Inledning: Jag är enormt intresserad av Carl von Linné som innan adlandet 1957 hette Carlos Linnæus. Till saken hör att det var Gustav III som adlade herr Linnæus.
Varför har jag då börjat en artikelserie om Linnæus då? Svaret är helt enkelt den att han är kanske den mest berömde svensken och vetenskapsmannen genom tiderna.
Jag å min sida har ett hett intresse för vetenskapen.  

Linnés Hammarby är en helt fantastisk plats. Denna ”Linné-bestänkta plats” där jag har varit en gång tidigare och det har sedan dess varit min högsta önskan att få återvända till Linnés Hammarby och dess gamla grusgångar.
Det finns också stigar där som, var hela två kilometer långa.” Om man nu har tid och ork att utforska dem”. Gillar blommor så är det här den rätta platsen för dig. ” Carl von Linnæus älskade allt i naturen”.

Det mest spännande var att ströva omkring där och kika på dessa gamla hus som stått där sedan Linnés tid. Det var också en pirrande känsla som jag kände inombords när jag kikade, in i ett bodliknande skjul. Men där inne stod det bara en kista, och jag tänkte för mig själv ”Undrar ja vad det kan tänkas ligga inne förvarat i den”. Man kan undra. ”undrar bara om man får något svar”.

Där finns det flera tusen ja hundratusentals blomsorter, fröer och allehanda växer, utav alla de slag, Linnæus Hammarby är i sanning en plats som man känner historiens vingslag av att denna gård har sett ut på samma sett i 300 år, men folket i gården har kommit och gått.

Det var så här förstår du, Linné var den första vetenskapsmannen och läkaren och zoologen som gav växterna tvådelat namn. Dels gav han blomman ett namn på latin (överst) och ett på Svenska (underst).

Efter den stora branden 1766 flyttade han ut sin naturaliesamling från huset och bar upp det på huset på höjden där det inte fanns någon eldstad. Där förvarade Linnæus sina torkade samlingar av växer och annat som skulle bevaras till eftervärlden.  Ni förstår Linnæus var rädd för att sina samlingar av torkade växter och saker som han var rädd om skulle gå upp i rök precis som hade gått för Linnæus föregångare Olof Rudbeck d. ä.

Så Linnæus vågade alltså inte längre, förvara sina samlingar i Uppsala som Linnæus som man får förmoda att Linnæus under en tid hade haft förvarat där. Så han byggde dettas hus på ett behörigt avstånd därifrån

På Linnés Hammarby finns det numera också en relativt ny byggnad där man kunde köpa fika uti. Där kunde man också köpa böcker om Linné. Där fanns till och med i en urna eller burk med runda pengar som hade förgyllt silkespapper med choklad inuti med Linnés emblem och porträtt på. Jag ångrar att, jag inte köpte en bok om Linné, men det skall jag göra vid nästa besök. Jag får spara litet först. Det har lovat jag mig själv. Jag kan stå flera minuter ja timmar och bara titta fascinerat på blommornas blomsterprakt

Linné var verksam på många platser inte bara i Uppsala som exempelvis Linnéträdgården som är belägen runt 1650-talet. Han har också en gård i Sävja ”Linnés stävja”. I den här lilla serien har jag bland annat skrivit om Linnés resor, men det anses numera inte, som det var Linnæus själv som vandrade i ”skog och mark”, utan det var istället Linnæus elever eller apostlar som reste åt honom. De skulle ge sig ut på riskabla äventyr för att föra hem exklusiva växtarter från främmande länder. Det är känt att ett flertal av dessa emissarier dog under dessa färder. Med tanke på att det var helt andra förutsättningar då än vad det är nu vad det gäller att resa så är det helt förstårligt.    

Det finns faktiskt spår av Linnés trädgård, i Linnés Hammarby vilket är otroligt roligt samt enormt fascinerande ska man kanske påpeka. Densamme kanske påpekar att man fortfarande i denna dag kan skönja herr Linnés trädgård Linnéträdgården i Uppsala, men då hette den akademiträdgården.

Linne tillverkade ett system för växterna, ett för djuren och ett för stenarna.
Det tycker jag var en enormt klok handling av honom. För hade inte Linnæus gjort det, så kanske inte han, hade blivit fullt så ihågkommen för det som han blev och är han är idag. Sammanfattar vi det kan det låta som så ”världen är Guds teater och Linnæus Guds trädgårdsdräng och ödmjukaste tjänare.

Det här är inget intresse som så att säga ”blommat upp” bara så här. Nej dra i nödbromsen här. Det är ett intresse jag haft sen skoltiden. Det är klart att det var ett tag, sen nu, men lika fullt brinner intresset oförtrutet vidare. Jag älskar att vandra i naturen.  Det är precis som Linné hävdade att naturen är oföränderlig, men det gäller inte människorna.

Så här 300 år efter hans födelse är vår stad eller om man skall vara helt ärlig Linnés stad sig aldrig sig riktigt lik igen. Det är blommor i regnbågens alla färger röd, lila, rosa, gredelin, rött turkos orange och gul. I stadsträdgården är också en del blomsterprakt av rang och högsta grad. Där står Linnés plugghäst bland allt det gröna också bland allt annat.

Linné var en fiffig herre han som bara ville vara ute i moder natur, fast hans pappa ville att han skulle skola sig till präst, men Linné han flydde till naturen och man, kan ju säga att naturen är den bästa av skolor. Där är det inte dammiga böcker och räkneapparater utan naturen lär människan allt vad hon kan tänkas behöva veta.

 Carl von Linné är ju också känd för att upprättat växternas sexualsystem. Man måste säga att Linnæus hade i sanning många strängar på in lyra. Linné var dels läraren, dels läkaren, dels upptäckaren och sist vetenskapsmannen Linnæus.

Lite Linnéfakta

Linnæus har lämnat spår efter sig på många platser. Örter bär hans namn och pryder vissa platser. På månen är en plats uppkallad efter honom. Han dekorerar vår hundralapp fast spegelvänd. Linnéa är ett populärt flicknamn vilken också var Linnés favoritblomma. Inom vetenskapen satte Linné sin speciella prägel förklaring ett: Linnæus utmärkte sig på ett fenomedabelt sätt och under en hel epok. Som har kallat den leanneanska. Epoken kännetecknas av Linnæus ambition, att inventera, ordna och namnge hela naturen.

Mest av allt kanske Linné är känd för sitt smeknamn ”blomsterkungen och för sitt sexualsystem”. Men vad Linnæus gärning gällde täckte ju inte bara växtriket, utan även, mineral och djurlivet. Han var nyfiken på allt och ville kartlägga naturen i sin helhet Av denna kartläggning kvarstår särskilt det namnskick som Linné utförde, den så kallade binära nomenklaturen.
Som bas för denna systematik gav Linné ut en rad samling regelböcker, som efter inledande motstånd kom att styra naturhistorien och även påverka andra vetenskaper.

Citat: ”Linné renar språket, ger det sin vetenskap i en fast inom terminologin, Linné formulerar ett begrepp på en art och anger de stora måtten för hela naturhistorien. I den heter vi homo sapiens, och vi ingår bland primaterna i klassen däggdjur eller mammaalia inom ”primatfamiljen"– allt namn och begrepp som Linné skapat”. Slut citat.

Den Linnéanska världsbilden har blivit populär inte bara inom ekonomiska kretsar utan även som hobby.

Linnæus världsbild har blivit, spridd över hela världen. Först och främst genom de s. k Linnéanska apostlarna, en grupp lärjungar som nådde längre ut i välden än vad många av oss någonsin har gjort. Linnés fortsatta inflytande har också lett till vetenskapliga, resor, inventering och märkliga livsöden, man har också sin mer sällsamma karaktär av samlade, systematisk och lyckat umgänge med naturen på olika jordens olika platser.

Linnes kreativitet och nyfikenhet gav inte bara spår inom vetenskapen förövrigt även inom litteraturen och kulturen. De skrifter av Linné som fortfarande finns bevarade och sålunda har lämnat efter sig har visat oss människor på vilket sett vårt land har förändrats.

De platser som särskilt är knutna till herr Linnæus värnar och vårdar att dess miljöer skall bevaras. Platser är födelsebygden i Småland, gymnasiet i Växjö och universiteten. Som vi kommer ihåg studerade Linnæus främst i lund för att sedan studera i Uppsala. Vår stad kom herr Linnæus att bli trogen livet ut
under sitt liv besökte herr Linnæus mången stad, men det var här, i Uppsala han blev kvar i alla sina dar’. Genom att läsa de stora samlingar, brev skrifter och föremål som har bevarats ger det oss en inblick hur det såg ut i Sverige vid denna tid och framförallt hur det såg ut i Linnés Uppsala vid samma tid.  

Det Linnéanska arvet är stort, dock inte strategiskt sett. De växer som finns bevarade från Linnæus tid är helt fantastiska. Idag finns till exempel anledning till att lyfta fram hans intresse för ekonomi, eller som Linnæus själv uttryckte saken ”hushållning”. Det är fascinerande att se hur Linnæus hela tiden är knuten till det vi kallar ”ekologi” som Linné kallade ”naturens ekonomi”. Historien lär oss förstå att Linnæus inte enbart framstod som en vetenskaplig entreprenör.

Uttrycket är inte nytt i sammanhanget för en person som grubblande över framgången och meningen med livet. Med andra ord det som Linnæus grubblade en stor del av sin tid med att söka lösa. År 2007 var det 300 år sedan han föddes och av anledning av det höll man ett jubileum för honom. Det var inte bara vikigt att i resa monument av herr Linnæus utan även skapa förståelse för ett tänkande som fortfarande idag är högst aktuellt. Syftet med detta jubileum var att det skall lyfta fram den intressanta människan Linné och inspirera till kreativitet, nyfikenhet och vetenskap i hans anda.

Vi påminner oss att det gått lång tid sedan Linné vandrade omkring i det svenska landskapet, men fortfarande kan man känna mästarens andedräkt i allt som finns där nu och allt som fanns där då. Han var ju också författare det kända verket ”Flora Lapponica”.

Förklaring ett: Jag finner det fmycket intressant att vi allesammans vandrar de stigar och de leder i landskapet som en gång Linnæus vandrade i täten för en skock läraktiga och observerande elever som ivrigt insöp all den kunskap och lärdom som Linnæus kunde tänkas förmedla. Det finns drygt tjugo stigar som Linnæus använde sig av. 

Linnæus var den tidens störste botaniker, zoolog, och vetenskapsman som någonsin levat och verkat i och utanför vårt lands gränser. Linnæus är därtill tämligen känd för Linnéträdgården, där flera av hans tusen ja hundratusentals olika växter och blommor och grödor från alla världens hörn är samlade.

Jag uppfattar Carl von Linné är en blomsterkung och forskare, men jag ser han också som en som vill upptäcka och ta reda på allt i naturen. Citat ”Linne var nyfiken på allt och ville ordna naturen till det bättre” slut-citat. Vem vet efter hans död kanske han slutligen blev ett med naturen. Det är ju så att när kroppen är död så blir vi åter jord och gräs ”livets cirkel” Nu har jag länge och väl omskrivit och berömt Linné med värmande ord och det får vara nog.

Linné gjorde ju som bekant en hel del resor under sitt fascinerande samt händelserika liv. Först som sist vad han måste ha sett, hört och upptäckt en massa saker och skrivit ned massa saker med. samt hörsägen. Lappland
1732– Dalarna 1734 - Öland och Gotland 1741–Skåne 1749. Linné föddes 1707 och dog 1778. I en för den tiden hög ålder av 70 år. En för den tiden hög ålder vanligen blev folk kanske inte mer än 40 – 50 55- 50 är och kanske inte ens det.

Läsaren kanske kommer ihåg att jag skrev i tidigare delar om: djurriket, växtriket och mineralriket. Det sistnämnda riket delades då in i tre huvudgrupper stenar, mineraler och fossil. Sexualsystemet indelades således i hela 24 klasser. Djuren inordnades i sex klasser. I fösta klassen återfinner vi fyrfotingarna, där elefanter, giraff, lejon, noshörningar inom kategorin däggdjur.

Enligt Linnæus själv är det ordnat så här: I vårt släkte står människan ensam det latinska namnet på människan är homo sapiens. Vilket då betyder den visa människan. Ordet homo betyder människa och sapiens betyder kunnig. Jag kan tänka mig att ett av herr Linnæus mest, kända verk är Systema Nature och det gavs ut i allt tjockare volymer. Allteftersom att Linné funnit rätt på tidigare okända naturalier. I Systema Natures tionde upplaga utgavs åren 1758-1759. I denna införde, herr arkiatern två binära namn. Dels sitt tvådelningssystem för djuren och ett för växterna.

Det är i denna upplaga av Systema nature som Linné skapade namnet homo sapiens för människan. De två föregående namnen var på latin. Vid den här tiden var det nämligen latinet som var det språk som man talade inom vetenskapen. Man använder fortfarande latinet för, att ge växter och djur sina rätta vetenskapliga namn.  Då den 12: e upplagan av Systema Nature kom hade det blivit ett verk på 2 300 sidor. Med andra ord var det ett mycket storslaget verk på ett lika storslaget arbete. Linné skriver i inledningen på den upplagan så här citat ”Jag såg den allsmäktige Guden, ligga på rygg och när han gick fram var det mig en väldig syn”. Slut citat.

Liksom alla andra hade vid den här tiden hade också Linnæus en religiös syn på naturen. Vid denna tid fanns skaparens storhet. Herr Linné menade att Guds storhet fanns överallt runt omkring oss, vi behövde bara titta. följaktligen är det därför, inte så märkligt att Linné uttryckte en förundran och en beundran inför Guds verk som han enligt honom själv är kallad att upprätthålla den stora ordning han och allt annat ingår i. Växternas släkten eller Genera Pantarim som det heter på latin, är herr Linnés viktigaste arbeten. Hans verk kom ut i Holland anno 1737.

I Linnæus verk Systema Natture beskriver vår käre Linnæus släkterna som
även var hörnstenen i Linnés växtsystem. De defilerades utifrån vilket utseende pistillerna hade och det tillhörande organet, men inte utseendet på själva frukten. Här ger herr Linné oss en genomgripande reform av kronbladen. Denna reform, bröt mot de tidigare botanikernas reform av samma växts kronblad. Herr Linnés reform har idag blivit bestående även om det idag finns 50 gånger så många släkten som är kända i dag mot vilka släkten inom djur och växtriket som var kända på Linnæus tid.

Växternas arter heter (Species planetarium) på latin som kom anno 1735. det omgav alla kända arter som Linné kände Till omkring 6 000 växter.
Ett bra exempel på en sådan växt är Annemone Nemriosa. Viket är vitsippa i översättning. Inom släktet Anemone är dess artnamn tvådelat.

Först har vi släktnamnet och följt av artnamnet. Läsaren eller läsarna om det är fler känner nog till att blomman Linnea är uppkallad efter Carl von Linné. Dock kanske det inte är fullt lika känt att det var en herr Fredrik Groonovius som uppkallade blomman efter honom. Linné ansågs inte kunna ge upphov till ett släkte, men det var just vad han gjorde.  Kom det ihåg, det är inte alla, men många av de portträtt som målats av honom syns han posera som oftast en linnea på bröstet. Herr Linnæus kallade blomman ofta för min blomma. Emellertid kom herr Linnæus och även andra botanister att överge de långa s k frasnamnen för de kortare.

Herr Linnæus delar in homo sapiens i ”Sveci”, ”Gothia”, ”Fennici” och lappones. Det var herr Linnæus egen idé att kalla växtriket för fauna. Själva ordet myntades inför Fauna Suecias utgivande. Året då verket så kom ut var 1746. Linné uttryckte saken så här ”människan är först ut bland de svenska djuren”. Alla beskrevs här med sina rätta karaktärer.

Allt som allt räknade herr Linnæus med 53 däggdjur, 220 fåglar och (den siffran är inte allt för avlägset från dagens) här ingår också inte mindre än 690 insekter. Den gruppen kände herr Linnæus till väl.

Vi kan därför sluta oss till att säga att herr Linnæus arbete, hans klassifikation samt hans systematisering innebar en revolution. Den gick fram stegvis och var under en längre tid under hårt motstånd då den inte accepterades, till slut kom den ändå att göra det. Apropå herr Linnæus viktiga verk är ett annat viktigt verk av honom Philosophia botanika. Varför? Därför att Linnæus i boken beskiver vilka hans principer var samt sin metodik. Hans bok lästes och prisades av storheter och till och med av Gothe och så även av Rousseau. De sistnämnda
 var till yrket kunniga botaniker. Herr Linnæus arbetade oavbrutet. Vilket inte jag finner konstigt för en naturens författare.  I sin korrespondens förde Linnæus vetenskapliga resonemang inom såväl medicinen som naturhistoria. Linnæus framhåller där att han ”boken tog mig mycken tid och mycken kraft”.

Men inte desto mindre var herr Linnæus känslosam av sig och han skriver i ett pessimistiskt ögonblick att ”breven nog i framtiden kommer att användas som strutar i någon kryddbod”.  2000 brev skrev herr Linnæus, men alla har emellertid inte bevarats. Breven lämnade Linnæus rum på Svartbäcksgatan och ut i världen med dåtidens långsamma postgång.

Linnæus brevväxlade med omkring 600 personer, hör upp nu! Av Linnæus korrespondens beräknar man att det egentliga antalet utväxlade brev är 8 000. brevnätet var globalt med anledning att herr Linnæus uppmanade sina apostlar som reste ut i världen att skriva till honom brev det försändelser från Africa, Amerika och Asien. Säkerligen kom det inte brev särdeles ofta från dessa fjärran världsdelar. Det skickades post från Uppsala till Stockholm om onsdagarna och om lördagarna. De fraktades av ridande postbönder.  De tog son postväska till nästa posithemman. Därifrån fördes breven vidare åt det andra hållet så posten skickade dem på måndagar och torsdagar. Man var tvungna att gå till postkontoret för att få sina brev. Det låg på Linnæus tid på Västra Ågatan 21, och efter 1762 på Övre Sottsgatan 1. Postmästaren satte upp på en tavla vilka personer som hade fått brev. Postkontorets öppettider var öppet vardagar klockan 8–12 och 14-19  Helgdagar 11–12. herr Linnæus behövde inte betala något porto

med anledning att Linnæus själv var sekreterare i vetenskapssocieteten. Varken för brev inom landet eller utanför det. Portot var dyrt. Skulle den gode Linnæus ha varit tvungen, att betala ut porto skulle han sannolikt också hans korrespodans ha blivit något mindre omfattande än vad den nu blev. Linnæus hade fått en ny god ven efter

Peter Atedi det var Abraham Beck det. Han var den kungliga livvakten. Antalet brev som Linnæus och Abraham Beck brevväxlar sinsemellan uppgår till de dryga 500 talet brev.

I dessa brev avhandlade herr Linnæus och herr Beck allt. Såväl oron för barnen  när de var sjuka till priset på råg, eller någon vetenskaplig fråga. Ofta skrevs breven i all hast och man, kan närmast betraktas som dagboksanteckningar.

Den 29: e januari skrev Linnæus i sin bok till sin gode vän Abraham Beck
” Igår kom en skål seglandes” herr Linnæus hade fått en silverskål av Beck.
Då Gustav III skulle krönas bjöds fru Linnæus att få bo hos Becks. De reste med egna hästar varför Linnæus i förväg skickade hö och havre till Stockholm.  Han själv hade inte tid att fara å stad å resa. Det var mycket skulle ordnas. Linnæus hade många goda vänner. Bland andra kronprins sedermera kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. Han var liksom Beck som det hette kunglig livläkare. Det var i hans fall mest en hederstitel.

När så Linnæus besökte Drottningholm var det omvänt bara hans kunskaper om naturens olika riken som framförallt drottningen ville ta del av. Linnæus ägnade mycken tid åt att katalogiserade de kungliga naturaliesamlingarna på Drottningholm. Sålunda blev Linnæus både vän till själva slottet som till
folket som bodde där.

Linnæus fick flera vänner i Uppsala stad, som exempel Johan Ihre och Anders Celsius, professorer. Dessa både herrar var professorer båda två. Samt medicinkollegan Nils Rosén, som nog kan räknas som den mest vetgirige bland hans studenter. Herr Rosén älskade att prata med dem och besvara deras frågor. Herr Linnæus genomförde under åren 1741 -1749 tre utlandsresor på uppdrag av riksdagen.  

Naturen var som vi vet grunden för människornas försörjning, eller åtminstone så var det så då. Resorna gick till Öland och Gottland, Skåne och Västergötland och publicerades en tid på några år efter varje resa. Resorna fortsatte med Skåne till Lappland och från Västkusten till Gotland. I herr Linnæus reseberättelser har Linnæus alltid gett oss en bra bild av det Svenska landskapet,   

Reseskildringarna har föga förvånande att blivit mycket älskade bland herr Linnæus skrifter. Linnæus har numer en given och självklar plats hos litteraturhistoria. I sin Wästgöta resa mellan Karlstad och Filipstad skriver herr Linnæus citat ”naturen smög sig på mig med sitt tjocka mörker” slut citat. Linnæus använde sig av bilder för att bli tydlig, göra sig tydlig. I ett tal 1772 då herr Linnæus avslutade sitt rektorat vid universitetet, talde den gode Linnæus ofta om växternas ekonomiska betydelse.

Så här kunde det låta citat ”Gräset uti dess simpla dräkt utgör allmogen här noblessen och den utgörs av örterna, där de prunkar med sina konstfulla klänningar, med sina lysande blommor, lukt och smak. Det strövande packet utgörs av dessa svampar, som rövar allt vad de finner lämnat sedan går Flora in i sitt tält om vintern”. Slut citat. Herr Linnæus inspirerade sina apostlar när han berättade, om främmande länder och vad man kunde samla in där. Not det synnes mig om herr Linnæus elever med ens var villiga att genast följa i hans fotspår. Slut not. I Linnés kammare står fortfarande uti denna dag fortfarande hans insektsskåp, och hans skrivbordsstol Där finns även hans Uppspikade fåglar samt hans naturaliesamlingar.

Herr Linnæus kunde från sitt fönster se hela sin trädgård och övervaka sina trädgårdsdrängars arbete. Rummet är bevarat uti samma skick som då han lämnade det. 1747 reste Linnæus elever till Afrika, Asien, nord och Sydamerika, spetsbergen, Söderhavet, och till Australien. Med de stora samlingar och de rapporter som herr Linnæus fick till sig från sina apostlars resor omfattade
herr Linnæus fulla verksamhet hela jordklotet. Not då är det inte så kontigt, att både hans samlingar och sin breddade världssyn växte i takt med att han satt hemma på Hammarby i väntan på att han skulle få någon försändelse med någon trevlig växt av något slag. Slut not. Den lärde Linnæus var icke förvånande mycket påläst av alla världens lärda herrar. Dock var det även smolk i all Linnæus lycka och lycka och han fick också kritik. Vilket tog honom hårt och sällan besvarades. I takt med sina elevers resor kom nya djur och växter placeras dem i Linnæus system.

Som exempel på en lång resa som gjordes av Per Kalm som gick till Kanada och östra USA. Det tyckte herr Linnæus borde innebära att där han upptäckte nyttoväxter att planteras i Sverige. Dock kom inte de växter som Kalm tog hem till Åbo att trivas.  Enda vinsten med den resan var vildvinet. Den, sibiriska munrosen har en benägenhet, att titta fram lite, varstans. Den syns i vår stad vid häckar och husgrunder. Framförallt på herr Linnæus eget museum i Uppsala där den blommar ymnigt. Det är troligt att det är av den anledningen som myrorna transporterar dess svarta frön. Herr Linnæus hade ”beställt” frön från det sibiriska löjtnantshjärtat. Emellertid var det sibirisk nunnört som kom upp. Not: Vilken besvikelse slut not. Man vet det inte säkert men det är troligt att snarlika frön hade förväxlats med de frön herr Linnæus skulle ha.  Slut not.               

Carl von Linné blomsterkungen

Nu kunde dessa resor finansieras på ett smart och behändigt sätt. Nämligen
genom att låta eleverna följa med som skeppspräster eller också som skeppsläkare på Ostindiska kompaniets skepp. Resorna som Linnæus apostlar gav sig ut på var farliga till sin natur. Varför åtta av de nitton elever som reste aldrig återvände och följaktligen dukade under i olika sjukdomar under reorna. Det är heller inte så konstigt att herr Linnæus var förtvivlad. Linnæus avrådde därför många av de som reste och gav sig av. Der var ett stort äventyr, att bese världen och efter hemkomsten något av en merit. Nu frågar vi oss kanske hur herr Linnæus själv var som person?

Det är nämligen så att hans rika person kommer fram så fort man talar om honom. Det är nästan så att det sprakar om den mannen tycker man. Men Linnæus personlighet var sammansatt. Herr Linnæus var inte den blinda blomsterkung många har fått oss, att tro. På Linnæus minussida finner vi hans äregirighet samt hans stora behov av erkännande att han bland botanister verkligen var den störste.   Där skall även stå hans stora känslighet för kritik, för stor och naiv uppriktighet.

På Linnæus plussida hittar vi hans stora arbetskapacitet, hans noggrannhet hans skarpa iakttagelseförmåga och hans stora charm. Herr Linnæus var en naturbegåvning och Linnæus synnerligen poetiska beskrivningar av naturen har gått raka vägen in i våra hjärtan. Det latinska namnet på vattenklöver är Men yates trifoliata. I Linnæus verk Materia Medica skriver han så här: ”vattenklövers jordstam skulle vara verksam mot njurinflation”. Vi påminner oss om att herr Linnæus både höll privata och offentliga föreläsningar i Gustavianum. De offentliga Föreläsningarna som hölls på slaget tio om förmiddagarna, Det varierade vad de hölls någonstans i huset, men som regel hölls de mestadels i den stora lärosalen. Där det för övrigt fortfarande hålls föreläsningar. Not: Den nutida Linnéeanen önskar säkert i det här fallet att han fått höra en av herr Linnæus föreläsningar. Slut not.

När det gällde en praktisk demonstration eller en botanisk undervisning undervisade herr Linnæus i det botaniska huset. Där man således hade nära till själva trädgården. Där stod han kort i rock och med blickade över sina åhörare, hans blick speglade över de församlade och det gav Linnæus ett sken av att vara en man som visste blommas rätta plats och ordning i Guds natur. Herr Linnæus svarade med sin mjuka småländska på de församlades frågor. Som herr Linnæus elever har beskrivit det var hans sätt att undervisa lätt och enkelt.

När Linnæus talade så använde han ofta ett rikt bildspråk, humor och av Linnæus egna snilleblixtar.

Herr Linnæus hade ett oförlikneligt minne och var klar i tanken. Herr Linnæus förberedde sina undervisningar mycket noggrant. Anledningen till det är för att hålla strukturen. Det gjorde Linnæus på så sätt att han hade en pappersremsa som han höll mellan tummen och pekfingret. På remsan stod stödord i händelse att han glömt att säga något av stor vikt och betydelse. Herr Linnæus flyttade tummen vartefter att föreläsningen skred fram. Vi är ni framme vid 1700 - talets mitt.

Vid denna tid var det så många som 500 - 600 studenter som läste i vår stad. Herr Linnæus hade på vårterminen 144 elever. År 1756 hade han 101 studenter på de offentliga föreläsningarna.

Faktiskt så att det ibland var så fullt av åhörare då herr Linnæus undervisade i det botaniska huset att den som kom sist fick stå i trappan. Nu ingick det andra på föreläsningarna ämnen förutom botaniken såsom sjukdomslära, som är Meteria Medica på latin. boken som Linnæus skrev Metreia Medica handlade om vilka djurdelar, växter samt andra råvaror som kunde användas i ett medicinskt syfte.  I den boken tar den gode Linnæus upp inte mindre än 535 växter som kan och ha medicinsk nytta. Som rölleka, oppievallmo, vattenklöver och importerade Kinaträd. Några mediciner som var systematiskt framtagna fanns ännu inte på lärda herr Linnæus tid.

Tillägg Linnæus: Vi känner Linnæus som botaniken Linnæus, men faktisk framstod han oftare som medicinaren och utforskaren Linnæus. Läsaren kan ta hans experiment med medicinalväxter till exempel ypperligt fint utförda och med en precision som kännetecknar den kunnige inom det medicinera.

Noter

Not 1: Ni kanske undrar då jag inte i sak har sagt vad anledningen till mitt stora intresse för den lärde och bildade Linnæus är. Svaret är såsom följer: till stor del beror det på att vi befinner oss i denna stund i Linnæus stad Uppsala. Linnæus vandrade för 250 år sedan med sina apostlar på Uppsalas stigar för att bilda dem och, visa dem naturens rikedomar och den skönhet som den besitter. Slutsats desamma stigarna som med sina apostlar på Uppsalas stigar, för att bilda dem och visa dem naturens rikedomar och den skönhet som den besitter. Slutsatsen är att jag vandrar på nästan exakt samma stigar om Linnæus vandrade på för bara 250 år sedan.  Vilken är då min anledning som gör detta lönsamt?

Svar: det är ett tredelat svar och är därför inte helt lätt att sammanfatta, men jag skall göra mitt bästa. Första anledningen till att jag skriver om Carl von Linnæus är att jag tycker man känner att även om det gått 250 år sedan Linnæus vandrade längs Uppsalas gator känns det ändå som han är närvarande. Framförallt får man den känslan när man går inuti Linnéträdgården eller besöker botaniska trädgården som Olof d.ä. då denne anlade trädgården på 1650-tal. Min andra anledning till varför jag skriver om Linnæus är den att jag tycker väldigt mycket om det vetenskapliga och det växtliga. Kort sagt allt som lever. Följaktligen är min tredje anledning till varför jag skriver om herr Linnæus den att han upprättade ett system att klassificera människor, växter och djur.

Not 2: Min förhoppning är att artikeln läsare godtar det svaret, men alternativt kan jag kvickt komma med ett anat som är minst lika bra dessutom. Linnæus var en mångsysslare vilket hans 5 självbiografier skvallrar om skulle jag tro, men framförallt talar det till Linnæus fördel att han både framstår som botaniker och vetenskapsman. Det är Linnæus indelning av växterna i 24  släkten klassificerat efter blommans kön (ståndare och bistiller) som har gjort honom känd och berömd. 

not 3: i den här delen möter vi läraren Linnæus som genom sina föreläsningar delar med sig av det han en gång som ung fick lära och erfara. Kan hända har jag även förmedlat bilden av en man som inte bara ser den lilla människan utan även vad hon kan komma att uträtta. Klartext jag kan med den 11. e artikeln om Carl von Linné blomsterkungen, ha förmedlat bilden av en man som lär ut kunskap till människor som likt honom själv blev inspirerade av det han själv hade att berätta. 

Not 4: Jag har i mitt arbete om herr Linnæus använt mig av en bok som heter Linnæus i Uppsala. Den är skriven av Helena harnesk. Jag anser nämligen att historian präglar människan i allt vad hon gör och företar sig. Linnæus visade oss verkligen att naturen har mycket att visa oss som vi med lätthet kan upptäcka om vi bara tittar närmre på saker och ting. Men för det skall bli möjligt måste vi se på naturen med ett tränad syn och höra dess ljud med skärpt hörsel. Nu frågar ni säkert vad menar han nu? Det är lika enkelt som det tidigare uttalandet att förklara. I naturen finns mycket att undersöka för den nyfikne.

not 5: Herr Linnæus far ville att Linnæus skulle bli präst, men det intresserade Linnæus föga, inte alls med andra ord. Sålunda studerade lille Linnæus naturen och det är i mitt tycke de bästa av skolor. De reseskildringar som Linnæus skrev då botanikern var på ”resande fot” är väldigt intressanta, väldigt färgstarka och detaljerade. I tredje delen av den här följetången – serien om Linnæus har jag skrivit om hans äventyr och hans redor. Läsaren förflyttar sig från tid och rum och befinner sig vara i en miljö och i ett Uppsala som är långt från det vi är vana att se.

not 6: Förhoppningsvis har läsaren tyckt om uppskattat de 11 delarna om Linnæus som jag har tyckt och uppskattat att skriva dessa delar. Min tanke med delarna har varit att genom att de har haft ett varierat innehåll har det gett oss en bättre bild v vem Linnæus var och vad han har betytt för Sverige och Uppsala. Det är min stora förhoppning, att jag gett er en annan syn på herr Linnæus än den ni hittills har haft. Den valigaste föreställningen av Linnæus är att han står i talarstolen och undervisar i ämnena botanik eller medicin.

Som vi kommer ihåg reste herr Linnæus reste ”land och rike kring” när herr Linnæus var ung, men när han blev äldre och fått egna elever var det dem som reste åt honom. Personligen anser jag 0att Flora laponica är en mycket intressant läsning. Som vi kommer ihåg förde både Charles Darwin och Carl von Linné dagbok eller, som det hette reseböcker som i första läget var privata och personliga, men sedan de blivit offentliga blev de av ett allmänt intresse.

Not 7: På sidan 9 kan vi läsa att Linnæus elever blev mycket inspirerade av honom där han stod och talade om främmande länder och vad man kunde samla in där, hans elever var många till antalet. Så här skrev Linnæus i ett brev – Lär mina studenter om allmogen mediciner, som för den de inte kostar något bodde i huvudsak att prästerna lär sig att kurera de allmännaste sjukdomar.

 Med växter för vars dörr.  I den här artikeln tycker jag att den utmärker sig från de övriga 10 artiklarna både i fråga om att jag här både tar upp honom som läraren, den som lär ut och han som blev lärd.

Not 8: I sin helhet så är jag helnöjd med den här delen i serien om Carl von Linné blomsterkungen och jag vill bara projektera att jag verkligen gillar att skriva om herr Linnæus och hans och hans apostlars äventyr. Det går då in i kategorin allmänt om Linnæus och hans vänner.  Jag tycker vidare det är mycket roligt att mina Linnéanska artiklar nu kommer väl till pass. Eftersom jag nu en längre tid har skrivi8t om Linnæus och då skulle jag ta det som en personlig förelämning om inte artiklarna uppskattades. När jag lagt ned så mycket tid och möda på dem.

Not 9: Jag brukar avsluta eller med ett annat och för detta tillfälle mer lämpligt ord är avrunda dem med dessa sammanfattande noter.

Not 10: Som jag ser det finns det tre anledningar till att jag inledde den här artikelserien på 13 delar. Den första anledningen: Jag är väldigt fascinerad av Linnés upptäckter inom vetenskapen och hans experiment med pärlodling i Fyrisån finner jag, var högst intressant. Sedan tycker jag att Linnæus resor till norrland som på hans tid var relativt outforskat förutom att Olof Celsius den äldre hade rest dit före honom. Verket från resan till Lappland är Flora Laponica.  Summan av kardemumman är att jag som författar hoppas att ni i egenskap av läsare är nöjda med mina alster.

Allmänt

Carl von Carl von Linnæus var vetenskapsmannen som undersökte, tog reda på och dog slutsatser och som bevis på det utförde han pärlodling i Fyrisån först var vetenskapen smått avvisande till herr Linnæus fina idé, men sedan ändrade sig vetenskapsakademin, dig och berömde herr Linnæus. Var och varannan svensk känner till att det densamme som utformade blommornas sexualsystem. Linnæus gav så även namn för blommorna, ett artnamn och ett släktnamn givetvis på latin om var det ledande språket inom vetenskapen vid denna tid. Det var uträknat på så vis att oavsett vad man uti världen befann sig kunde man även tala språket. Det finns även 500 bevarade brev som herr Linnæus skrev till vetenskapsmannen Abraham Back.

Tillbaks till Magnus H