Bevara skogen, bevara vattendragen och djurens mångfald

Text: Magnus Hedman

Inledning:

 Alldels nyligen läste jag  en tämligen hårresande och direkt skrämmande artikel där det bland annat står följande ”i framtiden kommer de flesta skogar att sakna stigar och grävda diken  istället för rinnande floder och porlande beckar”. Jag kräver att det blir ett slut på skovlandet av våra Svenska skogar som i årtionden stått majestätiskt poserande och liksom på vakt.

Jag kräver också att skogstillverkningen hittar andra lösningar på sina problem.

Jag vill mena, det är synnerligen upprörande att ta träd som endast är 60 till 70 år gamla. Låt dem få växa till sig, så de uppnå en ålder av åtminstone 100 år

Skogen behöver framkomliga stigar där det är lätt det att ta sig fram. Det är förresten inte mer besynnerligt än att bilisterna har någon väg att åka på. Tänk om vi skulle ta bort dem vad händer då? Nej skogen behöver sina stigar lika bra som att bilarna behöver sina förare.

Jag menar upptrampade vägar och så är förvisso bra, men har ni tänkt på att de som arbetade i skogen, på mitten  av förra århundradet vårdade och skötte om skogens vägar? 
Det jag vill säga är helt enkelt så att ”såväl människor som djur behöver sina stigar”. Ta ej bort dessa.

 Det är ju så vi måste bevara det våra förfäder byggt upp och bevara den biologiska mångfalden så att  även kommande generationer skall trampa våra fina Svenska skogsvägar.

Dessa skall få leva kvar. Förhoppningsvis i en allt jämt grönskade och frodande skog som ännu är full av liv. Jag tycker det är en bra idé att den arsenalen skyddas av 9600 hektar skog
som naturreservat. Däremot ogillar jag att övriga hektar av fin tal och granskog skövlas. Vad som blir kvar är, avhuggna träd och stubbar och ett kargt ogästvänligt skoglandskap.

Ändrig jag kräver.

 Vidare gott folk så vill jag påstå att det är var skogssägares skyldighet att plantera nytt när han tar gamla träd. En annan sak som också är välbehövlig är att äska fram mer pengar till naturreservat. Denna begäran kunde tydligen inte ordnas av länsstyrelsen varför jag föreslår att man vänder sig någon annanstans. Jag  tror att om man vårdar skogarna bättre än man hittills gjort ”detta gäller inte alla skogar” så skulle det sannerligen inte ha förändras så mycket som det har gjort i dem. Dock inser även jag att börjar det brinna behöver det inte nödvändigtvis vara att någon gått och tuttat eld på skogen. Har det en längre period varit
torrt i luften, och därmed i skog och mark kan skogen helt enkelt ha självantänts.

Flera naturreservat dessa är mer än välbehövliga för som jag tidigare sade så måste vi göra allt för att skogen räddas mot skövlig och annan skadlig påverkan på den Svenska naturen. Naturen är som alla känner eller i alla fall borde känna till är djurens hem kan vi
då komma instormandes, med våra dundrande maskiner? Svar. Nej det kan vi inte. Vi kan det inte och vi måste finna ut andra sätt än detta. Snälla ni gör något för djurens invånare jag ber  

Det råder akut brist på både pengar såväl som valigt skogsvett tycks det eftersom man avsätter skog med lågt virkesvärde istället för med högt vilket enligt min mening råder brist på skog med höga naturvärden. Jag föreslår alltså att man avsätter skog både med lågt såväl som högt virkesvärde eftersom det både skulle förbättra situationen samtidigt som det skulle vara en god gärning på samma gång. Inte dumt uträknat va?

Vidare föreslår jag att som det heter ”man får skördar som man sår”. Man kan också säga så här ”man planterar som man avverkar”. Svårare än så är det inte. Vad skulle vi
göra utan våra Svenska skogar. Här har bedrivits skogsverksamhet sedan långa tider.
Vinter som sommar, höst som vår, långt mer än dagens människor har förstånd till

 En vandringsman behöver en skog att vandra i. Fåglar behöver en skog att flyga i och fiskar behöver en flod att simma i. det är lika klart som att skogsarbetaren behöver arbete för händer. En liknelse som är av det humoristiska  slaget, men det är något muntrare än den situation som vi befinner oss i. Jag menar staten vimlar ju nästan av pengar varför jag inte tycker det
inte borde vara något problem. Det hela handlar om prioriteringar. Samt vad man väljer att lägga sina resterande slantar på. Jag vill mena lägg pengarna på naturreservat och på fattigvården istället för vägar och andra ”oviktigheter”.  

 Som van skogsmänniska går jag ut i skogen oberoende vilken årstid det än må vara. Skogluften är livsviktig för mig och har en uppiggande effekt på mig . Statsluften kväver mig medan skogluften känns sval och uppfriskande. Jag föredrar fåglarnas kvitter framför bullrig statstrafik och buller. Kan hända att jag nu var lite oförsiktig i det uttalande. Det kan så vara. Men jag måste i alla fall få säga min hjärtas mening. Skogens invånare kan jag förstås inte prata med men deras blotta närhet gör mig lugn.

 Det är en synnerligen  upprörande att gör vi inte gör och har gjort någonting åt  problemen. I annat fall kommer krävda diken snart att ersätta naturliga porlande beckar vilka har runnit fram i sakta mak sedan urminnes tider. Jag skulle inte sagt ”att ersätta” jag skulle sagt ”ersätts snart av”. Det är noga att men stavar rätt, men det är minst lika viktigt att man skriver rätt.

Både som orden skall skrivas  och att de skrivs i rätt sammanhang.

 Vi har fått allt från skogen järn från våra gruvor, träd från skogen samt sten till våra hus. Borde vi då inte vara tacksamma för det och ge skogen det skydd de behöver mot
skövlig istället för att bidra till skogens förfall? Jag bara frågar. Stålet används till
 eggar till våra knivas, till smedens städ och koppar görs till koppartråd (används ofta
till plåttak). Guldet i våra gruvor bearbetas till ringar och armband. Naturresurser kan ingen ersätta däremot kan vi göra, det bästa av det exempelvis att stoppa att miljön förstörs och förorenas.

 Jag läser en del  och jag skriver också en hel.  Man får aldrig sluta skriva utan skriv så mycket det går och så mycket ni kan. Ju mer man skriver desto mer tränar man upp fingrarna, man också hjärnan. Det skrivna ordet är lika viktigt som de uttalade. Därför skriver jag så mycket jag kan just därför det gör att mina fingrar blir mer flexibla och vältränade  än om jag skulle bara sitta stilla och inte göra någonting.

 Man kan  lika lite ända tidens gång och utvecklingen som tidens lopp. Det kan ingen.

Jag har skrivit många  naturartiklar och andra artiklar som varit av intresse, men aldrig förr har jag skrivit en artikel av det här slaget, men jag  blev lite upphetsad där jag satt vid frukostbordet när jag fick läsa artikeln med den skrämmande rubriken ”skogen blir industrilandskap”. Det får bara inte ske. Vi behöver skogen lika väl som bagaren behöver deg att baka bröd av. Ja det kanske var en långsökt liknelse, men jag tror ändå ni förstår mig.

 Varje årstid har sin tjusning. Gåt man ofta i skogen får man se och inte mins höra nya saker  som att en fågeln fått nytt nya ungar eller att det syns en hare eller rent av ett råddjur. Nu är det så att dessa fina djur tämligen sällsynta. Får man syn på ett dåddjur skall man minsann vara glad.

 Åter till artikeln ja jag skulle ju skriva om att man skulle bevara skogen, men kom in på något helt annat. Jag kan inte skriva en artikel med följande ord” sluta genast upp att skövla skogen. Vem skulle lyssna på mig i så fall? Sanningen är nog den att det står till oss själva att inte fördärva den ytterligare.

 Jag brukar inte ha lätt att ta illa vid mig, men när jag förstod hur alvarlig situationen och efter tt ha last den där artikeln blev jag både arg, besviken och sorgsen. Var och en av oss måste handla snabbt. Vi vill inte ha en skog utan beckar eller stigar. I mångt och mycket var detta en tråkig och skrämmande nyhet visst, men man kan vända det och se vad vi kan göra för att förbättra situationen.

 Exempelvis att sluta förstöra vår planet, sluta att förgifta vattnet och upphör att skräpa ned.

 Än så länge har jag lite kvar att framföra som är tänkt, men ännu inte skrivet. Den saken tänkte jag ändra på nu. Vi måste verkligen se till så  världen blir en bättre plats (inklusive skogen) i framtiden till kommande generationer. I det här fallet inriktar jag min kritik mot skogstillverkningen, men även miljöförstöringen som i allra högsta grad handlar o naturen

 Jag blir så ledsen och besviken på människor i största almenhet när man exempelvis går ut i skog och mark och ser papper och i vissa fall även tomflaskor och sådant som egentligen inte hör dit. Folk är så slarviga och bryr sig inte om att plocka upp efter sig och man frågar om de överhuvudtaget, bryr sig om att djur kan komma till skada för deras vårdslöshet.  Jag tror inte det.

 Jag har skrivit den här artikeln både för att jag tycker det är helt fel och orätt som det nu är. I artikeln har jag tagit upp vad vi kan göra åt våra olika problem miljön inte minst. Vad ja skulle se är att föroreningen upphör eftersom den förpesta såväl luften som vårt och djurens dricksvatten. Jag tycker sålunda inte detta är ett allt för stort problem. Möjligheterna finns, men  ingen tar första spadtaget om inte du gör det.

 Avslutande ord som alltid när jag sitter och skriver artiklar så tror jag att det här är den fulländade artikeln och ingen annan kan överglänsa den. Jag har ofta fel och det är lätt
för att inte säga retsam enkelt att få för sig en sådan sak. Men sannerligen är den att än så länge är varken den perfekta, artikeln skriven eller det bästa resultatet uppnått. Man får helt enkelt göra så gott man kan. 

Tillbaks till Magnus H