En tidningsartikel bör skrivas på bästa tänkbara sätt

Text: Magnus Hedman

Här och nu har jag för avsikt att diskutera om något som såväl varje tidningsman som intresserad läsare har stor nytta av att veta. Nämligen hur man skriver den perfekt tidningsartikeln. Den är mig veterligen inte skriven än så länge,. Det är alltid något man är missnöjd med rörande den artikel, man skrivit. Antingen är den fullproppad med stavfel eller så tycker man det skrivarbete man utfört inte är bra nog. Det finns med andra ord alltid något att klanka ned på.

Vilka ingredienser. Krävs då för att skriva ”den perfekta artikeln frågar vi oss? Ja mig veterligen har aldrig den perfekta artikeln blivit skriven, men gör du ett gått arbete angående artikeln, och ser till att den inte har några som helst stavfel eller som man kan klandra måste vill den anses som så sått som en ferfekt skriven artkel inte sant?

En författare är. Tålmodig för han vet att det kommer att krävas av vår författare om artikeln skall få de förutsättningarna som krävs. Vår författare bör också lägga en stor del avi sin lediga tid att kolla igenom stavning och grammatik. Med andra ord först en tämligen slarvig lusläsning för, att därpå läsa igenom artikeln både med sinnesnärvaro och is i magen.

Alla författare. Vill uppnå så bra resultat som möjligt, alla vill få höra hurraropen ljuda och få dunkar i ryggen samt ”vilken enastående artikel hur fick du den idén”. Väldigt få författare vill få ”burop och ruttna tomater”, att höra ”det var en av de sämsta artiklar jag läst. Vid varje misslyckande känner vår författare också sig misslyckad och fel författare på fel plats.

Artikeln får inte. Ha ett enda stavfel. Nåja ett och annat kanske går an eller egentligen inte det heller. Det är en helt annan sak om den innehåller ett eller flera stavfel som man ännu inte hunnit eliminera förrän artikeln trycks. Alltså se det så här, istället den kanske inte är perfekt, men vilken artikel har inte en ända skavank svara mig?

Jag hade inte tänkt bli tidningsman, men så blev det ändå. Sanningen att säga har jag alltid varit ”rapp i käften och det har så också alltid kliat i skrivarfingrarna”. Nej jag ville bli polis jag och som liten hade poliströja, batong ja hela kittet. Men åren går och man får nya intressen. Dessutom har jag som jag nämnde alltid gillat att skriva och efter ett tag kom önskan om att få arbeta på en tidning.   

Tillbaks till Magnus H