Trots att jag strävar efter att vara en trevlig och godhjärtat person, påverkar min diagnos med autistiska drag och inlärningssvårigheter, hur jag upplever och känner för andra personer, och fungerar socialt. Det ger upphov till alltifrån förstärkta känslor, attraktioner och lycka, till nedstämdhet, frustration och negativa energier.

jag har alltid känt mig annorlunda på grund av min funktionsnedsättning med autism och inlärningssvårigheter. framförallt i sociala sammanhang, och när det kommer till mina känslor och attraktioner för andra personer. Som oftast får känslorna överdrivet stora proportioner, och är ofta i form av glädje- och lyckorus och tillfredsställelse, till nedstämdhet, irritation och frustration. Då jag har lätt för att tycka om personer som är extra trevliga och tillmötesgående, i synnerhet tjejer, kan känslorna i vissa fall leda till ensidiga attraktioner - de är ensidiga i och med att personen inte känner samma sak för mig. Dock låter jag känslorna flöda, eftersom de gör mig både glad, dämpar föregången nedstämdhet och ger mig positiv energi, Man kan säga att känslorna fungerar som en dämpande medicin. Känslorna finns kvar inom mig i alltifrån en dag till flera veckor, och dyker ofta upp som tankar när jag antingen är för mig själv eller ska komma till ro.

Samtidigt överreagerar jag på saker som jag upplever som mindre bra, däribland hur personer omkring mig beter sig, reagerar och agerar i olika sammanhang, vilket ofta leder till grubblerier. Är jag i en bra fas i livet, kan jag dock lättare släppa grubblerierna och istället fokusera på något positivt, exempelvis mötet med en trevlig person, eller att vara lyckligt lottad över att ha tak över huvudet och mat på bordet.

När möten med andra personer ger upphov till positiva känslor

Från att som tonåring ha fått en hel dag förgylld av ett trevligt bemötande i en butik, känner jag idag oftare mer starkt för personer som betyder lite extra för mig. Det är alltifrån nära anhöriga och vänner, som bryr sig om mig, till främmande och okända personer, som har gett goda intryck och som därför får en plats i mitt hjärta. Även om de flesta mötena inte har lett till någon vidare kontakt, minns jag tillbaka och känner glädje över vad dessa personer har gjort för mig, eller minns deras personlighet. Det kan vara beröm, komplimanger, uppskattning, tacksamhet, sympati och förståelse. De personer som jag har i åtanke, nämner jag dock inte vid namn. Däremot nämner jag några typexempel.

Ett flertal intervjuade personer har gjort mig väldigt glad:
Då jag åker ut på många intervjuer, bjuder vissa intervjupersoner på sig själva. Å ena sidan har vi fått t-shirts och tröjor av personliga tränare, förkläden av en kock, CD-skivor av artister, och till och med blivit bjudna på föreställningar. Eftersom de flesta intervjuerna görs på caféer, är vissa så snälla och bjuder oss på fika. Å andra sidan är vissa intervjupersoner extra personliga då vi med vissa har haft fortsatt kontakt även efteråt, medan andra har bjudit hem oss för intervjuer, vilket är väldigt personligt. I slutet av förra året följde jag med en kollega på två intervjuer hemma hos personerna i fråga, varav den ena av dem var väldigt glad och hade en god människosyn, medan den andra gav oss komplimanger och var mer vänlig än vad jag hade förväntat mig.

Medan all generositet får mig att känna en stor tacksamhet och glädje eftersom både konsertbiljetter och kläder ofta är dyra, ger bemötandet från trevliga och vänliga personer mer personliga och inre positiva känslor inom mig. När någon av dessa personer dyker upp i TV-rutan, ger det mig härliga nostalgikickar och påminnelser om hur generösa och/eller trevliga de var vid intervjutillfället.

En god gärning där alla inblandade personer gladdes av varandra:
Efter att jag i oktober 2017 lämnade tillbaka en upphittad gymnastikpåse till dess ägare - en mamma och hennes son - (det fanns kontaktuppgifter på påsen), blev de så glada och tacksamma att de gav mig en flaska vin som tack. Deras tacksamhet gjorde mig väldigt glad och ledde till att jag skrev en artikel om goda gärningar som publicerades på vår webbsida någon månad senare. Därefter skickade jag artikellänken till mamman, och både hon och sonen blev glada över artikelns innehåll och budskap.
Läs artikeln här. (öppnas i nytt fönster).

Viktigt att de personer som gläder mig får någonting tillbaka:
För mig är det en härlig känsla att ge någonting tillbaka till de personer som har gjort något gott för mig. Det kan vara alltifrån muntligt beröm till att ge bort presenter, vanligen pärlplattor, varvid ett glädjekretslopp mellan oss är igång. Så är fallet med flera intervjuade personer, som har blivit så glada att de antingen har tackat varmt och/eller lagt upp bilder på sociala medier. Likaså fick min tidigare arbetshandledare en pärlplatta som avtackningspresent i samband att han gick i pension, vilken han blev väldigt glad för. Till personalen på en träffpunkt som jag ofta besöker, gav jag också en pärlplatta, och de blev naturligtvis väldigt glada.

Jag besöker ofta en butik med intressanta produkter och trevlig personal. För att visa min uppskattning, fick de en pärlplatta, som särskilt en tjej blev glad över, och hon gav mig en tackkram. Vid nästkommande besök, arbetade samma tjej igen med en trevlig kollega, som också blev glad, och båda två gav mig varsin kram. Dessutom hade de lagt ut pärlplattan i skyltfönstret ihop med en lapp med texten "En fin present från en kund", samt lagt ut bilder på Instagram. Det gjorde verkligen mig glad, och gav mig energi till att ta itu med viktiga saker, som jag hade skjutit på i flera veckor. Sedan dess har besöken blivit än tätare, och det blir både korta pratstunder och kramkalas emellanåt. Att personal i en butik och en kund blir så glada av varandra, hade jag aldrig varit med om tidigare.

Olika hinder och hur man vänder det till något positivt

Svårigheter med att skapa nya relationer:
Även om jag både gläds av andras vänlighet och själv strävar för att vara vänlig och social, är min funktionsnedsättning, som min diagnos medför, ett hinder. Det beror dels på diagnosen självt, med både autistiska drag, inlärningssvårigheter och osäkerhet i det sociala samspelet med andra personer. Och dels på samhällets inställning till personer med liknande diagnoser, där många människor har fördomar om hur vi "outsiders" fungerar.

Jag har svårigheter att skapa nya sociala relationer, såväl vänskapliga som kärleksmässiga. I olika sällskap tillsammans med nya bekantskaper, väljs jag ofta bort, på grund av att min funktionsnedsättning gör mig mindre attraktiv i andras ögon. Dessa personer säger det inte uttalat, men det räcker med att titta runt i omgivningen och se hur människor dras till varandra, står jag där ensam. Några personer har dock öppnat upp sig för mig men därefter har vi tappat kontakten.. Vid andra tillfällen när jag väl har varit nära att få nya vänner, har jag på grund av dålig planering och felaktiga prioriteringar i livet lyckats stötta bort dem.

Min egen problematik och hur jag vänder den till något positivt:
En negativ egenskap som min diagnos medför, är att jag både har svårt att ta kritik och alldeles för lätt förstorar upp och berörs av situationer som jag ser som problematiska eller orättvisa. Ibland hakar jag upp mig på småsaker hos personer som jag egentligen vet är helt fantastiska. Dock är jag olika känslig beroende på hur jag mår i övrigt. Mår jag bra och har en bra period i livet, är jag oftast mindre känslig och kan lättare förbise dessa smådetaljer, jämfört med om jag råkar ha en sämre period. Tråkigt nog reagerar jag starkare på sådana saker hos personer som jag tycker om. Att just någon av dessa personer har en viss åsikt eller krav, får mig att bli besviken för att jag önskat att de inte var på det viset, eftersom de är så snälla eller vänliga i övrigt.

Samtidigt som jag brottas med mina känslor, har jag börjat acceptera mina sociala begränsningar och ta dem för vad de är. Dessutom lever jag mycket på den glädje och attraktioner som jag känner för vissa personer, även om jag vet att de oftast inte känner likadant för mig, mer än att de är trevliga. I sociala sammanhang har jag också blivit en aning reserverad och slutat hoppats på att få nya sociala relationer, men blivit desto gladare när jag väl har träffat på de personer som faktiskt öppnar sig för mig.

Trots mina svårigheter, har jag några värdefulla relationer, exempelvis till min familj och mina vänner. På träffpunkter för personer inom LSS, känner jag samhörighet med andra besökare. På arbetet har jag kommit några arbetskamrater nära, även om de flesta av dem inte umgås privat. Vissa bekanta till familjen har visat sig tycka om mig, gläder mig också. Genom hela livet har jag haft en relativt bra social tillvaro och träffat många trevliga personer. I både skolan, på fritids och på två korttidshem där jag stundtals vistades under min uppväxt, tyckte jag särskilt mycket om vissa ur personalen. Dock hade en fritidspersonal ett gott öga till mig, vilket jag inte riktigt förstod på grund dåtida svårigheter i att se hur andra personer såg på mig, och jag insåg det först något år efter att jag hade slutat på den fritidsverksamheten.

Önskan om förändrad syn på relationer

Även om många människor vill vara godhjärtade, trevliga och vill bibehålla goda relationer, upplever jag att det inte alltid ser ut så i verkligheten. Istället är människor inåtvända och självupptagna, och tycks inte våga skapa nya sociala relationer. Likaså upplevs nya bekantskaper vara ointresserade av att få kontakt. Vissa människor är till och med dåliga på att bibehålla kontakten med sina anhöriga. Till och med i min familj är vissa av oss periodvis dåliga på att ha kontakt, och det kan dröja flera veckor innan någon av oss hör av sig. Med vissa nära släktingar har vissa av oss nästan ingen kontakt alls.

Min önskan är att människor ska våga öppna sig mer för sin omgivning, våga ta för sig och vara nyfikna, samt vara ödmjuka, trevliga och vänliga mot nya bekantskaper. På träffpunkter för personer som omfattas av LSS, bör människor våga prata mer, i synnerhet personal och assistenter. Börjar några personer att prata, vågar andra också prata. Jag vill också prata med fler personer i dessa sammanhang, men väljer ofta att inte göra det, eftersom jag känner att personen bara svarar på mitt tilltal, och alltså inte öppnar upp sig för att de vill göra det.

Ytterligare en önskan är att de trevliga personer, som öppnar sig lite mer, och personer som jag klickar extra med, vågar ta steget fullt ut och själva vill ha kontakt, och att vi båda vågar ta initiativ. Dock blir det sällan så, utan det blir bara det där trevliga mötet. Därefter händer ingenting mer, och jag tänker att jag återigen har träffat en trevlig person, som jag tyvärr inte får träffa igen. Det finns flera personer som jag önskar att jag antingen fick träffa igen, eller få ha kontakt med, däribland några av de personer som jag har följt med och intervjuat.

Sammanfattning och avslutning

Sammanfattningsvis har jag ett drägligt liv och en relativt bra social tillvaro. Att jag fungerar på ett annorlunda sätt när det gäller känslor, attraktioner och relationer, är inget fel, bara annorlunda. Så länge jag mår bra och gläds, trots mina avvikelser, mår jag bra. Mina negativa egenskaper, arbetar jag med för att få bukt med, och lyckas jag med det, kommer jag att må ännu bättre. Avslutningsvis vill jag tacka alla trevliga personer, som jag har träffat i olika sammanhang, för att de har gett mig styrka, lycka och glädje, och helt enkelt bidragit till att livet blir lättare  att leva.