Intervju med Kojo Ansah-Pewudie

Jag har intervjuat Kojo Ansah-Pewudie som jobbar på Rädda Barnen (RB) som ledamot i styrelsen. Då mänskliga rättigheter angår oss alla bestämde jag mig för att intervjua honom.

Min första fråga handlar om var han föddes och vad som inspirerade honom att börja arbeta med barns rättigheter. Han svarar att han föddes i Ghana och kom till Sverige genom ett utbytesprogram för ungdomar, år 1984, sedan 1987 har han bott i Sverige. 1997 fick han frågan om han ville sitta i RB’s distriktsstyrelse och efter det har han varit aktiv i RB på alla nivåer.

”Jag älskar barn och hatar orättvisor så att jobba för barns rättigheter är för mig något som borde vara en självklarhet för varje vuxen människa.”

Jag går vidare i min intervju, nu är det dags för min andra fråga som handlar om ifall barns rättigheter diskuterades i familjen som han växte upp i och om det påverkade hans val att jobba på RB. Svaret blir att det var ingen dialog, ”vuxna visste bäst och talade om för barn vad som gäller”. Han var ganska tidigt med i olika föreningar för ungdomar, vilket hans föräldrar uppmuntrade honom till. Ansah-Pewudie tillägger att: ”Det som driver mig och mitt engagemang är strävan att påverka min omgivning och att vara med att förändra.”

När jag frågar honom vad han anser om regeringens arbete med barns rättigheter svarar han att barn som bor i Sverige har det ganska bra om man jämför med andra länder, men trots det finns det många barn som är fattiga. Enligt honom har RB’s rapporter upprepade gånger visat att det finns en fattigdom bland barn. Han säger att det finns mycket kvar att göra, om man tänker på detta. Vidare säger han att Sverige inte har antagit FN’s barnkonvention, detta påpekar han att de jobbar mycket för. Kommunerna borde göra mer eftersom att det enligt honom beslutas om mycket i kommunerna som rör barn och ungdomar, som exempel ger han ”skola och sociala frågor”. Som avslutning på denna fråga tillägger han att det är viktigt att varje barn får rätt att vara barn och få vad de behöver oavsett ”fysiskt, psykiskt, ursprung eller familj tillhörighet”.

Fråga nummer fyra handlar om vad han anser vara det roligaste med att jobba på Rädda Barnen. Han svarar att det han uppskattar mest är att han vet att han gör livet lite lättare för ett barn som utan hjälpen kanske inte skulle överleva, eller att den skulle bli utnyttjad. Det får honom att känna sig bra att hjälpa andra. ”Framför allt gäller det arbete vi gör i fattigare länder där vi skapar möjlighet för många barn att få utbildning.”

Den femte frågan handlar om det är något som han har gjort inom RB som han känner att han lyckades med eller gjorde bra. Svaret blir att han var med och startade en lokalförening i Göteborg, det känner han sig nöjd med. En annan sak som han tycker är bra är att under de sex år han har varit med i RB’s riksstyrelse har han tagit viktiga beslut och olika riktlinjer som han tycker har varit spännande.

Sjätte frågan handlar om vad han gör på fritiden, han svarar att mycket av fritiden går åt till frivilligt arbete, som RB, men att han även är med i andra föreningar. När han inte gör detta är han mest med sin familj, han tillägger att han också går på gymmet, och spelar tennis. 

Nu har jag kommit till fråga nummer sju som handlar om vad han lyssnar på för sorts musik. Han svarar att han lyssnar på ”all sorts musik som låter bra” men att han mest uppskattar jazz, hiplife, och hip-hop.

Min sista fråga handlar om vad han har för framtidsplaner, han svarar att det inte handlar om framtidsplaner då man är i hans ålder utan ”det jag tänker på är hur jag kan på bästa möjliga sätt förvalta vad jag har uppnått hittills”. Som exempel nämner han

”att fortsätta mina frivilliga engagemang för att göra skillnad för de svagaste i samhället”.

Jag tackar för intervjun.

Magnus Sjöquist

Tillbaks till Magnus S