Inledning 

Jag började skriva om ADHD för att jag inte visste vad jag skulle skriva om. DAMP är ganska lika det.

Vad det är och hur det visar sig

ADHD betyder Attention Deficit Hyperactivity Disorder, svårt att vara koncentrerad och är uppskruvad så det blir problem. Vanliga kännetecken är att man är mindre uppmärksam, gör saker utan att tänka, och är hyperaktiv.

Man tror att både arv och miljö gör att man får ADHD. En del undersökningar säger att ungefär 3-5 procent av alla barn i skolan har det. Man har svårt att styra sig och det man gör. Att vara med andra människor kan man ha svårt med. Personer som har det kan ha olika problem med uppmärksamhet och hyperaktivitet.

Personer är oftast inte jätteaktiva eller jätteslöa, det beror ofta på situationen. När man har det fungerar för det mesta inte kontrollen hur pigg man är. Det är vanligt att man hoppar mellan att vara överaktiv och underaktiv. Många gör saker utan att tänka, att göra saker på en impuls.

Varför får man det?

Det finns olika idéer, en är den kognitiva interaktionsmodellen - det är problem med till exempel uppmärksamhet och hur mycket man gör. En annan tanke är att det är något som man till del ärver. Man kan få det för att man har en hjärnskada, till exempel när man har varit foster i mammas mage. En annan tanke är att det är fel i kemin i hjärnan. Honos-Webb skriver att:

”Även om det finns förändringar i hjärnan behöver det inte… [betyda att det är] en störning”.  (Honos-Webb, 2008)

Det här beror till exempel på att man missar att olika forskning säger olika.

Sociala saker

Det är viktigt hur familjen är, om man är från en familj som bryr sig är det större sannolikhet att man blir en mer positiv människa. Om man har sociala problem kan det göra att man får psykiska problem om man har ADHD. Ifall man tror att man är ointelligent kan man få svårt att göra sitt bästa i skolan.

Syskon till barn som har det brukar klara sig ganska bra om de inte har det. Man kan ha olika problem när man är barn och när man blir tonåring.

Behandling och hjälp

Även om det kan vara svårt att ge en diagnos när man är liten har en del föreslagit att man kan till exempel ha en: ”… strukturerad och tolerant attityd i förskolan…”.  (Teeter, 2004)

Det är viktigt att man tränar att kontrollera sig och att fungera i samhället. Man kan ha en vecka där familjer med personer som har ADHD/DAMP kan ses och få utbildning om det tillsammans och de kanske lär känna varandra.

Ett råd är att man ska kunna godkänna att det finns olikheter men sätta gränser för vad som är okej och inte okej att göra. Man kan försöka få barn med ADHD att få bättre självförtroende. Att lärare vet hur ADHD påverkar elever i skolan är viktigt. Enligt Rønhovde godkänner barn och elever i stort att det finns personer med olika problem och att det går bra, om de får en bra förklaring varför.

Ifall de som går i en klass som ett barn med ADHD tror att problemen kan försvinna om barnet skärper sig är det som att mobba. Det är lättare för personer med DAMP om den får personlig undervisning.

Man kan hjälpa barn att lära sig hur de ska vara med andra personer. Ett sätt att behandla är att man lär familjer hur de hanterar gräl, den har visat sig vara ganska bra. Om man tjatar och är negativ mot ett barn som har det är det större risk att den får mer problem. Att träna på hur man tänker och attityder visade sig vara det som fungerade bäst, man kom fram till det i en undersökning där man jämförde olika sätt att ta hand om problem. När man är vuxen kan ADHD påverka hur man planerar ekonomi, att vara förälder, och annat.

Man kan ha sätt att lösa problem som kan bli där man arbetar. Det kan vara bra att ha en tid varje dag när man sitter och skriver sina idéer, och att bli bättre på sociala signaler (kroppsspråk). En del problem kan försvinna med tiden och en del problem visar sig mer eller mindre under olika delar av livet.

Böcker

• Gilberg, Christopher: Ett barn i varje klass - om ADHD och DAMP (Stockholm, 2004)
• Honos-Webb, Lara: Så lyfter du fram styrkorna hos barn med ADHD – En praktisk handbok om hur du kan omvandla ditt barns svårigheter till styrkor (Jönköping, 2008)
• Rønhovde, Lisbeth Iglum: Om de bara kunde skärpa sig! Barn och ungdomar med ADHD och Tourettes syndrom (Lund, 2006)
• Teeter, Phyllis Anne: Behandling av AD/HD – ett utvecklingspsykologiskt perspektiv (Lund, 2004)

Bilden har jag gjort i Adobe Photoshop Elements.