Startsida Fler texter Prenumerera Arbetsplatsen Produkter Länkar

 

KULTUR & NÖJE

Ivan Mathias Persson

En intervju med en skådespelare

Intervju: Erica Westerlund

 


Namn:


Ivan Mathias Petersson

 
Född: 1971
Yrke:

 

Skådespelare, regissör och fotograf

 

Hur länge har du varit skådespelare?

Faktiskt, i år blir det 25 år i höst, om man räknar när jag började efter skolan, och jobba liksom professionellt och få betalt för det, men sen innan dess hade jag gått en förberedelseskola. Det var redan 1991, då var jag 28 år. Sen gick jag på något som heter scenskolan, alltså teaterhögskola i tre och ett halvt år. Då var det bara skådespeleri vi sysslade med. Totalt är det faktiskt nästan snart 29 år.

 

Hur kom det sig att du ville bli skådespelare?

Det var nog två grejer. Min pappa gick faktiskt samma skola som jag senare gjorde, som inte hette scenskolan på den tiden eller teaterskolan, den hette då elevskolan. Han gick när han var i 25 års-åldern. På 50-talet, 1956 tror jag han började men sen när han hade gått färdigt där blev inte livet så att han direkt blev skådespelare, han gick tillbaka och tog över sin familjs firma, de gjorde rockar och kläder, hans skådespeleridröm blev aldrig av. Men när jag var liten, typ första gången kanske när jag var 5 eller 6 år då snackade vi hemma om vad jag skulle vilja göra, om jag skulle vilja spela fotboll eller något sådant, och då undrade pappa och mamma om jag ville gå på teaterskola, men det var liksom för ganska små barn, så då började jag göra teater först och sen och sång och dans och teater, och sen var det en kille som hette Anders som satt ihop en teaterkurs för ungdomar när jag var 14, 15, så var det ett gäng högstadieungdomar. Jag vet inte om det var sådana här ungdomar som var stökiga, jag var absolut inte stökig jag tror inte de var det heller, tror bara att dom var intresserade av teater. Då var vi på Malmgård på Södermalm, som var en kursgård, och där så fick jag testa med honom och spela lite svårare scener. Jag märkte att jag hade en begåvning för det, och det tyckte i alla fall han läraren, så han var jätteentusiastisk och ville absolut att jag skulle hålla på mer, men sen tror jag att jag gjorde uppror mot mina föräldrar som var kulturella då, och valde bort teatern under tonåren. Jag ville bara ägna mig åt sport till 100 procent, och det var alla möjliga sporter. Det var boxning, fotboll, baseboll och friddrott, och så lästa jag bara sportsidorna i tidningen. Jag hade inte lust att bli kulturell som föräldrarna tyckte, och sen gick det några år och då dog min pappa när jag var 18 år tyvärr. Så då började jag plugga i Uppsala på universitet inom juridik, men det passade inte alls, eftersom jag tror jag var väldigt ledsen fortfarande över pappas död. Jag kunde inte koncentrera mig då slutade jag på universitet. Så blir det ju så där att man festar och är ute på nätterna, men till sist så kändes det som att ”det här går inte, jag måste göra någonting”. Min mor fanns ju också där som pushade, och som sa likadant. Så jag tog en ny teaterkurs, och då hade jag inte hållit på 5 år sen senast. Då började jag på teaterverkstad, som det hette, och sen ledde det vidare så jag kom in på scenskolan året efter, och sen har det bara rullat på. Flera gånger har det varit nära att slutat, och ändå har det pågått sen dess. Men varför jag blev skådespelare är för att jag tycker att det är ett av de roligaste sätten att vara kreativ på, för att man får använda sig av någon annans text, och man jobbar med andra människor. Sen får man ju använda sin egen kropp som instrument, och det tycker jag är roligt, för då kan man liksom variera rösten, kroppen och utseendet.

 

Kommer du alltid att hålla på med skådespelare?

Det blir faktisk roligare ju äldre man blir, ju mer man lär sig om det, och ju bättre man lär sig läsa manus och texter och kanske känna sig själv och hur man funkar och sådär, och vad man kan göra, då blir det faktiskt mer intressant. Nu vill jag mer än för några år sen. Parallellt med skådespeleriet så ville jag rita hus, ville bli arkitekt ett tag, och det tycker jag är fortfarande är roligt, för jag gillar att bygga. Men nej nu känns det som det är kanske det jag kommer göra.

 

Hur är det att vara regissör?

Det är spännande, för då är man på andra sidan filmdukarna eller på scenkanten, så det är någonting som är intressant med att vara regissör, för då ser man skådespeleriet och handlingen och all action, det som dom på scenen gör ser man ju utifrån, och då får man en helt annan blick och kan komma med nya idéer som dom kanske inte har, för att dom är så inne i det dom gör på scenen, och det kan jag tycka är roligt att växla. Det gör en också till en bättre skådespelare, man lär sig att se utifrån, ”aha nu gör han så där, men det skulle jag nog vilja ändra på” eller ”jag skulle nog inte göra så där”, så föreslår man ett annat sätt. Sen är det också regissören som tänker på hela historien, skådespelaren gör bara en roll i berättelsen. Sen ska ju skåpdespelaren ha koll på hela berättelsen förstås, men det är någonting häftigt som regissör och hålla koll på alltihop. Det är väldigt mycket jobb och som skådespelare ska man verkligen hålla koll på sin roll; vad den har för relationer till dom andra rollerna och sådär.

 

Hur är det att vara manusförfattare?

Det är ett område där man är den som på något sett skapar förutsättningarna för både skådespelaren och regissören, och vad rollfigurerna ska uppleva och säga. Regissören han ska gestalta det här manuset med hjälp av en ensemble, eller med sina medarbetare, så det är ju också väldigt spännande. Men det är väldigt svårt att konstruera en riktigt bra historia, det är ett jättejobb, vilket jag bara har orkat göra ett par gånger. När man skriver manus kanske man måste sitta i ett halvår, och man måste ju betala hyran också, men drömmen vore nog att hitta någon att skriva med, och sen kanske skriva en TV-serie. Jag har skrivit till kortfilm och långfilmsmanus.

 

 

Hur var det att vara med i Gåsmamman?

Det var faktiskt ett av de bästa jobben jag har haft, dels för att det var en bra roll för att det var möjligt att ha fler repliker, och ju fler man har i berättelsen desto större chans har man ju att hitta på många grejer, som kan göra rollfiguren intressant. Om man bara har några repliker så då har man inte så mycket utrymme att arbeta med karaktären. Där hade jag ju många scener, och det var många utmanande situationer, så den var härlig att jobba med. Sen var det ett av de absolut finaste teamen, med underbar regissör, och alla filmarbetarna och skådespelarna. Det var en otroligt fin stämning mellan oss och de var väldigt professionella, vilket betyder att det nästan var som en maskin: alla visste precis vad som skulle göras. Det var ingen bråkig typ som störde, varken stämningen eller jobbet. Det är sällan man får vara med om att alltihop flyter på så bra, och när det flyter på så himla bra då blir man ännu mer inspirerad, så vi vågade testa väldigt mycket grejer, och regissören, Richard Holm, han är en sån som vågar prova lite oväntade saker. Det kan vara till exempel att rollkaraktären gör väldigt oväntade saker, alltså att det kanske står en sak i manuset men sen kommer man fram till att ”fan ska vi inte testa att vi gör precis tvärtom”, typ att när han verkar väldigt läskig så kanske han i själva verket skojar, att han spelar att han är allvarlig, och med såna grejer måste man ha en regissör som verkligen är intresserad av spelet och skådespeleriet, och det var Richard. Så det var verkligen roligt, sen var det en väldigt tung roll att göra, det var mycket våld och död, men det var ju bra för berättelsen.

 

Har du själv sätt på Gåsmamman?

Ja det har jag faktiskt, jag ser inte allt jag gör faktiskt, utan Gåsmamman var jag så nyfiken på så den har jag sett flera gånger.

 

Vilken film har varit roligaste att vara med i?

Det pratade vi om i går, för jag var i Finland och jobbade man ska dela in det så många projekt har varit jätte roliga på olika sätt ibland på liknade sätt det är några som sticker ut oftast för att jag har haft en större rollochdå kan man som jag sa man kan först ha plats att göra mycket mer nu har jag jobbat i Finland med en spionserie som utspelar sej 1955 så att det var jättevackra kostymerochhäftiga bilarochså en väldigt dramatisk historia under något som hette Kalla kriget som var när världen var livsfarlig för att det var risk för kärnvapenkrig atomkrigochi Finland så pågick väldigt mycket då för att det var USAochSovietunionen som Ryssland hette då dom liksom slogs om att försöka kontrollera FinlandochSverige var också medochförsökte kontrolleraochFinland försökte vara självständigaochmitt i det där då så spelar jag en KGB-chef som är ryska eller sovjetiska spionagets chef i Finlandochdet var väldigt kul för att det var väldigt svårt att spela på ryska då min mormor var ryska så att jag kan prata ryska ganska bra men det var ändå jätte svårtochsen var det hela det här det var en stor roll så klartochsen var det dom här fantastiska bilarnaochmiljöernaochhusenochlägenheterna allt såg ut som för 65 år sen så det var väldigt snyggtochsen var det ett väldigt underbart teamochhärliga medarbetare helt fantastiska jag träffade dom igår eller i förr igår hade vi slutmiddag så var vi på fest till klockan 9 på morgonen men sen var Gåsmamman ett jätteroligt projekt också underbart sen så gjorde jag något för jätte längesen för 20 år sen som hette Offerochgärningsmän den var väldigt spännande det var den första riktigt stora rollen jag hadeochsen fick jag chansen att göra en kortfilm som hette Rendezvous den var kul också för då var jag ansvarig svårt men väldigt roligt men sen som jag sa det är många många projekt som man har haft som jag har haft jättekul med men kanske dom där som sticker ut för dom har varit större jobbet har varit större rollen har varit större

 

Vad har du på gång just nu?

Ja har precis avslutat det här då Finska spionserien den heter Nyrkiochdet betyder näven och det var då jag tror att vi hade sista inspelningsdan från min del i tisdags inte ens en vecka sen och framåt nu vet jag inte ja har så mycket på gång ja jobbar lite på radion radioteater sen gör jag dubbröster ja dubbar olika tecknadeochandra filmerochTV-serier det kan man göra en timme om dan det är inte så stora jobb då ska jag ta chansen att faktiskt gå igenom min lista med vad jag skulle vilja göra självochdet ingår bland annat att göra en ny kortfilmochsen har jag en fotoutställning jag har tagit en massa bilder bland annat i Finlandochnär jag har varit i Rysslandochrest runt dom senaste tio åren har jag tagit en massa bilder sen ska jag hämta hem min bil som har stått i en lada den har fått vilat i värmen i vinter jag har en lite äldre Ford Mustang från 1976 sen ska jag försöka träffa vänner man är väldigt trött efter att ha jobbat med en lång TV-serie man är riktigt trött så i typ två tre veckor försöker jag träffa vännerochvila sen börjar man bli stressad för pengar för då måste jag jobba igen jag har inga konkreta grejer förutom det

 

Har du varit med att spelat teater?

Det var tråkigt på ett sett jag tackade nej två stycken teaterpjäser som jag blev erbjuden för att jag hade jobbet i Finland gick inte att få ihop satt då hade jag faktiskt varit på Dramaten nu om jag inte hade haft det där Finska jobbet eller Göteborg också nej just nu inte på teater ja har spelat mycket teater i livet på Dramaten … för 5 år sen var jag på Dramaten sen har jag spelat på olika ja har varit frilansare hela tiden ja har aldrig varit fast på nån teater  

 

Godis eller Fanta?

Choklad

Gå på café eller plocka svamp?

Tyvärr café

Se på farmen eller spela Kalaha?

Kalaha

Jul eller födelsedag?

Jul pågår mycket längre sen får man gå på glögg träffar folk som man inte ha sett på länge

 

 

Tillbaks till Erica



 

© Snabel-Posten - Arbete&Bostad - Uppsala kommun - Mona Lagvik - 018-727 16 55