Text: Magnus Hedman

Hästen genom århundradena

Under lång tid användes bara oxar inom jordbruket. Det skulle dröja ända fram till 1700-talet innan även hästen anförtroddes det arbetet och när väl hästen hade satts in i jordbruket var
det först och främst i större utsträckning för att dra timmerlass i skogen. Låter vi blicken spela utöver Europa och Sverige ser vi att där tog utvecklingen ännu längre tid. Där användes hästen först på 1800-talet.

Oxarna användes ännu en tid inom jordbruket. När oxarna fått vika av ifrån det gebitet och ersattes av hästen och när väl det skedde sågs den som stor tillgång såväl inom jordbruk, skogsbruk eller transport. Den brukades även som körhäst för transport av varor. Faktum kvarstår att arbetshästen var en viktig tillgång under för landets bönder hela året.

Mer om arbetshästarna

Men det är inte slut där därför att arbetshästen användes även som körhäst och då man planerade körvägarna så gjorde man i flera fall det mycket omsorgsfullt så att det inte skulle gå onödigt tungt vid själva transporten och kunde man så undvek man branta stigningar.

I bästa fall kunde dessa förflyttningar ske på körvägar som i huvudsak hade ett svagt medlut. Varför? Helt enkelt för att det skulle gå så lätt och smidigt för hästen och dess förare. Därför var det vid den här tiden brukligt att man bevattnade körvägarna, så att de blev isiga och hala för timmerlassen.

Emellertid uppstod problem med för stort medlut, varför? Jo eftersom hästen har begränsade möjligheter att stoppa ett stort och tungt timmerlass som skjuter på, men i framänden på vagnen fanns det skaklar och broddar som fungerade som broms och underlättade på så sätt arbetet. 

Anordningen var fastsatt på ett sådant sätt så att timmerlasset kör upp på Skacklarnas bakre del som då pressar med hela sin tyngd ned de broddar som främre del trycks ned i underlaget.

Man använde även arbetshästen som transsportmedel, men i början mest för nöjes skull. Alltsedan antikens dagar har man använt tävlingar med häst och vagn såväl i Asien som i Grekland. En uppgift som de tyngre hästarna hade under medeltiden var att dra fotsoldaterna, eller för att transportera deras utrustning och vapen. 

De första hjordarna

När man talar om de första hjordarna av hästar talar vi med största sannolikt om enklare hagar, där hästen hölls på lagom stor yta. I årtusenden hade hagarna innan hästen använts till andra djur. Arkeologiska fynd har visat att de första hästhållarna inte hölls med hingstar utan mest med ston.

Teori: detta kan ha gjorts för att hingsten uppfattades vara av en ytterst svårhanterlig natur.
En annan sak som också var bra med ston var att de inte enbart gav ifrån sig kött utan även mjölk, dessa djur kan därför ha gått ifrån att först jagats för sitt kötts skull till att bli älskade och oumbärliga nyttodjur för människan,

Avel under medeltiden  

Hästen hade under medeltiden kommit så långt i sin utveckling att man kunde avla fram olika typer av hästar.  Detta var nytt eftersom man tidigare bara fått fram en häst hästras. Bland annat den kraftiga och i högsta grad välkända stridshästen Destrierhästen sen fanns även fullblodshästen Courserhästen och från den utvecklads Palfryhästen. Dessa hästraser kan hända är okända idag, men då var de i högsta grad välkända.

Läsare: Då skall du också komma ihåg att vid den här tiden fanns ännu inte begreppet ridhästar. Man avlade helt sonika fram de hästar som fick sitt namn efter de egenskaper
de satt inne med. Medeltiden var den period när utvecklingen gick i rasande fart och det skedde även inom djurhållning.

Känt och okänt om hästen

Det är okänt vem som kom på att man kunde rida hästarna, men man har teorier att förlita sig på som säger att renskötarna red på renarna och på så sätt skulle det i sin tur ha har västen blivit van vid att den får bära människor, men det finns inte konkreta och exakta bevis som stödjer denna teori/spekulation, ja det skulle i så fall vara sadlar ifrån Nomaderna som enbart gjorde för att användas på renar, men man hade förhoppning att man så småningom lyckades tämja hästen.

Ser man på det hela ur en logisk synvinkel så är den troligaste teorin att boskapsskötarna tidigt insett fördelen med att sköta hjorden ifrån hästryggen då hästen var och i någon utsträckning ännu är snabbare än människan och då hästen både var snabbare och uthålligare än människan kunde hästen både driva boskap på längre sträckor och på längre avstånd än vad vi människor kunde göra.

Vid denna tid utvecklades såväl kärror, vagnar och släpor, som användes för att kunna utnyttja hästen för packning för resor för med flera människor i följe samtidigt. Samtidigt
som det blossade en väldig krigslust upp hos dessa människor som fann att det gick utmärkt att transportera vapen och rida hästen i strid användes för vagnarna.

Utvecklingen av vagnarna ledde bland annat till att nya platser kunde koloniseras och som exempel på det koloniserade egypterna dalgångarna Eufrat och Tigris. Ekerförsedda hjul på vagnar har funnits sedan 2 500 år f kr i Mesopotamien. Egypterna å sin sida hade goda avancerade stridsvagnar som kördes med tvåspann och skulle ett förtydligande vara nödvändigt var två hästar förspända framför den vagn de skulle dra så tidigt som 1600 och 1300 f kr.

(Med vagnens hjälp spreds även Kelterna, benämning å flera besläktade folkstammar av indoeuropeiskt ursprung. Med utbredning i de västra delarna av Europa).    

Emellertid var det som imponerade storslaget på som de hittade var åldrade dokument som kunde visa att man tidigt hade kunskapen att utfodra hästen. 

Vad vi pratar om är inget annat än att under denna tid då hästkulturen utvecklades uppfanns Sadel och betsel och olika slags seldon som förslagsvis körselar och trans. Omkring 1000 år f kr började man med skötsel av hästen med borstar och hovvård. Dokument som man har hittat har visat att man redan 1300-talet f kr hade foderstater som var mycket lika de foderstater som finns idag, med hö, säd och lusern.

Mellanöstern och i orienten

 Vi både förflyttar oss omkring cirka 2000 f kr till främre orienten och Indien, där på den tiden nämligen små som större hieratiska samhällen inom adeln vuxit upp.  Där hade man stor nytta av arbetshästar och även för stridsvagnar för att erövra mark. Vi reser framåt till 1650 f kr, då Egypten invaderades av en man som hette Hykos och densamme införde stridskonst till häst i hela landet. Varför hästen också vartefter fick en militär betydelse även här.

Hurritärerna (folkslag) använde sina hästar på följande sätt de drog stridsvagnarna samt de hästägande utgjorde Hurritärernas främsta klass som hette Marjanni. Skyttarna ansågs vara det bästa bland hästfolken, de stred ifrån hästryggen med bil och båge, något som såväl krävde balans och stor säkerhet. Hästen spelade sto roll under 500-talet f kr, under samma period som perserna erövrade hela medelöstern, då utvecklade första hästtyperna.

Hästen var framträdande till sitt utseende och till sin karaktär. De persiska arméerna använde främst av en hästras som kallades Niceahäst som för övrigt även användes av den Byloniska armén. Det var en stark och tålig hästras och det berättas även att den sannolikt hade sitt ursprung i spanska hästar och den stora nordiska skogshästen, som gav massa tyngd åt hästarna.  I denna blandning av raser kan Asiatiska vildhästar mycket väl ha ingått i. 

Vad visar detta? Tja till att börja med visar det att perserna hade kunskaper om hästavel goda rent av och dessutom hur man kunde få fram goda egenskaper hos hästarna. De nicenska hästarna var troligen större och mer starkare än sina föregångare. Säkert var de en aning hetlevrade också det är en relativt god teori eftersom de lämningar efter hästar som arkeologer har grävt fram visar att de hade ett gott fast bett och de behövde de för att kunna kontrolleras av perserna.

Faktiskt så visar rön att den nicenska hästen blev den första hästen som avlades för detta ändamål och var även den mest eftersökta hästen, både hos de nomadiska stammarna, hos Grekiska stammarna och hos de romerska stammarna.

Hästrasen fick faktiskt sitt namn Nicea i Turkmenistan, där den avlades för rösta gången.
Även om begreppet hästras inte skulle finnas till förrän om 2 000 år f kr var detta prototypen för dagens avelshästar men dessa hästar försvann så småningom och en teori gör gällande att
det kan bero på att genom utavel med andra hästar, när efterfrågan på andra hästar ökade.  Hästsporten har vi också fått från perserna, och i Indien anordnades hästkapplöpningar,
där uppstod även en tidig variant av hästpolo.

Det blev även vanligt att skänka en häst som hedersgåva, ta provisen Medien till exempel för där stod hästen högt i gunst där den persiska kungen skänkte 50 000 svarta och bruna hästar till arméerna som i gengäld skänkte perserna 20 000 vita föl varje år och Cilicierna ville inte vara sämre dem så de skänkte/donerade en vit häst till honom under hela kalenderåret

Visste du att: speciellt vita hästar spelade en väldigt framträdande roll inom det persernas religion och på deras ceremonier? Eller att Ljusets Gud (Mithras) brukar avbildas sittandes av en vagn som just körs av fyra vita hästar? Visste du dessutom att Mithras var en Gudagestalt i det sena romarriket? De vita hästarna offrades till hans ära.

Kommunikationen utvecklades även den tack vare hästarnas hjälp i det persiska riket och de var även bland dem första som införde postombud som red genom olika stadsdelar med bud och meddelanden. Mongolerna å sin sida utvecklade ett liknande system, men 1800 år senare, men de hade både stigbyglar och bekväma sadlar och det hade då inte perserna utvecklat ännu varför man kan anta att kurirerna föredrog galopp eller skritt istället för trav. Det är därtill troligt att men utvecklade avel med andra gångarter som de menade var skönare ja mer vänliga att rida än de naturliga gångarterna. Det kan man nämligen bevisa genom ett arkeologiskt fynd från den tiden har visat att hästar gå i passgångsliknande gångarter.   

Tillbaks till Magnus H