Startsida

Snabelposten

Blogg

Arbetsplatsen

Produkter

Länkar

 

 

 

 

 

HEDMANS TANKAR

 

Livet och döden

Text: Magnus Hedman

 

From the Dance of Death by Michael Wollemi (1493)

Ingen som lever vill så klart dö, ty ingen får finnas jämt, ta det inte på skämt ty så har Gud bestämt, alla skall vi livet. Människa tag dig iakt, där står döden i giv akt uti all sin prakt. Livet kan gå som vore det en dans, men du får bara en chans.  Var rädd om ditt liv, det tar snart döden med sin skarpa kniv. Rosen är så röd, så röd ty han vill se din bleka död. När du har blivit ett vackert liv tar liemannen till sängen fram en stol och spelar på sin fiol, döden åt dig behagar skämta, men det är faktiskt dig käre själ som han har kommit för att hämta. Som bonden om våren sår sitt frö skär liemannen glatt sitt hö och väntar på att du skall dö. Människa du gör honom hjärtligt glad när han står vid din öppna grav.

Som alla vet är livet en gåva sänd ifrån gud, du gör bäst i att följa hans bud, Gud sade: lev ditt liv som var dag var din sista, ta till vara på alla livets ljusa stunder, sedan kan du ta dig en blunder. När våra dagar är räknade kommer står döden invid din säng och väntar att ta din själ till sitt hem ingen för finnas jämt ty så har Gud bestämt. Döden flåsar dig i nacken när du går till källan för att hämta vatten, han står och vässar lien sin ty den har under årens lopp blivit slö, nu kan den knappt att skära hö  över floden Styx vatten passerar själarna i mörkaste natten, endast upplyst av lyktans bleka sken vars sken faller på hans vitnade ben ty timmen har blivit sen. Vissa som lever förtjänar att dö, men vi ej det råda över får, jorden svärtar våra tår.   

Ja vi har från födseln i kyrkan fått höra att det var Gud fader som skänkte oss livet, men det hela blir i mina öron något egendomligt då vissa som lever bättre förtjänar döden, jag tänker närmast på illgärningsmän, de som begått synder jämt emot sina medmänniskor och de som dött förtjänar att åter väckas till livet.  Jag tror mig veta att nästan alla är rädda för att dö, men sanningen att säga är döden inte något att vara rädd för eftersom vi alla förr eller senare skall dö. Detta är förhoppningsvis inget som man ligger sömnlös för och tänker på, det vore inte bra i så fall.    

Jag har tagit mig friheten stt snickra ihop en liten historia, mycket nöje.

Döden och liemannen satt på ömse sidor om ett bord som stod intill en vägg i underjorden och på bordet stod ett schackspel uppställt. På bordets ena sida satt döden i all sin förskräcklighet och på motsatta sidan satt liemannen vars lie stod stödd mot bordet. Som brukligt är hade båda spelarna färgade markörer som skilde dem åt, dödens färg på sina markörer var blod röda och liemannens var benvita. Innan spelet började bad liemannen döden vänta ett slag medan han ställde ifrån sig lien. Vid sidan av schackspelet stod två ljus i två dödskallar samt ett timglas. 

 Hur avgjorde spelarna när det var dags att byta sida? Förklaring: När sanden i det timglas de begagnade sig av hade runnit färdigt reste både döden och liemannen sig upp ifrån sina platser, där den ene bytte plats med den andre intog dennes plats, satte sig och den som satt närmast timglaset vände på det och spelet kunde fortsätta. Om döden slog ut liemannens markörer återfick någon person sitt liv, men om liemannen slog ut dödens markörer dog någon. Det kn tyckas hemskt att spela om någons liv det håller jag med den eller de som är av den uppfattningen, men samtidigt får ingen finnas för evigt. Vi lever en kortare eller en längre tid här på jorden och det är allas vår skyldighet att ta till vara på den tid vi har fått då döden en dag blåser ut livslågan för oss. 

Spelet höll på i tre nätter och tre dagar, men så till slut på spelets tredje dag vann döden över liemannen och de som hade mist livet under spelets gång fick det åter, hyggligt va? Detta är inget att skämta om eller tycka är lustigt inte på något sätt, men med den här lilla berättelsen ville jag säga att man skall ta vara på den tid man har fått här i livet för man vet aldrig när den kommer att ta slut. Ett annat sätt att säga det på är njut av vad livet han att ge och grubbla inte i onödan.

Herrens ord: ”vart jag mig i världen vänder står mig lyckan i Gud faders händer”, lyckan kommer lyckan går, men du förblir och fader vår.

Råd: Du har bara ett käre själ så använd det väl och för Guds skull var rädd om dina vänner, dina nära och kära, men var framförallt skall du vara rädd om dig själv rädd om dig själv, se till att du verkligen tar vara på allt som livet har att erbjuda – du kommer nog ångra dig annars. Detta säger jag inte för att avskräcka den som läser som en tanke på vägen så att säga, därför att döden skall vi alla se i vitögat förr eller senare.

Meningsfulla ord: mitt förslag är att om man har tankar om  döden som man hur gärna man än vill ”inte faller ur skallen på en” bör hon/han tala med en kyrkans man – hälst en präst. Alla och en var kan nog skriva under på att döden i sanning inte

 

 

vi vet inte vad som händer efter livet skall bli så människa upphör med dina funderingar och om du har några frågor angående döden så prata med en präst. en sak som är gemensam med de flesta människor är att man drar sig för att tala om döden, vilket sannerligen inte är ett ”glatt” samtalsämne då man är bjuden på mat eller vid något annat högtidligt tillfälle i livet, men håll med mig om en sak att muntert tal inte passar sig då man befinner sig på en stilla begravning, några v karlarna bör kistan i vilken den döde ligger och för honom till den sista vilan och när väl kistan har sänkts ned i graven och skottats igen då skrider mannen i lång kappa och vid krage fram, prästen alltså och läser de välkända raderna: av jord är du kommer ock jord skall du åter varda!.   

Vi lever våra liv utan att veta vad vår herre har i beredskap för oss den dag då han släcker livets låga som i klartext betyder att vi vet inte på förhand hur vårat liv skall bli, om vi vår ett långt eller kort och det enda vi kan göra är att fylla dem med kärlek, upplevelser och glada minnen, men som sagt när den bleka döden kommer med sin vassa kniv tar han mitt liv och bort med mig far.

: Döden står intill din grav och myser och ute lyktorna lyser, liemannen skördar hundratalet liv med sin vassa kniv. Två passande diktrader skulle jag tro med tanke på det jag nu sitter och skriver om. Vi måste ta vara på livets tillfällen eftersom dem en dag tar slut.

: Livet är kort, för kort för att slösas bort.

Tro: Har vi varit en snälla och en givmild person och utfört saker med goda och inte onda avsikter kommer vi upp till Guds himmel, men om vi däremot varit elaka ja rent ondskefull och plågat sina medmänniskor kommer man efter livets slut göra illgärningsmän, mördare och våldtäktsmän ned i det heta helvetet och straffas för sina synder i all evighet och möta den onde själv - Lucifer (djävulen).

: I mitten av kyrkan kistan öppen stå, döden genast då bättre må.

Varför skriver jag om dessa mörka ting som få om ens någon vill veta? Helt enkelt av den anledningen att om vi bara pratar om glada saker hela tiden, om fäst i glada vänners lag tror och bara ser till allt som är gott i livet bleknar till slut glädjeämnena och rent av blir lika bleka som hade vi diskuterat vår egen begravning. Vad är tanken med de bildillustrationer som jag låtit placera här och var i artikeln? Bilderna kanske illustrerar hur det blir den dag vi ligger på dödsbädden, då våra ben allt kött har försvunnit från våra vitnade benknotor – vem vet hur det slutar och vill vi ens veta hur vårt liv kommer sluta medan vi lever och har hälsan?

The death of Louis XIV

 

Personlig åsikt: har man funderingar och frågor om döden kan man diskutera ämnet med en kyrkans man, förslagsvis en präst. Dock skall man inte fördjupa sig allt för mycket i ämnet döden. Det gör ingen gott.

 : Döden slipar lien så vass och tycka du är alldeles kass.

 Råd: människa ta vara på vad livet har att ge.

Konstaterande: När ens timma är slagen så är den det av den anledningen skulle man kunna säga som så att livet vi lever nu bara är en försmak av livet som kommer efter jordelivet.

Tro: Jag missade klumpigt nog att nämn att enligt buddismen återföds efter döden, men då i en annan kropp och får en ny personlighet. De som är av en annan mening säger att detta är helt fel och anser istället att menar att när man dör så är man död och då lir allting ett enda stort mörker. Ämnet religion är bevisligen ett ämne som intresserar oss alla, där alla har olika uppfattning om vad vart man hamnar i livet efter detta och det får man respektera.

      

Illustrators of the 1897 Bible Pictures and What They Teach Us by Charles Foster 1897

Döden har många skepnader, två av dem är liemannen och dödsängeln. enligt nordisk mytologi är det nornorna de tre nornorna (Urd, skuld och Verdandi) som väver livstråden  

     

Tillbakablick: man var i regel inte rädd för att dö länge tillbaka då döden var en van gäst i huset och många förr levde inte så länge och främst berodde det på att man inte åt så bra och att man arbetade hårt i sitt anletet svett och till slut kom döden som en befriande ängel, frid över hans själ, amen. Jag vill påstå att det är en ynnest att då man levt klart sitt liv få komma upp till Gud och vila i hans trygga famn och finna ro. Bilderna som här och där är utplacerade i artikeln är där i syfte att gestalta hur livet ska bli den dagen det är slut.

 

 

 

            

 


Phillip Medhurst Johann Friedrich Grueber: döden grinar och bödeln dig pinar.

   : Joel from Davis, CA, United States

Varför visar jag den här bilden? Det är en ännu uppmaning till livet. Kort sagt lev dina dagar som vore om de vore dina sista, men givetvis måste du även roa dig – när du har chansen, du kanske inte får så många. Alla människor är unika i sitt slag och ingen människa är den andre lik. Det är lite upp till läsaren att avgöra om hon/han tror på dubbelgångare eller inte. Jag personligen tror är en omöjlighet. Benranglet skall då symbolisera döden och mannen vis bordet livet. En rätt bra beskrivning tycker jag.

: ingen som lever vill dö, vi sår livets frö.

   

       Hans Vredeman de Vries

Forskning: visste ni att det var naturforskaren Charles Darwin som fastslog att hans evolutionsteori stämde och lade fram övertygande bevis för att hans teori stämde? Därtill menade han att människan under en lång tid hade utvecklades från aporna till de människor de är idag och hur vi ser ut idag. vi är kapabla till att känna känslor såsom hat, ilska, kärlek förvåning och bestörtning, men detta gäller inte enbart vår ras utan det gör även andra djur ui vår underbart vackra natur. jag tycker att C. Darwin hade bra idéer och en sund inställning till livet. Människan igår i kategorin däggdjur, men vi människor är på en annan nivå än vad de andra däggdjuren befinner sig på. orsak: på grund av vår intelligens och jag skulle säga här att människan borde lära sig mer om andra djurarter och framförallt om andra däggdjur.

Denna bild skulle kunna visa vilken människas hädanfärd som hälst, men jag har valt att visa betraktaren lord Nelsons. Den här bilden är tänkt att visa att vi är välkomna att vila i Guds himmel när livet på jorden är slut. Detta är nu inget som vi ligger vakna på natten och funderar över, men det är bra att veta. Livet har sin gång för som alla vet tar slut förr eller senare och livets låga blåses då ut, men om vi tänker för mycket på döden kanske vi rent av glömmer att leva – inte bra därför bör man tänka på den dagen så lite som möjligt.

 

 

The Annunciation Camillo Procaccini.

(1551-1629)

 

Den här bilden visar Lucifer – djävulen i egen hög person hit ned kommer alla syndare och stygga personer vars själar brinner in till evig tid Har människan varit en ond person behandlat sina medmänniskor på ett klandervärdigt samt icke acceptabelt sätt hamnar dessa satar omedelbums i Lucifers helvete, där mördare, gärningsmän och våldtäktsmän och syndare buntas ihop och vå lida hemska kval i sina resterande dar´. Har man däremot varit en bra människa hjälpt till, funnits till och stöttat människor i svåra situationer och på alla sätt velat andra väl. Då tror jag att man kommer till himmelen. Som liten hade jag en bild av Gud (som är väldigt vanig hos barn). En gammal farbror med vitt hår och väldigt långt skägg även det vitt. Den bilden har ens föräldrar tutat i sina barn sedan de var små. I mitt fall levde den bilden av Gud kvar länge hos mig, men nu tror jag snarare så här att Gud gestaltar sig inte för oss människor förutom i form av Jesus Kristus, men är mer en andlig kraft, ett väsen.

       

Vi vet att livet inte alla gånger är enkelt, lätt eller ens rättvist, men det viktiga är att man inte ger upp utan gör så gott man kan göra av situationen Personligen tycker jag att den rike borde ge den fattige ett handtag eller ett mål mat, men se det gör man inte. Felet eller kanske inte felet i sig, men vad man borde göra är, att följa orden du skall behandla andra såsom du själv vill bli behandlad.

.                                              

Den här bilden visar och kanske också ger en bättre skymt om hur det är i helvetet. Detta har i allra högsta grad att göra med vilken trosuppfattning man har och hur man föreställer sig att helvetet ser ut. Kanske är det så att man indelar upp människorna i onda, goda och godhjärtade personer. Alla människor bär på sina bördor och sin godhet såväl som sin ondska. Jag skulle vilja påstå att det finns ingen människa är alltgenom god, men heller inte alltigenom ond. Det tror jag åtminstone inte. Där det står klart att det finns goda och det finns onda personer i vår värld som vi måst se upp med. Jag anser att ett barn inte bör känna till det här ämnet så bra, men att vuxna men att unga vuxna och tonåringar känner till döden. Det är ju naturligt. Alla vet att livet snabbt kan svänga så man får hålla i sig.

 

 

 

           

 

Vissa saker är värda att upprepa och som jag har nämnt så tror jag att man kommer till himmelen när man dör och träffar vänner, bekanta, nära och kära som gått hädan före en själv. Jag vet att det är många av oss som delar min tro i det här fallet, men den som inte håller med mig i denna stund behöver inte göra det. Skulle vi bara prata om det som är glatt och trevligt och inte prata om, det som vi är lite rädda för å riskerar ju även de glada ämnena så smått bli tråkiga.

Jag skrev den här texten med dessa tillhörande bilder därför det är en sak att prata om döden i ord och tungomål, men en helt annan att göra det i bilder och i illustrationer. För en bild säger som ni vid det här laget säkert vet säger, mer än tusen ord och jag tror inte nu när jag tänker på det att artikeln hade blivit särdeles bra utan dessa bilder. De lyfter helt klart upp det så ämnet blir inte fullt lika mörkt som det hade varit utan bilderna.

Nu har jag så skrivit några artiklar i ämnet döden 8 stycken vilket i sig säger att det finns mycket att diskutera om detta ämne för alla har vi vår egen syn på döden. Man kan inte förlita sig på vad andra tror eftersom alla har en egen bild om vad som händer efter döden. Om det händer något efter döden. Man kan känna en viss spänning i luften att det är många viljor, som                     

 

Jag har under arbetets gång försökt ge en så bra bild av att många tror på ett liv efter detta medan andra inte alls håller med. Då är frågan hur skulle det egentligen vara om vi alla tyckte samma sak i religionsfrågor? Det skall jag få be att få, tala om det skulle bli ett enda kaus.  Det är föga troligt att ämnet intresserar särskilt många och än mindre något som man för på tal. Däremot tror jag många av mina läsare tycker att det här är intressant att veta om och känna till, men som man blir lite illa till mods när man hör talas om döden och det tror jag har att göra med att människan vet vad mer om livet än om döden, men det klart ett litet barn vet ju rent naturligt inte hur dant deras liv kommer att te sig. Samtidigt är det så att vetskap segrar över tro och okunskap å andra sidan kan vi inte med säkerhet veta så bra om döden eftersom man inte gärna kan fråga någon om ämnet ifråga. Mycket för att ingen levande död har stigit upp u underjorden så att vi kunnat fråga hurdant livet är efter detta. osmakligt? Jo det kan så vara, men sen har ingen sagt att döden är något kul ämne heller.

Tillbaks till Magnus H

 

 

   

 

 

 

© Snabel-Posten - Arbete&Bostad - Uppsala kommun - Catharina Borg Pettersson - 018-727 16 55