Extramaterial Sjuksköterskornas historia del 1

Av: Magnus Hedman

Hur långt tillbaka kan man härröra ordet sjukhus?

-          Ur ett historiskt perspektiv kan man gå tillbaka ända till biblisk tid, säger Kerstin. På den tiden pratade man om något som kallades för hjälpkvinnor, som i de flesta fallen rörde sig om helt outbildade kvinnor. Oftast var det vad vi idag kallar för barnmorskor som hjälpte till vid födslar och tog hand om de nyförlösta mammorna. Vi människor har alltid, i alla tider tagit hand om varandra efter bästa förmåga. Jag skulle säga att sjukvårdstänket började i klostervärlden. I munkklostren var det en abbot som bestämde, och där hade de ju örtagårdar, i vilka det bland annat växte läkemedelsväxter. På 1500 och 1600-talet levde man efter den kristna läran.

 Helgeands hus i Visby - ett av de första sjukhusen i Sverige   

- Sedan gick ju det här över till nunnorna i klostren som styrdes av en abbedissa. Om du var sjuk under den här tidsperioden var det till ett kloster du begav dig, där den sjuke vårdades med örtmedicin och våt-varma omslag och lite hokus pokus, säger Kerstin och skrattar. Under flera hundra-års tid sammanslöt sig nunnorna i en sluten grupp och kallade sig för barmhärtighetssystrar, vilka kom från olika kloster och olika delar av världen. Det finns ju kloster i alla religioner, inte bara inom kristendomen. Därifrån skapades diakonin och diakonissorna som jag pratade om. Sedan kom sjuksköterske -delen på 1800-talet. Anledningen till att man behövde det var att man sett hur mycket man kunde uträtta, det som Florence gjorde under Krimkriget, avslutar Kerstin.

Ville folk komma på sjukhus förr?

-          ”Nej säger Kerstin och tvekar, och fortsätter sedan. Det är väl snarare så att vi vill komma på sjukhus om vi vet att vi får bra vård där, men inte annars. Men på 1800-1900-talet ville inte människor in på sjukhus eller sjukstugorna som det kallades. Skälet till det var att det var där som de fattiga eller de som inte hade någon som kunde hjälpa dem, hamnade. Sjukstugorna kunde vara vilket hus som helt, där de fick ett mål mat och kunde tömma latrinhinkar. Självklart hade dessa stugor väggar, tak och golv och i bästa fall även en säng. Men du var inte ensam i sängen, utan var tvungen att dela den med andra personer som liksom du, var i behov av vård.” säger Kerstin.

På sjukstugorna hamnade även människor med psykiska behov, halta och lytta människor som helt enkelt inte skulle fungera någonstans i samhället. Där hamnade även sjuka, pensionerade och mindre bemedlat folk.  Rika människor såg även till att doktorn gjorde hembesök i det hus de bodde i, eftersom de mycket hellre ville bli vårdade hemma än på sjukhuset.

 Var de olika vårdinstanserna uppdelade efter ett speciellt mönster eller?

När Akademiska Sjukhuset byggdes sa man att det var hypermodernt. Det hade 150 vårdplatser, vilket idag inte är särdeles många och varav hälften av dem var kirurgiska.  Man pratade om inre och yttre vård då. ”Det inre” var kirurgi och ”det yttre” var medicin. Det var sådana begrepp man använde sig av. Sedan fanns det vårdplatser som var ämnade för folk som hade könssjukdomar. Syfilis (könssjukdom) var väldigt vanligt och en tredjedel av hela vårdbehovet, säger Kerstin till Snabelposten.

Det ”hypermoderna” sjukhuset hade upp till 14 personer som sov i samma säng. Rummen värmdes upp antingen med kaminer eller med öppna spisar. Man hade ju som sagt inte elektricitet på den här tiden, utan man hade olja och fotogenlampor som gav ifrån sig ett visst ljussken. Jag kommer även ihåg att det på Akademiska Sjukhuset fanns garderobliknande utrymmen i korridorerna. Där hade man bås med toaletthinkar, som inte spolades ut, utan det var sådant som personalen bar på och tömde. En annan sak var att det var väldigt högt i tak. Det var 4,5 meter i taket, då man på den här tiden trodde att en av de främsta anledningarna till att man blev sjuk var dålig luft. Man pratade om något man kallade Miasma = dålig luft, och den skulle få plats uppe vid taket och nedanför låg patienten.

Men det tänket är ju fortfarande aktuellt, eftersom vi inte skall vara i samma rum där den sjuke vistas av hälsoskäl. En annan sak man hade var rinnande vatten inne på avdelningarna, vilket man ansåg var höjden av lyx. Avloppsvattnet rann nedanför Flustret helt orenat rätt ut i Fyrisån. Sedan tömde man både pottor disk- och tvättvatten, som man hällde i en slask i köket. Hemskt, men så var det” säger Kerstin.

Uppsala domkyrka

Kan man jämföra sjukvården idag med hur den var på den här tiden?

”Nej, det vill jag påstå. Emmy Rappe började att utbilda sjuksköterskor och blev det som man sa då, översköterska på kirurgen och föreståndare för linneförrådet. Det låter ju inte klokt i våra öron, men då var det helt unikt. För första gången fick patienterna som vårdades här, lakan i sina sängar, där många av dem hade fått sova på halm tidigare. Alltså det är så mycket idag som vi inte förstår hur det verkligen var då.  En annan sak man bestämde var att de som vårdades på sjukhus skulle ha nattsärk- nattskjorta eller pyjamas alltså. De fick sonika lämna sina privata kläder och ta på sig nattsärken när de kom på sjukhus” säger Kerstin till Snabelpostens utsända.