Extramaterial ortsnamn

Av: Mattias Persson

Elin: Jag borde visa dig en till låda. Det är inte alltid vi har de här äldsta beläggen,

det finns ju bebyggelser som inte är så gamla, eller som inte har fastnat i de skriftliga källorna.

Vid sekelskiftet 1900, och några decennier framöver, gick man ut till byarna och frågade:

”vad kallar ni det där”? (Elin visar också en bok som Mattias fått titta i om Östervåla).

Då samlade man in uttalet också, när man gick runt och frågade.

Mattias: Ja, det där är ju landsmåls-alfabetet.

Elin: Ja, det har du stött på tidigare. Och det har jag inte i de här gamla skrivformerna,

men då kan jag ändå ha hjälp av de här dialektformerna. Vad som har hänt i skrift,

det skiljer sig ibland. Om ni känner till Vedyxa här utanför Uppsala.

Jag brukar ta det som exempel. Jag var där och höll ett föredrag en gång och fick höra,

att det hette Vedyxa för att man hade hittat en vedyxa i skogen.

Men du som känner till detta med dialekter,  du kan ju förstå varifrån ved kommer?

Mattias: Ja, det har med skog att göra.

Elin: Ja, det har med skogen att göra. De äldsta beläggen de visar på ordet Vid husa,

som egentligen är hus (kasusform ackusativ plural), som vi fortfarande har i språket.

Så det var alltså gårdarna i skogen. Om man ser på gamla kartor så låg de precis

vid skogskanten, innan man kom till odlingarna i Uppsala.

Men det här har utvecklats när folk har pratat. Istället för ”vid husen”

så är det en sänkning av i:et, så blev det ”ved”. Då blir det alltså Vedyxa.

Mattias: Jag gjorde en gång ett roligt experiment, på precis det där med språkutveckling.

Jag hade hittat en lista med ljudlagar. Då började jag med ett modernt ord

och lät det gå igenom och se vad det blev. Till exempel, biologi blev bölöji.

Av dataspel blev det dåspäl.

Elin: Ja, och idag är vi så fast i skriften, så därför utvecklas våra ord

inte riktigt lika mycket, jämfört med på den tiden, när vi bara pratade.

Vilka är det vanligaste ortnamnen i Uppland och i Sverige?

Ja, det där är ganska svårt för mig att svara på.

Våra samlingar är inte uppbyggda på det sättet att jag snabbt kan söka fram det.

Jag måste själv komma på namnet jag vill söka på.

Men vad jag vet, det är att Fridhem är ett av de allra vanligast namnen i Sverige.

Jag gjorde en snabb sökning i Uppland, och den visade på över 140 träffar.

Det är ju något slags modenamn som uppstod under 1800-talet då många torp kom till.

Alla ville ju ge sitt torp ett fint namn, och Fridhem låter ju väldigt fridfullt,

”där vill man bo”. Då uppstod den typen av namn.

Jag vet att By och Nyby (jag bor i Nyby för övrigt) samt Ekeby är mycket vanliga namn.

Varför är just de här namnen så vanliga?

Vi måste nog gå tillbaka lite till det här hur saker namnges.

Nyby betyder egentligen ”den nya gården”.

Ekeby är lite spännande faktiskt, för där vet vi att det växte ek.

Ek är ju något värdefullt på Vikingatiden, du kunde bygga skepp av det.

Så det är kanske det man har velat markera: ”här har vi mycket ek och det är värdefullt,

så därför anlägger vi också byn eller gården just där”.

Andra tänker kanske att eken kanske var helig, men just vilken betydelse

den har i våra ortnamn, det är svårt att veta säkert.

Vilket är det äldsta kända geografiska namnet här i Uppland?

Ja, det är också en sådan där fråga jag egentligen inte kan svara på.

Rent språkligt kan vi inte se hur gamla namnen är, men vissa kan vi ju se.

Du var till exempel inne på ljudlagar, och om-ljud till exempel, och i-omljud

brukar vi ofta prata om. Sådana har vi i tyskan och det finns kvar fortfarande.

Vi har haft det i svenskan, det är därför det heter ”en man” och ”flera män,

eller ”bok” och ”böcker”. Och detta kan vi också se i ortnamnen.

Men vad vi brukar göra, för att säkert kunna datera dem i de här äldre källorna,

är att titta på runstenarna som är våra äldsta skriftliga källor.

Mattias: Ibland kan man säkert hitta ortsnamn även på runstenar.

Elin: Ja, Funbo till exempel. Sen finns det ett Uppsala också, men man är osäker på

om det avser det här Uppsala. Roden finns ju på flera runstenar.

Mattias: Ja det är hela området här, det är ju Roslagen.

Elin: Ja, precis.  Ibland funderar man om det är grunden till Russi (Ryssland).

Vissa vill hävda det.

Finns det några namn, som inte är Indo-europeiska, alltså som fanns innan germanerna kom?

Alltså om det är samiska eller vad det nu var för folk som levde här innan oss germaner.

Nej, vi har egentligen inga säkra bevis på en annan typ av namn.

Det finns finska namn, men de menar man har kommit med finnarna.

Under 1500- 1600-talet, när Finland tillhörde Sverige.

Så fanns det liksom ett utbyte av människor.

När det gäller det samiska, är det svårt att bevisa något där.

Men det finns så vitt jag vet, vissa grejer som att samer har varit så långt ner i Östervåla.

Absolut. Det finns bevis för det de kallar för ”sockensamer”.

De som reste runt mellan gårdarna och utförde sysslor.

Och de kan vi antagligen ha spår av här, när det finns namn som börjar på "lapp".

Det kan vara ett spår av de samerna, men det är inte det språket som talades före germanerna.

Mattias: En av mina stora drömmar, som säkert inte kommer att uppfyllas,

det är att få veta något om språket innan vi kom. Det ursvenska språket,

för kanske 7000-8000 år sedan. Men då måste man nog ha en tidsmaskin.

Elin: Ja man måste nog det.

Ordet Sala är släkt med sälja. Men varför heter det Uppsala?

När det enkla Sala ligger nordväst om Uppsala

Det är en fråga som vi får då och då. Sala kan vara släkt med sälja,

men ibland tolkar man det som att det är sal också. Vikingahövdningarnas stora salar.

Men varför det heter Uppsala här, det är för att det ligger uppströms

från ett Sala som vi har spår av i Sala Backe. Där låg en by som hette Sala.

Och då låg Uppsala uppströms från det Sala. Så det är inte samma Sala som syftas.

Det kan vara lurigt.

Jag vet att det gamla namnet för Uppsala är Östra Aros (Östra Åmynningen)

Ja precis, och så har vi västra åmynningen, som är Västerås.

Sen har vi Rackarbacken. Då kommer jag att tänka på ”Rackare” det är ju ett gammalt yrke

så vitt jag vet, men jag kommer inte ihåg vad det är för yrke.

Jag tror att det har med galgbackar och liknande att göra.

Precis, en rackare det var en skinnare. Som alltså flådde hästar och liknande,

men också ofta tjänade som bödel i området. Så Rackarbacken säger vi idag.

På 1920-talet så sa vi Rackarbergen, för det var små kullar, där rackaren höll till.

De som jobbade som rackare var ofta utstötta och fick inte riktigt vara med

i gemenskapen inne i stan kanske, utan han fick hålla sig lite på kanten.

Nästa är Polacksbacken. Har det med Polen och göra eller är det något helt annat?

Jag var faktiskt tvungen att slå upp den där, för det är något jag inte riktigt kommer ihåg.

Så då har jag använt vårt register. Det är faktiskt ganska omdebatterat om vad det är.

För ett tag sedan så sa man att det var polacker som bodde där.

De kom under 1500-1600-talen. Men sen så sa senare forskare att (avlyssningstid 24.17)

det stämmer inte, för vi säger po-lack och po-lacksbacken heter det ju (betoning på o:et).

Så då sa man istället att det fanns något som har kallats pål-ängen,

och att det är någonstans fanns pålar. Men de senaste forskarna säger att nej,

där har de nog fel. Det är nog polackerna ändå. Så det har nog med Polen att göra ändå,

för att de bodde där.

Nästa fråga handlar också om Östervåla och Åby, som tydligen är det gamla namnet för centrumet.

Det måste ju betyda att det rinner en å igenom där. Men varför ändrades det från Åby till Östervåla?

Jag tror det var i samband med att poststationen flyttades. Många av våra namn har förändrats,

just när man drog in järnväg eller posten, så behövde de heta något mer unikt.

Man kunde inte ha flera lika namn inom samma område, för då visste man inte vart posten skulle,

eller var man skulle kliva av. Så då bestämde man att den poststationen ska heta så,

och då blev det naturligt för folk att säga det. Så det är ofta så de namnen har kommit till.

När man inte kunde resa så mycket, eller kunde skicka post,

då behövdes kanske inte de har särskilda namnen, de unika namnen.

Utan då räckte det att säga ”jag går över till Pelle i Nygårn.

Men när Nygårn sedan skulle få besök från folk långt ifrån, hur skulle de då veta vilken Nygårn

de skulle till? Då behövdes någonting mer för att förklara det.

Det finns en del skämtlekar kring Tierp, och det vore lite roligt att veta

vad det kommer av egentligen.

Ja, Tierp har ett svårt namn, som har förbryllat namnforskare väldigt länge.

Det är fortfarande så att man faktiskt inte är överens om vad det betyder.

Vet inte om du känner till det här, om du är intresserad av platser så finns

ju ”Svenskt ortsnamnslexikon”. Här finns alla större tätorter tolkade.

Så jag tänkte, eftersom ni har en tidningsredaktion, så kan jag skänka den här

till er redaktion. Ut i fall ni vill skriva om det här lite då och då, kanske småartiklar.

Mattias och Daniel: Å vad trevligt!

Elin: Så här har vi Tierp, och då kan man säga att det står:

”Troligen är det svårtolkade Tierp ett gammalt bygdenamn. Alltså när man pratar bygd,

så är det inte bara en by utan ett större område. Det avser då Tierpsslätten.

Ett förslag säger att namnet är sammansatt av Tiva, som betyder gudarnas.

Och det urgermanska verbet werpan, som betyder kasta.

Då skulle det syfta på forsen vid Torslunda, som var ett gammalt centrum.

Mattias: Tivast, det tolkar jag som Tyr

Elin: Ja det är ju samma.

Mattias: Han kastade ju sina yxor, precis som Tor gör senare.

Elin: Ja precis, Tyr och Tor, de är förmodligen släkt/lika.

Det andra är att det ska vara ett Twi, ett Tuvierp. Det betyder två, alltså tudelad.

Då är det warpas som betyder höjdsträckning/ås. Så då är det en tudelad ås.

Så som sagt, det här är de inte riktigt överens om. Förut trodde man att det hade någonting

med harpas och smuts och göra. Det står här så du kan kika vidare.

Då lämnar jag den till er.

Mattias: Nämen Tack!

Nästa namn är Heby, vad betyder He- i Heby?

Det är ett d som har fallit bort där, så det är Hed-by egentligen.

En stor tallhed där.

Och Tärnsjö, är det fågeln Tärna?

Nej, det är faktiskt inte Tärna, utan det är tjärn, som vi säger idag modernt.

Men det har funnits en dialektal sidoform som är Tärn. Alltså småsjöar.

Det är det man tror det kommer ifrån.

Gysinge, jag tänker på i-omljudet, som jag tolkar till fisken gös?

Det är faktiskt inte kopplat till fisken gös. Det är, om jag minns rätt,

ett forngermanskt ord, så det är inte så lätt som det gös vi har idag.

Det är bildat till en motsvarighet av fornvästnordiska (g)josa  som betyder ”våldsamt bryta fram”.

Så det avser de intilliggande forsarna i Dalälven från början.

Kan det hänga ihop med fågeln fiskgjuse, att den är så snabb och rusar fram, i så fall?

Ja, det är inte omöjligt. Känner du till Hellquists etymologiska ordbok?

Den är guld värd att slå upp ord i. Den finns digitalt också.

Där kan man absolut gå in och spana.

En annan ort jag funderat väldigt mycket över, är ”Kartan”, varför heter orten Kartan,

det låter som ett vanligt svenskt ord.

Ja, det är ju inte kartan som avses såklart. Utan om jag minns rätt nu så, så är det ån,

det slutar på an. Det långa a:et som blir å. Sen kommer inte jag ihåg vad karta stod för.

Det är som när man lär sig ett nytt språk. Man kan ju oftast språket, men man kan ju inte alla ord.

(slår upp i en bok)…

Precis, det är bildat av Kart-a. Kart är bildat till ett ord som betyder ojämn stenig terräng.

Då skriver Mats här, att vid kvarnen och uppströms, har ån stenig botten,

och rinner genom stenig moränterräng. Så det är det som har gett upphov till namnet.

Nästa namn jag har funderat mycket över, eftersom det låter så osvenskt, är Ubblixbo.

Bo är faktiskt inte helt naturligt bo, utan i många fall är det boda, alltså det är bodarna.

Förvaringsbodar eller något liknande.

Mattias: Fäbodar kanske, det finns ju fäbodar i Östervåla.

Ja, fäbodar kan det absolut vara. Sen tänker man, att det har blivit så vanligt

att det har bildats, för att avse gårdar. Väldigt många av de här bodarna innehåller personnamn.

Så det är personnamn, som vi har pratat om, förvandlas eller förvanskas.

Så jag skulle säga att det är personnamn i det där. Men exakt vilket…

(Mattias) Ja det låter väldigt märkligt…

(Elin) Ubblixt, ja det kanske är dags att använda och ge barn det namnet (skratt).

Ettinga?

Det finns bebyggelsenamn, Etting, Ettinga.  (slår upp i boken igen)

Vi brukar prata om -inga, -unga-namnen, som är bildade till dem som bor där.

Precis som vi kan säga att du är en Uppsaling eller Saling, så var de Ettingar

för de bodde vid Etting. Då ska vi se, vad han säger vad det är för ord.

Han tänker att det är Åby-ån faktiskt. Att den har en egenskap att svämma över

och då är vi inne på den indoeuropeiska roten 'oid' som betyder svälla.

Då finns det andra namn som Aitra (ajtra) ?), den som sväller över.

Så det har var då från början att ”platsen där de som bodde vid ån som svämmade över”.

Där har vi början till det här. Så kanske de hade en fäbod där borta så blev det Ettingbo.

Då är det kanske samma med Iggelbo? Iggel, kan det ha med igelkott att göra?

Man tänker ju så idag. Men tidigare forskare har tänkt att Iggel var ett personnamn.

Att det var hans bodar.

Nästa är Aspnäs.

Elin: och det har du ju tolkat alldeles själv.

Mattias: Det har ju en central plats för oss, då vi bor så pass nära

så vi åker dit varenda midsommar när vi var små.

Daniel: vad var tolkningen Mattias? – Jo det är trädet Asp och näs,

alltså en halvö eller smal landbrygga.

Elin: Precis, fast om jag nu förstod Mats rätt, så har namnet flyttat till en herrgård,

som inte riktigt ligger vid näset längre, utan det har tagit över det naturnamnet då.

Tämnaren, sjön?

Många av våra sjöar, till exempel, har ju väldigt gamla namn. De gavs för längesedan

och vi har liksom tappat kontakten med språket, så vi kan förstå vad de betyder idag.

Men det är tur att vi har duktiga etymologer. Här står det att mest sannolikt är

att det ska sammanhållas med det fornnordiska verbet tefia = uppehålla, hindra.

Om man tänker sig då att sjön eller ån har namngivitis efter sin egenskap att hejda vattnet,

att hindra avrinningen från ån. Men det betyder ingenting för oss idag.

Nästa är också en sjö, Toften, våran badsjö. Den har en väldigt kariktäristisk form,

den ser ut som nederdelen av Italien, precis samma fotform.

Jaha, nu har nog jag kollat på fel plats, för den här Toften är en sjö som ligger i Närke.

Då är det inte rätt område. Det måste man också tänka på när man tolkar namn,

så man hamnar rätt. För den Toften, det är antagligen givet efter, som vi idag säger tovig.

Med alla öar och holmar där, så ser den tovig ut. Nu vet ju inte jag om det är samma.

Så då får jag nog kolla vem som har tolkat det,  innan jag kan ge dig ett säkert svar på det.

Nästa är min arbetskompis som frågade igår, om något som heter Bubbarsbo.

Ja det där fick jag faktiskt slå upp, och det finns ingen som har tolkat Bubbarsbo.

Det finns en skröna om Bubbarsbo, som jag inte minns på rak arm nu.

Men vi tar inte så allvarligt på de här skrönorna. Oftast uppstår de ju när vi inte förstår.

Men som jag sa tidigare så är det ett bo-namn, så jag misstänker att det är en förvanskning

av ett personnamn ändå. Det kan ju förändras ganska mycket, så han kanske hette Bo… någonting.

Man kan läsa att det är en gård i Heds socken. Här har du landsmålsalfabetet,

Bubbarsbo. Den finns också på den ekonomiska kartan. Man berättar i socknen att namnet härrör

från en tid, då Malma var närmsta kyrka i söder, och Söderbärke närmsta i norr.

Sedan blir det budbärare, och så fortsätter det på nästa kort.

Budbärare som sändes ut från de båda kyrkorna, möttes här i Bubbarsbo, som ligger

ungefär mittemellan dem. De utväxlade budskap, och återvände till sina hemkyrkor.

Så det är därför det blir Bubbar – budbärare.

Jag skulle säga att det här är ofta efterhandskonstruktioner.

( Mattias): Men den var rolig och inte helt tokig ändå.

Ja, men vi skulle fortfarande säga, nja, varför är det då s efter.

Det tyder ju ofta på ett ägande. Annars skulle det bara vara Bubbarbo.