HISTORIA

En intervju med Börje Gustafson

rörande Volvo och lite annat

Text: Magnus Hedman

Börje Gustafson i sitt kontor vid Volvo Penta i Uppsala 1974

Vad är ditt första minne från Volvo?

 Jag försöker tänka efter här. Ja det var väl egentligen när jag anställdes på Köpings mekaniska verkstad, 1942. Samma år som Volvo köpte Köpings mekaniska verkstad.

Hur gammal var du då exakt?

14 år.

 Oj!  Det var raskt marscherat.

 Ja, det var så på den tiden att i en industri och verkstadsstad som Köping var så var det nästan en självklarhet, att när man slutat skolan (som var den 7 åriga folkskolan då). Då skulle man börja arbeta på stadens största industri. Vilket var Köpings mekaniska verkstad. Det gjorde jag då och många av mina klasskamrater. Det var bara några få i klassen, vi var 28 stycken som fortsatte att gå i skolan, i det som då hette realskolan. Det svarar mot grundskolans högstadium idag.

 När du först kom till Volvo var din första uppgift då?

Papperssortering eller? Nej du, det var inte på kontoret utan det var på verkstaden.

På ett verktygsförråd. Specialverktyg av alla möjliga slag, som då skulle lämnas ut till de olika maskinarbetarna. Då fick de komma till förrådets expeditionsdisk. 

Sedan fick jag gå in i förrådshyllorna och plocka fram det verktyget som de skulle ha. Jag fick också ge dem ett kvitto på att de hade fått verktyget. Kvittot bestod av en mässingsbricka, stor som en enkrona ungefär. Med deras anställningsnummer på.

Jag kommer fortfarande ihåg i år 7 februari 2009 anställningsnummrerna på flera av gubbarna. Det var en stor och kraftig, borrare som hette Blixt. Han hade nummer 69. Det var en liten och tjock specialborrare, han hade nummer 89 han hette Brodén.

Var det så att man avancerade eller att man fick andra uppgifter eller hur fungerade det?

Ja man fick ju vart efter att man lärde sig, svårare uppgifter som krävande krävde lite mer ansvar an annars. En uppgift jag fick efter någon månad var att vara med och gjuta tennsläggor. En tennslägga det var en hammare, tillverkad av tenn och inte utav järn. Som man använde sig av när man tillverkade stora maskiner.  Man knackade fram detaljerna. Hade man en hammare av tenn då blev de inga märken när man bankade ihop delarna.

Nej fula märken ville man väl undvika? Ja inte bara undvika det var absolut förbjudet, för då fungerade ju inte maskindelarna. Det ställdes väldigt höga krav på precision.

Fungerade det ungefär så här att den som hade arbetat några år i branschen satte in de yngre arbetarna i arbetet?

Ja. Då fanns det fortfarande ingen verkstadsskola eller yrkesskola utan det gick till som du säger. De äldre arbetarna fick skola in de unga pojkarna. För det var pojkar. Det fanns inga flickor på verkstaden på den tiden.  

Så det var livets hårda skola då. Från lek och skoj till arbete och allvar?

Japp.

Jaha.  

Vilka verktyg var det fråga om? Var det skiftnycklar och hammare eller kunde det variera?

Det kunde variera. Det var verktyg som var ganska ovanliga för en privatperson.

Det var specialverktyg för att kunna mäta, svarva, fräsa och montera. Det fanns inte mycket maskinverktyg på den tiden. Utan det var handverktyg av olika slag.

Det var väl så som man säger mannakraft gjorde arbetet?

Med sin egen kraft fick man arbeta sig fram så gott man kunde. Det kan man gott säga. Det fanns inga skruvmaskiner på den tiden. Utan det var att slipa för hand eller att skruva för hand.

Det lär ju ha tagit sin tid, men det var väl mödan värt?

Man hade inte något val. Det fanns inget annat. Skulle jobbet bli gjort var det att använda händerna och muskelkraft.

Men om det inte fanns någon maskinsvarv hur gjorde man då i så fall?
Svarvade man i ett hårt trästycke eller?

Man arbetade ju inte i trä på en mekanisk verkstad. Det gör man ju på snickeriverkstäder.   Här var det ju järn och stål som var arbetsmaterialet. Då måste det vara vassa skärverktyg, stålverktyg eller hårdstål som det hette.
Eller keramiska stål som var ett hårt material som då är hårdare än vårt vanliga stål.

Du talade om första kontakten med Volvo.  Jag arbetade då bara några månader kanske fyra månader allt som allt på det här verktygsfrådet på Köpings mekaniska verkstad. I mina skolferier har jag jobbat i butik, var varubud som det så fint hette eller som springschas som var ett annat uttryck. I en konsumbutik. Springschasens uppgift var att köra ut varor till kunderna. En del kunder ringde och beställde varor.
Springschasens fick på cykeln transportera ut dem här varorna.

En del kom in i butiken och handlade mängder med grejer och kunden var oftast damer, fruar husmödrar. Dem sa till butiksbiträdet vad de skulle ha, ”jag skall ha ett kilo kaffe och jag skall ha ett packet socker” och det hämtade man, Till slut blev det ett helt lass på disken. Makaroner, hårt bröd och sill och allt vad det nu kunde vara.
Det där blev mycket för tanten att bära hem och då fick springschasen rycka in och plocka ned dem här varorna i stora varukorgar och ställa dem på cykeln med specialpackethållare och köra hem till tanten.

Ibland kom man hem före tanten för hon hade träffat en annan tant och där stod dem och babblade och där vid porten stod jag för att leverera varorna till tanten. Ja så kan det vara.

Jag vet inte om jag uttalar mig rätt nu, men din chef eller överhuvud på Volvo vad hette hon ja antagligen en han?

Nu kommer vi fram i tiden lite grann. Under mina yngre år hade jag knappt kontakt med någon chef och visste inte vem som var chef min närmaste chef. Arbetsledare som han kallades. När jag lämnade butiksaffärsarbetet, och återvände jag till Köpings mekaniska verkstad. Då var det inte som verkstadsarbetare utan då var det som kontorist.
Så jag fick börja på kontoret det var där såg man ju cheferna, de fanns ju på kontoret.
Då var det en äldre herre som hette Omar Hallström. Som var högsta chef för köpings mekaniska verkstad. Högsta hönset. Han var sonsonson till den som startade köpings mekaniska verkstad. Det var år (1956).

Man började i liten skala med en verkstadsrörelse som senare skulle bli Köpings mekaniska verkstad. Som småningom blev Volvoverken, bergslagsverken och många olika namn så blev det Volvo lastvagnar, Volvo personvagnar, och på senare år så är det Volvo där min son och sonson arbetar.

När du kom in på kontoret, ditt kontor var det inte så att du hade ett skrivbord, en skrivmaskin papper behövdes likaså penna?

Ja en räknemaskin behövde man ha också. Ja naturligtvis. Ja det var väl det som behövdes. Datorer var inget känt begrepp. Det hade man inte en aning om att det skulle komma i framtiden.

Det var skrivmaskinen som gällde och skulle man ha flera exemplar, fick man ta två pappersark och lägga ett karbonpapper eller ett kopiepapper emellan. Man skrev också för hand. Genom kopiepappret blev det även skrift på nästa exemplar. Likaså kunde man sätta det här i maskinen, två papper med kopiepapper mellan, så fick man två maskinskrivna exemplar.

Vilket bra trick. Innan det fanns karbonpapper, (det var före min tid) då skrev man ett brev och då skulle man ha en kopia jaha då fick man skriva brevet en gång till och då hade man två. Ett som man skickade till mottagaren och ett behöll man själv.

Så kopian lämnades via mellanhand medan originalet stannade hos skribenten?

Båda var ju original. Men det som stannade hos avsändaren, hos mig på kontoret det kallar vi för kopia. Originalet skickades till mottagaren, till kunden.

Nästa fråga. Den är av mer personlig art än de föregående. Hur har din bakgrund på Volvo präglat ditt liv och dig själv som person?
Fördelar eller nackdelar?

Det kan man säga har präglat mitt liv. Men man kan också säga att mitt liv under fritiden också kom att prägla mitt liv, mitt arbete.  Jag har redan från 17- års ålder, varit en föreningsmänniska och ungdomsledare i ungdomsföreningar av lite olika slag.

Ett förtroendeuppdrag var som organisatör att leda föreningens verksamhet och det bidrog nog till att jag fick en svårare anställning några år senare, när jag hunnit bli 20 år. Då fick jag jobb som personalman på Volvo. Ett yrke som så småningom ledde fram till att jag blev personalchef till yrket.

Så du avancerade då kan man säga?

Ja det kan man säga. Eftersom jag bara gått 7 år i folkskola så har jag behövt skaffa mig yrkeskunskaper av olika slag genom att läsa på fritiden. Gå på kvällskurser. Eller läsa per korrespondens, eller läsa per distans som det heter nuförtiden. Man fick till sig litteratur som jag skulle plugga in och sen fick jag provet, uppgifter skicka in till korrespondensskolan och så småningom fick man betyg på sina skrivningar.

Det var många olika ämnen i skolan. Det var svenska, det var mattematik, det var en smula maskinskrivning, det var engelska och det var bokföring för att nämna något i skolväg man läste. Det där med fritidsstudier på korrespondens- skolor och jobbet som ungdomsledare, kanske gjorde att man valde mig som personalman på Volvos personalavdelning.

Jag har för mig att du sa någon gång att datorerna kom i början av 60-talet då var dem väl sådana här stora burkar?

Ja tala inte om burkar. Man kan nästan tala om stora som hus. En dator på den tiden var stor som en långtradare, nu är den ju inte större än en fickdator. Nej det är sant. Det har skett en fantastisk utvecklig både storleksmässigt som tekningsmässigt.

Hur var en standarddator på den tiden då?

Ja det fanns ju aldrig någon standarddator på den tiden. Nu hade man en dator som var världens bästa nästa år var den inte det utan då var det en större och större. Kapplöpning. Ja det kan man säga. En dator blev ständigt omodern.
Som ersattes av nya och fräschare upplagor. Till att börja med växte Datorerna i storlek och förmåga att utföra beräkningsarbeten, skrivararbeten. Men så småningom började volymen gå åt andra hållet datorerna blev mindre och mindre. Den första persondatorn den var ju stor som en mikrovågsugn medan persondatorn nuförtiden inte är större än en bibel.    

Det har skett en väldig förändring.

Om jag kommer ihåg det rätt så har man inte bara jobbat med personbilar och sådant på Volvo utan också båtmotorer och… vad har man gjort mer än båtmotorer?

Man börjar sätta ihop personbilar. Den första personbilen tillverkades 1928. idag skulle vi säga en öppen sportvagn skulle som dem kallade för Jakob. Den tillverkades i Göteborg av Volvo.  Namnet Volvo är latin egentligen och betyder noga översatt ”jag rullar”.

Men ganska snart började man tillverka lastbilar som utseendemässigt var ganska lik personbilarna. Skillnaden var bara att istället för ett baksäte var det ett stort (4*12 fot) lastbilsflak.

En av grundarna var väl Assar Gabrielsson?

Ja det är riktigt. Han och en god vän till honom Gustaf Larson. Assar Gabrielsson var ekonom, försäljare och affärsman, medans hans kollega var ingenjör och uppfinnare. Han finansierade och sålde bilarna. Men det var Larson som ritade bilarna.
Ja att han både såg till att det fanns både pengar som andra medel. Assar var den som skaffade fram resurserna. Larsson såg till att någonting blev gjort. Kapital och kunder behövdes. Nyckelvarorna var kunden och varan. För att något skall hända i verkstaden får det allt vara folk i rörelse.

 
Industrihistoria
Vattenhjulet som driver stångjärnshammaren vid Karmansbo lancashiresmedja i Västmanland.
(Körs på Järnets Dag första lördagen i juli varje år)

Så var det ju på tidigt 1500- 1600- 1700-tal det behövdes material järn, järnmalm, och det behövdes arbetskraft som och kraft från vattenhjulen. Senare till de elkraftverk som skulle komma. 

Kommer du ihåg vad den fösta båtmodellen, båtmotor eller utombordare som man sa?

Jag vet inte säkert.
Volvo köpte därmed en mekanisk verkstad i Skövde som hette Pentaverken Jag vet inte om det var i samband eller om det var samma företag eller om det var ett annat företag. Så fanns det en verkstad som tillverkade båtmotorer som då hette Pentaverket. Redan från början hade Volvo köpt sina motorer i Skövde som man sedan monterade i Volvobilarna och de hade köpt sina växellådor från Köpings mekaniska verkstad. Sedan köpte Volvo företagen som sedan kom att ingå i Volvokoncernen.

Man hade alltså kommit på en metod till skillnad mot bilindustrin i Amerika. Man Byggde bil i Sverige på ”Volvo vis” man byggde inte hela bilen på ett ställe. Man gjorde växellådorna i Köping och motorerna i Skövde. Själva karossen, plåtskalet ja ramen som, höll ihop bilen i Olofström, Under en tid från 40 år eller något sådant så tillverkade man också båtmotorer i Köping för Volvos räkning.

Finns den verksamheten kvar eller? 

Ja det gör den.

I stor skala eller i liten skala eller?

Jag kan inte säga säkert, men i relativt stor skala. Tusentals motorer om året. Ja det må jag säga. Det var om man säger en ganska stor skala. Den viktigaste varan är naturligtvis bilen, för Volvos räkning, men är det någonting förutom bilen som är viktig, både ur historisk såväl som i nutida inriktning? 

Personbilarna tillverkades i tusentals exemplar. Stadsbilar tillverkandes inte så mycket.  Som personbilstillverkare var Volvo om man jämför världen över en rätt liten personbilstillverkare om man tittar på Ford som tillverkade mångdubbelt fler bilar. Men Volvos lastbilstillverkning var stor internationellt.

Sverige har ju två jättestora lastbilstillverkare den ena är Volvo den andre är Scania. Bortser vi från lågkonjunkturen, det är som en nedåtgående spiral, ja, men där skall det stanna och gå uppåt igen. Sedan tillverkar Volvo bussar, man tillverkade flygmotorer, man tillverkade traktorer, man tillverkade skördetröskor, man tillverkade entreprenadmaskiner, grävmaskiner och glassmaskiner. Jag gör en utsvävning och säger jag tror, att den grävmaskin Sune har (bekant) är en maskin av märket Volvo.

Det tror jag också. Han har flera maskiner, men jag tror att eller jag vet att han har åtminstone en Volvomaskin.

Din morbror Göran har ju arbetat inom Volvo under många år med tillverkningen av drivaggregatet till båtmotorerna. Alltså kopplingen mellan propellern och motorn.

Min kusin Johan som fortfarande jobbar med montering av lastvagnsväxellådor. Jättestora pjäser. Som halva bordet här (där intervjun gjordes). Så stort? Monteras i dem stora långtradarna.

Om man skulle stycka isär en, ja alltså nu kan man ju inte stycka en växellåda hur som helst, men om vi tänker oss att man styckar isär en växellåda hur många beståndsdelar kommer det att bli i så fall?

Jag vet inte, men det är väl ett par hundra.

Vilken var din sista chef på Volvo?

Ja chefen för hela fabriken. Volvoköping hette, Håkan Frisinger. Han flyttade sen till Göteborg och blev chef för Volvos personvagnar. Han fick den näst högsta befattningen i Göteborg. Några år senare blev han högsta chef för Volvo.

Det var ett raskt skutt. Japp. Han var en mycket duktig kille. Han var född 1928. samma år som jag föddes för övrigt. Jag träffade en gång hans far. Han hade ungefär samma arbete som jag hade. I Skövde som jag hade i Köping. Vi hade en del träffar och då berättade han om sina söner. Han var då en gammal man. Han var nog 60 år.

Det var alltså två duktiga killar Frisinger. Både deras far och de tre sönerna. Två var ingenjörer och en ekonom. 

Vad hette han i efternamn?

Frisinger. Det är ett ganska konstigt efternamn. Eller kanske inte konstigt, men egendomligt kanske. Ovanligt. Jajamensan.

Nästa fråga. Finns det någon statistik på hur stor Volvokoncernen har vart och hur stor den är idag?

Ja oja det gör det. Jag har inte siffrorna, jag kan inte, men Volvo har fabriker världen över. Jag gissar att man har kanske närmare 50 tusen anställda. Det är lika stort som halva Uppsala ungefär.

Om man tänker sig att man skulle göra en forskningsexpedition i Volvos fotspår hur med statistik och allt vad det innebär, hur skall man då bära sig åt?

Ja först skall man ju läsa om Volvo. Studera? Man skall studera ämnet i detalj. Det finns ju böcker som beskriver, Volvos historia från 1928 och framåt. Så man får en berättelse som du har fått av mig, men som är en aning mer korrekt och mycket utförligare. Om du läser de böcker som finns om Volvo, jag har läst flera stycken, får du en bättre uppfattning om Volvo. Sedan får man ju göra utflykter ungefär som vi idag, så får man mycket mer av de här resorna, studiebesöken, om man har läst innan.

Väldigt mycket finns beskrivet. Man kan forska i arkiv. Man kan gå på bilhistoriska utställningar. Det finns en stor Volvoutställning i Göteborg, bland annat som visar hur företagen har utvecklat sig. Där visar de, de första bilarna.

Det vore intressant att se.
Volvokoncernen var ju… skall man säga rörelse eller?

Ja. Från att nu kanske mest fokusera sig på lastbilar och inte så mycket på personbilar, vagnar som man sa utan på det stora hela. Volvokoncernen har ju delats upp. Den gamla delen Volvo fortsätter alltså med den tunga delen, det vill säga lastbilar och flygplansmotorer och bussar och entrepenadmaskiner medan den lätta delen vilket är sälja personbilar. Den har ju Volvo sålt, den delen ägs av Ford. Fordkoncernen. Amerikanska Ford. Ford äger Volvo personbilar.

Så man kan säga att Volvoarbetarna går i sina föregångares fotspår. Så utvecklade man det hela. Ja man lunkade inte på i samma fotspår. Nej. Man vidareutvecklade det.  Det blir modernare, större och bättre.

Ekonomiskt och tekniskt förbättrade man. Ja, men när jag arbetade här i Uppsala 1973-77. Då hade jag en ny Volvo. Den kostade 43 000 kr. En bil med motsvarande modernitet idag då var det den största, värsta modernaste Volvon. Men idag kostrar den värsta Volvon
400 000 kr. Den är alltså blivit tio gånger så dyr på 30 år.

Så är utvecklingen

Börje Gustafson med första Volvon PV 444 på campingsemester 1956

Men det är också en bättre bil. men det kräver ju mycket mer pengar. Ja naturligtvis. För man vill ju alltid vara ett steg före sina motståndare. Om vi säger att han har en glänsande ny Volvo då vill ju hans motståndare ha en glänsande BMW och hans motståndare ville ha en sprillans ny Rolls Royce då.                   

Ja nu skall vi inte jämföra Volvo med Rolls Royce, nä det ska vi inte. Men det är ju så att bilen den har blivit till en statussymbol, och många människor vill ju ha den största, värsta Volvon. Framförallt vill man ha en bättre bil än grannen.

Ja.

Men det är inte alla som ser på det sättet. En del tycker att annat är bra. Det är bra att kunna vara frisk. Det är bra att kunna, åka Vasaloppet. Det är bra att kunna ta hand om sin familj. Det är bra att åka på semester. Men satsar man allt på bilen då har man ju inte råd med något annat

Om vi går tillbaks till din tidigare karriär på Volvo. Fick du arbeta dig uppåt först med något litet och sedan något större?

Så var det hela tiden. Man fick ju större och svårare uppgifter, högre ansvar och man fick mer att bestämma om .

Ju kunnigare man är i sitt jobb ju större ansvar kräver det att man har. Nu för tiden krävs det mer utbildning. Jag hade ju till att börja med ingen, senare vid 40- års ålder skaffade jag mig lite mer utbildning, men inte i den utsträckningen. Det krävs idag  

Idag så får man inte sådana jobb om man inte har hög utbildning. Alltså universitetsutbildning. Så är det.

Tack för det Börje Gustafson.                           

Tillbaks