Namn:

Susanne Zeeck

I TV4:s TV-program Familjen annorlunda får man i varje säsong följa tre familjer med ovanligt många barn. I den nionde säsongen tidigare i höstas var familjen Zeeck från Hallstahammar med, och en dag träffade Erica och jag mamman Susanne i Västerås för en intervju.

Hur kommer det sig att du och din familj var med i Familjen annorlunda?
Egentligen så var det så att vi sökte för jättemånga år sedan från början, det är väl sex år sedan ungefär. Det var egentligen för att barnen tyckte att det var jätteroligt att titta på det programmet så att då satt vi och tittade på det och de tyckte att å vad roligt, och då sa vi att vi kan söka mera på skoj så där. Sedan blev det ingenting med det då utan de gick vidare med de familjerna som redan var med och så, och sedan har inte vi tänkt så där jättemycket på det mera. Sedan i förra våren så hörde de av sig och sa att de hade hittat lite gamla ansökningar ifrån oss och undrade om vi fortfarande var intresserade och vi tackade först nej eftersom Juno var så himla sjuk då, men sedan tyckte vi att det kan väl vara kul att vara med ändå och visa lite grann att så här kan det också gå till i en familj med många barn och visa den delen, så då ringde vi upp dem igen och sa att vi vill gärna vara med ändå om det är okej, men då sa vi att då vill vi även att ni skildrar hur vi kämpar med sjukdomen och hur det kan drabba en familj så där, så på den vägen är det.

Hur lång tid tog det att spela in en säsong av programmet?
De spelade in under sex veckor fredag till söndag eller fredag till måndag så att de körde över veckosluten under sex veckor för de här sex programmen, så att de spelade in en vecka i taget egentligen. 

Hur kändes det att ha TV-teamet hemma hos er under den tiden?
Först var det jättenervöst inför, då tänkte man ”Hur ska vi ta det här och hur blir det att ha ett team med sig” men man vande sig jättefort vid det. Sedan hade vi turen att ha ett jättetrevligt team med oss. De var med där lite i bakgrunden och filmade och hade lite idéer om hur vi skulle göra och så där. Efter ett tag gick det i princip bara av farten. De hängde på oss helt enkelt och filmade det vi gjorde och så där, så det fungerade jättebra, det var riktigt kul. 

Vad var roligast med programmet?
Jaa, vad var roligast? Under inspelningen var det kul att man hittade på lite aktiviteter och grejer och sådant där. Fet blev ju ganska intensivt under de där dagarna för att de skulle hinna spela in så mycket som möjligt och så, så att det hände hela tiden saker. Sedan har det varit väldigt roligt efteråt så där för att vi fick visa lite hur våran familj ser ut. 

Kan ni tänka er att medverka i programmet igen om det blir en till säsong?
Ja det kan vi tänka oss absolut. Det var en kul upplevelse så att vi har absolut inte fått någon avsmak för det, utan det fungerade så bra med teamet och det var väldigt lätt att göra, så det skulle vi absolut kuna tänka oss att vara med.

Vilka är ni i familjen Zeeck?
Det är pappa Gunnar, och sedan är det jag då, Susanne, och sedan har vi våran äldsta kille och det är Simon som fyllde 16 här om veckan, Filip som är 14, tvillingarna Elin och Jakob som är 12, Milli som är 8, Ilon som är här som är 5 och Juno som är 4, och sedan har vi en liten bebis på väg som kommer om fyra veckor ungefär, som inte är med i programmet då.

Ni skulle ha spelat in lite senare.
Ja precis, Han har inte hunnit varit med där.

Men då får man hoppas på att det blir en återupptagning med programmet?
Vi får se om det blir det så han också får chansen att vara med. 

Har ni några funderingar på att skaffa fler barn? Du har ju egentligen svarat på det.
Ja precis, vi har redan en på gång, men det här är väl den sista. De små var väldigt sugna på att få syskon och Junos stora önskan var att få ett litet syskon eftersom hon jämt har varit minst, så att nu blev det en till, men sedan har vi sagt att vi är klara.

Man vill sätta en gräns någonstans kanske.
Den där gränsen har flyttats fram ganska många gånger när man tror att ”Nu har vi så många som vi vill ha” och sedan har det gått något år och sedan har man blivit sugen på någon mera, och sedan kommer man till den gränsen att man tycker att vi har ändå så många barn så att vad spelar ett barn till för roll, det blir ingen större skillnad, så att då har det blivit några flera. Någonstans är det väl som du säger, att man måste sätta gränsen någonstans där man känner dels att åldern börjar vara, man börjar bli gammal själv och de börjar bli så pass många så att man ska känna att man hinner med dem också. Här har vi satt stoppet.

Är det svårare att försörja en så stor familj som ni har jämfört med en normalstor familj?
Jo det är det väl. Vi har som mål hela tiden att vi vill inte att de ska bli så lidande av att det är många, för det är vi som har valt att ha en stor familj, så vi försöker göra mycket för barnen, att de inte ska behöva känna att de inte kan få det andra får. Däremot så blir det mycket mera planering. Jag planerar väldigt mycket med matinköp och försöker spara in på grejer och försöker mer när jag ska handla kläder till vintern så försöker jag planera i god tid i förväg, och där man kan handla lite grann på rea och sådana där grejer och försöker hitta bra grejer för så bra med pengar som möjligt, så det är nog svårare att få ihop det, men är man lite ekonomisk och försöker tänka till så går det bra det också.

Kanske inte göra så mycket impulsköp jämfört med om man inte har så många barn.
Nej precis. Väldigt mycket handlar om planering, med både matinköp där man försöker handla lite efter kampanjer där så det inte drar iväg för mycket, för matkontot blir väldigt stort när man är många. Man försöker gå igenom deras kläder och sälja av det de inte kan ha och köpa nytt. Det är väldigt mycket planering, precis som du säger, det är inte så mycket impulsköp utan mer att man försöker att planera varje drag så där så att man får ut så mycket som möjligt för pengarna, för då fungerar det väldigt bra.

Ni verkar vara en strukturell familj, har du några tips till andra som också vill bli det?
Nej det har jag egentligen inte gjort. Grejen var väl lite grann att vi tyckte att det var roligt att vara med i programmet just för att kunna visa att många har nog förutfattad mening så där, bara för att det är många så är det ofta lite lätt kaos hemma och man har inte värdens bästa ordning hemma och så där, så vi tyckte att det var kul att kunna inspirera lite och kunna visa att bara för att man är många så behöver inte det betyda att det är oordning och så, man kan ha väluppfostrade barn och man kan ha ett städat hem. Sedan är det väldigt olika hur man vill ha, alla vill inte ha det så men vi trivs ju väldigt bra att ha det så, det är vårat sätt att leva och vi är nöjda med det och barnen trivs i det. Men nej, vi har inte gjort någonting för att visa för andra hur man gör, utan det är lite grejer som vi tar med i programmet i så fall, lite tips på hur man kan sortera tvätten och lite sådana här grejer, hur man kan lösa det på ett smidigt sätt. Mycket handlar om att ha bra förvaring när man är många, det har ju vi märkt. Det är det som underlättar. Har man ordning på saker från början och att barnens saker har sin plats då blir det mycket lättare för att då hittar man sakerna lätt och då slipper man bråka runtomkring det och man slipper strulet med att barnen tappar bort grejer och man får leta och sådant där, så man tjänar jättemycket tider på det. Har man ordning från början behövs det inte så mycket jobb för att hålla det så, så det är ett litet tips i programmet men inte så där jättemycket. Det tas väl upp vid något tillfälle.

Det är intressant och en bra sida att kunna påvisa att det är en fördel att vara ordningsam, speciellt när man har många barn.
Ja vi tycker att det är det och just det där att många tror att ha det som vi har det hemma är ett sådant jättejobb men det är det ju egentligen inte, för har man det så från början och har alla saker på sin plats och har ordning så blir det ganska lätt. Vi har egentligen gjort det lättare för oss än vad många andra har kanske som inte har den ordningen från början för då blir det mera leta och det blir mer bråk om vart grejer finns, så jag tror att vi nästan har gjort åt andra hållet, att vi får en lättare vardag tack vare att vi har ordning från början. Det är väl ett tips.

Känner ni Matilda och Sami Nikula med tanke på att de också bor i Hallstahammar?
Ja vi känner de lite så där. Det är ingen familj som vi umgås med så, vi är ju ganska olika som det kanske framgår i programmet med, men vi känner igen varandra och vi pratar med varandra emellanåt och så där, och sedan automatiskt i ett litet samhälle som vi bor i och med många barn så blir det automatiskt att flera går i samma klasser, parallellklasser och sådant där så man stöter på varandra genom åren. En av våra döttrar är jättebra kompis med en av deras döttrar så att vi träffar dem mycket på det viset genom barnen, så det gör vi.

Har ni sett tidigare säsonger av Familjen annorlunda?
Ja precis. Vi har ju följt programmet lite av och till egentligen men i princip enda sedan det började, tack vare att det har varit lite roligt att se andra stora familjer eftersom man har varit det själv, så vi har följt det ganska mycket i alla fall, och barnen framförallt har tyckt att det har varit väldigt roligt att se andra stora familjer med många barn.

Jag såg i sista programmet att ni testade på att gå på gym. Fortsätter ni med det nu också?
Ja det kommer jag nog säkert att göra. Just nu så har jag lite svårt med det, jag mår inte så där jättebra av graviditeten så det har blivit lite dåligt med träning och så, men målet är att när den här är ute igen så ska jag ta upp träningen igen. De två största killarna har varit med mig innan för innan graviditeten så körde vi lite grann på gymmet och så där och de tyckte att det var jättekul, så vi kommer att ta upp det tillsammans, de större barnen och jag, och kanske Gunnar. Vi får väl se.

Det var väl han som inte var så jätteentusiastisk i programmet så jag.
Nej han har hållit på mera med träning där det har varit simning, cykling och han har gjort Vasaloppet och Vätternrundan och en massa sådana sporter, men det där med att vara på gym har inte varit så mycket hans grej. Under senare år har han inte varit så där jättesportig. Han tar en liten vända i skogen och springer lite i så fall.

Hur kom ni på att ni ville börja stödja barncancerfonden?
Det började egentligen med… Cancerfonden så har ju min man stödjit genom många år egentligen, egentligen inte varit aktiv utan i princip vara varit givare där. Sedan så blev det en väldigt stor grej vi kände för när våran dotter Juno blev sjuk. Första tiden när hon var väldigt sjuk så hade vi inte så mycket ork till någonting annat utan då blev det hennes kämpande som tog all energi. Sedan när hon började bli lite friskare och vi fick lite mera tid över till annat så kändes det att vi ville ge tillbaka dels tillbarncancerfonden för allt stöd som vi hade fått under den här tiden och fortfarande får plus att vi kände att det verkligen var en grej att kämpa för, för forskningens bit och så där, så det blev en grej som vi verkligen brann för och kände att det här vill vi kämpa för. Jag vill inte att barn ska behöva gå igenom sådant här, så vi kände att det här vill vi verkligen göra och det behövs varenda krona man kan få in till den insamlingen, så vi har valt att vara med på lite olika engagemang och sälja våra armband och lite sådana här grejer för att kunna stödja Barncancerfonden så mycket vi kan.

Det är ett jättebra initiativ.
Ja vi kände att dels känns det ju bra att få göra det tack vare att vi har blivit drabbade och att vi har dragit nytta om man säger så av Barncancerfonden och när de har ordnat saker för familjer som har blivit drabbade och sådant där, och sedan att man känner att en kan inte göra allt men alla kan göra någonting, och får vi chansen att bidra med någonting så känns det bra.

Säljer ni bara armband på hemmaplan eller åker ni runt och säljer?
Vi säljer dem, dels hemifrån. Det började med att vi sålde till bekanta och Facebook-vänner som vi kunde visa det för. Sedan åker vi även runt och säljer dem och vi har sålt de i matbutiken, hemma, men vi har även varit med i på typ Barnens hinderbana och så ställer vi upp i Barncancerfondens tält och säljer det där och vi säljer det vid olika Barncancerfondens engagemang som de har runt om, där de har Round of hope och Spin of hope och olika saker som de anordnar. Vi har även planera nu att vi ska vara med lite mer på julmarknader och större jippon så där så att vi får ut det så mycket som möjligt, och det gör väldigt mycket pengar tack vare att vi tillverkar de där och då allting går direkt till Barncancerfonden så blir det ganska mycket, det ökar snabbt på fonden där, så det känns som att det är en bra grej att göra, så vi försöker att vara med på så mycket vi kan egentligen och få in det på arbetsplatser och sådant där ska vi försöka få in det lite mer. Överallt egentligen där vi kan sälja dem försöker vi få ut det.

Stödjer ni cancerfonden på andra sätt och säljer grejer?
Ja det gör vi ju. Vi gör det ju genom att vi ordnar olika engagemang, som det senaste vi gjorde nu så var det vi gjorde ett lopp som kallas Round of hope. Där går alla inbetalningar från de som är med på det här löpareloppet direkt till Barncancerfonden, så vi anordnade det. Vi har varit med och delaktiga i Spin of hope. Mycket sådana där träningsgrejer egentligen är det väl och runtomkring det som jag har varit med och Ride of hope som är en cykeltävling genom landet har vi också varit lite engagerade i, och vi planerar på att bli duktigare på det. Vi var på ett stormöte förra veckan och fick lite mera information vad man kan göra och vad vi kan engagera oss i och så där, så vi kommer att jobba ännu hårdare på det framöver här för att stödja dem på de sätten det går och försöka samla in pengar ifrån sponsorer och sådant där då. Det är så vi jobbar. 

Banan eller kiwi?
Kiwi

Surströmming eller kräftor?
Jag har aldrig provat surströmming så jag ska väl inte yttra mig egentligen men jag föredrar kräftor, om jag ska behöva lukta.

Kryssning eller tivoli?
Då går jag nog hellre på tivoli

Coca Cola eller O’boy?
Ja det var ju lite pest eller kolera. Jag tar nog Cola där.