Inkaindianerna

  Foto: Will Fisher

 Text: Magnus Hedman

Jag tänker nu ge mig i kast med något som jag hittills aldrig ens en gång närmast mig. Nämligen att skriva om en urgammal kultur och ett lika uråldrigt folk. Inkaindianerna.
Jag tycker nämligen om att forska om olika saker som intresserar mig. Historia är ett ämne som jag är mycket intresserad av. Som det kommer att visa sig är jag intresserad av all historia. Man brukar säga att kunskap är makt och enligt mig så lär man så länge man lever.

Tidigare trodde jag att de gamle visste allt, varit med om allt  samt kunde berätta om allt.
Oj oj oj vad jag blev förvånad när jag insåg att det inte alls förhåll sig på det viset.
Jag vill likna livet med en bok där styckena är upplevelser och bokens kapitel är våra dagliga hädelser. Jag menar ingen är perfekt och tror någon att denne kan allt så sätt denne någon på prov för att bevis att han har fel.

Indianer har länge varit något som jag länge velat skriva om och nu när min vän Josefin skulle resa till Sydamerika så var ju det ett ypperligt tillfälle som uppenbarade sig inför mig och jag tog handen som sträcktes ut till mig.

Författarens  tillägg: jag skrev när jag var yngre om indianer, men det här är något helt för mig som jag öppenhjärtigt sagt har sett fram emot.

Peru ligger på Sydamerikas sydkust. Här ligger Ecuador och Chile. Här hade för mycket länge sedan inkaindianerna sitt tillhåll. På den här kustremsan regnar det nästan aldrig. Andernas bergskedja har 6000 meter höga toppar.  Befolkningen bodde för det mesta i Sydamerikas djupa dalar. I denna tropiska regnskog söder om Anderna var inkariket beläget.

Nu går vi tillbaka en smula i vår historia. Redan för omkring 10 000 år sedan bodde här stenåldersmänniskor. De jagade, de fiskade, och de var samlare. 100 till 1000 efter Kristus hade man utvecklat tekniken att göra krukor av lera och annat av den som behövdes för deras uppehälle. Den konsten överträffades senare av de kulturer som
kom långt nedåt kusten. I dess norrbelägna del bodde en stam som kallades Mochie eller Monschicas. De största viadukterna byggdes av Mochie och var 1, 400 meter lång och 15 centimeter hög.
Den viktigaste växten var majs.                  

I södra delen av landet blomstrade Narcha. Båda kulturerna var mästare i keramik. Samt i guldkonsten. Enkelt uttryckt de förvandlade hårdaste guld till ringar och halsband. Inka var fiffiga. De anlade bevattningssystem samt odlingsbara terrasser. Imponerande helt enkelt. Som gödsel använde man guano fågelspillning. (Det som kommer från jorden skall återföras dit än gång). Spillningen hämtade man från fågelöarna kring kusten.

Vet ni det sägs att den förste inkaindianen hette Manco Capec.
Man vet inte vart han kom ifrån eller vem han var. Det berättas att enligt legenden var det Guden Intis son och sändes Och tillsammans med sin syster Mama Occio för, att för att sprida civilisationen och lära människan mer om skaparguden Viracocha. Hans son var solguden Inti.

År 1438 inledes inkastammens första skede med inkan Pochacti.
Han utökade sina områden som man får anta var ganska stora.
Detta ledde till att andra stammar som Chimiu och Assim delade bildades. I mångt och mycket liknade de båda kulturer varandra eller hade liknelser som motsvarande kultur hade.

Enligt alla ögonvittnen hävdade man att Cuzco var en magnifik stad. Gatorna var stenbelagda, det fanns stora torg och inne i själva staden porlade stora fontäner. Villorna och palatsen var byggda av finaste stenblock, och så täta att inte ens ett smalaste rakblad kunde stickas in mellan skrevorna.

Den största byggnaden i staden var Coricancha, det stora soltemplet. Det hade 400, meters omkrets. Cuschus stadsplan var ritad som en stor puma som låg i solskenet. Inuti puman låg ett mäktigt fort. Som hette Saschahuman. Det var byggd av sten. De största stenblocken hade en vikt på över 300 ton. Inkaindianernas samhällssystem byggde på vad de lärde sig från de erövrade Chimius samhällskultur.

Denne inka var en väldig härskare. Han hade många titlar. En av dem var sopa inka som betyder den allenarådande inkan. Denne inka hade en bärstol av renaste guld som han använde vid festliga tillfällen och ute på slagfältet. Därifrån dirigerade han sina soldater och gav direkta order direkt från bärstolen. Då ansåg man att inkan var ett Gudomligt väsen. Man trodde nämligen att han bodde i ett tempel av guld och silver.

Inkas första hustru kom från från andra stammar. Senare var inkan gift med en syster trots att syskonäktenskap var förbjudet. Bara en son av Canyan fick vara det. Han hade många bihustrun. Ibland upp till 700.

Dåtidens överklass vilka bestod av inkasläktingar, familj och vänner var alla mycket förmögnare än vad vanligt folk var. Det kunde ha höga ämbeten som präst och biskop som för det mesta var bosatta inne i Staden Cuzco. Stadens invånare  bar långa halsband och guldringar i öronen. Något som de övriga i befolkningen tjänade för lite för att äga.

När vi talar om den vanliga inkabefolkningen måste sägas att den var uppdelad i grupper om 10, 100, 1000 respektive 10 000. (decimalsystemet). Varje grupp hade en ledare, Curacas som mycket, noggrant granskade befolkningen och rapporterade in till staden.

Redan här talas det om dödsstraff jag ljuger inte, jag själ inte och jag är inte lat. Detta var viktiga regler som Cuscus invånare var tvungna att hålla sig till och respektera och utan motsägelse acceptera.
Den som inte följde lagarna och de bestämmelser som upprättades bestraffades med döden.

Inkafolket ägnade sig åt att bruka jorden och att odla jorden åt befolkningen och åt sig själva. I inkariket fanns arbete för alla så
ingen skulle behöva gå utan att ha något att göra. Så långt det var möjligt odlade man och skötte om större områden av rikets markytor.

Den första delen tillägnades Gudinnorna. Den gav mat åt prästerna och de offergåvor man hade. Andra delen gav avkastning åt inkan och åt dennes släktingar, men även till sjuka och behövande. Tredje delen var tillägnad jordbrukaren och hans familj. Vår inkaindian skickades även att arbeta i de stora guld och silvergruvor

Han användes också som arbetskraft i olika byggnationer underhöll stadens murar och tempels murar, då det måste reparerades eller bara ses till,. Så han hade flera roller.

Rikets befolkning tog väl hand om sina jordbrukare. Blev det nödår fick man försörjning rikets av förråd.

Inka dyrkade solguden Inti. Inkahärskaren ansågs ha väldiga krafter och kunde bestraffa folket om de gjorde något han ogillade.
Inka tillbad också andra Gudar som  månen, stjärnorna och moder jord. Alla nu nämnda Gudar var underställda Viacocha, skaparguden.                         

Stammens präster som oftast var av familjärt släkte hade en mycket viktig ställning. Man bad att det skulle regna så att det man sått skulle gro och man bad att det skulle bli ett gott år så att alla skulle kunna äta sig mätta.

Inka hade solpräster och månpräster. Deras uppgift var att tyda framtiden och hur vädret skulle bli. Den tidens väderprofeter.

Förrätta djur och människooffer samt att bota befolkningens sjukdomar. Begick man en synd så pratade man med de personer som hade den kunskapen.

Då det var dags att kröna en ny Inka till Kung offrades en pojke och en flicka av inkasläktet. Även då rikets säkerhet hotades offrades människor och djur. Man menade att det var en stor ära att bli offrad till inkan.

I inkaindianernas himmel bodde solen. Dit kom goda människor efter jordelivet. Här fick de leva i överflöd. Dåliga människor som varit skurkar och mördare och annat pack kom ned till helvetet.

Inka behandlade sina fallna härskare med en stor vördnad som om de fortfarande var i livet.

Året 1911 upptäckte forskaren Hiram Bingham Machu Picchu , en stad på toppen av ett berg i Anderna. Staden ifråga var belägen på 2, 500 meters höjd.

Foto: Martin St-Amant

Det tog tre decennier att gräva fram staden.  Under 1400-talet var detta en helig stad.

Staden hade 700 - 800 invånare och blev övergiven bara 40 år efter att den blev färdigbyggd. (Vilket slöseri med finfin byggnadskonst och arkitektur).

Titicacasjön är belägen på 3. 800 meters höjd. Den är som Vänern och Vättern sammantaget. Vi pratar nu om världens högst belägna sjö.

Man skulle göra Gudarna vänligt inställda genom att till exempel göra vackra föremål av keramik som hade en magisk innebörd och en religiös funktion.

Inkan fick av staten två klädesplagg en vardaglig dress och en något finare dress för fästliga tillfällen. Dresserna var i lamaull. Det var ordnat så att dräkternas färg talade om var i riket man kom ifrån.

Inkas basföda var majs och potatis som tillsammans med frukter och grönsaker som sötpotatis, pumpa, en del bönsorter, avokado och tomat. Kokabladet tuggades och gav energi och harmoni.

Inkaindianerna hade ett språk som hette quechua.

Dem använde inte skrift utan istället quipas vilket var knutar på snören. De var uppbyggda av decimalsystemet.

Färgade – information ofärgade – nummer.

Det sägs att inkariket var det första försöket till den allmänna stadsbildningen av Sydamerikanska indianer. Detta företag tog sin början på tolvhundratalet. här slog sig flera stammar samman till en enda. Som vi läst på  tidigare sidor skedde det i inkastaden Cuzco.

Denna stad namngavs av den förta inkan Guzco. Skälva staden var byggd i form av en kvadrat. Den hade fyra stadsmurar som alla var olika. Staden var uppdelad i olika sektioner som var och en av de fyra murarna representerade. Och precis som dagens städer hade man redan då också olika distrikt som man bestämde över. 

När man kom på besök till staden fick man vara i den del man representerade. Staden hade en stor fästning, där inkas ledare hade sitt högsäte. Bostadshusen var huvudsakligen byggda av lera eller av natursten.

Stadens tak bestod av inchgräs. Det liknar faktiskt vårt halmtak som vi har idag. Inkariket utvidgades genom byggandet av staden Cuzco. Inka besegrades under århundradena andra indianstammar utmed Anderna. (denna bergskedja var störst i Amerikas västra delar)

Den store inkan regerade som enväldig härskare på toppen. han hade ledare under sig som alla bestämde över var och en över en av de fyra stadsdelar, som staden bestod av.

Här är artikeln slut hoppas denna skrift skall komma till nytta.

Tillbaks till Magnus H