Medverkande från Ge makten vidare:
Robert, Petter, Carola, Eleonor, Petra, Thomas och Victoria.
Dock medverkade inte Lina, Lotte och Pia.

Medverkande från oss på Snabel-Posten:
Mattias, Christopher och Erica

Hur kom idén till att starta projektet Ge makten vidare?

Carola: Ja, det är väl Pia och Lotte.

Eleonor: Det var väl så att jag pratade om det här med besöks- och terapihund och då bakade de in det i det här projektet med besöks- och terapihund, för att jag vill ha det här med motiverande samtal med hund i samtalen och då tyckte de var en jättebra idé. Sedan såg de ju att det saknades saker som brukarrevision och slingan.

Petra: Grundtanken är att FUB såg att det inte fanns tillräckligt med delaktighet och inflytande för den här målgruppen, att man ville öka den.

När startades projektet?

Petra: Det startades i mars förra året, 2017.

Vad gör ni Ge makten vidare?

Thomas: Vi gör lite av varje. Grundkärnan är att stötta personer med speciella behov, det är själva grundkärnan i hela projektet. Sedan har vi olika uppdrag, olika arbetsgrupper, studiecirklar med mera. Det är väldigt spretigt, men vi har samma mål i sikte, om jag säger så.

Petra: Vi kan gå runt lite kort så får var och en säga.

Carola: Tanken är ju att – det är ett treårigt projekt som har hållit på i ett år – och tanken är att när det här projektet är slut, att det ska bli en sambandscentral, en daglig verksamhet som kommunen sedan kan ta över, att det ska bli en sambandscentral till personer då som har egen erfarenhet och kan driva…

Petra: Och tanken är väl också att det ska jobba ungefär 50 personer sedan med egen erfarenhet, när det blir en daglig verksamhet.

Carola: Men inte alla kanske just här på HSO samtidigt, utan på något sätt vara delaktiga och på så sätt kunna delta.

Thomas: Idag har vi personer som jobbar med oss men som inte är på plats utan är både här och där.

Eleonor: Som jag i projektet. Vi har pratstundscaféet Tomas och jag tillsammans. Sedan har jag hundpromenaderna och sedan gör jag studiecirklar med att leva med flera diagnoser, och sedan nu går jag en utbildning i brukarrevision och sedan har jag gått en utbildning med slingan som jag ska fortsätta, så det är lite vad jag gör.

Petra: Vi kan säga att vi har lite olika roller. Thomas, Eleonor, Robert och Lina är personer med egen erfarenhet. Sedan är Petter, Carola, jag (Petra) och Viktoria handledare, så att vi ska handleda de då, så att på det sättet har vi olika roller. Jag jobbar också mycket med psykisk ohälsa, som ändå finns i den här målgruppen.

Vad gör Lotte och Pia?

Petra: Lotte är projektledare. Hon ska leda projektet. Pia är lite av en chef, eftersom hon är ordförande i FUB så är det hon som är vår högsta chef.

Eleonor: Det är Pia som har sökt det här projektet från Arvsfonden kan man säga, tillsammans med olika folk då och fått igenom det.

Vad gör ni övriga i projektet?

Robert: Jag bloggar, filmar och redigerar film och skriver om att spela spel. Jag jobbar tre dagar på Nova och en dag varannan vecka här.

Carola: Sedan hade vi en vecka i sommar med filmprojektet, vecka 26, dit man kunde anmäla sig efter midsommaren.

Victoria: Jag har hand om sociala medier som Facebook, Instagram och en blogg. Vi har inte Snapchat och Twitter. Vi har en YouTube-kanal som vi inte har börjat använda än. Vi i filmgruppen undersöker tillgänglighet och bemötande och kommer ha (har haft) en filmvecka tillsammans med tio personer. Det har gått ut i tidningen. Thomas och Robert och jag, det är vi som är den filmgruppen nu. Det är fler som får gå med. Vi träffas varannan onsdag.

Thomas: Jag kan lägga till det att vi har varit ute och filmat, jag har varit med två gånger, och det vi så att säga filmat, för tillfället har vi spetsat till oss lite på det här med tillgänglighet, och information för just den här målgruppen. Det är det som är fokus. Vi går ju inte bara ut och filmar ett grässtrå bara för nöjet.

Victoria: Det är lättare att visa upp när man får se på film, någonting som inte fungerar, än om man får läsa om det i text.

Carola: Det blir mer tydligt då.

Man kan nå ut till fler grupper också, kan jag tänka mig.

Petra: Framförallt för de som har svårt att läsa, är det lättare att se en film.

Hur kom idén till att starta café- och pratstunderna?

Thomas: Jag kan bara prata för mig själv, men personer i våran målgrupp har ju ofta lite svårt att uttrycka sig till personal och till de som hjälper en, och då tror jag att det är lättare att prata med mig och Eleonor som sitter på samma sida, om jag säger så.

När jag var med på en cafékväll var Eva Christiernin (politiker i nämnden) inbjuden. Har ni bjudit in andra politiker?

Eleonor: Det var en slump, för att jag gick på LSS-rådet, så sa jag det – hon skulle vara med mig och Thomas och prata – och då tyckte jag att "kom ner till caféet". Det var en test för att se hur mycket folk som kom, och det var ju jättelyckat, så att jag har sagt till Thomas att vi behöver bjuda in flera politiker, men de är väldigt svåra.

Viktoria: Vi har också haft pratstunder med politiker i mars.

Petra: I diskussionscaféet, men under hösten, efter valet, ska vi försöka bjuda in.

Hur ofta och vilka dagar har ni dessa pratstunder?

Eleonor: Varje onsdag mellan klockan 17 och 19.

Carola: Men sedan tycker jag det är värt att nämna också det här att om ni inte har möjlighet att komma hit så kan vi komma till er eller till boendet.

Eleonor: Om man vill ha de på jobbet, kan vi komma med kaffekorgen till er, men då måste ni ringa och boka oss.

Petra: Vi har varit ute på tre ställen.

Carola: Det har varit jättelyckat faktiskt, för där har det kommit upp jättemycket saker.

Det kan jag tänka mig. Det är väl lite samma sak där som med politikerna, att då vågar folk öppna sig lite mer, än vad de kanske gör till exempel till personal.

Eleonor: Jo det är det jag och Thomas har sett, att när personalen är med i bakgrunden, då säger folk inte så mycket, men går personalen ut, då öppnar de sig. Det är det vi har upptäckt.

Thomas: Jag har märkt att om man möter en person som har en assistent med sig, eller personal, då söker man ögonkontakt med personalen först och får ett okej att det är okej att jag säger som jag gör, och det är lite det jag och Eleonor jobbar med för att försöka få personens egna åsikter utan att titta på en personal, att får jag säga så här? Det är lite det som är syftet.

Carola: Sedan att det inte är granskande verksamhet, det är också väldigt, väldigt viktigt, så att ingen känner sig granskad.

Mattias: Jag har stöt på precis samma sak också, att om jag går och handlar med mamma och pappa, då pratar de med dem istället för med mig.

Eleonor: Det där vill Thomas och jag försöka bryta lite grann. Sedan är det ju det, vi kollar ingen, vi vill bara se om det är så som jag och Thomas tror att det är. Det är lite det vi är ute efter, att se lite statistik. Hur ofta tittar man på personalen istället för att prata med dig?

Thomas: Sedan hoppas jag få saker, att själva idén med projektet lever vidare. Sedan har jag ett mål där jag vill gå in i, och det är att en personal skulle kunna ringa till mig eller till oss för att fråga "hur gör jag nu"? Skulle det hända, då har jag lyckats.

Eleonor: Det du menar är väl mer det här att om man ska göra en sak i kommunen, som den här sammanslagningen som har med boende, att de skulle kunna fråga mig och Thomas skulle vi kunna fiska information ganska snabbt, eftersom vi vet vilka personer vi ska fråga. Och sedan, känner vi att det här kan inte vi svara på, då kanske vi lägger över det på personer som vi vet kan svara på det. Det är lite det vi är ute efter, att vi blir lite som brukarinflytande fast på LSS-sidan, och kan vara en slags konsult.

Carola: Men sedan ska vi utbilda brukarrevisorer, då är det mer granskande.

Petra: Gör man en brukarrevision, då är det en granskning, men då vet också boendet eller den dagliga verksamheten redan från början, att nu kommer de och ska granska en.

Carola: Så att pratstunden är absolut inte något granskande, även om det kan verka så, men det är ingen granskningsverksamhet, men brukarrevisionerna kommer att vara det, men det är två helt skilda saker. Vi har ju utbildat brukarvägledare också enligt delaktighetsmodellen, och det är inte heller en granskningsverksamhet utan det är en dialogform.

Eleonor: Det är viktigt att vi får de här dialogformerna för att vi är oftast vana att vi går till personalen och sedan stannar det där, utan vi vill försöka få upp det till så högt upp som möjligt så att det händer någonting för oss, för oftast står det bara still och snurrar och snurrar  och snurrar, för ingen vet vem som ska göra vad, och det är lite det jag och Thomas har sagt också. Man säger till personalen men det stannar där och då vill vi försöka hjälpa till och kunna vägleda lite. Om det är så att man kanske vill ha en ny daglig verksamhet till exempel, då kan man ta det med vederbörande chef och säga att det här önskar de, finns det en möjlighet till det? Det pratar vi lite grann om på caféet, vi kan ta upp, som när Eva Christiernin där, hon var på när jag sa att jag vill ha ett hälsohus, där man har massage, hunderiet och pratstunderna. Vi behöver ju byta erfarenhet med varandra.

Thomas: Och framförallt miljö. Tyvärr blir det så, att har man ett funktionshinder, åker man mellan DV och hem och habiliteringen. Man rör sig inte så väldigt långt, tyvärr.

Har ni alla era aktiviteter på HSO, eller kan ni vara på andra platser också?

Eleonor: Vi kan vara på andra platser också, som caféet eller pratstunden på dagtid, då kan man bjuda in oss och då kommer vi med kaffekorgen och så får ni stå för kaffet. Sedan har vi studiecirklarna. När jag och Petra kör våra studiecirklar, försöker vi också göra lite aktiviteter utanför huset så att det inte blir som Thomas säger, från DV, hem, till habiliteringen.

Victoria: Man kan boka in hundpromenader med dig Eleonor om man inte har hund själv.

Eleonor: Då kan jag komma dit och gå promenaden där vid jobbet, tillsammans med hundarna. Det är därför jag alltid frågar vilken plats när ni mejlar, så frågar jag var ni vill mötas, och då tar jag hundarna dit.

Petra: Sedan försöker vi ha kontakt med infoteket till exempel, och har lite aktiviteter där ibland, och föreläsningar.

Carola: Samarbete med många vill vi ha.

Hur många personer är ni idag som jobbar med Ge makten vidare?

Carola: Vi är ungefär tolv personer, om man pratar folk som är på plats hela tiden. Sedan har vi de här arbetsgrupperna som man är med i och då träffas man vid några tillfällen, och de är också med i projektet i arbetsgrupper då men inte på samma sätt som vi som är här.

Vad har ni för olika arbetsgrupper, om ni bara ger några exempel?

Petra: Vi har en arbetsgrupp för konferensen som var den 22 augusti. Det är en arbetsgrupp som är filmgruppen. Så har vi en för boendefrågor, en för dagligverksamhetsfrågor, en om bemötande i vården. Sedan funderar vi på att ha en arbetsgrupp som småningom, om djurs betydelse, den har inte kommit igång. Vi har också en brukarrevisionsgrupp. Sedan har vi flera studiecirklar. "Mitt val", "Att leva med flera diagnoser", "Poddradio", "Att skriva blogg, poesi och drama", "Mitt liv, jag bestämmer", "Att ha god man eller förvaltare", "Gränssättningar och att kunna säga nej" och "Lära för att leda".

Vilka personer får delta i Ge makten vidare?

Carola: Alla som vill som tillhör personkrets ett eller två enligt LSS.

Eleonor: Som Tess och jag, vi håller ju på och gör ett lättare material för att leda studiecirklar för våran målgrupp, så att det håller jag och Tess på och bygger ihop som ska starta som småningom i höst, med att leda egna cirklar tillsammans med oss med egen erfarenhet så det kommer också ske.

Har ni några samarbeten med andra personer eller grupper?

Eleonor: Radio Fyris samarbetar vi med.

Victoria: Stadsbiblioteket har vi också haft samarbete med, många ställen.

Får ni som jobbar lön eller liknande?

Victoria: Det får man.

Thomas: Det är olika. Det är lite olika hur man har valt det. Som jag har valt att ha det som DV. Sedan är det någon annan som har valt något annat.

Eleonor: Praktiktjänst till exempel.

Victoria: Man kan ju få det. Till exempel, vill man vara med på den här filmveckan så får man ett arvode för att man är med utifrån hur mycket man kan få. Det tar man med Lotte.

Carola: Det kan bli det där med Försäkringskassan, så att det inte blir något som man förlorar något på det. Det finns olika möjligheter, hur man vill lägga upp det där. Men det har väl inte varit några problem hittills, det löser sig.

Det är bra att man känner att om man är delaktig så får man pengar för det.

Carola: Att man för ersättning. Det är ingenting man ska behöva göra på fritiden så att säga.

Några kompletterande frågor till dig Eleonor

Hur ofta har du hundpromenader?

Så fort det är någon som bokar in en hundpromenad så har jag lagt det på tisdag, onsdag och torsdag, och nu har jag eventuellt kanske måndag och fredag också, så att det blir fem dagar i veckan.

För de som inte vet. Vad är en hundpromenad? Vad gör man?

Tanken kom lite grann det här med att när vi var ute på en pratstund vid en daglig verksamhet som saknade sin hund så otroligt mycket, och då tänkte jag så här att varför inte ta och gå en hundpromenad med mig, att någon lånar en av mina hundar och så är jag med och coachar. Lite grann att man får hålla i hunden, att man går en hundpromenad i stadsparken eller om det är där vid daglig verksamhet som är nära och det är enklast och det finns fina miljöer och så där. Vi kan också ta oss ut till Lunsen och Gottsundagipen kan man gå om det är ett boende till exempel så flyttar jag på mig, vart det än är. Och för mig spelar det ingen roll om det är kvällar eller dagar, utan huvudsaken är att man får den här sociala promenaden med hunden, att kunna klappa, och det var det Petra sa att vi ska starta en grupp med djurens betydelse för oss, hur mycket betyder djuret för oss?

Hur många hundar har du?

Hemma har jag tre men jag har tillgång till ett tiotal hundar till om jag vill, så att det beror på vilken ras ni vill ha så plockar jag fram den rasen i sådana fall.

Vilka raser kan man välja mellan?

Jag kan låna fransk bulldogg, jag kan låna XX Bully, den som ut som en Pitbull. Själv har jag en blandrashund mellan Whippet, Greyhound och vallhund, och sedan har jaj Tjornyj terjer. Sedan kan jag plocka fram Schäfer, det är familjens hundar. Tanken är att jag vill att vi ska bygga upp ett hundcafé, att vi ska ha ett samarbete med Storvreta där de gör assistanshunden. Sedan har jag och Maria via HSS föreläsningar om det här med psykisk hälsa-hunden, att psykisk ohälsa och att ha hunden, att få ha hundens betydelse är jätteviktig, att jag ska kunna ha min hund i service, att jag ska kunna bryta min isolering och kunna gå in i affären och ha hunden med sig, att man får ha ett täcke på hunden att det är en assistanshund, så det är jag ute och föreläser om också.

Du har sagt tidigare att du är med i SUF?

Ja, SUF kunskapscentrum. Sedan jobbar jag med i föreningar då som är Kulturparken, ÅSS, Ångestsyndromsällskapet i Uppsala, och sedan sitter jag med i FUB också, Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning. Sedan vill jag starta en förening just med assistanshund för att det kostar ganska mycket pengar att utbilda en assistanshund men det skulle vara rätt häftigt att få en assistanshund som man kan arbeta med i det här projektet lite granna, just med hundpromenader, att kunna ha hunden med privat.