Christopher Lundgrens webbsida
Ludvig van Beethoven (1770 – 1827)
Ludvig van Beethoven föddes den 16 eller 17 december 1770 i Bonn, Nordrhein-Westfalen, Tyskland.
Både hans far och farfar var musiker. Farfadern var hovsångare som tjänstgjorde hos kurfursten av Köln medan fadern Johann, som också var anställd vid hovet, var sångare och violinist. Modern hette Maria.
Vid fyra års ålder satte fadern Beethoven att studera musik så han fick musiklektioner varje dag och övade timme efter timme. Eftersom han inte var studiebegåvad slutade han skolan och ägnade all tid åt musiken.
Som sjuåring spelade han för första gången för publik. Det blev en sådan framgång att han fick spela i Köln. Ludvig hade lärt sig att hans far kunde spela så han började söka efter kunniga lärare. Hans nya lärare blev hovorganisten Christian Cottlob Neefe.
Vid 13-årsålder, år 1784, fick Beethoven en avlönad tjänst som biträdande hovorganist och han gav också lektioner. Samma år reste han till Wien där han fick musiklektioner av den 31-årige Mozart. Beethoven var alltså sexton år nu. Dock fick han två veckor senare ett brev från sin far där det stod att modern var döende, hon hade tberkulos. Av Johanns och Marias barn var det bara tre i livet, Ludvig, Kaspar Karl och Johann.
1792 lämnade Beethoven Bonn för alltid. Han skulle vara i Bonn för att studera för Haydn. Beethoven var missnöjd med Haydns undervisningsmetoder, så han kontaktade en lärare som hette Johann Schenk. Mitt upp i lärarbytet dog fadern.
År 1795, vid 24-årsålder, framträdde han för första gången offentligt. Tidigare hade Beethoven bara uppträtt för hovet och privata hem. Samma år publicerades hans Opus 1: tre pianotrios. År 1797 blev den 26-årige Beethoven svårt sjuk i tyfus, men så snart han hade blivit frisk började han komponerandet igen. Han behövde komponera för inkomstens skull. Den 2 april 1800 komponerade han sin första symfoni. Året innan hade han börjat ge lektioner åt familjen van Brunswik och Giulietta Guiccardi. 1802 hade han skrivit färdigt sin andra symfoni, där han kombinerade lugn och strålande skönhet med sitt enastående sinne för humor. 1803 blev han fast kompositör vid Teater and er Wien. Det var den enda teatern i hela Wien som man hellre satte upp tyska operor än italienska.
1804 fullbordades hans tredje symfoni med tillägget Eroica. Eroicasymfonin skulle ursprungligen bli en hyllning till Napoleon men när Beethoven hörde att Napoleon hade låtit påven kröna honom blev han djupt besviken. År 1805 komponerade han sin enda opera, Fidelio. Operan blev ett misslyckat verk. Det krävdes mycket arbete för att ge en scenisk form och gestaltning. Stephan von Brenning arbetade hårt med verket och operan uppfördes på nytt 1806. Den blev ändå bara måttlig och drog inte särskilt mycket pengar. Samma år skrevs den fjärde symfonin.
Därefter återvände han till den femte symfonin, den så kallade ödessymfonin som han hade påbörjat tidigare. Första satsen bygger på fyra hotfulla toner som av vissa har kallats "ödet som knackar på porten". Sedan komponerade Beethoven den sjätte symfonin som kallas för Pastoralsymfonin vid sommarmånaderna åren 1807 och 1808. Bidare komponerades sjunde och åttonde symfonin, den åttonde som blev klar bara några månader efter dem sjunde. De båda symfonierna återknyts till Mozarts och Haydns wienklassiska orkester.
Beethovens hörsel hade bara blivit sämre och sämre. Trots att Beethoven nu nästan var döv ville han gärna dirigera Wellingtons seger, stycket fick mycket varmare applåder och bifall än sjunde symfonin. 1817 var den 46-årige Beethoven nästan helt döv, han kunde verken höra musik eller röster. 1824 var nionde symfonin klar, den verkar sammanfatta allt som Beethoven upplevde och trodde på hela sitt liv. Det finns en väl styrkt berättelse som säger att han i slutet av premiären av hans nionde symfoni, då han vände sig för att se de stormande applåderna från publiken, inte kunde höra något och därför började gråta.
Han dog den 24 mars 1827, 56 år gammal i lunginflammation. Minnen finns dock kvar. Beethovens barndomshem till exempel är numera museum. Han var inte bara tonsättare, utan också en framstående pianovirtuos. Hans kompositioner för piano vittnar också om en, för sin tid, stor fingerfärdighet. Det märks speciellt i pianosonaterna och om man räknar antalet sonater komponerade han ju hela 32 stycken.
Uppdaterat: 2011-11-22
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Ludvig_van_Beethoven
Till huvudsidan för Ludvig van Beethoven