Fakta om vampyrer

Text: Magnus Hedman

Allmänt om vampyrer

Det är fullt möjligt ja rent av sannolikt att vampyren kan vara en av skräcklitteraturens alter ego, och det antagandet bygger jag främst på att det både har skrivits och gjorts filmer om dessa bloddrickande varelser. Det gör varken till eller ifrån vilken kultur läsaren än må tillhöra i det här sammanhanget därför att  vampyrer finns med i alla kulturer runt om i världen, det är bara att bege dig ut i världen så hittar du likasinnade vampyrälskare. Men frågorna som vi ställer oss är självklart denna: vad är det med vampyrkulturen som attraherar oss? är det känslan av att läsa något spännande som är för bra för att vara sant som vi söker eller är det just mystiken vi eftersträvar?   

Hur ser då vampyrer ut?

Man kan beskriva vampyren/erna på olika sätt, men jag föredrar att beskriva dem som mycket bleka och något livsfattiga om ni hänger med men fråga mig inte vem om är och vem som inte är vampyr för det kan vara vem som helst av oss.  Vad som kännetecknar alla vampyrer är helt enkelt deras sätt att suga blodet från människor om natten. Luta er tillbaka för nu tätnar mystiken ytterligare.

Vampyrernas allfader

Du som läser detta kanske inte håller med här, men jag tycker nog att greve Dracula är en form av fadersgestallt för alla vampyren, en ledare ungefär och är ett verk av irländaren Bram Stokers fantasi, vars succéroman utkom 1897. Dracula kom från en trakt i Transsylvanien, nuvarande Rumänien som man ofta förknippar med vampyrism. Men tro för den skull inte att vampyrer enbart är komna från Transsylvanien, hur kan du tro en sådan sak? De blodsugande monstren kan även dyka upp på andra ställen i vår värld. 

Mytologiskt vetenskapligt

Vad vi pratar om här är i första hand mytologiska varelser, alltså de varelser som med hjälp av skrönor, myter och legender eller hörsägen ”väckts till liv” och som sägs ha en närmast övermänsklig styrka. Det faller sig naturligt att alla och en var har sin alldeles egna uppfattning om hur en vampyr är, ser ut och beter sig. Den vanligaste föreställningen är den att det är en död människa som fortsätter livet efter detta som vampyr, en levande död alltså. Det kan i andra fall röra sig om en helt egen ras som lever parallellt med människan. Vampyren måste dricka människoblod för att överleva annars dör den.

Frågan man gärna vill ha svar på är när började detta intresse för vampyrer? Svar: Intresset för de levande döda väcktes så tidigt som på 1500-talet (även om det hela började komma igång riktigt ordentligt först på 16 och 1700-talen), men Arnold Paloe var den förste som använde själva ordet vampyr. Intresset för vampyren kulminerades på 1800-talet då figuren undergick vidare utveckling, de djur som tidigare sågs med fasa och bävan som zombieliknande varelser betraktades nu med största intresse. De ansågs intelligenta och inte verkade dem åldras som andra heller.

 Rädslan för Vampyren var stor då den besatt många övernaturliga krafter. Genom Lord Ruthwen (baserad på Lord Byron) film The Vampire fick den en mer lockande sensuell och nobel sida som den alltså inte hade haft tidigare, under resten av 1800-talet skulle många sagor och legender producerades om vampyrer såsom Sheridan Le Fanus ”Carmilla”, en kvinnlig sensuell vampyr.

Men den som var den förste att redogöra för vampyrerna på det metodiskka planet var en herre vid namn Le Allatius där han i det akademiska verket (De Graecorum hodie quirundam opinationibus (1645), skildrar såväl vampyrer som andra mytologiska varelser, där densamme berätta om den grekiska vampyren vrykolakas. 

 Vampyrens egenskaper  

Det finns många myter och legender om vampyrer såsom dess utseende, men skönlitteraturens och fakta är inte ense om vad en vampyr är och ger bilden av dem som likbleka varelser, besitter en onaturlig styrka, och inger ett romantiserat gulligullande som jag egentligen ogillar för att säga som det är, alla får tycka som de vill, men jag vill hellre ha kalla fakta en lösa teorier angående vampyren som sådan, men samtidigt kan jag finna att en person som dött och inte fått ro i sin grav på grund av någon oförrätt och återvänder som levande död kan jag mycket väl förstå. 

: Det finns många myter runt vampyren som att den inte kan kliva över tröskeln till ett hus om man inte bjuder in henne, eller att den inte har någon spegelbild.   

Bland Sägen och folktro 

I folktron är vampyren nattaktiv, det kan motiveras med att de inte tål solljus och sägs riskera att dö om de ändå gör det. Folktron beskriver även att vampyren med vissa undantag har en stor motståndskraft för all materiell påverkan, och sägs kunna förvandla sig själva till dimma, en fladdermus, råtta eller varg, samt antas vara övernaturligt stark, smidig och oerhört snabb.  Vampyren som sådan sägs ha ett välutvecklat sinne, främst syn och lukt och ballanssinnet och det sägs att den kan lukta sig till blod.

  Gräver vi bland åldrade dokument så ser vi att det längre tillbaka fanns ett flertal sätt för befolkningen att bli kvitt en vampyr på. Bland det vanligaste var pålning och det gick helt enkelt till att man helt enkelt slog en träpåle genom kroppen på vampyren, (träpålen skulle antingen vara av träslaget Ek eller Hagtorn, en antidot i sammanhanget är att pålningen visserligen håller kvar vampyren i graven, men den dödar den inte). Därför krävde även ritualen att man även var tvungen att bränns vampyrens kopp så att man kunde vara förvissad om att den var död och att den osaliga anden som varit fången så länge äntligen fått ro i sin själ.    

Då man ville förhindra att själen inte skulle kunna vandra in och ut ur kroppen som den ville via kroppsöppningarna (vanligen genom munnen) förslöt man helt sonika dessa och kunde på så sätt få bukt med problemet. Vidare har an funnit bevis på att även järn har varit ett framgångstrikt material mot vampyrer, likaså det att man kastade frön i graven (då skall vampyren enligt sägnen bli tvungen att räkna dessa i en långsam takt för att hållas lugn).

Vitlöken: den skall kunna stöta bort vampyren, men inte skada den. En kraft som återfinns även i vissa särskilda religiösa symboler kunde ha, exempelvis ett krucifix då vampyren sägs sky den
 symbol som de själva tillhörde i livet (aha, judar som blivit vampyrer efter sin död skyr med andra ord Davidstjärnan ungefär om de kristna vampyrerna skyr korset). För det första tål inte vampyren solljus, för det andra tål den inte kors, (eftersom det bränner deras hud om dem råkarvidröra det). Vigvatten har också visat sig fungera som ett skydd då det fräter som syra på vampyrens hud men det är dock i folktron högs osannolikt med en sådan koppling, det skall tilläggas att pålningen inom folktron har blivit dödlig, men måste då ske med en påle av trä som ränns rätt igenom hjärtat på vampyren.

Enligt vissa trosuppfattningar kan heller inte vampyren träda över tröskeln till någons hem om den inte först har blivit inbjuden vilket man kan se i vampyrfilmer som The Vampire Diaries och Låt den Rätte Komma In, i vissa filmer kan inte heller vampyren krossa rinnande vatten.

   Mytens ursprung

I vampyrkretsarna talas vitt och brett att Porfyr skall ha varit upphov till myten om vampyrism, dess symtom är i stort densamma hos den moderna bilden av vampyrer, en oförmåga att binda hemglobinet, (ofta förkortat är ett protein som finns i röda blodkroppar hos människan och många djur) och det är det som får vampyrens hud att se så blek ut, för den som vill veta lite mer om detta kan jag kort berätta att det är hemglobinet som står för syrgastransporten i blodet och stavades i äldre tider hemoglobin. Därmed sker så även transport av syrgas från lungorna och ut till kroppens alla vävnader exempelvis musklerna och hjärnan.

Det porfyr som lagras nära kroppen är ljuskänsligt varför vampyrens rädsla för direkt solljus är förankrad och rent av förstålig, vad beträffar vitlök så innehåller den enzymer som kan vara direkt dödande – om man är vampyr naturligtvis.  Porfyriet kan även orsaka att tandköttet då dras tillbaka på så vis att tänderna ser större ut och att blodtörsten hos den blodsugande bäst kan förklaras av bristen på friskt hemoglobin. Vi har här talat om rent teoretiska ting som rör vampyrism, men dessa har visat sig helt felaktiga och inte alls hållbara, då de flesta av dessa detaljer har lagts till om vampyrer i sen tid. Då är det troligare att idéerna om en gengångare kan ha uppstått i samband med att man helt enkelt inte har begripit hur en död kropp reagerar.  

Bland myter och legender

Vampyr är enligt folktron en person som suger blod från sovande människor efter att de har lämnat din grav på kyrkogården om natten, även nattvandrare bör särskilt gråkalla kvällar vara på sin vakt. De nutida vampyrer som vi ser på film och läser om i böcker ät mycket långt ifrån vampyrer från äldre tider, (de östeuropeiska vampyrerna), även om det är därifrån de har sina rötter.

 Beger vi oss till Hollywood kan vi se att där har man låtit göra sig en alldeles egen myt om vampyrer, vilken är avskild från myterna om samma varelser, men från Österopa, där de i vissa avskilda delar dröjer sig kvar. Den rumänske fursten Vlad Dracula var en mycket grym furste som regerade sitt land med järnhandske och hade ohyggligt hemska bestraffningsmetoder (för mer information läs min artikel om Vlad Dracula).

För att gå rakt på sak så tror jag att vampyrism är rätt utbrett i hela världen, men vår favoritvampyr kom som bekant ifrån Transsylvanien samt att vampyren skall vara det mest populära monstret som ännu i våra dagar hemsöker våra drömmar.

Tron på vampyren som sådan har funnits kvar hos människan som en försäkran om att det övernaturliga i högsta grad är närvarande och att och det var inte förrän man i England någon gång på 1800-talet förbjöd den gamla seden att slå en påle genom hjärtat på en självmördare ändå finns det i vissa delar av Rumänien fortfarande folk som tror benhårt på just det att vampyrer existerar, har dem rätt eller fel? Nåväl ett stort antal av oss i Västeuropa tror mer på den modernare typen av vampyr än den gamla, vilken har skapats av gotiska romanförfattare.

Vilka var orsakerna till vampyrmyterna?

Det har talats, diskuterats och dividerat mer än en gång om dessa nattvandrare eftersom människan genom alla tider har velat få klarhet i saker och ting och aldrig accepterat ett faktum för vad det är. Medan man i äldre tider helt sonika skapade sig en uppfattning om saker och ting, mystiska dödsfall, vilket var därför att personen ifråga blivit en vampyr. Det har heller aldrig varit det minsta svårt att hitta ”några bevis” för att deras teoretiska påståenden talade sanning.

Emellertid har dessa bevis i modern tid kunnat förklaras varför dem kort därpå helt förkastas. Det finns omtalat om en ö, där det sagts att ovanligt måna blivit vampyrer och då man grävde upp gravar fann man att månader och i vissa fall flera lik låg där helt färska lik som alls inte börjat ruttna varför vampyren omedelbart oskadliggjordes. Det intressanta i det här fallet är att då man i modern tid har undersökt den här ön har man kunnat se att den till stora delar består av aska från vulkaner vilket i sin tur kan förklara ett och annat, bland annat att det tar en väsentlig tid för deras kroppar att ruttna och förmultna. Flera källor gör gällande att personen ifråga verkligen är en vampyr eftersom denne oftast har blod i mungiporna och alltså nyligen druckit sig otörstig.

Emellertid har man inte hittat några klara förklaringar till hur vampyrtron uppkom ifrån allra första början, men det skulle kunna röra sig om sjukdomar och då talar vi först och främst om blodsjukdomar exempelvis Portyri (vilket är en medfödd blodsjukdom som innebär en kemisk förändring i huden, vilket i sig gör att den inte tål solljus, huden blir snabbt sönderbränd och den drabbade lider oerhört).   Vilken blir då följden av detta? Följden blir att man helt enkelt drar sig för att gå ut när det är mörkt ute den drabbade lider då av anemi, och det är det som får dennes hud att se så spöklik blek ut.

Hur blir man då en vampyr?

 Varje romanförfattare skulle nog säga ungefär så här” jag strävar efter att finna originaliteten åt min skapelse” och i likhet med romanförfattaren söker även filmskaparen originalitet till sin karaktär på filmduken. Sitter du bekvämt? Det bästa sättet för att bli en vampyr är givetvis att bli biten av en för att efter döden resa sig ur sin grav nattetid för att gå ut efter lämpliga offer. Fast den här varianten om vi nu skall benämna den som en sådan är inte så vanlig i de texter om gammal folktro och det är något oklart om den äldre vampyren vill skapa sig en följeslagare eller om det istället handlar om att alla som dödas av eller själva blir bitna av en vampyr och förblir odöd efter döden.

Eftersom det enligt filmer nästan är det enda sättet för att bli en vampyr och bland författarna idag som skriver om just det här är det nästintill en självklarhet att det krävs ett Utbyte av blod för att sedan låta offret dricka hans blod. Enligt gammal folktro var det även vanligt att man begick självmord, men enligt kyrkan och olika sekter är självmord värre än att döda någon eftersom den som tagit självmord aldrig kan ångra vad han gjort och alltså inte heller bli förlåten, vilket mördaren kan. I det kristna Europa samt i några islamistiska länder var deras tro att en så pass ovälkommen själ inte kunde få ro i sin grav och allra minst om de blivit begravda i vigd jord.  De menade att eftersom själen inte kunde lämna dess boning kunde inte heller kroppen förmultna så som den borde varför själen gav sig dessa personer sig ut nattetid för att leva av dem som fick den välsignelse som de själva aldrig fick.

Det var även andra som löpte stor risk att återvända som vampyrer efter sin död förslagsvis elaka personer eller direkt våldsamma personer ja om de inte hann ångra sin och få välsignelse innan dess hädanfärd vill säga, men varför dess själ blev fast inuti kroppen och att satan eller hans hantlangare (olika demoner) kunde ta kroppen i besittning för att kunna jaga efter de levandes blod.  Det sägs att en variant för att då en person som levt ett synnerligen uselt och syndigt liv så till sist dör är det mycket troligt, kanske rent av sannolikt att olika demoner tagit kroppen i besittning och då den rör sig är det demonen som använder den dödes kropp som ett redskap. 

Det skiljer sig inte mycket att bli vampyr och bli bannlyst ifrån kyrkan eftersom själva bannlysningen hindrar personen att ta mot välsignelsen ifrån kyrkan, men kyrkan kunde även sätta stopp om de upphävde bannlysningen, även efter att döden inträtt. Den tron var framförallt som starkast främst
i de romersk-katolska samt i de romersk-ortodoxa kyrkorna och de som var anhängare av en troslära och tillhörde den ena kyrkan trodde att medlemmarna i den andra kyrkan inte kunde vila i vigd jord åt den egna kyrkan. Författaren Roney hävdade i en bok att osämjan mellan de båda kyrkorna är huvudorsaken till att till de vampyrepidemier som spred sig i mellan och Östeuropa på 1400-talet, 1500-taalet, 1600 0ch 1700-talen.

Varför blev man en vampyr?

Den vanligaste orsaken till att man blev en vampyr var främst häxor och magiker och i huvudsak människor som avviker från normerna och häxor eftersom häxan stod i förbund med den onde själ och ingalunda kunde ta emot välsignelsen från kyrkan och följden vilken inte på något vis är märklig på något sätt är att hon återvänder som en vampyr efter döden. Vad som kan förefalla som väldigt intressant här är att både häxan och svartmagikern även efter döden hade en stor motståndskraft för att bli besatta av onda demoner. Men det kunde även vara så här att häxans onda själ även sedan dödens iskalla fingrar kramat tag om häxans hjärta fortsatte att tjäna den onde och då som en av de odöda.

Ni kanske inte riktigt har grepp om det men en häxas eller en svartmagikers barn var potentiella vampyrer och visst varulvar var även de starka vampyrkandidater, men skillnaden mellan en varulv och en vampyr är ju att vampyren lever för evigt, vilket alltså inte är fallet med varulven och det var en allmän uppfattning att förbundet fortsatte efter döden, men då som vampyrism och blev man dödad av en varulv befann man si ändå i riskzonen att förvandlas till vampyr, hämnden i sig var ett skäl menar de vise att återvända som vampyr. 

Det finns egentligen många chanser eller rättare orsaker till varför man kom tillbaka från de döda som vampyr och kanske är då anledningen att den grav man just grävt upp (kunde handla om ett antal) var att liket inte förruttnade som lik vanligen gör då det har legat i jorden länge och antas därför vara en vampyrs.

Vi kliver in i tidsmaskinen

Vi kliver in i tidsmaskinen och åker tillbaka till 1100-talets England då det talas om en händelse från byn som handlar om en vampyr, men medan han levde var han en adelsman som levde ett väldigt utflackande liv och han tror i sin enfald att han skall få ro i sin grav efter livets slut, men det är just det som han inte får eftersom han natt efter natt stryker läns stadens gator och sprider en fruktansvärd smitta omkring sig, varför befolkningen flyr hals över huvud i panik och i ren desperation. Slutligen har några av byborna hämtat så pass mycket mod att man bestämmer sig för att en gång för alla göra slut på gengångaren så vad gör man? Jo man beger sig till begravningsplatsen och där man helt sonika gräver upp liket och i ett pergament ifrån just den perioden som den här händelsen utspelade sig står det:

”kroppen var fullproppad och svulten, hans kropp var fruktansvärt tjock och vars ansikte var rödlätt med uppsvullnade kinder. Vad gäller svepningen så var den nedsmutsad och trasig, byborna slår då till vampyren med en spade varför det genast rinner en rännil av färskt blod ur hans ena mungipa, det byggs ett bål och uppepå det där kroppen brändes. Historien om Alnwick är numer en klassisk historia, men för den som törstar efter mera historier från det slaget finns det även liknande berättelser från stora delar av Europa det kan förefalla lite märkligt att vår vampyr är av Engelsk nationalitet samt att det ingalunda förekommer att han dricker blod.

Vi tänker ju oss gärna att en vampyr skall vara ifrån Rumänien och söka upp skyldiga offer om natten för att sätta tänderna i halsen på dem och förvisso finns det goda belägg för vampyrtrohet i Rumänien emellertid händer det att även gengångare dricker blod, men aldrig och lägg märke till detta - aldrig tack vare vassa tänder. Då sådana uppgifter endast förekommer i populärkulturen kring 1800- talet och senare, men som nedtecknades först på 1700 och 1800-talen. Men jag vil nog i vart fall framhäva vampyrhistorien som nedtecknades av den Österrikiske fältläkaren Johan Flückinger 1732 som den mest kända av dem alla. Enligt uppgift skall han fått order att uppsöka den en serbisk by – Medvegja sedan befolkningen misstänkts hemsöktes av vampyrer.

Då han återvände satte han sig vid sitt skrivbord och nedtecknade vad han varit med om, samt skrev ned hela redogörelsen av de påstådda vampyrerna där och skrev ned vilka åtgärder som hade vidtagits. Allt som allt öppnades 13 stycken gravar den dagen i vissa fall låg flera människor tillsammans så allt som allt undersökte herr Flückinger och hans assistent 17 kroppar på en och samma dag. De kroppar som inte visade några täcken på vampyrism lät man vara medan man riktade sin uppmärksamhet mot de i sin svullnad och rödmosíghet påminde om Almwick halshöggs omedelbart, kropparna brändes och askan spreds nära floden.

Inte heller dessa vampyrer skall enligt uppgift ha druckit blod.

Hur var det med gengångarna då? De hemsökte sina offer i nattliga mardrömmar och försökte att strypa dem, många som hemsöktes hade gått hädan efter en kort tids sjukdom och man kan av den mängd kvinnor som återvanns i graven anta att det var mammor som dött i barnsäng och begravts med sina foster.       

Tillbaks till Magnus H