Tankar om sagosamlingen Tusen och en natt

I den här artikeln vill jag dela med av några av mina tankar kring den arabiska sagosamlingen Tusen och en natt.

En av berättelserna i sagosamlingen Tusen och en natt är berättelsen Aladdin och den underbara lampan. Den här berättelsen handlar om en magisk lampa som har makt att uppfylla allting som dess ägare önskar sig.

Den magiska lampan är egentligen ond. Detta på så sätt att den egentligen inte uppfyller ägarens högsta önskningar. Istället ger den bara ägaren en illusion av att dennes högsta önskningar är uppfyllda.

Ju mer ägaren önskar sig av lampans ande, desto mer glömmer denne bort sig själv och sitt eget ursprung. Till slut blir den person som äger den underbara lampan själv en ande.

Den onde trollkarlen Jafar vill komma över den underbara lampan för att kunna skaffa sig obegränsad makt. Därför har han blivit förslavad vid den stora makten.

Den stora makten är egentligen inte alls särskilt stor och mäktig. Det enda som Jafar baserar sin makt på är att utnyttja de som är svagare. En annan karaktär som påminner väldigt mycket om Jafar är den onde trollkarlen Lord Voldemort från berättelsen om Harry Potter.

För Jafar och Voldemort är den stora makten egentligen bara deras egna föreställning om allting som de själva och alla andra inte är.

Min utgångspunkt när jag funderar kring berättelsen Aladdin och den underbara lampan är dilemmat om att känna sig tvungen att vara 100% bättre än alla andra för att överhuvudtaget räknas.

Det som jag tror är viktigt för att förstå sig själv och andra människor är att inte fastna i föreställningen kring vad allting inte är. Utgå alltid från vad en annan människa kan göra. Inte utifrån vad denne inte kan göra.

Jag tror också att det är viktigt att ha önskningar och drömmar. Men det är viktigt att önskningarna inte blir ett tankesätt. De bästa önskningarna är de önskningar som är så spontana som möjligt.