Vägens hjältar –  extra material Till hemsidan

Av: Erica Belin Westerlund 

Hur kom det sig att du började med träning och gymnastik?

Jag började med gymnastik första gången när jag var två år. Jag fortsatte med lite mer gymnastik när jag var fyra år, och med elitgymnastik när jag var runt sju år. När jag var tio år kom jag med i mitt första landslag. Sedan har det bara tuffat på egentligen, och jag har fortsatt med gymnastik. Därefter var det juniorlandslag, seniorlandslag och sedan har jag tävlat i EM och VM och Ungdoms-OS under åren.

Hur var det att vara med i landslaget i gymnastik?

Jo det har varit bra, men det har också varit tufft. Mycket motgångar. Jag var sjuk i anorexia under en period och det var ganska tufft för mig. Sedan gjorde jag comeback efter några år, och då var jag faktiskt bättre gymnast än vad jag var tidigare. Men idag är gymnastiken mycket bättre. Landslaget är mycket bättre, och ledarna och tränarna har ett bättre synsätt till både kropp och den fysiska aktivitet man utsätts för. Så utvecklingen har gått framåt. Samtidigt har det varit jättekul och spännande med alla tävlingar man varit på, och att man fått representera Sverige.

Hur var det att medverka i Gladiatorerna?

Ja det var lite speciellt. Det var jättekul att vara med, men det var också ett TV-program. Man kan ju alltid vinkla vissa saker i TV, så det ser bättre ut. Men det var ett jätteroligt program att vara med i, och nu har jag gjort det. Det var lite en av en barndomsdröm, att få vara med. Nu finns ju tyvärr inte det längre, men det hade varit kul om det kom tillbaka, för det var roliga utmaningar man fick testa på.

Vad håller du på med för träning nu för tiden?

Just nu har jätteproblem med en axel som jag försöker utreda så det har varit lite svårt att tävla i ”crossfit” (styrketräning och konditionsträning i kombination.)  Men jag håller fortfarande på att träna den typen av träning. Men sen har jag familj, två barn och en sambo hemma, så då är det svårare att få ihop träningen. Annars är det mycket innebandy på jobbet och fysisk aktivitet även där, så att man får mycket träning där också.

Har du något tips på hur man kan få motivation om man till exempel har svårt att komma igång med promenader, typ nu när det är så kallt?

Jag brukar tänka så här, att man får gå till sig själv. Vad är man själv van vid? Kanske inte titta så jättemycket på vad alla andra klarar av och vad alla andra ligger i sin träning. För då kan det bli för stora mål och väldigt stort för en själv. Så jag tänker att det som är bra för en själv, det är det man ska göra.

Det behöver inte vara att man ska tävla i stora tävlingar, eller gå till gymmet och så. Utan det kan ju faktiskt räcka med att man mår jättebra av att ta en morgonpromenad och få in det som en rutin. Att man alltid går en promenad på morgonen, som får en att må bättre. Eller att man har en kvällsrutin till exempel.

Man kan också ladda ner olika appar som finns, att man tränar en kvart kanske på kvällen eller på dagen. Den möjligheten finns. Det tror jag är det viktigaste, att man lyssnar på sig själv och vad man själv faktiskt klarar av i sin träning. Så all träning är bra träning.

Det kan till exempel vara alltifrån att man inte tar hissen, utan att man tar trapporna. Eller som ni kanske, gick från resecentrum upp hit till stan, istället för att ta buss. Det är också en typ av träning och en typ av motion. Så den här vardagliga motionen är också viktig.

Det är klart att när man tävlar så är det alltid lättare att sätta tävlingen som ett mål. Det här vardagliga kan vara lite svårt att få till. Men då är det viktigt att man går till sig själv och tänker, vad passar mig och vad man själv mår bra av.

Hur kom det sig att du började jobba på vägassistansen i Stockholm?

Jag hörde av mig till vägassistansen. Det är på ett sätt ganska likt brandkåren, där jag jobbat tidigare.  

På vägassistansen gör vi första hjälpen-insatser, så vi räddar ju människor där också, och det är ett väldigt förebyggande arbete. Det kan ju vara så att någon har fått ”soppatorsk”(slut på bensin) till exempel. Då stannar vi med TMA-bilen och fyller på bränsle, så att de kan ta sig därifrån. Då har ju vi förhindrat en olycka eller att någon blir påkörd. Så det är lite därför jag började på vägassistansen, för att kunna hjälpa människor. Sedan hade jag ganska mycket gratis (från brandkåren) när jag började på vägassistansen. Ett lastbilskörkort till exempel och mycket kunskap i sjukvård .Så det var nästan bara att hoppa in och börja köra.  

Vad har du mer gjort inom träning och gymnastik?

Efter gymnastiken så hade jag ett litet uppehåll. Sedan kom jag tillbaka och började träna crossfit.  Jag var ganska duktig i det, så jag tävlade i EM. Det var också superkul. Vi åkte ner och tävlade i ett lag i Madrid (i Spanien), som representerade vår klubb. Det var superkul och vi lyckades jättebra på den tävlingen. Det är egentligen gymnastik och crossfit som jag har hållit på med mest.