Färdtjänst och tillgänglighet

Extramaterial

Av: Magnus Hedman och Mattias Persson

David Ling Miljöpartiet

Mattias: När kommer det att hända något med färdtjänsten, när blir det en förändring?

David: Bra fråga. När det gäller färdtjänst, tycker vi i miljöpartiet det gröna att vi ser det som en del av kollektivtrafiken egentligen. Vi tycker att den som har rätt till färdtjänst, inte ska behöva vänta på det sättet som man får göra idag.

Att bli stående mitt i natten, om man har varit borta på kalas eller hälsat på en kompis - så ska det inte vara. Där behöver vi ställa hårdare krav på beställare av färdtjänst. Om man inte klarar att leva upp till de kraven, då tycker vi att man ska ta tillbaka och köra själva istället, i egen regi.

Kollektivtrafik är förvisso viktigt, men färdtjänst är ännu viktigare på något sätt. Jag kan ju välja om jag vill gå eller cykla, men för den som är beroende av färdtjänst, har inte det valet. Så det tycker vi är viktigt. Men med färdtjänst ska man kunna resa fritt, - med kollektivtrafiken.  Om man kan det, så ska man betala samma för färdtjänst som man gör för kollektivtrafik tycker vi.

Mattias: Jag är också miljövän, men jag vill inte krångla med färdtjänsten, för att det tar för lång tid. Varför alltid krångla med ”hand i hand” - att chauffören följer med ända fram till dörren när man har lämnat. Jag klarar av att rulla in till dörren när jag har hämtat, men det har varit väldigt mycket krångel med det nu. Vi har sagt till dem och de säger att de skall notera det, och sedan gör de en uppdatering, men det når inte fram till alla chaufförer. Det finns chaufförer som inte alltid förstår svenska, som tror att vi behöver ”hand i hand” ändå, för att de tror att vi inte kan.

David: Jag vet faktiskt inte någonting om ”hand i hand”. Men jag tänker att det handlar väl om trygghet, att man skall känna sig trygg, med det som händer.   Både som färdtjänstresenär och som politiker, som betalar för det. Att de kommer fram dit de ska. Sedan ser behoven väldigt olika ut. Alla som åker färdtjänst är inte likadana och då borde reglerna gå att anpassa lite. Det känns väldigt rimligt.

Magnus: Jag vill ta en annan fråga som avslutning.  På en del bussar inom regionen finns det ramper, så vi rörelsehindrade som använder rullstolar och andra hjälpmedel kan ta sig upp.  Medan det på andra bussar saknas helt. Det borde väl vara så, att det ska finnas på alla.

David: Ja det borde det, och det beror till största delen på att de bussarna är gamla, men det skall absolut finnas på alla bussar, det är viktigt, bussarna är till för alla. Tack.

En annan fråga är: Chaufförerna är dåliga på att passa tider, vilket beror på samåkningen.  Om samåkningen försvann skulle problemen minska också.

Sussie: Vad tycker ni?

Mattias: Jag tycker att när man har behov av det så ska man ha rätt till att åka ensam. Men det är också bra att vi kan samåka och att man kan nyttja det för den det fungerar för. Sedan tror jag de flesta tycker det är bekvämt att åka ensam. Men det är inte alla som har det behovet. Ska man till arbetet, läkarbesök eller viktiga händelser, då duger det inte att de är sena, utan det måste flyta på.

Sussie Åhlander Liberalerna

Magnus: Det är för mycket digitalisering i samhället. Till exempel att alla har mobiltelefon eller bank-id. Problemet är att alla inte vill ha bank-id, varför är det ett krav?

Sussie: Jag tror att man har velat förenkla för människor. Men det har vi sett under en ganska lång tidsperiod, är att det finns grupper i samhället som blir utestängda, när det gäller funktioner som är menade att vara till för alla. Det är ett digitalt utanförskap som vi vill mottverka. Vi måste hitta vägar att behålla tjänster som är mer analoga för de som har behov av det och för de som önskar det. Det är inte bara en ”funkisfråga” utan det är även en äldrefråga. Många äldre känner sig utestängda från samhället och vissa funktioner. Där måste vi jobba på och leta efter en parallell lösning för alla som inte vill vara så digitala.

Magnus: Ja det är det. När det gäller bankomater så sitter de i regel för högt upp och vi som använder rullstol måste lämna ut koder. Det känns väldigt otryggt.

Sussie: Jag ha uppfattat det som att de nya bankomaterna är nedsänkta? Nu finns det ju inte så många bankomater som förut, då det fanns en i varje gathörn. Men många gånger när jag skulle gå och hämta ut pengar, har det varit sådana som har varit nedsänkta. Men det du säger är att det fortfarande finns sådana som sitter för högt upp. Då är ju det en viktig fråga.

Mattias: Det finns en annan inriktning på den frågan också. Då rullstolen är för lång så når jag helt enkelt inte. Jag kan inte ta ut pengar. Det här är en viktig tillgänglighetsfråga för det är verkligen att stänga ute någon från samhället, om man inte kan få tag i kontanter.

Sussie: Men jag tror också det finns ett minskat intresse för kontanthantering bland medborgarna. Sedan finns det en grupp människor som jättegärna vill fortsätta använda konranter. Jag möter den och liknande frågor i här i valstugan, att det är många som är rädda för det kontantlösa samhället. Att det är svårt att

bli digitaliserad. Speciellt från de som har intellektuellt funktionshinder.  De har frågat mig jättemycket om det.

Mattias: Eller att man inte kan hantera koder eller något liknande.

Magnus: För oss är det en viktig fråga att det blir flera bankomater och att bankerna återinsätter kontanta medel, eftersom vi blir äldre. Vi klarar inte av det här digitala. Samhället förutsätter att även vi äldre kan det här tekniska som ungdomarna idag kan.

Sussie: En motfråga då, vad skulle ni vilja att jag gjorde gällande bankomaterna? För det är ju bankerna som äger dem, visserligen är det en samhällsservice, men hur skulle ni vilja att jag drev den frågan?

Mattias: Försöka påverka så att det blir mer lättillgängligt, förenkla kodhanteringen.

Sussie: Det är en jättebra input för mig, när jag skall arbeta vidare med tillgänglighetsfrågor.

Magnus: Ja för jag uppelever att det är ett delat samhälle. Vi vanliga människor ”om det nu finns sådana” och de med handikapp. Vore det inte bättre om det var alla tillsammans?

Sussie: Jag håller med dig så mycket om det, Magnus. Det är precis det jag vill jobba för, att man skall ha samma rätt att delta i samhället. Ha samma valmöjligheter i sitt liv.

Magnus: Jag upplever att gemene man inte tycker att höga trottoarkanter är ett problem. Men det får ju stå för dem. Men för oss som ständigt möter det i vår vardag är det ett problem som är påtagligt.

Sussie: Jag tycker faktiskt också att det är ett problem. Jag är ofta lite disträ och kanske tittar i mobilen när jag går och ibland snubblar jag på trottoarkanterna jag också. Så jag tror att det finns fler personer som stör sig på trottoarkanter, men det påverkar ert liv mycket mera.