärda området, och då kan man peka bakåt, titta! -här det är inte någon kvinna som har gjort något betydelsefullt inom det här området. Och det är inte så konstigt då hon inte fick en chans att vara med.

Magnus - Man ansåg att de inte var lämpliga då?

Nej utan att männen hade vissa uppgifter och kvinnorna hade andra. Kvinnorna skulle ta hand om hemmet, barnen etc. och att hålla på med andra saker. Så det där med utbildning, det var inte passande.

Det där har satt en väldigt stor prägel på samhället överhuvudtaget, och inte bara i Sverige utan hela Europa och stora delar av resten av världen också.

Men de här gubbarna som vi har på väggen, som t.ex. Olof Rudbeck D. Han är ju en viktig person och han upptäckte han lymfkärlssystemet år 1652, när han fortfarande var student och studerade medicin.

Det här uppfattades så märkvärdigt att han fick demonstrera det under drottning Kristina. Men då var det ju dissektion av djur som han då huvudsakligen hade hållit på med. När det kom till människokroppar, var det enbart avrättade brottslingars kroppar som fick användas för anatomiska undersökningar.

För det där uppfattades som att det var ett vanhelgande av en kropp som Gud har skapat. Hederliga människor skulle inte utsättas för något sådant, men med brottslingar, jo då var det okej. Även om lagarna var oerhört mycket hårdare på 1600-talet  var det faktiskt inte så många människor som avrättades, så tillgången på människokroppar var väldigt begränsad, så man fick mest använda djur.

Men just den här upptäckten av lymfkärlssystemet, brukar räknas som den första upptäckten av någon svensk vetenskapsman alla kategorier, som faktiskt väckte uppseende utomlands också. Nu hade Rudbeck lite otur för att han publicerade inte det här på än gång. Utan det var en dansk läkare som hette Thomas Vattulin som oberoende av Rudbeck gjorde samma upptäckt fast lite senare, som hann publicera det innan Rudbeck.

Sedan blev det en väldigt bitter fejd mellan de två herrarna, men idag anses båda som upptäckare av det.

Daniel – Vad är lymfkärlssystemet för någonting?

Man kan kalla det ett dräneringssystem i kroppen. Det är vätskan som har läckt ut från blodådrorna/blodkärlen och in i vävnaden som leds tillbaks till blodet. Det fyller en funktion i människans immunförsvar, men den biten visste inte Rudbeck någonting om, utan det upptäcktes långt senare. Men han blev ju känd genom det här och han fick åka utomlands och plugga/studera i Leiden, Holland. När han sedan kom tillbaka till Uppsala, var det han som låg bakom att det byggdes eller att det gjordes i ordning en botanisk trädgård till universitetet. Det är den trädgården som man idag kallar för Linnéträdgården, men det var alltså han som la grunden för den.

Sedan var det ju även han som låg bakom anatomiska teatern i Gustavianium. Den medicinska fakulteten under hans tid var ju den minsta fakulteten vid universitetet. Men ändå lyckades han att driva igenom så att man bygger en så här stor byggnad på vad som då var universitetets huvudbyggnad

Magnus – Ja det synes mig lite makabert att sitta uppe på läktaren i Gustavianum och se på när en läkare dissekerar ett lik.

Urban: Och det var inte bara studenter från början heller, eftersom det går att klämma in över tvåhundra personer i teatern.  Idag finns det brandskyddsregler.

Magnus – Hur fick de plats?

Urban: Alltså om man står ganska tätt i alla de här raderna, så går det att få in cirka tvåhundra personer. Det är bara längst nere som det var sittplatser, resten av läktarna är ståplatser.

På den tiden kanske det var ett 20-tal studenter i medicin, resten av platserna då? Jo de få tillfällen där man faktiskt hade människokroppar att dissekera så såldes det biljetter. Så det där var någonting som folk kom till, en form slags nöje.

Magnus – Kan man säga att det var ett folknöje som att vi idag går på teatern eller operan?

Urban: Ungefär. Det var ju inte så många andra tillställningar som var i Uppsala på den tiden. Så det var ju också tänkt att det skulle vara en moralisk lektion för åskådarna.

De fick nog tänka att: -så här ser jag ut inuti magen och så här sinnsikt är människokroppen skapad av Gud. Det fanns ju en religiös aspekt med i det hela också.  Men bristen på kroppar gjorde att det var färre än 10 dissektioner av människokroppar som utfördes där under Rudbecks tid.

Däremot dissekerade man djur och hade annan undervisning. Sedan tröttnade Rudbeck lite på det här och han blev mer och mer intresserad av botanik. Botaniken var ju länge en hjälpvetenskap till medicinen, så det låg inom ramarna för hans tjänst.  Han påbörjade ett verk där han skulle avbilda och beskriva alla kända växter i världen.

På den tiden kände man till betydligt färre växter än vad vi gör nu. Men han arbetade med det under en hel del år. Sedan kom Uppsala branden 1702 där hela staden i princip brann ned –

Magnus - Förutom kyrkan.

Urban: Alltså domkyrkan blev ju allvarligt skadad och tornen rasade ned. Men det gick att återuppbygga det. Men det var intressant att du sa det, för att Rudbeck hade under många år förberett tryckstockar för den här publikationen (om växterna), alltså man hade suttit med träbitar och sedan skurit ut de här bilderna som skulle vara av de olika växterna när de skulle tryckas.  Ungefär som en vanlig stämpel.  Men som var betydligt mer kvalificerad.  Dessa skulle förvaras säkert.  Så han hade de faktiskt på ett ställe inne i domkyrkan, men de brann ju upp så det var bara två band av det här verket (som skulle ha blivit gigantiskt) som hann komma ut innan branden.  Resten blev förstört.

Magnus -  Ett fiasko.

Urban: Ja det var väldigt snopet.  Men där grundläggs ju det stora intresset för botanik bland medicinprofessorerna i Uppsala.

Sedan gled Rudbeck iväg på alltmer vågade teorier om Sveriges historia

Magnus - Ja det har jag läst om.

Urban: Ja för professorerna hade ju lite större frihet på den tiden och fick gör vad de ville. De här teorierna om det sjunkna Atlantis, de antika berättelserna om att det egentligen handlar om Sveriges fornhistoria, där historisk fakta har förvrängts.

Då skall han bevisa vad allting handlar om - bland annat huvudstaden i Atlantis, där stämmer allt överens med gamla Uppsala. Det är bara två saker som inte stämmer, förutom att det är felaktigt att Atlantis har sjunkit under havets yta. Dels att soldaterna från Atlantis skall ha använt elefanter i krigsföring. Elefanter har trots allt inte funnit i Sverige. Men då för han ett ganska långt resonemang där han menar att det är lite missförstånd med ord. Så egentligen använde de vargar i krig och då får vi lära oss att svenskarna längre tillbaka kunde dressera och använda vargar i krig.  Det andra som inte alls stämmer är att man odlade vindruvor. Så det är klart att det ett missförstånd, att det är vinbär det handlar om.

Men det var de här teorierna och det här verket som han koncentrerade sig på under senare delen av livet. Men han hade ju en professors-kollega Petrus Hoffwenius.

Petrus Hoffwenius var ju professor samtidigt som Rudbeck, men han är inte lika känd. Han fick faktiskt ha hand om mycket av undervisningen i medicin när Rudbeck höll på med sina andra projekt. Så han styrde upp den och han började ta med sig studenter när han gjorde hembesök hos sjuka, vilket man kan kalla den första kliniska undervisningen i medicin.

Han efterteräddes av sin son Olof Rudbeck d, y. Han är ju inte lika känd som sin far, men betydelsefull på många sätt. Han fortsatte också på det här botaniska intresset som pappan hade haft. Han var även väldigt fascinerad av fåglar och planerade ett stort verk om fåglar, men det var även sådant som aldrig blev färdigt.

Sedan gjorde han även en form av en expedition/ forskningsresa till norra Sverige – Lappland. Det var ju inte många personer som bodde på de här breddgraderna, som hade varit så långt norrut.

Där kom han in på ganska fantasifulla teorier också, för han hade konstaterat att samiska språk påminner väldigt mycket om hebreiska. Han gav sig då in för att bevisa hur nära hebreiska och samiska språk låg varandra genom Bibelns berättelser, såsom tornet i Babylon. Där det berättas att alla människor hade talat samma språk, men Gud blir lite nervös när han märker att människorna sluter sig samman och börjar bygga ett torn upp till himlen. För att de inte ska kunna åstadkomma för mycket och bygga färdigt tornet, såg Gud till att skapa den här språkförbristningen. Då kunde de inte längre prata samma språk och på så sätt skilja folk från varandra.

Men där menar Olof Rudbeck d, y att just samiska och hebreiska är de mest närliggande språken, så det där är inget som har haft någon större betydelse för fortsatt vetenskaplig utveckling. Men Olof Rudbeck d, y var lärare åt Carl von Linné så han blev ju skolad i ett intresse för Norrland.  Så gjorde även Linné en resa till Lappland och det var igenom den som han först blev känd.

Så man kan säga att Linné är utan tvekan den mest kända professorn som har varit verksam vid Uppsala Universitet genom hela historien. –

Magnus - Det berättas att hans föreläsningar var väldigt populära.

Urban: Ja och då hör det till saken att väldigt många av de studenterna studerade ju inte medicin så de kom för att de hade fått höra att det här är nåonting som är värt att lägga tid på, även om det inte hade något at göra med deras egna studier. På Linnés tid hade man två olika typer av föreläsningar, dels allmänna föreläsningar, och de gavs då i Gustavianum. Till dessa föreläsningarna kunde alla studenter vid universitetet komma.

Men sen hade professorerna också privata kollegier som det kallades. I den gode Linnés fall var det undervisning i hemmet. Men då fick studenterna betala.  Så populära lärare kunde ju göra sig en god förtjänst på de privata kollegierna. Då såg de ju till att en del saker pratade de enbart vid de här privata lektionerna och inte vid de allmänna.

Linné var ju oerhört produktiv som författare. Men det mesta av det han skrev det är ju sådant som vi idag inte skulle räkna till medicinens område, utan till botanikens och zoologins.

Det finns mycket av föreläsningsmanuskript och föreläsningsanteckningar som är bevarade och som då i ganska stor utsträckning har publicerats i modernt tid, men som enbart fanns i handskrifter när Linné själv var i farten.

Men det han är mest känd för inom botaniken är ju dels hans klassificeringssystem av alla växter, alla djur.

Det var några stycken som hade försökt innan Linné att göra något motsvarande, men Linné lyckades faktiskt bättre och fick många att ansluta till systemet. Det har skett förändringar, men mycket hänger kvar och även namngivningen av alla växter och djur.  Släktnamn och ett artepitet (det andra ledet i artnamnet på ett djur eller en växt) var på latin, som var det vetenskapliga språket fortfarande på Linnés tid.

Han försökte överföra det till sjukdomarna också och han höll flera föreläsningsserier där han försökte systematisera sjukdomar. Då är det med utgångspunkt från symtom. Men han var också intresserad av psykiska sjukdomar så det drog han också in i det här.

På hans tid var det fortfarande väldigt vanligt att psykisk ohälsa sågs som orsakad av någon moralisk defekt hos den drabbade. Det kunde vara ett straff, en prövning från Gud eller någonting annat. Men det var inte sjukdom på samma sätt som att man fick magsjuka eller vad som helst.

Där var faktiskt Linné väldigt bestämd med att också psykiska sjukdomar var av samma slag. Han var inte den förste, men det var ändå en åsikt som i 1700-talets Sverige stack ut lite grann. Nu var det tyvärr långt senare som de här föreläsningarna publicerades, men det var sådant som studenter fick med sig, det var ju de som sedan blev läkare i Sverige.

Men ett annat sätt som han publicerade resultat var dissertationerna, dåtidens motsvarighet till doktorsavhandlingar, men de såg väldigt annorlunda ut mot moderna avhandlingar.

Sedan lång tid tillbaka är det självklart att det är personen som ska försvara avhandlingen som har skrivit den. Men så var det inte på Linnés tid, då såg man disputationerna - när avhandlingen skulle försvaras - mer av en argumentationsövning.

Själva innehållet i skriften var inte så viktigt och det gjorde att många professorer skrev avhandlingar mot en ekonomisk ersättning åt de studenter som försvarade den. Det här var alltså inga hemligheter eller ”hysh hysh”, utan det här var ett accepterat system och inte någonting som sågs som fusk. Linné låg faktiskt bakom så många som 186 stycken sådana dissertationer, men inte alls lika långa.

Alla var skrivna på latin och översattes till svenska senare. Där höll han på med mer rena mediciniska teman av olika sjukdomar som behandlas. Det är en genomgång av olika läkemedelsväxter och av alla möjliga sådana saker. Men om man skall se till hur hans arv har levt vidare inom medicinens område, så är det flera personer som har velat framhålla att Linné var mycket noggrann med att medicinen skall vila på vetenskaplig grund. Det skall inte vara en massa tyckande och tro. Vad som uppfattas som vetenskap idag skiljer sig en del från vad Linné uppfattade som vetenskap. En hel del av Linnés teser är idag helt förkastade. Men för några år sedan var det en medicinare här i Uppsala vid namn - Bengt Meyersson som försökte sammanfatta vad Linné har betytt för medicinen. Det han framförallt menar att vi idag skall ta till oss är nyfikenheten. Att verkligen seriöst förstå att utforska saker så gott det går och inte bara godta vad andra har sagt. Jag tror att det kan ligga en hel del i det där.

En annan del av Linnés arv är att han skulle ordna hela växt och djurriket - inräknat människan in i djurriket -  i det här systemet. Det var något som en hel del människor på 1700-talet tyckte var stötande. Människan ska ju enligt bibeln ha en särställning och då att sätta in människan tillsammans med andra djur, det var inte passande.

Men vad som diskuteras mer idag är att han även delade in mänskligheten i fyra varieteter.  Européer, Asiater, Amerikaner och Afrikaner. När han skrev amerikaner då menade han alltså amerikansk urbefolkning. Han presenterade detta första gången 1735. När han återkom till det senare så började han också att karaktärisera de här fyra grupperna. Den beskrivningen han ger afrikaner är inte smickrande.

Så där har det diskuterats mycket om Linné - som en föregångare till rasbiologin som kommer under sent 1800-tal och slår igenom på bred front i Sverige med bildandet av rasbiologiska institutet här i Uppsala 1922.

Och jag tycker att det finns definitivt saker att diskutera saker om Linné. Men det finns en hel del personer som vill göra Linné ansvarig till rasism och slaveri , men det är lite att ta i.

Magnus -  Hm, ja han var ju motståndare till slaveri.

Urban : Alltså Linné själv uttalade sig inte speciellt om det, däremot hade han ett par lärjungar (närstående studenter) som var ivriga motståndare till slaveriet och skrev en hel del om det. Den här ganska kända bilden på ett slavfartyg, där man ser den här planen hur slavarna ligger pressade så utrymmet skall utnyttjas maximalt.

Det var faktiskt en Linnélärjunge som först publicerade om det i en skrift. Så när det gäller hans undervisning var det inte att han gjorde sina lärjungar till någon form av försvarare av slaveriet, men som sagt finns definitivt saker att diskutera.

Så Linné beskrevs länge i Sverige som den glade, ”blomsterfursten” som ordnar om naturen och som alla tycker om. Men den lite mer moderna forskningen har kommit med en mer problematiserad bild. Att han hade en hel del religiösa grubblerier och lite storhetsvansinne men att han också samtidigt var oerhört känslig om han utsattes för kritik.  Men jag tycker att han genom de här sakerna har uppmärksammats och blivit en intressantare person, än den här ”blomsterfursten”.

Magnus - mot slutet av hans liv vet jag att han hade gikt.

Urban: ja han hade en hel del krämpor och sedan skev han ett verk som som tyvärr publicerades långt efter hans död Nemesis Dvina, vilket betyder - den gudomliga vedergällningen. Där har han rört sig bort från det han tidigare sa i föreläsningarna om psykisk ohälsa som sjukdom. För där tolkar han alla möjliga sjukdomar som olika personer han känner till, har drabbats av. Alltså inte bara psykiska, utan av alla typer av krämpor och även olyckor och bränder. Det var straff för någon synd, som antingen de själva hade begått eller någon av deras förfäder.

För enligt gamla testamentet kan Gud straffa människor upp till femte led, och det var Linné helt inne på under senare delen av livet. Det finns massor av historier att den och den personen, gjorde den och den dumheten. Och flera år senare drabbades de av olyckor och det var ett straff för något de hade gjort eller sagt.

Magnus: Det jag tycker är så intressant det var att han satt hemma i Uppsala men att hans studenter, hans apostlar som han kallade dem reste ut i världen.

Urban : Ja själv gjorde han en resa när han var ganska ung och det var till Holland bland annat.

Men efter det då var det enbart i Sverige. Men hans lärjungar skickades ut jorden runt och många av dem gjorde väldigt viktiga insatser. Många av dem strök ju med för att det var så farligt där de var. De fungerade som skeppsläkare på de här olika expeditionerna.

Intervju, del 4 medicinhistoriska

Vilken professor har betytt mest genom alla tider?

Jag skulle faktiskt vilja säga att det är herr Linné. För att han blev under en mycket lång tid -en idol, som man såg upp till. Han gjorde också Uppsala internationellt känt.

Rudbeck i all ära, men Rudbeck fick inte alls samma genomslag internationellt som Linné. Under Linnés tid började studenter komma från andra delar av världen till Uppsala.

Uppsala blev ett av det mer internationellt kända universiteten. Som jag sade alldeles i början när det gäller professorer i mer modern tid, så sätter ju inte de enskilda individerna samma prägel på området. Utan nu är det forskarlag.

Vad har Anders Celsius betytt för vetenskapen?

Det som framförallt lever kvar idag det är ju temperaturskalan – Celsiusskalan.  Termometrar fanns ju på hans tid, men hur man får till fasta punkter att utgå ifrån. Han kom då fram till att vattnets frys och kokpunkt, det är bra ställen att utgå ifrån.  Men skalan som han gjorde den var faktiskt omvänd mot den vi har idag

Han är samtida med Linné som använde den omvända skalan, alltså den som vi har idag. Det har lett till att man kan hitta uppgifter på att det var Linné som vände på den, men det är inte så troligt. Linné var väldigt mån att framhålla saker som han själv hade gjort, så hade han gjort det, då hade han sett till att skriva det någonstans. Förmodligen var det en instrumentmakare som hette Daniel Ekström som vände på skalan. Men det klart att det är mer lockande att säga att det var Linné som gjorde det, för att Daniel Ekström är det inte många som känner till. Men han är en troligare person.

Jag vill gå tillbaka till den berömda föreläsningen vart hölls den, i universitetsaulan eller…?

Nej alltså den fanns ju inte då, utan det var ju Gustavianum. Sedan fanns det också bredvid Domkyrkan, (på den sidan där det inte är några hus idag) en äldre byggnad som användes av universitetet.  Där fanns den största föreläsningssalen. Men sen inne i Gustavianum var det två föreläsningssalar, varav den ena är eller var ganska stor. Så de två byggnaderna var det frågan om. Karolinska Akademin brukade det andra huset kallas. Men huset finns inte kvar idag, det finns avbildningar, och två portalstenar.  Den byggnaden gick tillbaka till medeltiden och var förmodligen det hus man höll till i, vid undervisningen av Uppsala universitet överhuvudtaget.