Christopher Lundgrens webbsida
Personliga åsikter om Johann Sebastian Bach
Bach var en av de första kompositörerna som jag började lyssna på när jag fann mitt intresse för klassisk musik så vid den tiden tyckte jag att han var väldigt bra så han konkurrerade med Händel, Telemann och Vivaldi. Mina personliga favoritkompositioner med Bach är orkestersviterna och Brandenburgkonserterna som är så otroligt vackra, speciellt de två första. Sedan fastnade jag även för flera av de senare konserterna. Även om jag nu för tiden inte lyssnar lika mycket på den musiken uppskattar jag den ändå.
Flöjtsonaterna är bra dem med, likaså orgelkonserterna. Det som är lite synd är att Bach aldrig komponerade egna orgelkonserter från grunden, han transkriberade endast och tog musik av andra kompositörer och gjorde om kompositionerna för orgel solo som det egentligen är trots att det kallas orgelkonsert.
Bach skrev emellertid mycket fin musik. Visst, han överskred aldrig Telemanns verklista men å andra sidan levde Telemann mer än tjugo år längre än Bach. Om det gick att förvara all musik och kunna finna material som är försvunnet skulle Bachs lista vara något längre än vad den är nu. Förmodligen skrev han mer orkestermusik än vad som har bevarats fram till våra dagar.
Nästan halva Bachs verkförteckning består av vokalmusik. De över 200 kantaterna för solister, kör och instrumentalister, sångerna, oratorierna och passionerna samt motetterna för olika antal stämmor. Dessa kompositioner är sådana verk som jag till viss del tycker om men ändå inte brinner för. Jag gillar instrumentalmusiken mer än vokalmusiken, inte enbart vad gäller kompositioner av Bach utan överhuvudtaget.
Även klaverkompositioner av olika slag står för en större del av verkförteckningen, närmare 500 kompositioner sammanlagt. Hälften orgelkompositioner, hälften kompositioner för andra klaverinstrument. Även i orgelmusiken finns det mycket som jag uppskattar men en del saker som inte är lika intressant. Det är väl så med all slags musik egentligen.
Bland orgelkompositionerna är Bachs orgelkonserter de bästa, trots att det är transkriptioner från konserter av andra kompositörer. Att en orgel har rollen som orgel och orkester är fascinerande också. Andra kompositioner för orgel är också helt godkända. Vissa "preludier och fugor" samt den berömda toccatan i d moll (BWV 565) och adagiot ur Preludium, adagio och fuga i C dur (BWV 564). En koralversion för orgel, BWV639, med namnet "Ich ruf' zu dir, Herr Jesu Christ" från Orgel-Büchlei är också fin.
Bland övrig klavermusik av den store herren gillar jag främst Das Wohltemprierte Klavier med två samlingar preludier och fugor. Det var fint av Bach att använda sig av alla 24 tonarterna, varje preludium och fuga i de båda samlingarna hade sin egen tonart. Det är ju på samma sätt som Dmitri Sjostakovitj gjorde med sina 24 preludier och fugor i OP.87 samt en rad andra kompositörer från romantiken.
Jag gillar också en menuett i G Dur (BWV anh 114) som man först trodde var skriven av Bach till notbok for Anna Magdalena Bach men som man numer vet är komponerad av Christian Petzold. En invention i a moll (BWV 784) gillar jag också, en invention som jag har hört i flera arrangemang, både som ringsignal på mobiltelefoner och som spelats på elgitarr.
Den musik jag uppskattar mest av Bach är som sagt orkestermusiken, jag kan inte komma ifrån det. Tyvärr gjorde inte Bach så mycket orkestermusik om man gör en sammanräkning av den totala listan med samtliga BWV-nummer. De fyra orkestersviterna gillar jag, framförallt andra sviten i h moll och den fjärde i D dur. Violinkonserterna är också trevliga att lyssna på ibland. Lika så dubbelkonserten för två violiner och stråkar i d moll (BWV 1043), fast den är lite som ett smakprov på vad Béla Bártok skulle göra ungefär 200 år senare i vissa av sina kompositioner.
Det finns inte så många solokonserter av Bach, det är violinkonserterna som jag känner till samt klaverkonserterna som är bearbetningar av såväl violinkonserterna som av försvunna oboekonserter. Det är genom cembalokonserterna som man har kunnat rekonstruerat ett flertal konserter. Vissa av konserterna härstammar från sinfonior till vokalmusik.
Förutom nämnda verk lämnade Bach några speciella verk efter sig. De sex Brandenburgkonserterna får man inte glömma, de är så fina och har ganska många känslor fast inledningen i regel alltid är med uppmuntrande toner. Brandenburgkonserterna, eller Brandenburgarna som en radiopratare i P2:s nattradio kallar dem, skrevs förmånga instrument. Flöjter, oboer, horn, violiner etcetera gör konserterna till de bästa i Bachs tid. De skulle kunna jämföras med en samling konserter av Vivaldi med många instrument i varje konsert som också är mycket bra eller av ett flertal konserter av Telemann som skrevs för tre till fyra solister och stråkar.
Apropå konserter för många instrument så skrev Bach förutom dubbelkonserten för två violiner också en trippelkonsert för flöjt, violin och cembalo i a moll (BWV 1044). Övriga dubbel- och trippelkonserter är för två respektive tre cembali och de flesta av dessa är transkriberade från antingen försvunna verk av Bach själv eller av verk av andra kompositörer. Likaså en konsert för fyra cembali som bygger på Vivaldis konsert för fyra violiner i h moll som ingår i OP.3 med verkförteckning RV580.
Att många av Bachs cembalokonserter är transkriberade från redan befintliga verk gör väl ingenting egentligen men det betyder också att musiken ursprungligen härstammar från andra kompositioner. En dubbelkonsert för två cembali i c moll (BWV 1060) härstammar från en försvunnen konsert för violin och oboe som man dock har rekonstruerat.
Förutom de nämnda
kompositionerna kan också nämnas ett par sinfonior för olika instrumenteringar
som är tänkta som inledning till kantater. Den ena, sinfonia för soloviolin och
orkester i D dur (BWV 1045), tros tillhöra en försvunnen kantat medan den andra
sinfonian i F dur (BWV 1046a / BWV 1071)
är en bearbetning av den första
Brandenburgkonserten (BWV 1067) i F dur och som var tänkt att användas till
kantaten "Was mir behagt, ist nur die muntre Jagd!" men första satsen används
även till kantaten "Falsche Welt, dir trau ich nicht" (BWV 52).
Dessutom finns en femte orkestersvit för mindre besättning och går i tonarten g
moll.
Vad gäller denna svit råder tvivelaktigheter i om det var fader Bach eller sonen
Wilhelm Friedemann som komponerade den. Å ena sidan ingår
sviten i katalogen över Bachs musik (BWV 1070) men å andra sidan var
manuskriptet anknutet till Wilhelm Friedemann Bach. Personligen tror jag snarare
att det är sonen som komponerade sviten eftersom den har en del modernare drag
trots att den stilmässigt påminner en del av annan musik av fadern.
Bach skrev inte bara klaver- och orkesterverk inom instrumentalmusiken. Han skrev också kammarmusik som sonater och och sviter för mindre besättning. Bland annat skrev han flera flöjtsonater och violinsonater med generalbas. En partita för soloflöjt och några partitor och sonater för soloviolin samt sviter för solovioloncell komponerade han också.
Som jag redan har nämnt gillar jag flöjtmusik av olika slag, både sonater och konserter. Olika flöjter är också finfint att lyssna på som vanlig flöjt och blockflöjt. Tyvärr skrev Bach inte så mycket flöjtmusik bortsätt från sonaterna. Han skrev faktiskt ingen solokonsert för flöjt, vad jag vet i alla fall bortsätt från trippelkonserten för flöjt, violoncell och cembalo men just sonater skrev han ju ganska många och dem är mycket bra.
Det finns tre flöjtsonater som jag gillar lite mer, en sonat i g Moll med verkförteckning BWV120 som vissa hävdar att den andra sonen Carl Philipp Emanuel Bach stod bakom, en sonat i e Moll med verkförteckning BWV1023 och en sonat i Ess dur med verkförteckning BWV131. Vad gäller den sistnämnda har jag fastnat för andra satsen, Siciliano, som dock är något vemodig som en kontrast till de två glada yttersatserna.
Om Bach hade levat idag eller att jag hade levt i hans tid skulle jag fråga honom om orkestermusiken. Jag skulle bland annat fråga om hur mycket han egentligen skrev och om transkriptionerna av andras musik.
Jag skulle visa honom min kärlek för hans och samtida kompositörers musik. Om Bach skulle leva in på 2000-talet skulle jag berätta lite om det tekniska, att olika musiker har spelat in hans musik till exempel.
Jag skulle visa honom andras uppskattning genom CD- och LP-skivor. Dessutom skulle jag förklara lite om modern teknik, till exempel skapandet av Bachs och andras musik i MIDI-sekvenser. Så skulle jag be om autograf. Hm... hur gick det till på 1700-talet när människor ville ha minnen från de stora kompositörerna. Kanske Bach skulle förstå ungefär hur vi lever på 2000-talet och jag skulle försöka förstå hur det var i slutet av barocken.
Däremot skulle jag inte behöva berätta för honom om andra kompositörers arrangemang och orkestreringar av diverse musik. Det skulle han nog förstå själv efter ett ganska kort tag. Till exempel att vissa preludier och fugor ursprungligen för orgel transkriberades för stråkkvartett av Wolfgang Amadeus Mozart. Schönbergs samt andra kompositörers orkestreringar skulle han nog också få veta rätt så snabbt och uppskatta.
Visst, språket skulle kanske vara svårt men om Bach nu levde eller återuppstod på 2000-talet skulle han kanske lära sig engelska. Det skulle bli lättare att kommunicera då eller om jag skulle vara villig att lära mig tyska. I vilket fall som helst skulle jag säga mycket och visa honom mycket. Att herr Bach skulle återuppstå är helt omöjligt så jag vet att min önskan att få träffa honom aldrig, då menar jag aldrig, skulle gå i uppfyllelse.
Här kommer en liten dikt som jag tillägnar honom.
Jag säger en sak. Du må ha gjort mycket musik Bach, både musik som är välkänd bland oss och musik som kanske ingen vet om att du har komponerat. Ty många har uppskattat och uppskattar fortfarande dina mästerverk.
Du är en av de stora skaparna och det verkar som 85:or har någonting speciellt. Du, Händel, Scarlatti och Lodovico Giustini, två tyskar och två italienare. Egentligen har ni alla gjort mycket fin och vacker musik.
Ha det gott i himmelen eller var du än är.
Uppdaterat: 2011-11-23