Christopher Lundgrens webbsida

Personliga åsikter om Luigi Boccherini

Därför är Boccherini värd att nämnas

Vad är det som gör att Boccherini av alla kompositörer får en plats i detta "ganska begränsade" sortiment? Jo, när jag vid ett tillfälle lånade en CD-skiva med hans symfonier ur OPUS 12 fann jag någonting i musiken som verkligen satte sig i en. Boccherini var samtida med Wolfgang Amadeus Mozart och Joseph Haydn. Trots att både Haydn och Mozart generellt sätt är av större betydelse för omvärlden så var min åsikt en annan, att Boccherinin var minst lika bra och att han borde ha fått samma uppmärksamhet som Haydn och Mozart ändå fick. Världsligt har fortfarande Mozart större betydelse vad gäller uppskattning av musik men faktum är att jag fann Boccherini på baksidan och inte på framsidan, som med just Mozart och Haydn som man så ofta fick höra om som liten. Det behöver alltså inte betyda att de kompositörer som man hör mest om är de mest betydelsefulla för en själv. Istället kan det vara dess samtida, något mindre kända kompositörer som man uppskattar mera.

Hur jag egentligen kom i kontakt med Boccherinis musik kan möjligen tyckas vara lite knäppt, då jag knappt visste vem han var och plötsligt lånade en "intressant" CD-skiva från stadsbiblioteket och nästan blev förälskad i musiken. Det skulle kunna jämföras med en snabb kärleksaffär där Kalle av en slump frågar en tjej vid busshållplatsen om klockan, så blir han förälskad i tjejen och hon visar även intresse för honom.
Min personliga favoritperiod har annars varit den sena barocken med musik av Jean-Philippe Rameau, Georg Philipp Telemann, Antonio Vivaldi, Johann Joachim Quantz, Georg Friedrich Händel och vår svenska Johan Helmich Roman medan Wolfgang Amadeus Mozart och hans samtida har kommit i andra hand. I Boccherinis musik hittade jag någonting nytt, jag vet inte vad men någonting som jag upplevde att de flesta samtida kompositörer saknade, trots att Mozart och Haydn egentligen komponerade för större besättning och verkligen kallas wienklassiska kompositörer medan Boccherinis musik är lite vekare (fast mycket bra). Jag kunde inte sätta fingret på exakta punkter, men det hade med tonspråket och instrumentationer att göra.
Trots att flera av symfonierna inleds väldigt lugnt, nästan segt i vissa fall vilket jag kan tycka blir lite tråkigt, så har de positiva egenskaperna som jag vill ha i musiken större betydelse. Boccherini är en av få, enligt mitt tycke, som efter barockens slut gjorde långsamma satser intressanta eftersom jag oftast under denna tid ville lyssna på allegron, preston och liknande, och inte på largon eller adagion.

Värda kompositioner

Vad man kan säga om specifika verk kan nämnas OPUS 12 som innefattar sex symfonier vilka är några av de bästa jag någonsin hört från 1700-talet. Den allra bästa av dessa är nummer 4 i d moll där jag starkt gillar andantinot. Symfonins uppbyggnad är överhuvudtaget väl gjort och intressant med repris av inledande sats som återanvänds i den tredje satsen. På senare tid har jag också upptäckt att den sista satsen är väldigt lik .
Första satsen är i två delar där ett mörkt Andante sostenuto inleder verket för att sedan övergå i ett allegro assai i gladare tongångar, nämligen i dominanten D dur. Sedan kommer andra satsen som är ett andantino con moto i B dur. Själv hör jag mest de mörka och avvikande tonerna och ett ljusare parti i mitten av satsen. Tillsist avslutas symfonin med tredje satsen som inleds med samma tema som den första satsen, men som sedan övergår i ett Allegro con molto i huvudtonarten d moll.
Symfoni nr 5 i B dur (Bess dur enligt modern musikteori) är också av en favorit. Första satsen (Allegro con spirito) samt andra satsen (Adagio non tanto) i Ess dur har jag inte någon speciell kärlek för, de är visserligen ganska bra men inte jämförbart med de två sista satserna. Tredje satsen, Minuetto i Ess dur med sin c moll-trio, samt fjärde satsen Prestissimo vars ner och uppgående toner är intressanta, nästan lite lekfullt gillar jag mycket.

Att låna ny musik kan innebära stora förändringar i ens liv. Boccherini är nu med i listan över de kompositörer som har mest betydelse för mig. Innan dess var Antonio Vivaldi i topp, följt av Johan Helmich Roman som låg på en tät andra plats, med Händel på plats tre samt Telemann på fjärde plats. Johann Sebastian Bach som var en de första kompositörer som jag verkligen uppskattade hade redan åkt ur topp fem.
Sedan fick far och son Mozart inflytande fast hamnade längre ner på listan tillsammans med Joseph Haydn, Michael Haydn och Ludvig van Beethoven.

Intressant är att Boccherini är den enda, förutom Mozart, av Joseph Haydns samtida som har kommit antalet kvartetter och kvintetter nära till antalet. Att samtiden på ett elakt sätt kallade Boccherini för Fru Haydn på grund av dess "vekare" musik, tycker inte jag var rätt. Även om Mozart och Haydn använde mer kraft i sin musik så är faktiskt vissa av Boccherinis verk mer betydelsefulla för min del än någon annan klassisk kompositör.
Vissa verk kan tyckas vara enformiga för vissa, något som jag inte bryr mig om. För mig betyder detta istället att jag inte behöver lyssna på samma stycken lika ofta eftersom teman redan spelas fler gånger. I likhet med bröderna Haydn och sonen Mozart är majoriteten av verk i durtonarter. Dock innehåller fler av Boccherinis kompositioner enstaka satser i moll.

Uppdaterat: 2011-11-21