Namn: Inger Nilsson

född:   Jag är född 1959

 Bor:    Jag bor här i Stockholm
 

Hur kom det sig att du var med i filmerna om Pippi Långstrump?

Ja, det är ju hundra år sedan, känns det som. Det var så att på den tiden sökte man en, man sökte de här barnen via TV då som skulle kunna spela de här rollfigurerna, och då blev det så att i min familj så "vi skickar in ett kort på Inger", sa pappa. "Gör det", sa jag. Så då gjorde vi det efter mycket om och men. Då fick man komma och träffa regissören, regiassistent och så där. Efter många uttagningar, eller auditions som det heter numera. Så blev det jag.

Vad minns du mest från inspelningarna av Pippi Långstrump-filmerna?

Ja. Jag kommer ihåg att det var väldigt kul det vi gjorde, och det var väldigt roligt tillsammans med det här teamet, filmgänget som gjorde filmen. Det var ju under en väldigt lång tid och väldigt mycket jobb. Jag var ju nio år, ganska liten, när vi började så att jag har inte så mycket minnen egentligen. Inget speciellt så. Jag vet att det var väldigt kul i alla fall, det tyckte jag.

Hur gick det till när Pippi cyklade utan hjul och att hon var världens starkaste tjej?

Det är ju mycket trickfilmning det där och jag kan inte riktigt säga vad det är, men vi filmade i ateljén så hade vi en "blue screen", som en blå filmduk bakom och där kan man då lägga in en film och då kan man göra saker framför så att det ser ut som att man lyfter upp hästar och cyklar och så där. På den tiden, det var jätte längesedan, var det här nytt och väldigt spännande. Vi fick inte ha blåa kläder bara för att allt blått blev genomskinligt och det hade inte sett bra ut. Vu var också speciellt sminkade när vi gjorde de här tagningarna, nästan lite åt... vi ska inte säga att vi var gröna i ansiktet men vi hade någon speciell färg kommer jag ihåg, någon lite brun färg som var lite speciell, bara för att de skulle hålla på med att göra det här färgmässigt.
Idag kan ju alla göra det här i datorn, det gör ju varenda unga liksom. Då var det väldigt stort.

Hur tyckte dina jämnåriga kamrater i skolan om att du fick spela in film i tidig ålder?

Jag tror att dom tyckte att det var ganska kul och lite spännande. Jag var ju borta långa tider, så kom jag tillbaka och gick kanske några veckor i skolan igen, så försvann jag då. Det är klart att det var ju spännande när jag kom tillbaka och kunde berätta vad vi hade gjort. Sedan när jag kom tillbaka och själva filminspelningen var slut då pratade man lite om det, men sedan så är det så med barn att verkligheten och nuet är det intressanta, vad vi gjorde i skolan, så det var inte så märkvärdigt.

Tror du att du fortfarande förknippas med Pippi Långstrump?

Ja, det tror jag och det vet jag att jag gör. Jag tror inte att det finns någon som inte har sett dom här filmerna någon gång i alla fall. När dom var små och sedan med egna barn, barnbarn och allt sådant där. Det är ju att jag finns hela tiden på folks näthinnor så känner dom igen mig.

Medverkade du i andra filmer som barnskådespelerska?

Nej, det var bara Pippi.

Hur tycker du det är att se dig själv på film 40 år efter inspelningarna?

Ja, det är lite så där som att man ser kanske gamla foton när man var liten eller kanske till och med film när man var liten. Oj då, just det, det var det tänkte man, det gjorde man där, och då var man där och filmade. Ibland är det till och med vissa scener som jag inte kommer ihåg. Jag såg något för ett tag sedan: Jösses vad var der där för något? Det var något jag inte kommer ihåg.

Har du sett någon dubbad version av Pippi Långstrump, på tyska eller något annat språk?

Ja, det har jag sett. Jag har hört mig både prata flytande tyska och italienska, spanska och allt vad det är.

Har du sätt någon av de andra Pippi Långstrump-filmerna där du inte medverkar, exempelvis en film från 1949?

Just det, den har jag inte sett. Jag har sett någon bild, en stillbild från den. Sedan vet jag att man gjordes en amerikansk version för några år sedan, eller ganska många år sedan. Den har jag inte heller sett. Jag vet inte ens om den finns i Sverige men man skulle ju kunna köpa den för man kan köpa filmer frånhela världen, kors och tvärs.

Har du sett den tecknade Pippi Långstrump?

Ja, den har jag sett. Den är ju visad flera gånger på TV.

Har du träffat någon av de andra skådespelarna ur Pippi Långstrump-filmerna i vuxen ålder?

Ja, jag träffade då Per och Maria, dom som spelade Tommy och Annika. Nu är det några år sedan. Första gången vi träffades var nog 2003 eller 2002, för då hade vi inte setts på väldigt många år. Senast var väl tre år sedan, 2007, som vi sågs. Maria bor på Mallorca sedan många år tillbaka och hon är inte så ofta här hemma i Sverige. Per, han bor i Malmö. Det är inte så långt från Stockholm. Vi har lite kontakt per mejl nu mera.

Träffade du Astrid Lindgren någon gång?

Ja, der gjorde jag, flera gånger. Dels under inspelningen så kom hon och hälsade på flera gånger. Hon var med oss när vi var utomlands och filmade och så. Sedan så träffade jag henne flera gånger efteråt.

Har du sett någon av de andra filmerna som är baserade på Astrid Lindgrens böcker?

Ja då, de har jag sett, alla tror jag.  Jaa, det har jag nog gjort mer eller mindre. Dom går ju på TV.

Har du läst någon av Astrid Lindgrens böcker?

Ja, jag har läst dom allihop. Nu är det rätt längesedan jag läste dom men jag har dom faktiskt. Nu håller jag på och ska renovera så att jag har mycket nerplockat i lådor. Jag tror att jag har alla hennes böcker... tror jag. Jag är osäker.

Hon skrev ju väldigt mycket. Jag vet att dom översattes på så många olika språk.

Jag har faktiskt Pippiböckerna på väldigt många olika språk. På kinesiska, japanska, tjeckiska, engelska och tyska så det är lite kul. Så jag ska se till när jag packar upp och ser så då får man samla och ha dom på alla språk som dom är översatta till.

Arbetar du fortfarande som skådespelerska eller arbetar du med något annat nu för tiden?

Jag jobbar som skådespelare. Det är vad jag gör. Nu är jag ledig men sedan får jag se vad jag gör, vad det blir. Jag har filmat med tysk TV som gör en deckare med både tyska och svenska skådespelare. För att i Tyskland så dubbar dom allting, så jag pratar svenska och de andra pratar tyska men så får jag en tysk röst som inte låter som jag då tycker jag, utan mycket speciell. Men dom gör ju så i Tyskland, så det har jag gjort, att jag har varit med i den deckaren. Det är det senaste. 

Vad gör du helst en fin sommardag?

En fin sommardag! Ja, är jag här i Stockholm så vill man ju helst då vara ute och kanske gå och fika eller träffa folk. Egentligen så skulle man åka iväg och bada, då kan man ju ta tunnelbanan och försöka åka och bada någonstans och så där.

Vilken är din högsta önskan?

Det är väl många jag har. En väldigt enkel önskan nu är att jag får ordning i min lägenhet för det har jag väntat på. Nu ser det ut som om en bomb har fallit, så det är nog min högsta önskan just nu att jag kommer igång, att det blir renoverat och klart. Jag håller på att packar ihop, för jag har en sådan liten lägenhet så jag måste ut med allting innan man kan börja renovera och det är så usch, så tråkigt. Så det är min önskan att det blir klart.

Favoritbakverk?

Bakverk!? Oh... Det var intressant. Ja, jag tycker ju om semlor, jag är en stor semloman. Det är väl nummer ett: semla. Jag börjar ju strax efter jul, bara dom kommer ut. För det är en stor favorit. Sedan så gillar jag Napoleonbakelse, dom som har sylt eller vad det är som glaserat eller var det är för något där på toppen. Dom gillar jag, dom är goda.

Favorit seriefigur?

Nja. Jag är inte så förstjust... tänker du tecknade seriefigurer och så?

Lite allt möjligt. Det spelar ingen roll.

Nja, jag har nog inte det. Jag kan ju gilla att läsa Kalle Anka fortfarande för jag tycker att det kan vara kul. Det finns ju mängder av tecknade serier som har kommit efter det. Jag tittar fortfarande på Kalle Anka på julafton.

Det är en tradition, även om det har gått i många år så tittar jag på det.

Man kan varenda replik utantill. Man kan varenda scen utantill men ändå så sitter man och tittar varje jul och skrattar åt precis åt samma sak: Å vad kul.

Favoritgodis?

Jaa. Förutom då choklad som jag tycker är väldigt gott så här, både mörk choklad och vit choklad, så gillar jag Wingummi och sådant, den typen av godis. Inte så där geléaktiga men Vingummi och sådant, och Coca Cola-flaskor gillar jag. Det är så konstigt, jag dricker inte Coca Cola. Jag har ingenting emot det men jag tror att jag aldrig har köpt en Coca Cola-flaska eller burk i hela mitt liv. Någon gång är det någon som har frågat. Vill du ha lite Cola? Ja tack, sa jag väl då. Det är bara det att jag inte... jag tycker väl att det inte är så där jättegott. Coca Cola-flaskor som godis, det är gott. Coca Cola-glass, du vet den där isglassen, jag tror inte att den finns kvar. Kommer ni ihåg att det fanns en med två pinnar?

Ja, hette inte den Iglo? den kommer jag ihåg.

Ja, Iglo. Nej, nu är det inte så mycket isglass. Den var riktigt god.

Det kommer jag själv ihåg när jag var yngre och åt, så brukade jag skoja. Jag har ätit två glassar. Det var ju för att det var två pinnar.

Det rann och var kladdigt. Men den skulle man ha.

Det var alla frågor jag hade.

Men en grej kom jag på. Rent hygieniskt lär det inte ha varit så nyttigt när Pippi bakade pepparkakor på golvet.

SKRATT.

Det var det nog inte och jag kan säga det att det var inte dom pepparkakorna vi åt. Det var ju färdiga. Det är ju så mycket som är fusk på film. Man får väl inte berätta att det är så men så är det. Den där degen häll vi på med och kavlade en hel dag och for runt i det där, så det var inga som åt det där sedan. Det fick man ju bara slänga tyvärr. De andra pepparkakorna var ju färdiggjorda innan så at det skulle su ut som att vi hade gjort dom.

Sedan det här med djuren som med hästen då, Lilla gubben. Var han inne i villan på riktigt?

Nu är det så att jag måste avslöja hemligheterna. Villan... när vi har varit utomhus har vi filmat på Gotland men inomhus så är det en stor studio här i Stockholm uti Solna. Den här gamla SF-studion. Det är faktiskt så att varje gång vi går in i huset så går vi från Gotland till Stockholm eller Stockholm till Gotland. Då tog vi in hästen i den här stora studion och då är det så att huset är uppbyggd av bara lösa väggar. Man kunde till och med ta bort en hel vägg. Nu satt dom ihop då. Det var inget tak till exempel, jo i studion var det tag men det är väldigt högt till tak. Ovanför det här huset och upp så hänger det lampor och grejer så att det blir bra ljus. Så i en stor studio var det uppbyggt då, både Pippis hus och Tommys och Annikas hus. Utomhus, för deras hus ligger här ute på Ekerö... tror jag. Jag har för mig att det är så, så det är bara fusk allting. Jag är ledsen att göra folk besvikna men så är det. Så är det mycket med film, att det är gjort inomhus, på den tiden i alla fall. Det var lite svårt att filma i ett vanligt hus eller lagenhet, men det gjorde man säkert. Idag är kameror och så mycket lättare och mycket smidigare. Det var mycket, mycket tyngre och mycket större på den tiden.

Det var svårare att få in det i huset och då gjorde man som man gjorde.

Ja. Det sista jag gjorde, den här tyska deckaren, då var vi inne i en lägenhet och filmade och man tog in otroligt mycket saker i den här lägenheten och vi var bara i ett rum. Man fick plocka ut och man flyttade på TV:n och man flyttade på det och flyttade på allt möjligt för att få rum med kameran och då är det ändå väldigt lätta saker, men så måste man lysa upp med lampor och det tar plats. Det är helt annat sätt idag.