Kultur&nöje
Författarbiografi: C.S Lewis

Text: Linn Andersson
Foto: Wikimedia Commons

C.S. Lewis anses av många ha varit en av 1900-talets stora intellektuella giganter och en av sin tids mest inflytelserika författare, idag kanske bäst känd som författaren till Berättelsen om Narnia, en serie om sju böck-er (i original utgivna mellan 1950 och 1956).



Staty av C.S Lewis i Belfast

Biografi:
Clive Staples Lewis föddes den 29 november 1898 i irländska Belfast, som andre son till juristen Albert James Lewis och Florence Au-gusta ”Flora” Lewis, och yngre broder till War-ren Hamilton ”Warnie” Lewis (1895-1973). Bland såväl familj och vänner var Clive känd som Jack ända sedan barnsben, men han kommer här uteslutande kallas för Clive.

Som barn, och vuxen, fascinerades Clive av såväl läsning som antropomorfiska djur likt de i Beatrix Potters kända berättelser. Han både skrev och illustrerade egna djurberättelser där den fiktiva världen han skapat tillsammans med brodern kallad Boxen (som beboddes och styrdes av djur) utgör ett fullgott exempel. Ett mer sentida exempel är Berättelsen om Narnia-serien där Narnia likt Boxen bebos av djur.

Som barn blev Clive hemskolad av privat-lärare fram till nio års ålder då hans mor tra-giskt gick bort i cancer i augusti 1908. Knappt en månad senare skickades Clive till den internatskola där hans bror under några år redan vistats på, Wynard School i Watford, Hertfordshire i England, men han blev inte långvarig där då skolan tvingades stänga på grund av brist på elever. Istället återvände han i september 1910 till Belfast, och antogs till internatskolan Campbell College, där han bara stannade i några månader till följd av respiratoriska problem. Han skickades då till vad som beskrivs som en hälsoort kallad Malvern i Worcestshire, där han först gick på den förberedande skolan Cherbourg House och sedan påbörjade han 1913 studierna vid Malvern College och där han stannade till juni följande år. Efter att ha lämnat Malvern, började han återigen studera privat. Denna gång Great Bookham i England med sin fars gamla lärare, William T. Kirkpatrick.

Ju äldre han blev, ju mer utvecklades Clives intressen samtidigt som han fann nya tillskott. Bland annat kom han att som tonåring intres-sera sig för framför allt nordisk mytologi och natur, och från att som barn ha skrivit Boxen-berättelser började han utforska andra konst-former för att kunna få utlopp för sina intres-sen. Bland annat episk poesi och även opera. Hans studier med Kirkpatrick väckte också ett intresse för grekisk litteratur och mytologi, samtidigt som han lärde sig resonera och de-battera. Vilket troligen var en bidragande faktor till att Clive i december 1916 fick ett stipendium till University College i Oxford.

Första världskriget och dess följder
Kort efter det att han anlände till Oxford sommaren 1917, beslutade sig Clive för att ansluta sig till vad som kallades Officers’ trai-ning corps. Under sin tid i Oxford med både studier och krigsträning delade han rum med en annan irländsk kadett, Edward Francis ”Paddy” Moore (1898-1918), som kom att bli en av Clives allra närmsta vänner.

Efter avslutad träning anslöt sig Clive till den tredje bataljonen av den brittiska arméns Somerset Light Infantry som andre löjtnant, och på sin nittonde födelsedag den 29 november 1917 anlände han tillsammans med sina bataljonskamrater till frontlinjen i Somme Valley, Frankrike. Men den 15 april 1918 skadades han allvarligt men inte livshotande i slaget om Arras då en av deras egna granater inte nådde fram till fienden innan den exploderade. Clive fick skador i händer, ben och bröstet, samtidigt som hans närmsta sergeant Harry Ayres dog i olyckan. Clive skickades hem, och återhämtningstiden blev både lång och jobbig, kantad av både depression och hemlängtan. Han kom att demobiliseras i december samma år, och det dröjde inte alltför länge innan han återupptog sina studier i Oxford. Hans studier gick bra, och 1925 blev han ett slags handledare i engelsk litteratur vid Magdalen College där han kom att bli kvar i nästan trettio år.

Men innan avfärd mot västfronten hade Clive och Paddy slutit en överenskommelse, vilken gick ut på att om någon av dem skulle dö i strid, skulle den som överlevde ta hand om bådas deras familjer.  Dessvärre dog Paddy i strid i april, samma månad som Clive blev svårt skadad på sitt håll. Paddy hade tidigt introducerat Clive och hans mor Janie King Moore, och en nära vänskap växte snabbt fram. Extra viktig blev denna vänskap för Clive under återhämtningstiden då hans något excentriske far aldrig kom och hälsade på honom vid sjuksängen och hans bror var kvar i Frankrike, och i slutet av första världskriget hade de flesta av hans närmsta vänner dött i stridigheter. Men väl på benen igen flyttade Clive in till familjen Moore, och tog hand om fru King Moore till dess att hon lades in på sjukhem under sent 1940-tal för sin demens. Hon blev som en moder för honom, speciellt då relationen till hans egen far var ansträngd och hans mor dog tidigt. Tillsammans köpte familjen Moore och bröderna Lewis’ ett hus kallat The Kilns i Headington Quarry i utkanten av Oxford, ett hus som kom att betyda mycket för framför allt Clive.

 
 The Kilns, 1997

Återvändo till kristendomen
Som tonåring hade Clive alltmer kommit att glida ifrån sin kristna tro, och som femtonå-ring lämnade han den helt. Denna tidiga sepa-ration började enligt honom själv den dag han började se religionen som ett ”måste”. Men efter många år som ateist började han emel-lertid åter närma sig en tro på högre makter efter såväl influerande argument från sin Oxfordkollega och tillika (katolska) vän J.R.R. Tolkien, som G.K. Chestertons bok The Ever Lasting Man. Först konverterade han till teism och 1931 konverterade han slutligen till kristendomen, efter långa diskussioner och sena promenader med sina nära vänner J.R.R. och Hugo Dyson. Men till J.R.R.s besvikelse blev Clive medlem i Engelska kyrkan istället för den katolska kyrkan som sin vän.

Andra världskriget
Vid andra världskrigets utbrott var Clive för-hållandevis ung med sina dryga fyrtio år, och erbjöd därmed sina tjänster till den brittiska armén, som tackade nej till hans tjänster i yttre tjänst. Istället var han välkommen att gå med i den lokala Homeguard i Oxford, vilket han också gjorde. Bland annat fick han patrul-lera gatorna. Men vid sidan om denna tjänst-göring tog bröderna Lewis’ också emot evakuerade barn från London och andra drabbade städer och lät dem bo på The Kilns.

Han fick också en CBE (Commander of the Most Excellent Order of the British Empire) 1951 för sina tjänster men tackade nej till utmärkelsen för att inte förknippas politiskt på något sätt. 1954 accepterade han däremot en nyligen insatt tjänst i medeltida- och renässanslitteratur vid Magdalene College i Cambridge.

Författarkarriär
Ser vi till Clives författarkarriär sett till såväl akademiska som fiktiva litterära verk, utkom Clive under sin yrkesverksamma tid med ett stort antal akademiska som religiöst grundade litterära verk skrivna under så gott som hela hans karriär. Men förutom dessa skrev han också några fiktiva verk där en relativt känd serie för vuxna är The Space Trilogy, som be-står av tre kosmiska romaner som utgavs mel-lan 1938 och 1945 och som till största del ut-spelar sig i rymden. Men hans kanske mest kända (fiktiva) litterära verk är de som ingår i Berättelsen om Narnia, en bokserie som be-står av sju böcker utgivna mellan 1950 och 1956 för barn och tonåringar. Bokserien om Narnia handlar kort om det fiktiva landet Nar-nia dit barn på olika fantasifulla sätt förflyttas för att under en tid hjälpa rikets djur- och mytologiska kreatur i deras kamp mot det onda. Dessa böcker blev omåttligt populära, och är så än idag. Delar av bokserien har också filmatiserats i omgångar.

Joy Davidman Gresham
Under sina senare år kom Clive att korrespon-dera med en amerikansk författarinna med bakgrund som såväl kommunist som religiös konverterare från ateism till kristendom, Joy Davidman Gresham. Separerad och senare skild från sin alkoholiserade och våldsamme make, kom hon till England tillsammans med sina två söner, David och Douglas.

Till en början betraktade Clive henne som en intellektuell kompanion och vän, och det var på denna nivå han sedan gick med på att ingå ett civilt äktenskap med Joy för att hon och pojkarna skulle kunna stanna och leva i Storbritannien. Denna civila ceremoni ägde rum vid registreringskontoret i Oxford den 23 april 1956. Men efter att en längre tid ha klagat på en ond höft, diagnosticerades Joy terminal skelettcancer. Joy och Clives relation djupnade och de beslutade att försöka gifta sig i enlighet med sin kristna tro men detta var inte det enklaste då Joy var frånskild. Men vännen och prästen Peter Bide genomförde ceremonin vid hennes sjukbädd den 21 mars 1957.

Cancern gick tillbaka en tid och tillsammans levde paret som en familj fram till 1960 då cancern återkom och orsakade Joys död den 13 juli samma år. Clive fortsatte att uppfostra sina styvsöner efter deras mors bortgång.

Sjukdom och död
Ungefär ett år efter frus bortgång började även Clives hälsa att dala i juni 1961. Han drabbades av njurinflammation som resulte-rade i blodförgiftning. Hans sjukdomstillstånd gjorde att han missade höstens termin i Cam-bridge det året, men under 1962 började häl-san förbättras och han kunde återvända till arbetet under april och var sig själv igen tidigt 1963. Den 15 juli samma år försämrades dock hälsan igen och han blev inlagd på sjukhus. Dagen därpå drabbades han av en hjärtinfarkt och föll i koma bara för att nästa dag oväntat vakna upp igen. Han fick så småningom åter-vända till The Kilns men var för sjuk för att arbeta. Han beslutade därför att lämna sin post i Cambridge efter sommaren.

Hans hälsa fortsatte att försämras, och han diagnosticerades med njurkollaps i mitten av november det året. En vecka före sin sextio-femte födelsedag, den 22 november 1963, kollapsade han på sovrumsgolvet och avled strax därefter. Han ligger begravd på kyrko-gården tillhörande Heliga Treenighetskyrkan, Headington, Oxford. Hans bror Warren dog den 9 april 1973 och delar sin brors grav.


Bröderna Lewis grav

Tillbaks till Linn