Turist

Regi: Ruben Östlund

 

Med utgångspunkt från de franska alperna, där en svensk överklassfamilj semestrar, tar sig Ruben Östlund friheten att återigen experimentera med publiken. I De ofrivilliga skapade han flera scener där skam och stolthetskänsla förhindrade karaktärerna att agera till deras egentliga fördel, eftersom de då skulle framstå som svaga, och i PLAY konfronterade han publiken med dess rasistiska föreställningar – och skapade samtidigt en välbehövlig debatt om rasism i film och hur den återspeglar det svenska samhället.

Uppdelad efter semesterdagar, likt kapitel i en bok, delas filmen ut allteftersom. I början tycks allt vara frid och fröjd: frun Ebba (spelad av Lisa Loven Kongsli) är glad över att få komma iväg så den hårt arbetande maken Tomas (Johannes Bah Kuhnke) äntligen kan ta sig tid att rå om familjen istället. Vilket speglar en gammal patriarkal struktur där mannen arbetar och tjänar familjens inkomst och föda, medan kvinnan vanligtvis tar hand om familjen. Dessa strukturer, och den sköra manligheten, kritiseras också under filmens gång.

Den andra dagen spenderar familjen på en uteservering för att äta lunch. Plötsligt utbryter en lavin, som enligt Tomas är kontrollerad och därför säker. De tittar först spänt på, men blir alltmer oroliga desto närmare den kommer. Tillslut utbryter panik och nästan alla springer från platsen, så även Tomas – som plockar med sina vantar och mobil men inte sin fru eller barn. När Ebba senare konfronterar honom med detta säger han att det inte alls var så det gick till: han påstår att han inte alls sprang från platsen. Först när hon återigen tar upp saken, inför ett par vänner, och överbevisar honom med en mobilvideo kryper han till korset och erkänner sig skyldig till att ha brutit mot rollen som beskyddande fader – vilket får honom att skämmas.

Inte bara tar han tolkningsföreträde, och anpassar händelseförloppet efter sin egen stolthet, utan tar i efterhand på sig offerkoftan och brister ut i gråt och får barnen inte bara att trösta honom – utan dessutom tvingar de Ebba att göra detsamma då de inte vill att Tomas ska vara ledsen.

När Ebba vill ut och åka skidor utan familjen erbjuder sig Tomas att låna ut sitt VISA-kort, så hon kan köpa sig någonting att äta och dricka efter åkturen, tackar hon nej. Hon låter Tomas veta att hon minsann har ett eget kort och att hon kan betala för sig själv. På så vis slår hon sig fri från hans normativa roll som ekonomiskt överhuvud i familjen och frigör sig från bilden av kvinnan som behöver mannen med pengar. Hon klarar sig själv. När hon senare är ute och åker meddelar sonen att han är orolig för att de ska skilja sig – vilket också blir hans egna rädsla när han är ute och åker själv nästkommande dag och han ser familjen åka förbi och kameran stannar kvar på det tomma skidspåret när de åkt vidare utan honom. Kvar är tystnaden och ensam-heten – som skrämmer honom rejält. Han måste återta sin roll familjens beskyddare och bygga upp sin stolthet igen. Vilket han får chans till en dag när det är en väldig snö-dimma ute. Varken de eller publiken kan knappt se någonting. Ebba åker vilse och Tomas kommer till undsättning – men hon tycks i efterhand inte ha några problem med att åka skidor eller gå, så frågan är om hon verkligen behövde hjälp eller bara förminskade sig själv för Tomas skull? Det är en scen som påminner om hur skör mansrollen kan vara.

 Linou Gertz

Tillbaks till recensioner