Islandshästar

I närmare i 100 år har islandshästen levt isolerad på Island, vilket gör dem till en av världens mest renodlande ras. I stort sett kan islandshästen ha vilka färger som helst: Bruna, svarta, fläckiga dvs skäckar m.m.

Islandshästen får ofta sitt namn efter deras färg eller egenskap.

Man kan även namge dom efter den plats som dom är födda på, hur omgivningen är runt omkring och dessutom kan de få namn från den nordiska mytologin

Redan i slutet av 1800-talet kom de första islandshästarna till Sverige. Den blev populär som en liten, uthållig arbetshäst för småbrukare och torpare. Under 1960-talet kom de första stora båttransporterna med islandshästar till Sverige. Många var mer vilda än tama och islandshästen fick dåligt rykte på sina håll. I Sverige visste ingen hur gångarterna skulle ridas. Men med tiden importerades allt bättre hästmaterial och idag har Sverige en stark ställning i den internationella islandshästvärlden. I Sverige startade Svenska Islandshästföreningen 1975. Då hölls också de första Svenska Mästerskapen i islandshästridning på gården Tulka i Hallstavik norr om Stockholm. Sedan dess har föreningen och verksamheten vuxit rejält. Det stora genombrottet kom när Sverige ordnade Europamästerskap för islandshästar i Vårgårda 1985. Idag finns ca 6 000 medlemmar och mer än 12 300 islandshästar i Sverige. 49 lokalklubbar finns spridda över hela landet. Det är i de lokala klubbarna som de flesta medlemsaktiviteterna ordnas, allt från gemensamma ridturer till tävlingar, ridkurser, studiecirklar etc. I landet ordnas ett 50-tal tävlingar och tillsammans med lokala arrangörer anordnar riksföreningen flera avelsvärderingar varje år över hela landet.

Alla färger är tillåtna och alla färger förekommer. Man kan alltså se islandshästar med färgerna brun, svartbrun, svart, fux, brunblack, musblack o rödblack. Färgerna svart, brun och fux utgör tillsammans nästan 78% av färgskalan. Vanligast är fux, 31,74% och näst vanligast svarta hästar 30,05%. Alla dessa färger kan sedan påverkas av albinofaktor, skimmelanlag, silveranlag, skäckanlag och tigeranlag. För att ta ett exempel: En svart häst med albinofaktor blir gulsvart, har samma häst skimmelanlag blir den skimmel född svart, har den silveranlag får den färgen silversvart, en svart häst med skäckanlag blir svartskäck och har den tigeranlag blir den svart, tigrerad. Då förstår man att islandshästen förekommer i en uppsjö av färger och färgvarianter.
Silverfärgerna (vindótt) är lite extra spännande eftersom man tror att det anlaget bara förekommer hos islandshäst, nordlandshäst och shetlandsponny. Av 64.000 registrerade hästar på Island är bara ca 1.100 eller knappt 2%, silversvarta eller silverbruna. Silveranlaget bleker svart pigment men har ingen inverkan på rött. Svart man och svans bleks till ljus- eller silvergrå färg. Hos bruna täckhår som innehåller både svart och rött pigment bleks endast det svarta pigmentet och hårremmen får en roströd ton. Hår med endast rött pigment ändrar inte färg. Ibland blir hårremmen också apelkastad. En häst med standardfärgen brun och silveranlaget kallas silverbrun och en häst med standardfärgen svart eller svartbrun med silveranlaget kallas silversvart. En häst med standardfärgen fux påverkas inte av silveranlaget. Den förblir fuxfärgad. Silveranlaget är alltså dolt hos fuxen.
De blacka färgerna utgör ungefär 8% av färgskalan. Gulsvart är också en ovanlig färg och utgör ca 5% av färgskalan.

Liksom andra äldre hästraser har islandshästen från födseln fem gångarter: Skritt, trav, galopp, tölt och passgång. Till skillnad från större "vanliga" hästar där tölt och pass har avlats bort har man framför allt behållit och använt tölten. Tack vare att tölten är så behaglig har Islandshästen blivit en så populär turridnings häst. När hästen töltar flyttar den benen på samma sida som i skritt; i fyrtakt men fortare vilket gör att det känns som om man "flyter" fram i terrängen och det ser ut som om hästen rullar fram med höga benlyft.

Text: Jonas Bennemark
Foto: Jonas Bennemark

Tillbaks till Jonas