Före detta svensk landslagsman i friidrott, musiker, reklamtecknare samt medverkat i några filmer

Karl-Erik Israelsson, känd som Cacka Israelsson men har också varit verksam under pseudonymen Kaeris, är född 1929 i Stockholm. Cacka är en mångsidig man som både har varit svensk landslagsman i friidrott, gjort några inhopp i olika filmer, varit reklamtecknare och arbetat som musiker.
För många unga människor är Cacka Israelsson ganska okänd men för de betydligt äldre människorna är han ihågkommen som främst musiker och svensk mästare i friidrott.
Jag, som är en av Snabel-Postens yngsta skribenter, är ett av undantagen som känner till Cacka Israelsson och låten "Gamle svarten" väl. Därför intervjuade jag honom för en tid sedan för att få ihop material till denna artikel.

De olika sysselsättningarna kom i olika faser. Cacka började med att teckna och måla. Han var anställd som reklamtecknare på en firma. I början av 1950-talet började han som landslagsman i friidrott och blev svensk mästare i längdhopp 1951 och på 110 meter häck 1952. Han var också med och startade Bromma IF som var en förening inriktad på sport.
Förövrigt var det genom sporten som han fick sitt smeknamn Cacka. Innan han började med friidrott spelade han fotboll. I det laget fanns en duktig kille som hette Karl-Erik Andersson som hade kallats för Cacka vilket Cacka Israelsson fick ärva.

Nästa fas var den musikaliska inriktningen som började med att Cacka i ung ålder köpte en gitarr, som han förövrigt spelade på i samband med Bromma IF. Han hade förkärlek för jazz och country så han både spelade och lyssnade på dessa musikstilar.
I samband med bildandet av Bromma IF intervjuades killarna av en radioreporter som också frågade om det fanns någon som kunde underhålla på något vis. Då hade några av killarna i laget pekat på Cacka och sagt att han kan underhålla eftersom han hade sjungit på klubbar förut. Då gjorde Cacka en parodi på en låt av en färgad manskvartett som hette "Delta rythm boys" och härmat flera utav sångarna i gruppen. Det där spelades alltså in och sändes i ett radioprogram som hette "Idrott för ungdom" och det lät inte så pjåkigt och han hade sagt till mor och får att "då får vi se när de ringer från grammofonbolaget". Då hade en bandyspelare som heter Snoddas Nordgren gjort succé och på den tiden var det vanligt att idrottskillar också spelade in skivor. Men Cacka hade inte sagt någonting innan det ringde från Odeon och han fick spela in sin första stenkaka, vilken han spelade in 1952.

Sedan spelade Cacka in en låt som hette "Gamle Willie Goon" vilken var en countrylåt. På baksidan av den skivan fanns en låt som hette "Cool water" som hade engelsk text vilket var väldigt ovanligt i Sverige på 1950-talet. Cool water hade tidigare spelats in av Staffan Broms, en av Cackas konkurrenter.
Han blev dock mest känd för låten "Gamle Svarten" som från början var en amerikansk låt med titeln "Old faithful" (Gamle trogen). Den svenska texten skrevs av grammofonsångaren Sven-Olof Sandberg som också spelade in låten först. Det var i början av 1950-talet som Odeon hade fått för sig att Cacka spelade i countrystil och eftersom "Gamle svarten" är en countrylåt fick han en förfrågan om han spela in låten och han tackade ja.

Cacka gjorde också inhopp i några filmer. I en reklamfilm för Statens järnvägar,  SJ, som heter "Tills fjälls på räls" där han sjöng en låt. Sedan sjöng han in en låt i en film från 1955 som heter "Kärlek på turné" som var regisserad av Hampe Faustman och där Per Oscarsson hade en av rollerna. Han var också med i en kortfilm som heter Gazell Club där han sjöng ett par låtar.

Cacka Israelssons karriär var under 1950-talet men han fortsatte med musiken i flera år till. När han träffade sin fru 1983 började båda två att syssla med musik tillsammans. Det sista jobbet var år 2002.

En titt på de priser som Cacka Israelsson vunnit under sin karriär

Efter intervjun visade Cacka Israelsson flera av de priser som han har vunnit under sin karriär, bland annat som svensk mästare i längdhopp 1951 och på 110 meter häck 1952.