KULTUR & NÖJE

Natalie Minnevik

Text: Jonas Bennemark
Foto: Malin Spångberg

En dag så tog jag och Malin tåget till Stockholm. Där träffade vi skådespelaren Natalie Minnevik, vi träffade henne på runda ringen och tog en fika med henne, på fikat bredvid. Hon köpte en kopp kaffe. Hon var väldigt trevlig och pratsam.

Namn: Natalie Minnevik

Bor: Örebro

Familj: Pojkvän, mamma, massa systrar och en katt

Favorit Mat: Thaimat, kyckling wok, lasagne

    Favorit Musik: Kygo & Robyn

    Favorit Skådespelare: Bruce Willis, Julia Roberts

Favorit Film: Den gröna milen

Favoritförfattare: Haruki Murakami

Favoritdeckare: True Detective

Hon var tio år gammal då hon hade hon huvudrollen i en film som heter Elina som om jag inte fanns som kom ut 2003. De spelade in den långt uppe i norrland och hon sökte den rollen bara för att dom sökte barn som pratade finska, hennes föräldrar är från Finland, så hon pratar finska också. Så hon gick dit som en kul grej, hon tyckte det lät spännande. Sen så hade jag lite tur som fick komma tillbaks massa gånger, sen så fick hon den rollen. Sen dess så har jag jobbat med skådespelet.

Hur det gick till när hon blev tillfrågad som polis i Ane Dahl så blev uppringd för en provfilmning och det var några tjejer där som skulle testa för den rollen, Hon var ganska nervös, för jag fick träffa Magnus Samuelsson världens starkaste man, han som spelar Gunnar i serien. Han var där på provfilmningen, hon tyckte det var lite coolt att träffa honom, han är väldigt lång och väldigt stor. Så hon fick spela en scen hos honom, Sen så fick hon komma tillbaka några gånger och låtsas att hon kunde hantera en pistol. Dom ville se om hon kunde se ut som en polis och sen blev det hon.

Hon fick göra ganska mycket förberedelser inför det, hon fick dels träna väldigt mycket på gym och det har jag aldrig gjort förut. hon fick en personlig tränare som fick hjälpa henne lite med vilka övningar hon skulle göra, så han körde ganska hårt med henne. Så fick hon ta lektioner i ryska och polska, så hon kunde dom replikerna hon skulle säga, så hon kunde låtsas att hon kunde pratade flytande polska. Så jag fick träffa en lärare som var jätte snäll och jätte duktig på att lära ut, men hon var också ganska sträng. Så hon fick kämpa hårt där med språken. Sen så träffade hon en kvinnlig polis och intervjuade henne och frågade hur det är att vara polis, om det är något speciellt kanske att man är tjej och polis, om det är någon skillnad från att vara man. Så der var dom förberedelserna hon gjorde inför rollen.

Det hon tyckte var roligast med att spela Polis i Arne Dahl  tyckte hon att hon upptäckte att jag hade lite tuffa sidor som jag kunde plocka fram, för privat är jag nog ganska försiktig och snäll och en tyst tjej blyg och så det kunde hon inte riktigt va, när hon spelade Ida. Jag måste liksom tuffa till mig lite grann och våga att säga ifrån. Så det roligaste var nog upptäcka att jag kunde göra det om jag vill, så det var ganska skönt att säga ifrån också ibland.  

Hur har din vardag påverkats?

Under tiden som dom spelar in så påverkas det ju jätte mycket, för då jobbar man egentligen hela tiden. Det är det ända jag gör jag liksom, jag är på inspelningen kanske tolv timmar om dan eller ännu längre i vissa fall. Så på så vis kanske jag inte hade så mycket val just då, men så här i efterhand, så går ju allt tillbaks ganska mycket till det normala. Jag bor i Örebro och pluggar där, så jag är en vanlig student. Det händer väll att folk kommer fram då och då, hon som säljer kaffe på universitetet frågade mig här om dan, om det var jag som spelade Ida. Så visst kommer folk fram och frågar. Det är bara kul det är bara trevligt. Annars har den inte påverkats så mycket, jag är samma Natalie som innan.  

Är du bra på Polska?

Jag kommer nog kunna den repliken ganska länge till, den kan jag liksom, du skulle kunna väcka mig på natten och så kan jag den. Men jag kan inget annat på Polska, utan verkligen bara det. Så det var också konstigt, jag vet ju var jag säger, men jag vet inte riktigt vilket ord som är vad och det är väldigt märkligt att skådespela när man inte fattar vad man säger, konstig känsla. Kontig känsla och spännande men det var lite udda.    

Är det några andra språk du är bra på?

Ja jag pratar Finska, mina föräldrar är därifrån som jag sa. Jag pratar flytande finska, men eftersom jag inte har bott där och har inte så mycket finska kompisar, så blir det lite ringrostigt. Jag pratar mycket hellre svenska, det kommer liksom naturligt. Men när jag pratar på finska så måste jag tänka till lite grann, det känns lite pinsamt för jag glömmer ord och så fast det är en övningsfråga. Det är bara att säga som det är så fattar ju alla varför jag pratar lite halv dant, så jag kan finska och så kan jag lite spanska vill jag kunna säga att jag gör iallfall och försöka fånga hur bra jag faktiskt kan det men jag försöker.   

Vad har du för relation till dom andra skådespelarna?

Vi har faktiskt en jätte bra relation med dom, vi blev väldigt nära kompisar. Jag tycker om dom allihopa jag tycker egentligen om alla egentligen, jag inte nämna nån specifik, vi är bra polare allihop. Det är inte alltid det ser ut så på en inspelning, att man faktiskt blir kompis med sina kollegor. Men här var det verkligen så, vi hade jätte roligt ihop och hjälptes åt när man var trött. Det var jobbiga dar det var väldigt värdefullt att ha dom med sig, så alla i A-gruppen är faktiskt jätte fina. Jag brukar spela Quizkampen med Niklas som spelar Arto den finska killen, så vi hörs liksom varje dag genom det spelet och tävlar mot varandra. Det är verkligen varje dag sen inspelningen, just nu känns det som att man lite koll på varandra ändå.     

Hur ser du på din framtida skådespelarkarriär?

Jag hoppas att jag kommer få fortsätta jobba, jag kommer ta alla chanser jag får och jobba vidare. När man frilansar så är det väldigt svårt att veta helt plötsligt, så får man ett samtal och så dyker nått jobb upp och sen så kan det gå ganska långtid innan man har nånting. Det är okej jag har vant mig, men det kan också vara stressande att inte veta vad man ska göra nästa vecka, jag har ingen aning. Men jag hoppas att jag får fler jobb, jag gör mitt bästa om jag får dom. Jag hoppas på det bästa   

Kommer du vara med om det blir en tredje säsong?

Det hoppas jag verkligen, jag hoppas SVT läser det här, så dom inte skriver ut mig. Men ingenting är ju bestämt om en tredje säsong, men vi kan hoppas på det, i ju med att det var så många som tittade. Så kanske vill dom satsa än gång till och då är jag jätte gärna med.  

Hur är det att spela rollen som Ida Jankowics?

Det är ganska annorlunda från allt jag spelat tidigare, för hon är vuxet på ett sätt som jag inte har spelat förut. Jag har spelat ganska många barnroller som yngre, och sen tonåringar liksom, väldigt unga tjejer. Ida är ju ung, men hon är ändå vuxen, hon har gått klart skolan och är liksom polis aspirant och så. Så det var lite ovant och spela så pass vuxen och att spela så himla tuff och att spela polis och låtsas att man kan hantera ett vapen, det var lite läskigt faktiskt för mig privat. Det är ingenting jag är van vid att behöva ställa sig framför en kamera och låtsas coolast i världen, det var en jätte rolig utmaning också tufft om man är riktigt trött nån dag, och verkligen inte tror på sig själv och bara måste låtsas, då är det en utmaning faktiskt.  

Vad minns du mest från inspelningarna?

I teamet hade vi med oss en hund, han är också med i ett av avsnitten. Hunden som blir skjuten i ett av avsnitten, det är en schäfer. Han var med oss under inspelningen varje dag bakom kameran, det är världens snällaste hund. Jag är väldigt så här djurkär, jag är galen, jag tycker om alla djur och folk tycker jag nästan jag är irriterande. Så det var väldigt kul att ha med sig honom, det var det första jag kom att tänka på när du frågade. Att han var väldigt mysig att gosa med. Jätte fin hund, annars kommer jag nog ihåg alla jätte regniga och kalla dar. Så att spela in inne i skogen alltså, man frös och det var ganska eländigt stundtals, att springa runt där i leran. Så det kom jag också ihåg, roligt fast samtidigt kallt och jobbigt också.         

Hur är det mellan tagningarna då?

Ofta ganska stressigt, man kanske ska byta om eller få en ny mikrofon eller nånting. Det är ganska korta tider mellan tagningen egentligen, det är hela tiden att man jobbar, man jobbar liksom hela tiden ganska få pauser, men kul, man kan ju sitta och spela quizkampen tillsammans, eller sitta och prata med nån och se ganska socialt ut.   

Vilka scener har annars varit svårast att spela in?

Det var nog scenen när skulle skjuta min kollega Emil, när han springer ut från huset där och jag ska skjuta honom, det var svårast. Det är ju inte riktiga skott, men det är ju ändå skott som detonerar när man skjuter. Dom är ganska farliga om man är för nära, så man ska vara två meter bort och då ska han komma ut ur huset och han springer förbi mig ganska nära, och sen så ska jag skjuta när han har kommit en bit bort. Jag blir bara nervös när jag tänker på det, för jag var så rädd att jag skulle trycka av för tidigt, att jag råka skjuta han när han kommer ut ur huset. För då hade han varit lite för nära och jag hade kunnat råka göra illa han och jag var jätte rädd för det. Det ända jag kunde tänka på var skjut inte, jag var riktigt nervös. Och sen när det var klart och det gick bra så var jag ju glad över det, men det var jobbigast men läskigt.   

Hade du läst cirkeln innan?

Ja det hade jag faktiskt gjort, jag har läst alla tre böcker och jag tycker dom är jätte bra, dom är väldigt smartskrivna jag tycker man känner igen sig, alla tjejer även dom är väldigt olika

Hur fick du rollen i filmen?

Jag gjorde en serie som hette äkta människor för några år sen. Där var det en regissör som hette Levan Akin som gjorde några avsnitt av äkta människor, det är han som har gjort cirkeln han har regisserat cirkeln. Så när det blev dags för inspelningen av cirkeln så kontaktade han mig och frågade om jag ville provfilma. Så den vägen var det. Jag hoppas på en fortsättning där också, det hade varit roligt om dom gör filmer på resten, men det är väldigt oklart. Jag har inte fått något svar där heller. Så vi får hålla tummarna.  

Hur är det att spela rollen som Matilda?

Det var också spännande, för det är ju liksom en skillnad till att spela Ida, för Ida hon är lite äldre än vad jag är privat och Matilda var ju väldigt mycket yngre. Hon är kanske 16-17 och jag var ju 21 när jag spelade henne, så det var ganska intressant att gå tillbaks till tonåren och försöka komma ihåg hur jag tänkte då, alla känslor och så. Tonåringarna kanske är mer känslosamma än var man är när man är när man är 20. Då är man ändå lite mer vuxen, så det var ganska roligt att få spela lite yngre igen och lite kaxig och sådär, det är jag inte heller privat. Hoppas inte nån tycker det. Så det var roligt, för att hon är kaxig och ung.   

Hur skulle du beskriva din rollkaraktär Matilda?

Modig, för hon vågar säga vad hon tycker och tänker. Ja tuff och kaxig och ganska cool, jag hade gärna varit Matilda och våga att säga ifrån lite mer när jag var yngre och kunna ta fram mig lite, det tycker jag hon är bra på. hon går sin egna väg.

Vad har du gemensamt med din rollfigur, och var är ni som mest olika?

Det som är gemensamt med mig och Matilda är att vi tänker nog mycket på saker och vad som är rätt och fel, jag har alltid tänkt, men tycker jag nånting väldigt, då vill jag stå för det, då vill jag försvara nån som behöver hjälp och så. Det har jag gjort ganska mycket i skolan också, att nån är utsatt eller ensam, har jag ändå umgåtts med dom. Jag tycker dom människorna är dom trevligaste. För dom vågar också vara sig själva, det finns nånting väldigt äkta i det. Så på så vis kanske vi är lika, sen är vi olika i för att hon är väldigt kaxig och ung och rebellisk, det var jag nog aldrig hennes ålder. Jag var ganska snäll och lugn och så      

Hur gick det till när du fick rollen?

Det var samma sak där, jag blev uppringd på provfilmning och provfilmade en gång bara. Sen ringde dom och sa du har fått en roll, det blir ganska mycket jobb för dig, så förbered dig på det. En provfilmning och sen så var det klart.   

Om Eld och Nyckeln blir film, vilka scener som du ser fram emot att spela in, eller se på bioduken?  

Jag skulle se fram emot att spela in dom historiska scenerna från förr, där Matilda levde på riktigt. För det skulle vara väldigt häftigt och liksom bygga upp hela den miljön, med en massa kostymer. Hon blir ju bränd på bål, så en sån scen är läskigare att göra, men väldigt rolig att se hur dom hade gjort. Så absolut dom scenerna.   

Vad var svårast under inspelningen?

Det var nog själva specialeffekterna, i filmen ser det ut som att jag står i nån slags mörker och kommer bara för ingenstans. Men jag står faktiskt i en stor industrilokal med ett svart skynke bakom, och det kanske inte går att föreställa sig, men precis utan för kameran så hänger det en lampa som är ungefär så här stor en glödlampa som är skållhet verkligen, man ska inte röra den. Den hängde verkligen nära mitt ansikte för att det skulle se ut som strålar och det var jätte konstigt att spela in med en lampa precis här och låtsas om att den inte finns. Så det var det svåraste att bara skådespela, trots att den hängde precis där. Jag var rädd att den skulle bränna mig.    

Vad tycker du om Mats och Sara?

Jag tycker dom är jätte trevliga jag tycker om dom båda, dom verkar väldigt ödmjuka inför sin framgång. Väldigt snälla och jag tycker att man förtjänar sin framgång. Just för at dom är så mjuka människor, dom har mycket fina idéer och dom är väldigt duktiga, det ser man ju i böckerna man måste verkligen vara duktig för att kunna skriva på det sättet. Dom är ju vuxna och har varit det länge, men ändå kan ha så bra koll på en ung person tänker och fånga det så bra. Så det tycker jag, och Mats har jag bara träffat sådär och hejat lite på. Men Sara har jag tagit en fika med och pratat lite om Matilda och så hon är väldigt skön och umgås med och trygg och lyssnar gärna vad man har att säga och så. Ja väldigt skön människa och så.  

Ska du medverka i fler filmer?

Jag hoppas det, just nu är det ingenting som jag vet om ingenting som är bestämt. Oftast är det ju liksom att man går på mycket provfilmningar och sen är det få av dom som blir av, dom som blir av är jätte roliga. Men det brukar komma så småningom. Så ingenting just nu. Vi får hoppas på en andra film på cirkeln och en tredje säsong på Arne Dahl, så länge så kanske det dyker upp nått helt annat också man vet ju aldrig.   

Vad brukar du göra på fritiden?

Jag dansar salsa gör jag, det är jätte kul, jag tycker om att dansa. Sen så umgås jag mycket med mina vänner och med min familj. Jag tycker om att äta mat, godis och chips det äter jag mycket av och tycker det är trevligt. Jag tittar mycket på film och tv och tv serier. Jag tycker om att gå ut och liksom promenera i solen helst, klättra är roligt att göra. 

Vad gör du om fem år

Jag hoppas att jag får fortsätta skådespela att jag får filma lite grann, det skulle vara roligt och testa att jobba på en teater. För det är lite annat än att filma hela tiden. Jag hoppas att jag bor nånstans där jag trivs, att jag har en trevlig liten lägenhet och att jag jobbar som skådis också, det är det jag hoppas mest. 

 

 

Tillbaks till Jonas