Idag står världen inför en rad olika utmaningar och problem, och i många länder är krig, svält, naturkatastrofer, fattigdom, terrorism, kriminalitet och förtryck vardag. Samtidigt är allt för många människor självupptagna, fördomsfulla och okunniga, och häver ur sig åsikter om hur enkelt allting är att lösa när det i själva verket kan vara väldigt komplext. Att sociala grupper pratar om varandra istället för med varandra gör knappast saken bättre, och få känner till de verkliga orsakerna till problemen, och ofta går åsikterna isär. Dock finns det några väldigt enkla lösningar som att samarbeta kring viktiga frågor samt våga ta initiativ och att försöka ha förståelse för andra människor och att mötas på halva vägen.

Vi har många världsproblem som krig, svält, fattigdom, epidemier, naturkatastrofer, miljöförstöring, terrorism, organiserad brottslighet, förtryck och terrorism, bara för att nämna några exempel. På så vis utsätts många människor för fara och många är på flykt eller dör.
Att både länder, hjälporganisationer och privatpersoner vill hjälpa alla drabbade, tycker jag är oerhört fint. Dessutom finns många volontärer som arbetar ideellt eftersom de anser att människor är viktigare än pengar, en värdering jag verkligen delar. Dessutom tar ett flertal länder emot många människor som är på flykt.

Dock håller inte alla med och därför går åsikterna ofta isär. Med tanke på att människor i allmänhet har blivit alltmer självupptagna, bekväma och okunniga, parallellt i stora delar av världen, påverkar de ursprungliga problemen politiken och samhället negativt. Naturligtvis får man fundera på hur problemen uppkommer, men därefter tar det oftast stopp.
Istället för att vara konstruktiv och tillsammans komma fram till rättvisa och vettiga lösningar så blir människor så åsiktsstarka och hamnar i två åsiktsdyrkande grupper; en liberal eller vänsterorienterad grupp som vill hjälpa hela världen, och en konservativ eller högerorienterad grupp som inte vill hjälpa någon som inte tillhör den egna nationen, landet, religionen, kulturen eller rasen.

Fördjupning om de två åsiktsdyrkande grupperna: Om vi tar Sverige som exempel så märks detta väldigt tydligt via politiken. Se bara hur stödet för Sverigedemokraterna, SD, som på 1990-talet ansågs vara ett främlingsfientligt parti med en knapp procents väljarstöd, sedan 2000-talet har ökat markant och som efter riksdagsvalet 2014 landade på 12,9 procent. Samtidigt har det vänsterorienterade partiet Feministiskt initiativ ökat kraftigt från 0,40 procent i riksdagsvalet 2010 till 3,12 procent under riksdagsvalet 2014. Detta splittrar den traditionella blockpolitiken och många bryter traditionen att rösta på sitt hjärteparti.

Av rösterna att döma, och utifrån de ”svartvita” åsiktsskildringarna i samhället i stort, har klyftorna än mer ökat, vilket också har blivit ett hinder för att kunna lösa de faktiska problem som finns i världen idag.
Vi har ”de blåögda godhjärtade” som är antirasister och antingen liberala eller vänsterorienterade, som vill hjälpa så många människor det bara går, och ”de hårt kritiserande”, konservativa och negativt inställda till hjälpinsatser, som antingen står Sverigedemokraterna nära eller röstar på dem. Till den sistnämnda gruppen hör även person som är allmänt missnöje mot etablissemanget.

Grupperna är varandras motpoler och med åsikter så långt ifrån varandra att de i dagsläget knappast kan kompromissa för att kunna komma fram till några lösningar. Både politikernas ståndpunkter och medborgarnas resonemang låser det politiska systemet, ofta på grund av den enkla anledningen att människor inte vill försöka förstå olikheter och saknar verklighetsförankring. Denna situation tvingar mig som medborgare att välja mellan att vara godhjärtad och blåögd eller att klassas som främlingsfientlig för att jag jag råkar hålla med om ett enstaka resonemang som är emot etablissemanget. Eftersom jag tror på godhet så väljer jag trots allt den blåögda och godhjärtade sidan, ända tills politiken har kommit fram till bättre resultat.

Vad gäller lösningar borde politiken både ha mer verklighetsförankring och forska kring valresultat samt ta reda på varför de förlorar röster val efter val. De borde ta reda på hur medborgarna vill att samhället ska se ut och göra allt vad de kan för att få tillbaka medborgarnas förtroende, Däri ingår det att våga diskutera viktiga sakfrågor, men även att kunna balansera ekonomi och humanitet eftersom det handlar om att både hjälpa sitt egna folk och bistå till människor på flykt.

Å andra sidan måste medborgare med skilda värderingar våga diskutera sinsemellan för att få en bredare bild av hur samhället ser ut och för att kunna kompromissa om stora frågor där man inte är överrens. Ofta kan man mötas på halva vägen, och försöka få bort vad som ofta blir åsikter som tillhör extremhögern respektive extremvänstern. Därtill gäller det att som människa försöka vara så rättvis som möjligt. Hela livet handlar om balans och rättvisa. Enligt min åsikt är alla människor lika värda. Däremot krävs det mycket arbete från både politiker och samhället för att det även ska vara så i verkligheten.