Hur länge har du varit skådespelare?

Från när jag var 21, så i 25 år. Snart dör jag väl.

Hur fick du intresse av skådespelare?

Jag var jätteduktig i skolan, på det mesta. Jag hade väldigt lätt för mig, oförskämt lätt för mig. Så att egentligen kunde jag välja vilken linje jag ville, men plötsligt när jag var tonåring så kände jag mig ganska vilsen, ni vet hur man kan känna i tonåren. Jag visste liksom inte vad jag ville bli, och då gick jag på ekonomisk linje i Uppsala och så kom det en skådespelargrupp från England dit och så fick vi improvisera på engelskalektionen och spela teater och så da dom till mig ”You know, you should be an actress”, du borde bli en skådespelerska, och jag sa ”det här är jätteroligt”, så då sökte jag till olika teaterskolor och så kom jag in, och så blev det så.

Jobbar du bara som skådespelare eller jobbar du med något annat?

Jag jobbar bara som skådespelare men då kan det också ingå att jag läser in mycket ljudböcker till exempel, och nu gjorde jag rösten till en av smurfarna i en Smurffilm som kommer snart där det är en massa tjejsmurfar med. Det har bara funnits Smurfan förut, så nu är jag en smurf som heter Smurfstorm, sånt gör man också som skådis, det är mycket mer röst men man kanske inte alltid syns.

Vad är det bästa att vara skådespelare?

Att man får leva sig in i andra världar än sin egen och att man får använda sin fantasi. Ibland så tycker jag att det är lite fantasilöst i världen. Man får göra bort sig. Man får vara löjlig. Man behöver inte vara så cool. Man får testa på olika delar av sin personlighet, och så får man resa i tiden på ett sätt. Som när vi spelar Shakespeare, då har jag 1600-talskläder på mig här uppe på Stadsteatern till exempel. Man gör inte så mycket kostymfilm i Sverige för det finns inte ås mycket pengar till det men man gör kostymteater fortfarande så där, så det tycker jag är fantastiskt roligt.

Är det mycket att tänka på när du ska spela in en film?

I början var det det. Första film- och TV-rollerna var jag jättenervös, det var kamera till exempel, alltså filmkamera. Dom skulle sätta ljus, dom kom och pudrade mig i ansiktet, och jag hade jättesvårt att koncentrera mig på det jag skulle göra. Ni vet när det kommer mycket runt omkring. Men nu så kan jag stå och någon pudrar och det är lampor och jag är ändå helt fokuserad på min uppgift och jag kan leva mig in, om jag ska börja gråta så kan jag det, det stör mig inte längre. Så det är väl det, att lära sig att koncentrera sig på det som jag ska leverera fast fotografen, ljussättaren, maskören, regissören håller på med annat, men jag ska göra mitt, jag ska skådespela, så att det är teamwork, ungefär som på eran tidning, man jobbar i team men jag måste vara koncentrerar på mitt samtidigt som man tar in vad dom andra gör också. Så det är det där, att vara simultankapacitet, att kunna tänka på att göra flera saker samtidigt, och våga göra fel som med allting annat. Våga göra för mycket så att regissören får säga: Nej men Anja, nu så spelar du över, nu måste vi ta om. För annars, om man inte vågar göra fel så kan det aldrig bli rätt, i alla fall vad jag har lärt mig, för när jag var ung så försökte jag göra rätt hela tiden, men det blev bara så här ljummet, det blev liksom ingenting. Det är väl det, att våga ta för sig.

Vad är det roligaste att göra spela in filmer eller hålla på med teater?

Film. Jag älskar film och TV.

Vad för slags teater spelar du?

Nu har jag faktiskt inte spelat teater på ett tag för att jag är tjänstledig och filmar bara och läser in och läser in böcker, men sist jag spelade så spelade jag teater av Maria Blom. Hon som har gjort Masjävlar och en massa filmer. Hon gör teater också, så i den spelade jag fyra roller, så det var bara in och ut och byta kläder och ut på scenen igen och komma ihåg vilken röst jag skulle ha, jätteroligt men jag gick säkert ner flera kilo i vikt för att jag var så trött varje kväll men det var jätteroligt. Det ar det senaste jag gjorde, det var för ett år sen, så det var ett tag sen jag stod på teaterscenen men ibland behöver man vila ifrån det för att på teatern så jobbar man ju på kvällarna, så hinner jag inte vara med mina barn som är 13 och 9 år, och dom längtar efter mig så då är det skönt att bara filma på dagarna och inte vara här så dom får vara med mig.

Hur många föreställningar brukar du spela av en pjäs?

Det är jätteolika. Vi spelade en nu med en som heter Karl Gerhard. Då spelade vi 95 föreställningar, och av någon annan så spelar vi kanske bara tjugo. Det beror på vad det är för typ av teater, om det är en som många vill komma och titta på, musikaler och sånt där vet ni, det kommer ofta jättemycket folk, men om det är något lite smalare pjäser, som inte tilltalar så många, så kanske man spelar 30 av den. Det behövs inte spelas mer helt enkelt för det finns helt enkelt inte mer publik. 

Får du ofta spela huvudroller eller spelar du även mindre roller?

Det är både och, verkligen både och. På teatern är det ofta väldigt stora roller och på film kan det vara, som Sunes mamma. Sedan kan det vara någon som är lite mindre och någon som är lite större så där.

Vad är det bästa med att spela teater?

Att man får möta publiken och publiken är mycket viktigare än vad dom tror. För att i vissa publiker så är alla kanske lite sura, och sen ibland så är en hel skolklass där alla känner varandra, då är dom inte blyga, och då vågar alla skratta och vara med, och då får jag energi på scenen av publiken, så det är egentligen som ett samarbete på något sätt. Så det roligaste är nog att möta publiken och att det är nya människor som kommer och tittar varje kväll, det tycker jag är häftigt, att det är här och nu som det sker och sen finns det inte mer, mer än i folks hjärtan eller minnen, medan film kan man titta på om igen, ni kan kolla på Sune flera gånger om ni vill eller om det är något speciellt skämt så kan man spola tillbaka och kolla på det igen men det som man gör på teatern, det är nytt varje kväll, men när jag har spelat klart och aldrig ska spela den igen, då finns den inte mer och det är lite speciellt där. Livet är ju också så, det går inte att spola tillbaka till när vi stod i kön här utan det har redan hänt. Det är en spänning i det också tycker jag

Hur lång brukar en föreställning vara?

Det är jätteolika. Jag har spelat pjäser som har varit tre och en halvtimme så att man åker hem med tunnelbanan klockan halvtolv på kvällen och är jätterädd att bli överfallen av någon mördare. Ha ha, jag ar sett för mycket skräckfilmer, så då brukar jag ha min cykel vid tunnelbanan så att jag bara kan hoppa upp på cykeln och cykla till porten och kasta mig in, för då kommer man hem så himla sent och familjen har somnat, men sen kanske man bara spelar en pjäs som är en timme som inte har någon paus i där folk går ut och köper dricka och så där, utan det går fort och man kommer hem fort på kvällen. Det är jätteolika, det beror på hur lång pjäsen är i texten, om den är tjock eller tunn pjäs. Det finns alla sorter.

Hur var det att spela in Sune-filmerna?

Den första filmen Sune i Grekland, det var så fantastiskt att vi fick bo där nere på Rhodos. I sex veckor bodde vi där och spelade in och jag hade med mina barn och min man, och min mamma kunde följa med. Så fort man hade filmat klart gick man och hoppa ner i havet eller poolen. Det var lyx, det är det ju aldrig annars. Sen var det med så många snälla människor. Morgan Allig har ni ju träffat. Alla barnen var fina och Hannes Holm som hade regisserat, det var mycket fina människor. Det betyder ju mycket att man är på en arbetsplats och att det inte är dumma människor, för det har jag också varit med om, någon dum gammal gubbe, skådespelare eller någon som vill vara taskig mot en, men här var det bara jättesnällt och mjukt och vi skrattade jättemycket och pratade om livet och åt god mat på kvällarna och skrattade åt Erik som är trollet Julle för han svettades så mycket i den där kostymen. Mellan varje tagning så fick han ta av sig den här masken då och så fick dom komma med stora handdukar som var alldeles fulla med vatten och bara vrida över Erik som sa ”Jag dör, jag dör! Det är så varmt! Vatten!” och sen på med trollet Julle igen, och solen gastade. Det var så fruktansvärt synd om honom då men han klarade det. Jag tycker nästan att Sune i Grekland var roligast att göra men det hade nog med att det var så varmt och härligt och semesterkänsla. Sedan när vi gjorde Sune på bilsemester, då var vi på Sydtyrolen som ligger i norra Italien. Det ligger vid Alperna och gränsar till Österrike och folk åker mycket slalom. Då var det mycket serpentinvägar som går runt berg, smala vägar. Jag var jätterädd att vi skulle åka ner för kanten när vi skulle åka dit vi skulle spela in. En dag kunde vi spela in på en fjälltopp, ni vet när Håkan har den här geten. Då är vi högre än Kebnekaise, jättehögt upp. Alperna är så höga jämfört med våra berg. Och sen kanske vi skulle åka ner i en dal. Då fick man åka 5000 meter nedåt, så det var upp och ner, upp och ner, så det var lite stressigare, men det var väldigt roliga scener och vi hade väldigt kul jag och Morgan med barnen. Det var ett roligt gäng. Eftersom man spelar in en rolig film så blir det ofta roligt när man gör det också. Den är inte så sorglig eller något sånt, den är bara livsglad. Sen så Sune i Fjällen, jag gillar inte att frysa, jag gillar inte när det är kallt. Jag gillar att det är sol idag, det blir jag glad av, men jag gillar inte att frysa. Där var det kallt, men vi åkte slalom när det var pauser och åkte skidor, så på det sättet var det också jätteroligt.

Hur är det att spela ihop med Morgan Alling?

Jättekul var det. För Morgan är generös, och både jag och Morgan, är inte rädda för att prata om när livet har varit jobbigt och så där, utan vi kan prata om det när det har varit tufft i våra liv och man kommer varandra nära, och det har man också med sig sen när man ska börja filma för då är det som att ,am känner varandra så himla väl, man behöver inte vara rädd för att göra bort sig, man vågar spela ut och våga komma med idéer till varandra för man vet så mycket om varandra redan, man har vågat öppnat sitt hjärta liksom för varandra så att det är jättefint att jobba med Morgan. Vi jobbar också nu ihop i en annan TV-serie på Kanal 5 som heter Gåsmamman, så där ska vi också spela in nu i vår ihop, fast då har Morgan någon sån här tupé så han har lite hår, han är inte flintis, jättefin.

Skulle du kunna tänka dig att medverka i flera Sune-filmer?

Jag tror att det kommer fler Sune-filmer men då kommer inte Morgan och jag vara föräldrarna för att vi har blivit för gamla och barnen har blivit för gamla så alla kommer att bytas ut igen, men jag vet att det finns planer och jag tror att dom ska börja filma snart så det blir nya Sune-filmer men med ny familj.

Har du själv någon Sune bok eller film hemma?

Jag har alla dom här Sune-filmerna som vi har gjort. Dom som kom innan, för ganska längesen, dom har jag aldrig sett för då var jag liksom 20-25 och hängde mest med mina kompisar så jag såg aldrig dom. Så har jag några böcker, och min son har några Håkan-Bråkan-böcker också har jag några Sune-böcker som jag fått av Sören Olsson.

Har du sett dom gamla Sune-filmerna?

Nej det har jag inte. Jag har sappat förbi dom på TV. Jag har hört att dom är jättebra.

Har du sett föreställningen Sune kaos i fredagsmyset?

Nej det har jag inte heller gjort, för det var är jag var så trött på att stå på scen, det var då jag ville vara hemma med mina barn, men nu går den ju så nu skulle jag kunna se den.

Har du träffat Sören och Anders någon gång?

Ja, båda två var med nere i Grekland och sen har Sören varit med i båda dom andra filmerna också, men Anders har jag faktiskt inte träffat sen vi gjorde Sune i Grekland.

Brukar du få skriva autografer?

Ja om jag träffar mycket barn, barn och en del unga vuxna så där som ni men inte så mycket till såna i min ålder. Sen åkte jag och min familj till samma hotell som vi spelade in Sune i Grekland på, då var folk så här: Vad gör du här? Du är med i filmen. Det är jättekonstigt.  Ja det händer.

iPhone eller Samsung? iPhone

Pizza eller kräftor? Kräftor

Vad brukar du vilja ha till fredagsmys? Jag brukar vilja ha sushi som mat och sen vill jag ha något bubbelvatten med smak och så vill jag ha chips. Jag äter inte så mycket godis längre, det gjorde jag förut. Nu för tiden är det mest snacks. Snacksdrottningen.

O’boy eller te? te

Kolmården eller Liseberg? Liseberg, för jag har inte varit på Kolmården.