Från skolbänk till arbetsbänk

 Av Magnus Hedman

Jag har gått en utbildning på Valjevikens Folkhögskola och gått en musiklinje, där det mest stod musikteori på schemat att man läste om olika artister/ grupper som alla har satt sin personliga och säregna prägel på musiken och pratat om vilka spår de har lämnat efter sig. Men givetvis så undervisades vi även i de klassiska ämnena matematik, svenska och geografi, som alla hela tiden återknöt till musiken.

I klassen pratade vår lärare och diskuterade även om olika spörsmål och viktiga händelser som har inträffat i vår historia och två av de kändaste händelserna vi behöver påminna oss om är då Martin Luther Kings talade i Washington 1963 och höll sitt berömda tal I have a dream. Martin Luther King mördades 1968 i Memphis Tennessee, på grund av sina radikala politiska åsikter.

Jag tycker även vi borde hålla kunskapens fackla tänd angående folkmordet Rwanda eftersom det vore skamligt av oss om vi glömde bort en sådan sak.

Jag har gått nu på Valjevikens Folkhögskola i 2 år och kan nästan helt sanningsenligt säga att i stora delar fått ut mer bildning än under hela min sammantagna skolgång  och det har sin förklaring i att jag mest hade att göra med lärare, assistenter och övrig skolpersonal som helt enkelt inte förstod sig på mig, men åren i grundskolan var bra och en bit uppåt. Men som jag minns det så var det väldigt sporadiskt och jag fann mig aldrig riktigt till rätta i skolan.

Det kan tyckas underligt att en person som jag med en knackig skolgång slutligen blev journalist, men jag klagar inte utan ser det uteslutande positivt att jag har lärt mig och undervisats i de traditionella skolämnena först sedan jag avlutat min skolgång.  

Jag tackar Gud för att jag åter får jobba med journalistik och umgås med likasinnade.

Här ersätts pennans roterande rörelser i skrivboken mot stänk av trycksvärta i en arbetsam takt och visserligen har det hänt en hel del under ett 2- årigt uppehåll, men snart kör ”kärran åter i invanda spår”.

Avsaknaden av de vänner som man har fått därnere på skolan i Blekinge är märkbar, men förutom längre som kortare visiter där nedåt hos vänner och bekanta är min skolgång därnere avslutad och som det ser ut i dagsläget kommer jag möjligen att gå någon kortare kurs där, men annars icke. Avsaknaden att inte fått lukta nypressat papper och hålla en rykande färsk tidning i sin hand har varit i det närmaste olidlig att utstå.

Slutligen lyfter jag på hatten åt Christer som låter mig komma tillbaka efter 2 år och böjer mig för alla skriveriets konster och påfund, för det är här och ingen annanstans jag trivs som allra bäst, när jag skriver mina artiklar och känner att jag gör skillnad när jag blir samhällets öron och ögon och skriver om samhällsrelaterade ämnen.

Tack och hej: artikelförfattaren

Tillbaks till Magnus H