Hästens evolution

Man brukar i allmänhet räkna Eohippus (ett däggdjur som levde för mellan 40-60 miljoner år sedan) som hästens stamfader och den var inte mycket större än dagens katter. Eohippushästen utvecklades, den växte och blev större och fick mer hästliknande drag, tänder utvecklades och dess föda anpassades som de andra hästarna åt, från att ha ätit mjuka knoppar till att bli gräsätare. Faktiskt var den sista förhistoriska hästen i ledet Plioippus.
För omkring 5 miljoner år sedan utvecklades hästarterna Equus och Asinus som just härstammar ifrån Plioippus. Från Asiens och utvecklades till zebran och åsnan medan Equus å sin sida utvecklade de första urhästarna.
Turbanerna och skogshästen är de hästar som utmärker sig här varför? Tja kanske mest för att de är den moderna kallblodshästens stamfader om vi flyttar blicken till Sibirien så utvecklades det där även en köldtålig häst (vit till färgen) som kom att kallas tundrahästen, men som kom att få ett stort inflytande på dagens hästar.
Emellertid är den mest kända av urhästarna Przewalskihästen och faktum är att det är den ända levande urhästen idag.

Przewalskihäst Foto:Denis Egan

Bra att veta om människans och hästens ursprung

Man beräknar att för omkring 5000-6000 år sedan tämjde människan hästen som då var helt vild blandades och de första urhästarna och utvecklades, där har forskarna en teori baserat  på ett benfynd som de har gjort i Europa och Asien. Igenom med det har man alltså lagt ut en viktig länk i hästens utveckling.

De fyra eftersökta hästtyperna

Häst typ 1: Antas ha levt i nordvästra Europa och utvecklat såväl motståndskraft samt lärt sig stå emot både kyla och väta.

Häst typ 2: Dessa kusar var större än den föregående hästtyp/hästras som sålunda till det yttre det vill säga ansiktet liknade den asiatiska vild hästen. Dess moderna motsvarigheter är highlandponnyn och den nordiska fjordhästen.

Häst typ 3: Denna häst en ökenhäst som var härdad att tåla mycket hetta och torka och hade sin hemvist i Centralasien. Eventuellt kan det finnas en del likheter mellan den och tapiren, men det är osäkert. Här är det den kaspiska ponnyn dess moderna motsvarighet.

Häst typ 4: Det en slank värmetålig ökenhäst som levde i västra Asien. Den visar likheter med tapiren som den kaspiska hästen som även är dess moderna motsvarigheter.

Visste du att

Om man ser det hela ur ett historiskt perspektiv så är nog hästen det djur som förutom hunden varit i människans tjänst längst. Människan tog hästen i sin tjänst för ca 3500 år sedan. Hästen användes tidigt i krig och då ofta som dragdjur vid krig och jakter.

Hästar och asatro

Vi möter hästen avbildad på grottor, på hällristningar, bildstenar samt på fören på långskepp.
I asatron var hästen ett heligt djur och just hästkött åts vid offerbloten till gudarnas ära. Och när Sverige så småningom övergick till kristendom (från 11-talet och framåt) försökte man på olika sätt att försöka bryta asatrons makt över människorna.
Hur gjorde man då för att åtgärda ”problemet”? Ett sätt var att angripa de attribut som var viktiga för bloten, nämligen hästen. Detta visade sig inte bli så enkelt som kyrkans män hade trott de skulle bli. Särskilt besvärligt visade det sig vara i norra Dalarna, där människorna satt sig till motvärn.
Slutsats: Hästens äldsta historia tycks ha sådan härstamning så att inte allmogen inte okristligt accepterade kyrkans inblandning/ nyordning. Här har vi två synnerligen intressanta indikationer som vi måste ta med i sammanhanget, dels har vi ett dokument från den så kallade forndomsutredningen kring hästsläkten och dels ett dokument ifrån 1600-talet häxprocesser.

Visste du att

Hästens förfäder levde för 50 miljoner år sedan och kallades Eohippus, levde i Europa, Asien och i Nordamerika. Eller att de hade en mankhöjd på 22-50 cm? visste du även att Eohippus hade fyra fram och tre tår bak på foten? Eller att det hästsläktet dog ut så småningom och ersattes av hästdjur med mindre tår och det första släktet med en tå var Pliohippus?
Hästen tillhör familjen hästdjur inom hästsläktet och av Equus finns sex levande arter, häst, åsna, halvåsna, och tre åsna arter. Vida hästar och tamhästar tillhör samma art/släkte men har då i förtydligande syfte olika vetenskapliga namn och ser ut så här:

Dess vetenskapliga namn är Equus Ferus (vildhästen) och Equus Ceballus (tamhästen).
Lite högre upp talade vi om att den vanligaste vildhästen är przewalskihästen sam förr övrigt fortfarande lever i Ryssland samt i Mongoliet. Vidare finns det ett antal Przewalskihästar runt om i världen.

Hästarna kring Falu koppargruva

Man skall komma ihåg det att hästen har följt med människan länge och var oerhört värdefull vid dragning i samband med kolning, malm och järn och råkoppartransporter. Faktum är att den första industriella arbetsplatsen låg just i Falu koppargruva. Enligt vissa analyser man har gjort skall verksamhet ha förekommit där redan på 800-talet fk. Skriftliga källor berättar att verksamheten bevisligen varit i full rollians omkring1288 fk. Någonstans på 1500-talet var dalkarlar ifrån norra dalarna fullt sysselsatta i gruvan.
Men förutom att man bröt kopparmalm i Falu koppargruva vid den här tiden så bröts även malm ifrån flera andra platser i södra Dalarna. Historien berättar att bergsbruket krävde väldigt mycket ved (tillmätningsprocessen), äldre ord som betyder då man gjorde upp en brasa på själva berget så att det sprack sönder, vilket man gjorde långt innan dynamitens intåg. Från och med 170-talet behövdes även tydliga timmerkonstruktioner, till hjälp i gruvgångarna för at understödja ras.

Mer om träkol och gruvbrytning

Träkolet till förädlingen av malmen behövdes i en väldigt stor mängd. En kolmila var 20 dagsverken och räckte bara i två dygn i masugn. På 1700-talet fanns fortfarande 400 masugnar i drift vilket nog kan ge läsaren/läsarna en uppfattning om hur många människor och hästar som arbetade dygnet runt för att hålla allt igång.

Arbetshästens egenskaper

De vanligaste arbetshästarna är vanligen de större och tyngre kallblodshästarna, som både har styrka och ett lätthanterligt humör samtidigt som hästarna kan leva på lite foder vilket var väldigt viktigt för fattiga bönder förr i tiden som säkert inte hade råd att hålla sig med så många hästar.
Inte nog med att man utvecklade grövre varmblodshästar som inte bara var starka nog att orka dra vagnar med tungt lass utan även kunde dra snabbare än de kraftigaste kallbloden som oftast var något långsammare. Faktiskt så användes en del nav de grövre varmbloden inom lättare jordbruk. Hästen har sedan antikens dagar (nu pratar vi även om den lilla ponnyn) används inom olika sammanhang förslagsvis som drag och transportdjur.

Tillbaks till Magnus H