Stiko Per Larsson

Text: Jonas Bennemark
Foto: Per Kristiansen
          www.pkfoto.com
 

Han är 32 år gammal, född och uppväxt i Leksand men boendes i Stockholm sedan knappt tio år. Han skriver låtar och sjunger dem för folk som vill lyssna.

Han började fuska med trummor redan på mellanstadiet men det var först i tonåren han började ge det lite tid. Sedan dess har den tagit mer plats i hans liv och sitt jobb.

Han släppte sitt första album ”Flyktsagor” 2008. Sedan kom ”Kap Farväl” 2009 och nu i april släpper han den tredje plattan ”Varken stjärna eller frälst”.

Den nya skivan är producerad och inspelad i Stockholm under en kort sammanhängande period, till skillnad mot de tidigare skivorna som tog längre tid. Den är mer dynamisk och har en livekänsla och nerv över sig som kanske saknades lite tidigare. Texterna är på svenska och jag försöker hitta ett ganska petiskt anslag med flera lager i texterna som gör att folk hittar nya betydelser ju mera de lyssnar på låtarna. Att säga exakt vad låt för låt handlar om är att ta udden av låtarna lite tycker han, men det inspirationen kommer från hans liv och de människor han möter i olika sammanhang.

Hans tidigare skivor handlar om ungefär samma sak. Hans första skiva var den obligatoriska uppgörelsen med sin hemort medans han på senare låtar lämnar det och sjunger istället om drömmar, platser och möten. Han beskriver sina låtar i väldigt stor vikt vid melodier och texter. Han är uppväxt med rock, men det låter inte så. Han använder mycket fiol och akustiska gitarrer och i melodispråket hörs att han kommer från Dalarna. Han har spelat med ett par band när han var yngre men inget som nådde ut egentligen. Men det var en bra skola. Han skriver låtarna skälva

Spela på Peace & Love festivalen är fantastiskt tycker han. Det är Sveriges bästa festival. Han har spelat där i flera år och älskar det. Att sjunga för publik är ju det han lever för. Det är en grym känsla när folk kan låtarna och sjunger med i refrängerna.

Han ska ut på en lång turné efter skivan släppts. Varje vår ger han sig ut på en turné till fots, där han vandrar mellan byar och städer och spelar. Det kan vara allt från stugor, folkparker, krogar, festivaler till konsertlokaler. Det blir hans femte turné till fots och det är det bästa han vet. Man möter otroligt mycket trevliga människor och får se saker man missat om man åkt tåg eller bil. Den 20 april börjar vårens turné till fots och han ska gå från Stockholm till Köpenhamn.

Under vandringsturnén blir det akustiskt men större spelningar gör han helst med band. Oxens år handlar om 2009. Han gick från Göteborg till Stockholm på turné och gjorde massa andra hyss. Låten är en kort historia om det. När han inte spelar gillar han att se på hockey, spela lite innebandy och träffa vänner. Han var inte trött på att göra album han släpper ett nytt album den 6 april, EP:n kom ut som en liten uppvärmning i januari.

Hans hockeykarriär den höll på upp till 17-18 årsålders. Han platsade dock inte i Leksands juniorer så han gav upp den karriären. Hans bästa hockeyminne det måste har varit 1988, finalen mot Djurgården. Leksand fick stryk men att få se sitt favoritlag slåss om SM-guld var fantastiskt även om han bara var en liten spoling. Han brukar fortfarande gå och kolla på Leksands matcher. Han har förut varit nervös när han har stått på scen lite nervös måste man vara annars blir det inte bra. Men det är inte så farligt längre, värre när man var yngre. 

Tillbaks till Jonas