De flesta konsumenterna vill göra rätt för sig när de handlar på avbetalning eller tecknar abonnemang. Dock finns det vissa konsumenter som av olika anledningar inte vill eller kan betala för de tjänster de utnyttjar, då allt från slarv till ekonomiska svårigheter och krångliga villkor ligger bakom. Hur företagen löser problem med uteblivna inbetalningar, kan alltid ifrågasättas. Är verkligen straffavgifter den bästa lösningen eller ger dem bara ett nytt problem?

Huruvida påminnelseavgifter och andra straffavgifter är den bästa lösningen kan alltid diskuteras. Personligen tror jag inte att det alltid är rätt väg att gå. Jag menar naturligtvis inte att personer som står i skuld ska kunna ges möjligheten att smita från betalningarna, men jag tror att företagen kan erbjuda hjälp och alternativa åtgärder istället för att kräva mer pengar. Är en person redan skuldsatt, då borde inte krav på ytterligare avgifter vara den rätta vägen, tvärtom så tror jag att dessa personer får ännu mer problem eftersom de redan inte kan betala det ursprungliga beloppet.

Nu ska jag förklara lite snabbt hur det ser ut idag och sedan dela med mig av idéer på alternativa lösningar.

Hur det ser ut idag

Vid en obetald skuld är en vanlig påföljd en påminnelseavgift, följt av inkassokrav och slutligen skickas ärendet till Kronofogden. Vid försenad eller utebliven betalning till ett företag, exempelvis en teleoperatör, debiteras kunden inledningsvis en påminnelseavgift på ca 60 kronor. Om företaget inte fått in betalning trots påminnelseavgiften, går ärendet till ett inkassoföretag som i sin tur tar ut en extraavgift på 160 kronor. Om skulden (ursprungligt belopp plus påminnelseavgift och inkassoavgift), fortfarande inte betalas, går ärendet vidare till Kronofogden som tar ut flera hundralappar i avgifter för omkostnader till ombud för att driva in skulden. En faktura som ligger på 400 kronor kan med alla tillkomna avgifter landa på över tusenlappen.
Detta system löper stor risk för låginkomsttagare att hamna i ett skuldmönster eftersom de kan ha svårt att betala de extraavgifter som tillkommer. Då bör tilläggas att många av dessa kunder precis har råd att betala så länge de inte begår misstag men att några hundralappar extra kan ställa till stora besvär. Eftersom dessa avgifter blir obligatoriska i det aktuella ärendet, och att det inte alltid går att dela upp betalningen, fortsätter skulden att stiga och kunden har därmed hamnat i en väldigt knepig situation som den inte kommer ur, om inte någon annan är villig att hjälpa denne ekonomiskt. Juridiskt kan inte de utsatta kunderna få rätt med undantag att de kan pröva att ta hjälp via Socialen. Även det är inte ett säkert kort då vissa faktiskt blir nekade ekonomiskt stöd.

Alternativa lösningar

Alternativ till debiteringar och extraavgifter borde kunna tas fram. Exempelvis skulle debiterade avgifter ersättas med andra åtgärder, som att strypa ett abonnemang tills skulden är betald, eller att kunden får lämna tillbaka sin produkt eller tjänst, ungefär som när Kronofogden beslagtar hus och annan egendom från personer som har höga skulder på flera hundratusen kronor.
Likaså bör tiden som kunden har betalningsanmärkningar kunna regleras eller förkortas om särskilda intyg från exempelvis godemän eller förvaltare kan styrkas. Detta skulle underlätta för både den enskilde kunden och dennes närstående. Agerandet att kunder låter släktingar eller vänner stå på abonnemang utan att vara helt bekväma med det men ändå ställer upp för sina nära och käras skull, skulle minska markant. Dock bör det nuvarande systemet kunna gälla om de alternativa lösningarna inte följs eller om godemän eller förvaltare inte sköter sitt uppdrag.

En annan lösning från företagens sida skulle vara att visa medmänsklighet och kunna förhandla och kompromissa med kunderna innan andra åtgärder vidtas. Vissa företag är redan idag villiga att skjuta upp förfallodag för fakturor om kunden är snabb att höra av sig. Dock skulle detta utökas, exempelvis genom att generellt visa större vilja att från företagens sida erbjuda anstånd (uppskjutning av fakturor). Nästa steg bör vara att förhandla med kunden innan företagen blir tvungna att vidta åtgärder. Likaså borde företagen börja med att skicka ett påminnelsebrev istället för att direkt skicka en påminnelseavgift, för att en vecka eller tio dagar senare skicka ut ett nytt brev inkluderat en påminnelseavgift om skulden inte betalats.

Fördjupning om alternativa metoder som hjälper alla

Metod 1 – kompromisser innan åtgärder vidtas: Till en början bör företagen ha större förståelse för förseningar och kunna vänta längre med att debitera kunder med påminnelseavgifter samt lättare kunna skjuta upp förfallodag för senaste fakturan. Om betalning fortfarande saknas borde företagen själva försöka förhandla med kunderna och kunna komma fram till lösningar som ska hjälpa både företaget och kunden så skulderna tillslut blir betalda. Får företaget inte tag på kunden eller att kunden struntar i att lösa situationen och nästkommande fakturor kommer, ska företagen naturligtvis vidta åtgärder. Faktum är att medmänsklighet inte ska leda till att kunder ”smiter” från betalningar men däremot gör det enklare att lösa problem med inbetalningar och ger alla en extrachans att bättra sig och kunna betala. Sedan borde idén om att första kravbrevet endast är en påminnelse och att följande brev inkluderar påminnelseavgift om kunden inte hunnit betala sedan första brevet nått fram, verkställas.

Metod 2 – lösningar till kunder som redan står i skuld: Godemän och förvaltare till skuldsatta kunder ska kunna ansöka om intyg som sedan visas upp vid exempelvis kreditprövningar eller vid start av nya abonnemang och tjänster. De alternativa åtgärderna bör kunna vidtas vid önskemål från vem som helst som står i skuld men ska främst riktas mot låginkomsttagare som har mindre skulder, eftersom de har svårt att betala den typen av skulder som gäller idag. Under tidens gång bör godemän och förvaltare kontinuerligt redovisa sitt arbete för kreditföretagen eller för Kronofogden för att på så vis påvisa att den skuldsattas ekonomi börjar hamna i balans. Om det visas framsteg ska den skuldsatta, med hjälp av godemans eller förvaltares intyg, kunna få beviljad kreditprövning.