|
Digerdöden – fortsättning från nummer 3 - 2022
En stormakt på fall Året är 1710, och juni månad hade varit kall och eländig, efter en lång vinter. Några dagar efter midsommar anlände skeppet ”Stäkesund”. Det hade seglat till Sverige från Pernau - vilket var en estnisk stad, som tills nyligen hade tillhört Sverige, men som fallit för ryska trupper. Det gick rykten om att pesten härjade i Europa, och just därför hade man satt upp särskilda säkerhetsåtgärder. När ett fartyg anlände söderifrån, måste både fartyget och dess besättning hållas i sträng karantän i 40 dygn, utan någon som helst kontakt med fastlandet, tills man var helt säker på att skeppet inte medförde en farlig sjukdom. Platsen där fartygen var tvungna att uppehålla sig hette Baggenstäket, och låg strax utanför Stockholm. Källorna berättar att det systemet hade fungerat mycket bra, ty flera stora pestutbrott hade gått Sverige förbi, tack vare den försiktighetsåtgärden. Men nu är det andra tider,och föregående år led Sverige ett stort nederlag vid Poltava,och hela den stormakt, som man hade byggt upp under de senaste hundra åren höll på att rasa samman. Kungen var helt borta, ja helt borta, spårlöst borta faktiskt, men att Karl XII befann sig i Bender, i våra dagars Turkiet, är inget som vid den tiden var känt. Dessutom var det extremt kalla vintrar här i Sverige, och missväxt hade lett till att folket svalt. En känsla spred sig bland folket att Sverige hade drabbats av Guds straff. Vad var det för synder som folket hade gjort sig skyldiga till, högmod kanske? Var det därför som Gud hade vänt sig bort från den svenska stormakten, och gjort slut på drömmen om att Östersjön skulle vara ett svenskt “Mare Nostrum” (vårt hav), så som Medelhavet varit för det romerska imperiet. Pesten kommer till Stockholm
På något sätt bröts karantänen kring fartyget Stäkesund,och kan hända kan det ha berott på stormaktens dåliga organisation under denna desperata tid, som gjorde att vakthållningen inte hölls som den skulle. Det kungliga rådet som styrde landet under regentens frånvaro hade flera gånger utfärdat dekret (ett skriftligt påbud eller rättsakt/lag), som skärpte karantänsreglerna, och höjt straffen för alla som bröt mot dem, och det bör nog ses som något som inte fungerade som det skulle. Hur som helst tog sig fartygets kapten förbi vakterna vid slussen, seglade in, äntrade kaj och begav sig till Erstakrogen i staden för att äta. Men mitt under måltiden började han att känna sig dålig och föll död ned. Vad hade hänt? Lite senare skall fyra roddarmadamer (kvinnor som skötte färjetrafik) ha transporterat både gods och passagerare från Stäkesund, vilket uppenbart var ett brott mot karantänsreglerna. Även de kände sig dåliga och avled inom bara några dagar. Till att börja med försvann de gåtfulla dödsfall, som kunde knytas till fartyget från Pernau i mängden. Men Stockholm var redan denna sommar en härjad stad. Ty flyktingar i de tidigare svenska provinserna på andra sidan Östersjön hade vällt in i staden. Vid det här laget började olika sjukdomar,som exempelvis tyfus och dysenteri, att spridas. Men det var först i juli 1710, som ryktena på allvar började höras, att det härjade pest i Stockholm. Vid det här laget hade myndigheterna registrerat 412 dödsfall under en och samma månad, vilket var mer än vanligt. Så vad kunde detta bero på? Myndigheterna lägger locket på Nu började en utdragen process, där stadens ledning försökte mörka vad som i själva verket hände. Men vem kunde hindra den katastrof som just hade inträffat? Collegium medicum var namnet på Sveriges högsta medicinska myndighet, vilken leddes av den 70-årige läkaren Urban Hjärne.
Urban Hjärne Han hade i historieböckerna fått gott rykte då han i sin ungdom varit med och bidragit till att stoppa de vettlösa häxprocesserna. Men nu spelade han skurkens roll istället, genom att hela tiden avfärda alla tecken på att pesten hade kommit till Stockholm. Den nionde augusti 1710 anmälde en apotekare att många hade sökt honom för att få medicin mot pesten. Han fick då av Urban Hjärne och collegium medicum veta att det bara var några människor som blivit upphetsade och det var inget att bry sig om. Följande dag hörde en läkare vid namn Wertmüller av sig, och sa att han hade en patient som hade dött med en böld under ena armhålan “vilket fullkomligen skall ha varit pesten”. Men då förklarade Hjärne för denne att han antagligen hade tagit miste och förbjöd uttryckligen Wertmüller att sprida några “ogrundade” rykten. Men efter en vecka var även Hjärne tvungen att ändra åsikt, eftersom han hade undersökt en patient på Ladugårdslandet, som just tillfrisknat efter att ha lidit av lungpest. I hans sällskap återfanns en ung doktor som hette Herman Grim, som i unga år hade levt på Ceylon och Sumatra, och där med egna ögon hade sett en pest-epidemi. Han kände igen symtomen. Men inte ens då slog myndigheterna larm på allvar. Hela Stockholm stad sätts i karantän Ack och ve, elände och misär! Först den 10:e september sökte Urban Hjärne upp Ulrika Eleonora, Kung Karls syster och förklarade att “Alla tre pestsorterna är i stan”. Hovet måste därför resa till Bergslagen, där luften ansågs renare. Därmed sattes hela staden i karantän, och ingen tilläts resa därifrån, förutom stadens rikaste. En av dessa var Urban Hjärne själv, som inte stannade i staden för att bekämpa den sjukdom, som han så länge hade förnekat. Under september till oktober bröt infernot ut på allvar. Ty nu hade smittan spridit sig från Gärdet till Norrmalm, vidare in i Gamla stan, och upp på Södermalm. I takt med att allt fler insjuknade och avled i sjukdomen blev liken liggande inne i husen och ute på gatorna, tills de började stinka. Den yöppnade pestkyrkogården svämmade snart över medan människorna trängdes omkring dem för att se på det fruktansvärda spektaklet. Det är sannolikt att de fattiga i ren desperation stal de dödas kläder och sålde dem vidare på andra håll, vilket bidrog till att sprida smittan ännu mer. En samtida krönikör skrev följande rader i sin bok: “Hela gator ligger öde, men kyrkogårdarna är öfverfulla. Ingen vindfläkt skingrade den stank som uppsteg från de obegrafna liken och närdes av gatornas orenlighet.” Domedagsstämning och klockklang Stackars arma fattiga människor! Först ringde kyrkklockorna för varje själ som dött, men snart var det så många som dog i pesten att kyrkklockorna ringde oavbrutet från morgon till kväll. Detta orsakade i sin tur “alternation och ängslighet”, och att man inom kort fick begränsa klockringningen till en timme på morgon och en timme på eftermiddagen. På stadens gator och torg rullade likvagnarna, vilka kördes av de så kallade likgubbarna. Stadens fattiga sattes att bära och hantera de döda som endast var taffligt insvepta i en svart linneduk, som enda skyddet mot smittan. Framför vagnarna gick två tukthuskonor som ringde med klockor och med höga röster frågade “Har ni några fattiga lik?”.
Överallt där vagnarna drog fram öppnades dörrar och lik slängdes ut. “hela dagen vore dessa dödens omnibussar igång”, skrev konstnären Elias Brenner, som förde bok under den långa pesthösten. Ty det var under en höst då vädret var ovanligt dystert. "Hela tiden hade en tryckande dimmavilat över den sargade staden", skrev ett ögonvittne. "I övrigt hade vädret varit stilla, och inte en regndroppe fallit.” Avslutande avsnitt Historieboken stängs igen! Det här är den värsta dokumenterade enskilda katastrofen i Sveriges historia. Det fruktansvärda som ägde rum i Stockholm under denna höst, och sedan spred sig genom landet under de följande två åren, lite i förbifarten i skildringar om den svenska stormaktens undergång. Men tvivels utan har pestepidemin spelat en viktig roll. Där pesten hade svept fram lämnade den ett i grunden försvagat rike efter sig. Ty under vintern 1710/1711 klingade farsoten av i huvudstaden, samtidigt som den rasade med full kraft i andra delar av landet ända fram till 1713.
Frågor om Digerdöden Historieboken slogs ihop med en smäll! Hur startade pesten? Pest är en infektion av en bakterie som heter Yersinia pestis, som ofta sprids genom loppbett. Under en längre tid sågs det som självklart att människorna fick sjukdomen när de i sin tur blivit bitna av loppor som kommit från pestsmittade råttor. Emellertid är det så att flera andra gnagare också fungerar som reservoar för bakterien. Värt att nämna i sammanhanget: sjukdomen numera håller till i delar av Asien, Afrika, samt i Nord- och Sydamerika. Hur hårt drabbade var vi i Sverige av pesten under medeltiden? Den drabbade Sverige över tjugo gånger mellan åren 1350-1713. I samband med att pestepidemin svepte över Europa drabbades världsdelen även av en jordbrukskris som fick katastrofala följder för bönderna. Värt att nämna i sammanhanget är att på medeltiden kallades digerdöden för "den svarta döden" eller "stora döden". Det är lite svårt för att inte säga besvärligt att säga exakt hur många människoliv som släcktes i den första pestvågen i Sverige, eftersom olika forskare har tittat på olika siffror, men alltifrån 30-40 % till två tredjedelar (67%) av befolkningen. Vilket motsvarar mellan 225 000 och 500 000 människor. När anlände pesten eller digerdöden till Europa? Pestepidemin kom till Konstantinopel på våren 1347, och samma vår kom den till Messina på Sicilien. Pesten kom sannolikt med två handelsfartyg från Kaffa på Krim. Hur dödlig var då pesten? Det är möjligt att 25 miljoner människor kan ha dött i Europa, men 75 miljoner globalt. Men om inte behandling sätts in snabbt är dödligheten för böldpest 50 procent. Om istället pestbakterierna når lungorna kan man få lungpest, där sjukdomsförloppet är synnerligen snabbt och utan behandling har den en dödlighet på 100 %. Den första pestepidemin kom 541 med den så kallade justinianska pesten och hemsökte därefter Medelhavsländerna i 200 år. Den andra pandemin började med digerdöden 1346-1352 och fortsatte sedan med återkommande utbrott till 1800-talet. Hur stoppade man pesten?
Det var just det man inte gjorde, eftersom den återkom i
flera omgångar,
Visste du att: * Själva ordet digerdöden användes inte under 1300-talet. Då talade man om "stora döden" eller "stora pesten". "Digerdöden" kommer från fornsvenskans "digher", som betyder "stor".
* Digerdöden orsakades av en bakterie som spreds av loppor som levde i pälsen på råttor. Människorna fick sjukdomen genom loppbett, eller genom kontakt med sjuka personers utsöndringar. Idag vet vi, att inte mindre än 250 olika djurarter, främst gnagare, kan överföra smittan.
* På 1300-talet ansåg man att pesten var Guds straff för människornas synder. Heliga Birgitta kom med den vanligaste förklaringen under medeltiden. Hon hade fått reda på orsaken genom en uppenbarelse, och det var "Guds vrede över människornas synder".
Avslutande ord: Historieboken slog ihop med en smäll Varför har jag skrivit om något så ruskigt som digerdöden? Frågan saknar inte relevans, men jag vill påstå, att det är väldigt allmänbildande att man läser om både glada, sorgliga, och till och med förfärliga saker. Jag sa i slutorden i mitt senaste arbete om spanska sjukan, att pandemier och epidemier hör till de otrevligheter, som man inte gärna pratar om. Men det kan ur ett rent medicinskt perspektiv, vara bra, att känna till likheterna mellan de olika sjukdomsutbrotten. Kan folk idag erinra sig en katastrof som digerdöden?
Bra fråga. Tillåt mig att uttrycka mig så här: Skolbarn har alltid nytta av att undervisas i historia, geografi och andra allmänbildande ämnen som de sedan kan ha nytta av för resten av sina liv. Rent filosofiskt, skulle man kunna säga att hela livet är en skola. Vi är eleverna som undervisas av olika lärare, som finns runt omkring oss. Vi får aldrig sluta att ställa frågor, och lära oss nya saker, eftersom det är frågorna som för oss framåt i livet.
|
© Snabel-Posten - Arbete&Bostad - Uppsala kommun - Lina Jansson - 018-727 18 06