Doktor Socker, del 2 - hela artikeln

text: Magnus Hedman

 

 

Sverige, sockret och slavmarknaden

 

I den andra delen av sockrets historia tittar jag på spåren av slavarna som arbetade på sockerplantagerna, vilka var de och var kom de ifrån? De och många andra frågor skall jag göra mitt bästa för att besvara så gott jag kan. Varför skriver jag om ett så i många fall hemskt och motbjudande ämne som slavhandel? Det gör jag av tre anledningar, den första är främst för att jag vill ta reda på sockrets bakgrund och vad man kan hitta på dess väg, den andra är att jag anser att kunskapens fackla ständigt bör lysa över oss så att vi inte behöver famla i ovisshet och den tredje är att jag misstänker att det skulle intressera Snabelpostens läsare.

 

Historia

Vet du vad som var det första som europérna gjorde när de erövrade Amerika? Det var att etablera guld och silvergruvor, socker-, tobaks- och bomullsplantager. Av alla dessa anläggningar var det sockerplantagerna som var de viktigaste, eftersom de var de vitas främsta inkomstkälla. Kan du gissa vad de vita kolonisatörerna gjorde när de hade anlagt alla sockerplantager i Amerika? De började exportera stora mängder av “det vita guldet” till Europa. Sockerpriset föll och nu började ett nästan oemotståndligt sug efter sötsaker sätta in hos befolkningen i Europa. 

 

Tror du att arbetet med att odla sockerrör och utvinna sockret ur dem var lätt? Icke sa Nicke! Faktiskt ville få av arbetarna arbeta långa dagar på de stora fälten med malariamyggor under den gassande tropiska solen.  

 

Visste du till exempel hur många afrikanska slavar som importerades till Amerika under 1600-, 1700-, och 1800-talet? Nästan 10 miljoner varav c:a 70 % av dem arbetade på sockerplantagerna. Hur var slavarnas arbetsförhållanden? Fruktansvärda. Slavarnas leverne var oftast kort och eländigt. Antingen arbetade de så hårt att de dog i unga år - de slet ihjäl sig helt enkelt, och man man räknar med att nära 1 miljon av dem dog antingen under de strider som utkämpades för att fånga in dem, eller under den långa resan från de inre delarna av Afrika till Amerikas kuster.  

 

Så varför gjorde slavhandlarna då allt detta,? Dels ville givetvis de njuta av godis och sött te, och dels ville de tjäna en rejäl hacka på de som arbetade åt dem = slavarna.  Du får komma ihåg att slaveriet enkom var ett ekonomiskt företag, och finansierades via den fria marknaden i enlighet med tillgång och efterfrågan. 

 

Slaveri och Triangelhandeln, del 1

 

Hårt arbete och usla förhållanden

Slaveri och slavhandel har funnits i alla tider och jag kan berätta att slavhandeln över Atlanten är historiens största människorov då inte mindre än 10 miljoner afrikaner skeppades över från de inre delarna av Afrika till Amerikas kuster.

 

Under 1700-talets första år ökade slavhandeln och blev en motor för den europeiska ekonomin, och många olika länder deltog i den lukrativa handeln. Under nya tiden (1500--1700-talet) spreds slaveriet i Syd-, Mellan- och Nordamerika, där arbetet och skötseln av t, ex sockerrörs och bomullsplantager sköttes av slavar.  Mot slutet av 1600-talets dagar och på det tidiga 1700-talet var den europeiska slavhandeln som mest intensiv och man räknar med att under den här tiden skeppades cirkus 10 000 människor över Atlanten till Amerika för att arbeta som slavar.

 

Har ni hört ordet Triangelhandel någon gång? Det var en handel som  framförallt bedrevs av Engelsmännen, vilka hämtade slavarna i västafrika och fraktade över dem till de europeiska kolonierna i Amerika  Namnet triangelhandeln kommer sig av att handeln utgjordes av en triangel på kartan. Fartygen utgick som oftast ifrån England, där de lastades med krut, gevär, tyger och mycket annat, och seglade sedan vidare till västafrika, där dessa varor byttes mot infångade slavar som transporterades över till kolonierna i Amerika,  och när skeppen återvände till England var de fullastade med socker och tobak som hade odlats i kolonierna. Det svenska järnet spelade också  en avgörande roll. 

 

Det berättas att slavarna sattes i arbete i de nya kolonierna i Amerika, och då i huvudsak i sockerplantagerna. Arbetskraven var mycket hårda. Innan slaveriet avskaffades 1865  kunde människor köpas och säljas i många delar av världen. Under 1600-1700-talet hamnade många av de afrikanska slavarna i Brasilien och i Västindien, där den industriella revolutionen hade kommit igång. Under slutet av 1700-talet var textilfabrikernas behov av nya råvaror hela tiden ökande och som en följd av det ökade behovet av arbetskraft ute på bomullsfälten  kom ofta slavskeppen till södra delarna av Amerika,    

 

 

Slaveri och triangelhandeln, del 2

 Usla förhållanden och ett liv i bojor

 

Tillåt mig att inleda stycket så här: Överresan från Afrika till Amerika tog flera veckor. De förslavade afrikanerna gjorde sitt bästa de kunde för att överleva den vidriga överfarten på på nedre däck på fartyget. Föreställ dig att du är ombord på ett stort segelfartyg, att du tillsammans med några andra sitter på en långbänk, är fastkedjad till händer och fötter samtidigt som ni skall ro skeppet, och du får en glimt av hur slavarna hade det. 

 

Hur såg slavarnas situation ut när slavarna skeppades över Atlanten? För att få reda på det måste vi resa tillbaka i tiden till den tid när det begav sig. De hade inte så mycket att äta och hygienen var mer eller mindre obefintlig. Slavarna satt som bekant fastkedjade och kunde inte ta sig loss och i bästa fall kom slavhandlarna ned och öppnade deras bojor. Slavarna fördes upp på  övre däck, vilket nog de såg fram emot, för då fick de sköljas av lite och andas frisk luft innan de kedjades fast igen.

 

Hur många av slavarna klarade sig över till Amerika? Man tror att minst 1 miljon av dem avled under överfarten, En del av dem dog av sjukdomar, vissa föredrog att själva göra slut på sitt lidande och andra dödades när de försökte göra uppror mot sina plågoandar. 

 

En slavs berättelse 

 

Vi skall  nu via en nigeriansk pojke som hette Olaudah Equiano berätta för oss hur han som 11-åring fördes till ön Barbados. Han blev senare känd under sitt slavnamn Gustavus Vassa och i sin självbiografi som publicerades i England 1789 berättar han följande:

“Stanken under däck var så obeskrivligt avskyvärd att det var farligt att vara där någon längre tid. Några av oss fick lov att vara på övre däck och andas en smula frisk luft, men snart blev vi hämtade och kedjades fast igen och det dröjde inte förrän stanken blev rent dödlig. Det var så trångt att man nästan inte kunde röra sig utan att trängas med någon annan, och så hett att man knappt kunde andas och vi svettades massor. Vilket ledde till att många av slavarna blev sjuka och dog och hela situationen förvärrades av våra kedjor och avföringen i toalettkärlen som barnen föll ned i och nästan drunknade i. 

 

Hur skall jag ta mig ur detta elände, tänkte Olaudah Equiano, vilket löstes på det mest lyckliga sätt då jag blev så dålig i de trånga utrymmen under däck att besättningen ansåg det skulle vara bättre för mig om jag fick vara uppe på däck än sitta kvar där jag satt, ibland har man tur. Som du hör var överresan plågsam och periodvis rent av långtråkig.  Slavarna hade inte mycket att äta, många av dem dog i sjukdomar och du kan föreställa dig hur det stank ur de utställda toalettkärlen, kvinnornas skrik och hur eländig situationen tedde sig för de slavar som överlevde att höra på slavarnas stönanden, rosslanden och klagan. Jag hoppades att dö en snabb död så att jag skulle slippa ifrån detta långdragna lidanden och jag och om sanningen skall fram avundades jag mina olycksbröders öde som fått dö ifrån detta lidande ty så gott som dagligen kom några besättningsmän ned till mig under däck, svepte i de döda i en en filt, bar upp de på övre däck och kastade dem i havet.

 

  Situationen förbättrades något när slavskeppet närmade sig kusten, och kaptenen gjorde vad han kunde för att vi inte skulle så fult så magra och sjuka ut, genom att ge oss färsk frukt och fet mat att äta, så vi skulle lägga på hullet, och för att deras förtvinade muskler återigen skulle kunna göra tjänst tvingades vi att sträcka på oss och dansa, detta gjorde vi bara för att kaptenen skulle få ett bättre anbud när han sålde oss på den stundande slavauktionen, där slavarnas öde avgjordes och i samma stund som slaven hade blivit såld var mitt och andras liv inte mycket värt.”

 

Livet som hårt arbetande slav  

Slavarna var inte mer värda än kreatur

 

Hur gick de sen för de köpta slavarna? Deras köpare ägde stora plantager, vilka samtliga låg i Västindien, Nord- och Sydamerika, där det odlades, kaffe, bomull, socker och tobak som sedan fördes vidare till Europa, och på denna handel blev köpmän och slavägare förmögna. Hur investerades slavägarnas vinster då? Jo de investerades i handel och fabriker ute i Europa, där industrialiseringen pågick för fullt. I mångt och mycket kan man tacka slaveriet för det välstånd som successivt höll på att byggas upp. Caféer och tehus slog upp sina dörrar, tobaksrökning blev på modet och rom blev en sällskapsdryck.

 

Artikelförfattarens reflektion   

 

Självklart var slaveriet obegripligt grymt till sin natur, absolut, men jag tror också någonstans att vi flera generationer senare  inte skulle ha det så bra som vi har det idag om det inte hade varit för slaveriets fasor och vedermödor. Jag kan tänka mig att det än idag lever en del människor som i flera släktled har band till slavarna som levde på 1700 och 1800-talet. Allt har en baksida och trots dess hemskhet måste man berätta om den för att få hela bilden klar för sig. Idag tänker vi bara på socker som något man kan ha i kaffet eller téet, som smaksättning i matlagning, i bulldegar och i godis, men hur många av er kände till sockrets solkiga historia? 

 

Det är av vikt att man stannar upp under arbetets gång då och då och reflekterar över det man skriver om och ventilerar sina tankar och förkroppsligar och ger sin syn på saken och vad är då mina tankar rörande detta? Jag är väldigt  intresserad

 av historia, och står gärna med den ena foten i dåtiden och den andra i nutiden och kan man kombinera dem båda får man i mångt och mycket bra resultat. Slaveri omfattar ett nästintill omänskligt lidande för dem förslavats och alltså är ofri och fråntagen sin fria vilja och får lyda under “någon annans piska”. Jag har full förståelse för att många för att inte säga de flesta av oss ryggar för blotta ordet slaveri, men man måste som sagt skriva om bakgrunden för att få hela bilden klar för sig. Jag hoppas att läsaren skall finna den här texten intressant och tankeväckande och inte enbart finna den otäck, hemsk och fasansfullt grym.