Glad i flaskan

Text: Magnus Hedman

För den som är glad, kanske till och med för mycket glad i flaskan, han ´dricker inte huvudsakligen för att bli full utan för att glömma det som inte är så bra som man helst skulle vilja göra ogjort”. Det i sin tur kan bero på att en rad olika orsaker förslagsvis att ens arbete inte gick så bra, att han har knackigt på hemmafronten eller att man helt enkelt tar till flaskan av andra själ.

När man dricker blir man lite gladare än vanligt och när man dricker alkohol känns det jättebra för ett kort eller långvarigt ögonblick och skapar på så sätt en väv av betryggande glömska, men så snart brännvinskruset är tomt ja då är det likadant igen och du undrar hur den här situationen kunde hända just dig.

Alkoholistens gensvar till kompisarna är ”bara ett glas, jag skall arbeta imorgon”, men likväl blir det gärna att så fort du druckit ur brännvinskalken fyller du på den igen och supandet fortsätter veckan lång. Men vet ni vad, jag tror inte det här så mycket handlar om att supa för att glömma utan snarare är det handlar det om psykologisk ohälsa. 

Visst kan du ”supa lagom”, men för säkerhets skull bör vi sannolikt dela upp det hela i två kategorier, de som super på den ena kanten och de som inte gör det på den andra, men det känns ändå lite olustigt att göra detta eftersom man då riskerar att ” dela upp stora delar  av mänskligheten”.  I Sverige fanns/finns det många alkoholister eller som de själva säger ”glada i flaskan”.

Hur ofta säger inte den som hamnat i skiten att nu får det vara bra, nu skall jag inte supa mer, nu skall jag nyktra till, men blir det så? Osäkert beroende på hur ihärdig och motiverad man är att ta sig ur sitt spritberoende. Det är som sagt inte bara att gå till en avgiftningsklinik, bli hjälpt och vandra ut fri, önskedröm glöm och dröm.

Vad vi pratar om här är att hitta motivationen och till en början gör alldeles säkert - alkoholisten allt för att ta sig ut ur sitt beroende, men efter ett tag dyker han så att säga ned i ”brännvinsfloden” och allt är som vanligt igen. Jag understryker att det finns en rad olika stadier av alkoholism och jag tror mig veta att det finns åtskilliga sådana tester på Internet, men jag har själv roat mig med att skriva en sådan lista.

 Det finns många i vårt land som kanske har tittat för djupt ”i glaset” och som kanske inte trodde att man skulle ”få smak för sprit” och har likafullt hamnat där och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att alkoholisterna i många fall inte skyller deras elände helt på staten eftersom det är självförvållat.

Innan vi går till min tio i topp lista över olika scenarier i alkoholistens försupna tillvaro tänkte jag att jag skulle säga det att när man är påverkad på något sätt tycker man att allt är ljust och härligt och har glömt alla världens bekymmer, inte minst sina egna, men så snart ruset har lagt sig och man kvicknat till väcks man till en allt annat än mysig verklighet, då kommer ens bekymmer tillbaka.      

      6 olika stadier av alkoholism

(vissa av dessa stadier är påhittade medan andra är befintliga)

1.  Först har vi vardagsalkoholisten som endast unnar sig ett glas varannan dag

2.  Sen kommer prydlighetsalkoholisten som visserligen super en hel del, men dricker med stil. Vår alkoholiserade vän vill helst ha det snyggt och städat – inget spill.

3.  Så har vi förstås fästalkoholisten som ”super till” vid varje fästtillfälle, som alltid är ”glad i flaskan och har sin vana trogen alltid en brännvinsplunta på sig.

4.  Beskyllningsalkoholisten som försöker urskulda sig med att han minsann inte ens ”fingrat” på flaskan idag.

5.  Komma i formalkoholisten som menar att det minsann kan supa och vara vid god vigör, sporta och motionera. 

6.  Strandalkohollisten, som går omkring småsupandes på stranden med en butelj uti handen.

7.  Berg och dal - alkoholisten, han som bara stundtals lyckas ”nyktrat till” så pass att han kan klara av sitt arbete utan att för några timmar då han inte känner av sitt alltid efterhängande spritbegär. Men sen kan han helt plötsligt sjunka ned i ”bottenlösa hål” med alkoholsyra på botten.

8.  Hopplöshetsalkoholisten, det är den person som mer eller mindre helt gett upp och vars hopp och att komma ur sitt beroende verkar ha ”fått vingar” och som om någon hade viskat följande ord i hans öra ”du hade din chans, nu är det för sent, du är helt hopplöst förlorad i flaskans habegär”

9.  Ta en sup, säger fredagsalkoholisten vars motto är att spriten löser ens alla problem, kvittar hur små eller de är för den delen, de löses upp i alkoholens ångor. Hm vänta ett tag nu stämmer det…? Ja läsaren tvivlar nog som jag på den punkten, eftersom visst sprit får oss att glömma jobbiga saker, men till skillnad mot alkoholister som tror att de försvinner så snart bägaren är ”drucken i botten” så vet vi att det gör dem INTE

10.  Försöksalkoholisten, det är han som vet att han har ”drillat dit”, kanske rent av vet vad som gick snett, och som om han inte helt lyckas med sin föresats så är han i alla fall villig att försöka sluta dricka. Men det vet alla som en gång hamnat i ett beroende att man tänker att det där klarar jag lätt, en baggis, men nähä det är så långt ifrån sanningen som man kan komma. Vår vän hade precis låst in flaskan i skåpet, lagt nyckeln i skålen på hyllan och faktiskt lyckats hålla sig nykter i en vecka innan han kände de gamla tendenserna att får jag inte ett glas nu så dör jag, men så efter tag övermannar habegäret honom.

Alkoholisten och flaskan

Som jag så fint uttryckte det föregående stycke har vi alla ”korrigering där, rätt många av oss har någon gång fastnat i något slags beroende, knarkberoende, läskberoende, begär av olika karaktär eller som vi nu avhandlar i detta stycke spriten”. Det är inte att du inte har försökt, det är inte för att du inte har gjort dig av med de resterande flaskorna som stod undangömd i en vrå av bokhyllan. Men det är därför att du har sjunkit så långt ned i beroendet att du inte har tillräckligt mycket viljestyrka för att verkligen sluta.

Skillnaden på alkoholen och andra droger är inte stor eftersom den är just är klassad som vilken drog som helst. Tittar vi på knarkets mest kända konsistenser heroin och LSD så mal man sönder det till ett pulver ”finns även i tablettform, som den som är ”snärjd i dess garn” knaprar som vilket godis som helst”,

För den som är heroinberoende brukar köpa det i flytande form och sprutar med hjälp av spruta oh nål in det i blodet. Anekdot i sammanhanget är att Elvis 1973 provade flytande heroin, absolut inte tillförlitliga känslor har hävdat att han hade ett knarkmissbruk. Där måste jag säga både ja och nej där, nej eftersom han inte rörde sig med knark och ja därför han överdoserade mediciner.

 Tyvärr var det beroendet som tog honom ifrån oss i allt för ung ålder och alltför tidigt. men jag vill hävda att det var en kombination av fet mat, stress, osund livsstil och inte tog det lugnt utan var tillgänglig jämt och som slutligen dessvärre så småningom ledde till utbrändhet.  Men det sagt måste jag rätta mig själv där en aning, därför att han försökte ta sig ut ur ditt beroende Men han satt för djupt inne i det.
Det var nära att det höll på att sluta lika illa för Johnny Cash, men tack vare att hon spolade ned drogerna i toaletten räddade hon hans liv, tittar vi på vilken grupp som helst på 60 -70-talet då sysslade nästan alla på med droger, men kanske speciellt grupperna The Beatles och The Rolling Stones ”en av den senaste rockgruppens trummisar, mins för tillfället inte vem det var, de hade flera drunknade i en swimmingpool och i den avlidnes blod återfanns olika spår, fragment snarare av olika droger

Slutsats: alkoholen löser inga av dina problem. Det de möjligen gör att de hjälper dig att tillfälligt att förskjuta ditt dåliga samvete.

Alkoholisten skulle troligen svara så här:
 
” Det är bevisligen en sjukdom som har förslavat många människor inklusive mig själv, men sedan spriten snärjt oss har vi mist allt förlorat vänner, familj arbete – allt som betytt någonting för oss. Däremot tycker jag inte att den mörka bild som målas upp av alkoholister stämmer, okej visst de blir lite ”lulliga” och ”runda under fötterna”, flummiga och så, men som vi alla vet finns det olika stadier av nyss nämnda sjukdom.” 

Varning och bättring

Då man är ute och festar vill man ofta ha med sig sprit till fästen, (men det skall fungera alldeles utmärkt utan har jag hört), man får för sig att det inte går att fästa utan att ”alkoholen värmer till innanför västen”. Apropå festandet tror jag mig veta att det går att festa utan att ”supa till”, men visst känns det lite roligare om man har en flaska i handen.

Sen kan det även vara så att man dricker gör det därför att det styrker dennes självförtroende och gör att hon/han vågar göra saker och säga saker man absolut inte hade fixat om man var i nyktert tillstånd, densamme kanske rent av uttalar sig om sådant man inte heller skulle vågat få ur sig om man inte hade tagit den sista ”slatten i flaskan”. Min poäng är den att man skall våga bryta sig loss ur spritens käftar.

Det här handlar mycket om att hitta viljestyrkan hos sig själv hur djupt ned den än må ha sjunkit, det är den du måste återvinna, du måste vidta åtgärder och du måste göra en rad olika saker för att slutligen bli ”avalkoholiserad”, men som jag sa i artikelns inledande sa jag det är minsann inte bara att vandra in på en avgiftningsklinik och tro att man några minuter senare kan promenera ut drogfri, å nej så fel man har i sådana fall.    

Man dricker för att glömma tråkiga saker som har inträffat och tror att de skall ”upplösas”, men alkoholen skapar ju nya problem inte minst hälsoproblem och massor av andra läbbiga saker. Det kan handla om ånger också att de gjort något som de helst skulle vilja ha ogjort och tror att flaskan löser allt. 

Alkoholproblem är minsann inget som man skall skoja om eftersom det kan hända alla förr eller senare, men vad gör då om man har hamnat i en sådan situation när man har gått ned sig helt och tycker allt är piss och tar till flaskan alla veckans dagar? Skulle jag hamna i den situationen skulle jag nog bestämma mig för att sluta, först av egen kraft, men sedan be om hjälp, alltså det finns inget bra svar på den frågan och det finns ingen ”handbok” på tio steg så här slutar du supa.

Sedan kan man ju vrida på det hela och säga att ta ett litet glas vid fästtillställningar och liknande skadar inte och spriten bränner skönt innanför västen och gör att du slappnar av och kommer igång och så långt är allt bra va’, men det får inte gå till överdrift, ett glas till, ja ett till och ännu ett. Då är det färdigt. Det handlar även om motståndskraft att kunna stå emot när polarna vill supa och inte du, men hur säger man nej utan att såra någon? Vilket dilemma.

Slutsats två: alkoholism är en fälla där vem som helst kan halka dit på.

I den här artikeln har jag försökt spegla alkoholism på ett humoristiskt sätt med mina ömsom påhittade ömsom helt verklighetsförankrade stadier av alkoholism, men jag vet mycket väl att det är en sjukdom som har ödelagt liv där man har satt allt på spel äktenskap, familj, förhållanden samt vänkrets eftersom alkoholen slutligen helt tar överhanden. 

Men innan det har hunnit gå så illa kan man ju vara en ”glad alkoholist” som än så länge kan umgås med vänner utan att göra väsen av ”sin långt gångna alkoholism”. Men sant som amen i kyrkan är att märks det om densamme att han nästan alltid luktar sprit och om det råkar vara p så att han för stunden minsann inte är berusad så verkar och luktar han som en drucken.

”spriten lättar hjärtans band så snart en tår fallit på din tand” poetiskt javisst, men något allvarsamt om man betänker att nu litar den alkoholiserade mer på flaskan än på sina egna vänner och då kan man frukta det värsta va’ och höra varningsklockor klämta för då har det gått rejält utför. Alltså nu skall vi inte gå händelserna i förväg, men ja.

Skulle jag välja någon karaktär på min lista tror jag att jag faktiskt skulle välja fästalkoholisten därför att han super bara på festerna och är annars spik nykter medan berg och dal - alkoholisten tar sig ”en prutare” lite då och då, samtidigt kan jag förstå honom fullt ut, därför att livet ibland är en enda röra och då kan man behöva en ”återställare” – men bara en.

Men ärligt talat är det här något som intresserar den stora massan och viktigast av allt intresserar det här läsarna? Jamen det tror jag absolut eftersom det är ett väldigt viktigt ämne och en sjukdom som plågar alla i den alkoholiserades umgås och vänkrets. Hur skruvat det än kan låta så älskar vi att läsa om misär och elände. 

Våga överhuvudtaget inte ens tänka att det här händer alla andra utom dig för så är det inte. Den drabbar vem som helst oavsett hur högt eller hur lågt man klättrat på karriärstegen
Det klokaste du kan göra om du skulle ”dratta dit” återstår det bara att berätta för en människa som du har förtroende och behöver hjälp för att sluta.

Man kan även ha skuldkänslor att man lät en fästkväll utmynna i alkoholism, men sanningen är den att man kanske har bestämt sig för att bara ta ett glas, men så tar man ett, två, tre av bara farten och så sitter man där med skägget i brevlådan. Jag förstår helt att det är en knepig situation du har hamnat i, och visst verkar det  till en början totalt hopplöst, men försök se ”ljuset i tunneln”.

Som jag ser det finns det två typer av alkoholister, de som vet att de har ett alkoholproblem och försöker sluta dricka och så finns det alkoholisterna som både ljuger för andra och för sig själva när de säger – nej vaddå jag har inget alkoholproblem heller, visst jag kanske tar några supar då och då när det är jobbigt och så, men något beroende har jag inte.

Där har vi förmodligen det tydligaste fallet av förnekelse. Jag menar det tjänar ingenting till att man vägrar inse sanningen va’ sluta upp med det omedelbart och ta dig i kragen och säg till dig själv – jag har ett alkoholberoende, jag behöver hjälp att ta mig ur detta för det klarar jag inte själv. Du som hade allt och nu har du förlorat allt, hur kan det komma sig?

Man kan se denna skrift om alkoholism som en ett motto, ett vägmärke att hamna aldrig i den skiten för dit begär förtär alla du håller kär och som jag sa i något tycke går det ut över, familj, vänner och bekanta, kort sagt alla du har någon slags relation till oavsett om det är på det affärsmässiga eller på det privata planet.  

Tillbaks till Magnus H