Christopher Lundgrens webbsida

StartInformationIn englishLätt svenskaVälj språkNyheter
MediaMusikVideoProgramTexterGästbok

Till start för Antonio Vivaldi Till Vivaldis liv
Till startsidan Till muisksidan

Personliga åsikter om Antonio Vivaldi

Så upptäckte jag Vivaldis musik

Vivaldi slår de flesta kompositörer som levde under barocken, han slår till och med Bach och Händel enligt mitt tycke. Den kompositör som konkurrerar mest är vår svenske mästare Johan Helmich Roman samt Johan Agrell. Då kan man undra vad det är som har fått mig att välja Vivaldi som favorit när det finns så många andra som även dem är väldigt bra som tonsättare. Jag ska försöka ge ett svar på den frågan nedan om varför och hur det började.

När jag gick tredje året på Fyrisskolan i Uppsala började jag lära känna en ung tjej som jobbade i skolans cafeteria. När hon både hade avlivat sin häst och led av ryggproblem kände jag starkt medlidande. "Varför skulle allt drabba just henne?" Mitt upp i allt hade jag hört ett klipp ur ett vackert pianostycke utan att veta vem som komponerat musiken. Styckets lite vemodiga toner symboliserade för mig det som den unge tjejen varit med om.
För att ta reda på mer information om musiken skrev jag filnamnet som sökord på sökmotorn Google på Internet vilket gav en rad träffar. En av träffarna var en länk till ett tyskt nätverk med namnet "The classical music home page" där samma musik fanns fast med en annan inspelning.
Det visade sig vara den långsamma satsen ur Ludvig van Beethovens åttonde pianosonat i c moll.
När jag ändå var på denna sida surfade jag runt bland kompositörer och lyssnade på en massa provexemplar av olika kompositioner. Bland annat hittade jag "De fyra årstiderna" eller "The Four Seasons" på engelska samt "Le quattro stagioni" på originalspråket italienska, av Antonio Vivaldi. Musiken var helt främmande för mig men jag gillade den. Det resulterade i att jag gick till Uppsalas stadsbibliotek för att se om den vackra musiken fanns där. Eftersom jag visste vem som var kompositören så sökte jag på Vivaldi och hittade en skiva med information på italienska. Då det var fyra textavsnitt tänkte jag att det kanske var de fyra årstiderna. Jag frågade en bibliotekarie om biblioteket hade "De fyra årstiderna" men han visste inte.
Väl där hemma satte jag igång CD-skivan och hörde att det inte alls var den musik jag hade hört tidigare. Men jag blev så älskad i den musik jag hörde att jag vid senare tillfällen sökte efter fler Vivaldi-skivor. Efter flera vändor på biblioteket hittade jag äntligen "De fyra årstiderna" i en svensk inspelning då jag fick höra musiken i sin helhet. Senare hittade jag en annan inspelning med Trondheim Soloists och Anne-Sophie Mutter som solist och dirigent.
Jag kan också nämna lite om antalet CD-skivor jag har lånat eller köpt som innehåller Vivaldis verk. Jag kan inte räkna ut exakt antal CD-skivor det rör sig om men av de kompositörer jag hört på CD är Vivaldi den som bär det största antalet. På andra plats finner man Bach, därefter Roman och sedan Händel med Telemann straxt efter sig.

Värda kompositioner

Sedan har massor av musik med Vivaldi som upphovsman blivit intressanta objekt, musik som har gått hem hos mig. En rad flöjtkonserter uppskattar jag, däribland konserten "La Notte" samt en piccoloflöjtkonsert i C dur (RV 443) med ett väldigt vackert largo som får mig att rysa varje gång jag hör det. Det finns två konserter av Vivaldi som bär titeln "La Tempesta di Mare". Den ena i Ess dur och den andra i F dur. Ess-durkonserten som tillhör OPUS 8 var ett verk som jag faktiskt fick höra ganska sent genom mitt inköp av en Vivaldi-box som innehåller 40 CD-skivor.
En rad flöjtkonserter har jag hört på en samling "Famous Flute Concerti" med Capella Istropolitana, City of London sinfonia under ledning av Jaroslav Krecek och Nicholas Kraemer. Mitt intresse för flöjt är ganska stort vilket har resulterat i flera bra skivor med flöjtmusik av Vivaldi. En inspelning med gruppen Il Giardino Armonico som spelar på tidstrogna instrument är också värd att nämnas då de spelar kammarkonserter eller "Concerti da camera" som det heter på italienska.
Andra konserter med olika inspelningar har också en plats i mitt hjärta. En CD-inspelning med gitarristen Angel Romero som solist i Vivaldi-konserter i arrangemang för gitarr av gitarristen själv är en favorit. Att höra två gitarrer istället för flöjt eller violin lät vackert. Likaså med två gitarrer istället för två mandoliner, eller att höra gitarr istället för luta i dubbelkonserten för viola d'amour och luta i d moll. Samtidigt som det var intressant så kunde man jämföra originalet med arrangemanget.

Vokala verk är mer sällsynt, faktiskt inte lika roligt att lyssna på. Största orsaken till detta är att körer och röster på något vis förstör det vackra instrumentala ackompanjemanget. Dessutom hör jag inte vad som sjungs plus att handlingen gör mig snurrig. Det finns dock undantag, bland annat Mozarts ofullbordade Rekviem i d moll samt vissa kortare kompositioner av bland andra far och son Bach, Händel samt ett Tedeum av Hector Berlioz. Men nu skulle Vivaldi också räknas till den listan då jag på två CD-skivor hörde motetter samt andra vokala kompositioner blandat med konserter i religiös mening.
Bland uppskattad vokalmusik av Vivaldi kan nämnas två motetter varav den ena i F dur samt ett Stabat mater i f moll liksom en annan stor komposition i flera satser. Så har jag lyssnat på ett Magnificat i g moll och en Gloria i D dur.

Johann Sebastian Bach transkriberade fler av Vivaldis verk, däribland flera konserter ur OPUS 3. Vissa kompositioner transkriberade Bach för orgelsolo, någonting som väckte min uppmärksamhet, andra kompositioner transkriberade han för cembalo. Först när jag hittade orgelkonserter av Bach visste jag ingenting om detta utan trodde att det var Bachs kompositioner från början. När jag tittade i kommentarhäftet visade det sig att alla orgelkonserter var transkriberade från redan befintliga konserter för diverse instrument av bland andra Vivaldi.
Att såväl Bach som nutida musiker arrangerar och transkriberar Vivaldis musik visar att tonsättarens musik har en stor betydelse. Utöver klassiska arrangemang har vissa moderna klubbmusikmakare gjort så kallade remixar av vissa kända verk som "De fyra årstiderna". Likaledes en tjej som spelar på ett orientaliskt instrument tillsammans med ett band då dom har framfört delar ur "De fyra årstiderna".
Utöver direkta transkriptioner av Vivaldis musik har den tyske kompositören Fritz Kreisler (1875 - 1962) skrivit en violinkonsert i C dur i Vivaldis anda. Då jag för första gången hörde den konserten trodde jag att det var någon samtida till Vivaldi som var upphovsman, för någonting sade mig att det inte var Vivaldi som hade skrivit konserten själv. Senare när jag kollade upp denna violinkonsert fascinerades jag av att en kompositör som levde så sent som under 1900-talets första hälft komponerade i senbarockisk stil. Man kan därför säga att Kreisler har hyllat Vivaldi.

Senbarock kontra den galanta stilen

Allmänt om Vivaldis kompositioner som går i "den galanta stilen"

Apropå Vivaldis musik och senbarock så finns det många kompositioner i Vivaldis produktion där man anar den galanta stilen. Vissa konserter har delvis galant stil, däribland några av oboekonserterna samt ett flertal av de många stråkkonserterna och fagottkonserterna. I viss mån kan jag till och med jämföra Vivaldi med Carl Philipp Emanuel Bachs absolut tidigaste verk. Så långt som Haydn eller Johann Christian Bach kan jag dock inte finna i dessa stycken, för det är för långt fram i musikutvecklingen och för mycket åt det wienklassiska hållet och stilriktningen "Sturm und drang".
Vid flera tillfällen, främst i artiklar på Wikipedia räknas Vivaldi som en av de kompositörer från senbarocken som började skriva i galant stil, eller har drag av den galanta stilen. Till en början uppfattade jag inte de små stilskillnaderna mellan exempelvis Johann Sebastian Bachs och Vivaldis kompositioner utan upplevde allting som ren senbarock rent stilmässigt. Dock började jag ana skillnader när jag kollade igenom MIDI-sekvenser av respektive kompositör.
Så sent som 2008 förstod jag att vissa av Vivaldis kompositioner går i den galanta stilen. Det var både genom artiklarna på Wikipedia samt jämförelser mellan andra kompositörer som verkade i slutet av barocken och vissa till och med i början av den klassiska eran. Jag behandlar ämnet "Den galanta stilen" i en artikel här på webbsidan samt har skrivit en svenskspråkig artikel om ämnet på Wikipedia. De artiklar som jag har läst har varit skrivna på engelska och tyska, även om jag inte kan tyska särskilt bra.

Jämförelser mellan Vivaldi och andra kompositörer

Bland de senbarockiska kompositörerna som delvis skrev i galant stil är Vivaldi tillsammans med Jean-Philippe Rameau, Johan Helmich Roman, Johan Agrell, Johann Joachim Quantz och Georg Philipp Telemann mina personliga favoriter.

Specifika kompositioner

Från våren 2010 fick jag åter upp öronen för Vivaldis 39 fagottkonserter efter att enbart ha lyssnat till ett fåtal av dem några år tidigare. Några av flöjtkonserterna samt dubbelkonserterna för två violiner tycker jag också om att lyssna på.

Därmed är mina åsikter om Antonio Vivaldi slut. Det finns inte så mycket mer att säga om denne mästare så jag avslutar detta kapitel.

Uppdaterat: 2011-09-09

Till start för Antonio Vivaldi Till Vivaldis liv
Till startsidan Till muisksidan