Text: Erica Belin Westerlund

Bilder: Christopher Lundgren

 

Vad är ditt namn? Andreas Jakobsson

Vilket år är du född? 1979

Vad är ditt yrke? Jag är journalist, författare och föreläsare. Jag förläser om matsvinn.

Hur kom du på att du ville bli journalist?

Ja hur kom jag på det egentligen?  Det är ju så längesen, så det är inte säkert att jag kommer ihåg. Jag var intresserad av att skriva, så jag kom på det ganska tidigt. Sen råkade det bli nästan av en slump, att jag började frilansa och skriva musik för Gefle Dagblad. Jag kommer från Gävle. Så det var någon gång efter gymnasiet, och sen så rullade det bara på. Sen läste jag till journalist. 

Vilka ämnen skriver du om och vilka tidningar skriver du för?

Nu för tiden är det nästan bara om miljöfrågor och matsvinn, och svinn överhuvudtaget. De tidningarna jag har skrivit för de senaste åren är Aftonbladet, Expressen och Magasinet Filter. Men jag har inte skrivit så mycket de senaste åren, utan jag har mest varit ute och föreläst. Ja, det har blivit så. 

Hur kom du på att du skulle skriva boken ”Svinnlandet”?

Jo det var för att jag fick reda på att en kompis till mig brukade ”dumpstra” (leta efter slängd mat). Alltså att åka och hämta mat i soprum/containrar som ligger bakom affärer. Så blev jag nyfiken och frågade om jag fick följa med någon kväll och det fick jag. Och när jag såg allting, hur mycket som slängdes, och framförallt, hur fin maten var, så kände jag att någon borde skriva om det här. Det hade ju skrivits lite om det förut men ingen som verkligen hade gjort det, alltså varit ute många gånger och så.

Jag hade förväntat mig att det mest skulle vara liksom ruttna tomater och bruna bananer och att man skulle hitta några enstaka fina grejer. Men det var precis tvärtom, det var några enstaka ruttna tomater och enstaka bruna bananer. Det mesta, 90 procent skulle jag säga, är precis lika fint som det som säljs inne i butiken. Det var därför jag kände att jag behövde ta reda på varför det är så här.

Hur ofta föreläser du om matsvinn och till vilka vänder sig föreläsningarna?

Ja nu är det ju lite speciellt eftersom det har pandemi och så. Förut gjorde jag kanske 40 till 50 föreläsningar per år runtom i landet, så jag reste mycket. Sen kom ju pandemin och då dog ju allting. Men jag har ju gjort en del webbföredrag, alltså via datorn istället. Nu har det börjat komma igång lite mer. I oktober ska jag göra min första föreläsning på över ett och ett halvt år. Men jag har mest digitala föredrag nu i höst också, för att de som är lite rädda för att boka innan man vet hur det blir med allting. Det kan ju ändras.

Och de jag föreläser för? Jag har varit mycket på bibliotek, folkhögskolor, och sen har jag pratat mycket för måltidspersonal och de som jobbar i storkök och så. Då blir det lite mer uppbyggt på hur man kan minska svinnet i restauranger och storkök. Det finns ju mycket att göra på det området. Det slängs ju väldigt mycket där också.

Hur länge har vi haft problem med matsvinn?

Ja, hur länge det har varit ett problem? Det är lite över tio år sen som det började uppmärksammas stort. Sen har väl problemet funnits längre skulle jag tro. Det var nog mycket svinn redan för 40 år sen i matbutikerna, men inte lika mycket som nu. Förr i tiden så var ju maten dyrare i förhållande till vilken inkomst man hade. Den har ju blivit mycket billigare i och med EU (Europeiska Unionen). Nu betalar vi ju en stor del av maten via skatten istället för att betala för själva maten. Väldigt mycket av våra skattepengar går ju till bidrag som EU ger, som jordbruksbidrag. Så maten har blivit billigare men istället betalar vi skatt för maten. Och det ger också mer svinn då man blir mer benägen att slänga om det är billigt.

Men sen är det också så att butiker var annorlunda förut. Det var inte alls lika stort utbud som det är nu. Och om man tänker på just matbutiker där jag dumpstrar. Större utbud gör att det är mycket svårare att veta vad som kommer att säljas och vad som inte kommer att säljas. Då blir det mer svinn. 

Jag har pratat med folk om hur det var förut. De har berättat att de som bodde i en by där det fanns en liten lanthandel. Då köpte folk lite vad som kom in där. Om det kom in torskfilé, då åt hela byn torsk för att det var det som fanns. Och då gick allting åt. Det fanns ju inte 30 olika sorters fiskfiléer att välja på, som det finns nu, utan då fanns det en och då åt alla det. Så det var ett helt annat sätt att handla mat.

Sen är det ju det här med bäst före datum. Det är ju också mycket svinn. De första datummärkningarna i Sverige kom på 1970-talet, så innan dess fick man lukta och smaka på maten för att veta om den var bra eller inte. Men det gör också att väldigt mycket slängs.

Och hur kan man minska på matsvinnet?

Ett sätt att minska på det som jag ser på det, det är faktiskt att ta bort bäst före datum. Det skulle vara väldigt bra tycker jag. De tillkom i början på 1970-talet för att inte kunder skulle bli lurade och köpa mat som var gammal och för att man skulle ha koll på när den var producerad. Men där tänker jag att man kan ha kvar produktionsdatumet så undviker man ju det, och så skulle man kunna ta bort bäst före datumet.

Sen skulle man kunna ha datummärkningar kvar på sådana produkter som idag har sista förbrukningsdag. Det är produkter som kan bli farliga, om man tänker på färsk kyckling till exempel. Där kan man ha kvar datumet, för det är ju bra. Det skulle inte vara så kul att få en tre veckor gammal kycklingfilé hem, då får man ju nästan sanera köket sen för det skulle lukta så illa. Så det är ett förslag.

Men sen tycker jag att man borde beskatta matavfall och brännbart avfall, att det blev dyrt att slänga mat för företag.  För då skulle det slängas mycket mindre. Då skulle man hitta andra lösningar rätt snabbt.  

Hur kom du på att själv börja äta mat som andra har slängt?

Det blir ju nästan samma svar där också, att det var genom min kompis. Att jag följde med till butikerna. För mig kändes det rätt naturligt. När jag såg allting som slängdes så kände jag bara så här att jag kan inte fortsätta. Handla mat på affären när det slängs så här mycket mat. Jag menar, ska det produceras ny mat för att jag ska äta den, då kan jag lika bra äta den här som är lika fin. Ja, och sen så sparar man dessutom pengar på det också.

Från vilka slags sopanläggningar får du tag i slängd mat som går att äta?

Det är framförallt matbutiker där man kan hitta sådant. Sen händer det att man kollar i vanliga hushållssoprum till exempel, där hushållen slänger sopor. Som till exempel att jag delar soprum med en massa andra. Det mesta som slängs där i matväg är sådan mat som har blivit dålig, det är det som är skillnad. Mat som är dålig på riktigt. Maten som slängs av butikerna är oftast inte dålig, den är oftast lika fin som den man köper.

Men det händer ju att när jag går och slänger sopor i soprummet, så har kanske någon har rensat ur hela skafferiet med massa konserver och oöppnade förpackningar. Då tar jag ju det. Men som sagt, den mesta maten som slängs där är ju lagad mat som ligger i matavfallspåsar och sådant håller jag inte på med. Det skulle inte vara så trevligt. Det är väl lite samma sak som om man kollar sopor från restauranger och storkök. Där är det ju lagad mat som slängs, så det blir bara slask som inte går att använda.

Vilka användbara produkter förutom mat hittar du bland soporna?

Det är verkligen allt möjligt faktiskt. Om man tänker under de åren som jag har hållit på med det, det är över sju år, så har jag hittat i stort sett allt som säljs av matbutiker. Jag menar plastpåsar, tvättmedel, stekspadar med mera. Allt som säljs egentligen av butiker slängs av butiker. Och sen kan man även kolla andra slags butiker om man är ute efter prylar och sådant.

Sportaffärer, där kan man också hitta grejer. Jag har hittat fiskerullar. Däremot måste man ha lite mer tur när man åker till sådana butiker. För det är inte färskvaror på samma sätt.

I vanliga hushållssoprum, har jag också hittat jättemycket grejer. Alltifrån kläder till prylar och sådant. Jag plockar ganska mycket i vårt soprum och säljer sen på Tradera, det är grejer som är värda lite pengar.

Är det lätt eller svårt att få tillträde till olika sopanläggningar i till exempel mataffärer?

Nej. Vi dumpstrar sådana som har öppet. Så vi frågar inte om lov, utan vi går bara dit och hämtar efter att personalen har åkt hem. Men många butiker låser in sina sopor och då går det ju inte att komma åt dem. Vi bryter inte upp några lås eller så, utan vi går bara till sådana som är öppna. Och de som är öppna är inte svåra att få tillgång till, det är bara att gå dit.

Har det hänt någon gång att det har dykt råttor när du letar efter mat?

Nej faktiskt aldrig. Det är moderna sopkärl som är byggda på ett sätt så att inte skadedjur ska kunna ta sig in. Jag har hört talats om att det kan finnas råttor, men då handlar det antagligen om att sopkärlen är trasiga på något sätt. Sen har de lådor med råttgift vid baksidan av butiker också, så att det kan ha med saken att göra kanske. Men jag har aldrig stött på det.

Äter du även mat som har passerat bäst före datum?

Ja absolut. Som jag var inne på tidigare så har bäst före datumet egentligen ingenting med att maten blir farlig att göra eller inte. Det har att göra med att den kan tappa i konsistensen eller börja smaka illa eller lukta illa. Det finns ju produkter med sista förbrukningsdag som till exempel färsk kyckling. Men de bakterierna som är vanliga på kycklingen eller köttfärs, de dör ju vid upphettning. Så det går även att äta saker efter sista förbrukningsdag. Det viktiga är bara att man hettar upp det ordentligt.

Grejen med köttfärs och kyckling är att har det gått några dagar efter datumet, då kommer det att lukta och smaka illa så då är det ingen idé att använda den på grund av det. Och det är samma med fisk. Mitt senaste fynd nu i helgen. Då hittade jag tre säckar fulla med halloumiost, och datumet på dem var i april, alltså i våras, men det var inget fel på den alls. Vi käkade den igår. Jag vet inte riktigt hur de sätter datumen faktiskt.

Händer det någon gång att du faktiskt handlar mat eller äter ute på restaurang?

Ja men det gör det absolut. Det är inte så ofta jag äter på restaurang, men det händer. Jag har inget krav på mig själv, att jag bara måste äta ”dumpster-mat”. Sen blir det ju att vi handlar enstaka grejer ibland.  Dels om man skulle vara sugen på någonting så kan man köpa det. Till exempel smör som man brer på mackor. Man kan ju hitta det för ett halvår.

Men sen kan det ju gå åtta månader utan att man hittar något smör igen. Man kan inte räkna med att allt som man vill ha kommer hela tiden. Olivolja fick vi köpa en flaska nu, för att den vi hade dumpstrat var slut. Det skulle ju gå om man verkligen ville eller inte hade råd. Då skulle man ju lätt bara kunna äta den maten man hittade. Men man vill ju unna sig själv lite. Till exempel olivolja känns viktigt för mig, för att kunna laga de rätter jag vill ha.

Om du bjuder någon på mat, är det också matsvinn & vågar du i så fall berätta det?

Ja, alla vet ju om att jag dumpstrar. Jag har varit med på TV på bästa sändningstid, så det är ingen hemlighet. Jag var öppen med det redan i början, innan jag hade skrivit något om det eller varit med någonstans. Jag blev faktiskt lite förvånad över att ingen som jag bjöd på mat, var skeptisk.

Men jag är väldigt försiktig. Jag tar inga risker med maten utan jag har väldigt bra koll på vad som håller och inte. Jag skulle nästan säga att det är mindre risk att drabbas av matförgiftning när man dumpstrar. För att då håller man koll och tittar noga på sakerna. Köper man det på affären då tittar man inte lika noga för att då räknar man med att maten är bra, fast den kanske inte är det. Sen dessutom när det blir ett så kallat ”återkallande”, alltså när det går ut larm (varnas till allmänheten) för att det är bakterier i någon typ av mat.

Då är det så att jag prenumererar på sådana larm, så att jag får mejl från Livsmedelsverket. Så jag försöker hålla koll på det. Och vid det laget att jag får det och maten hamnar i soporna, då har de redan upptäckt det. Men handlar man i affären då är det inte säkert att de har upptäckt det än. Så egentligen är det farligare att handla maten i affären än att hämta den i soporna. Det är större risk för matförgiftning skulle jag säga.

Vad har du på gång just nu?

Nu börjar det komma igång med föredrag igen. Imorgon ska jag ha mitt första för hösten, fast det är digitalt. De flesta är digitala. Sen förhoppningsvis kommer det att rulla igång lite mer till våren åtminstone, om nu pandemin verkligen är över. Men sen skriver jag även skönlitteratur. Jag håller på och skriver en roman nu som jag har kommit ganska långt med. Så det är det jag pysslar med egentligen. Sen driver jag min blogg dumpstringslyx.com 

Där lägger jag ut bilder på allt som jag hittar och skriver om matsvinn, miljöfrågor och sådant. 

Hur var det att träffa Mauri?

Ja men det var kul. Han är en skön kille, väldigt trevlig. Så det var roligt.

Har du sett Mauris andra videoklipp förut?

Jag hade inte gjort det innan de hörde av sig. Men jag gick ut och kollade lite då innan och efter. Det är ju roliga grejer. Det var ju en bra idé också att använda för att de har ju mycket bättre förutsättningar än vanliga YouTubers har, som kanske bara filmar med sin mobilkamera. Mauri jobbar för Aftonbladet, så att det var en bra idé från början, att göra det med kvalitet och lägga ut på YouTube.

 

 

 

FYRA FRÅGOR!

Blodpudding eller chips?

Saken är att jag äter inte kött. Jag äter fisk och skaldjur men annars vegetariskt i övrigt, så att det blir chips då. 

Uno eller Fyra i rad?

Uno skulle jag säga.

 

Bygga snögubbe eller bygga snölykta?

Snögubbe.

 

Plocka svamp eller plocka hallon?

Oj det gillar jag båda två. Jag kan säga att jag plockade hallon i somras och jag har plockat svamp nu under hösten, så det var en svår fråga.