Christopher Lundgrens webbsida

Egna kompositioner - Verk efter verk

Navigera på sidan med alternativen nedan.

Tidiga och klassiska kompositioner
Mina tidigaste kompositioner och experiment samt kompositioner med inspiration av klassisk musik

Period 1: Mina första kompositioner och experiment
komponerat mellan oktober 2005 och juni 2006 (CLV exp. nummer)

Del 1 - Mina första kompositioner
Del 2 - Något förbättrat fast det knappast hörs
Del 3 - Ytterligare några förbättringar

Period 2: Mina första kompositioner med inspiration av klassisk musik
Komponerat mellan juni 2006 och omkring augusti 2009 (med CLV-nummer)

Del 4 - De första kompositionerna som är relativt bra
Del 5 - Ännu några förbättringar vad gäller tonspråk
Del 6 - Ytterligare förbättringar samt en rad nya genrers
Del 7 - Nya utmaningar och nygamla teman
Del 8 - Fler kompositioner med inspiration från senbarocken

Period 3: Nyare kompositioner med inspiration av klassisk musik
Komponerat från och med juli 2010 (med CLV-nummer)

Del 9 - Åter nya utmaningar efter en tids paus

Populärmusikaliska kompositioner (med CLV pop nummer)
Alla populärmusikaliska kompositioner i lite olika stilar.

Övriga kataloger och musikarkiv
Arrangemang och MIDI-sekvenser med musik av andra kompositörer. Gå till musikarkivets startsida

Mina första verk - experiment (med CLV exp. nr)

Om vi börjar i kronologisk ordning så börjar vi förstås med CLV exp. 1 som är min allra första komposition. Den är för piccoloflöjt, oboe och cembalo. Verket består av tre ickenamnsatta satser där varje sats inleds med ren a moll. I mitten blir det ren A dur för att återvända till a moll. När jag lyssnar på resultatet idag låter det knappast professionellt och instrumenten används inte som de bör göra. Cembalon spelar enbart några toner ibland, ungefär som en klocka som slår pling plong.

CLV exp. 2 är en liknande komposition som fungerar på samma sätt, dock inleds alla satser med C dur för att senare övergå till c moll och avslutas i C dur.

CLV exp. 3 är en komposition som börjar i a moll, (endast toner från rena a-Mollskalan). Som ni kanske börjar förstå är alla tidiga kompositioner byggda på det sättet. Om starttonarten som i detta fall är ren a moll blir det ren A dur i mitten av varje sats (som ett nytt tema eller tidigare tema fast i annan tonart) för att sedan avslutas i starttonarten. I denna komposition använde jag mig inte av cembalo och piccoloflöjt utan av stråkar med endast en stämma i diskantläge, fagott, franskt horn och engelskt horn.
När jag säger stråkar i det här sammanhanget menar jag att jag använde mig av en stämma stråkar i diskantläge. Jag hade likaväl kunnat använt mig av ett blåsinstrument men jag ville få känslan av stråkar utan att jag visste hur jag skulle göra det på rätt sätt.

CLV exp. 4 är uppbyggd på samma sätt med inledande C dur (ren durskala). Det som påminner lite i alla fall om man jämför dessa kompositioner med riktiga kompositörers kompositioner är tempot i de olika satserna. Nämnda stycken samt andra tidiga verk har tre satser: snabb, långsam, snabb. Det är som i många av Vivaldis eller Bachs konserter.

CLV exp. 5 har stråkar, en stämma i diskantläge vilket alla mina tidiga kompositioner har, åtminstone fram till CLV exp. 20. Förutom stråkar är det franskt horn och engelskt horn som dominerar. Styckets inledande tonart är ren c moll.
CLV exp. 6 och CLV exp. 7 har instrumenteringen flöjt, blockflöjt, trumpet och stråkar. CLV exp. 6 som bygger på A dur och CLV exp. 7 som bygger på c moll.

Alltsammans har jag skapat som MIDI-sekvenser i NoteWorthy Composer, dock utan att ha några kunskaper i komposition och hur man använder olika instrument. Inga musiker skulle förmodligen vilja spela dessa verk.
Jag döpte samlingen till Early Den titeln har albumet fått på grund av två anledningar. För det första tyckte en av mina före detta lärare som jag spelade upp ett spår för att det lät som gammal musik. För det andra är det ju mina sju första kompositioner någonsin.

Något förbättrat fast det knappast hörs

CLV exp. 8-13 är en samling kompositioner som jag kallar Jessica konserter (i likhet med att Johann Sebastian Bach kallade sina sex multikonserter för Brandenburgkonserter) fast det kanske inte räknas som konsertform egentligen. De har likheter med de föregående kompositionerna fast har fler instrument. Stråkar och cembalo (en stämma per instrument) går igenom alla satser i samtliga stycken. Utöver dessa instrument har varje stycke omväxlande trumpet, fagott, oboe och violin. Här har jag också kommit Bach lite närmare på ett sätt. Alla dessa kompositioner har tre satser bortsett från den sista som har fyra satser.
Vad gäller tonarter och det enkla tonspråket påminner styckena mycket om de sju första kompositionerna och växlar mellan dur- och molltonarter.

Sedan har vi samlingen Strong Feelings NR 1 till 5 då jag hade Telemanns konsertform i huvudet. Precis som Telemann använde jag fyra satser: långsam, snabb, långsam, snabb. Jag hade dock utökat stråkackompanjemanget som nu spelade i två stämmor. Vad gäller tonarterna var det ingen skillnad.
CLV exp. 14 och CLV exp. 15 tillägnade jag en tjej som jag var kär i men hon ville inte ha ett förhållande. Det resulterade i alla fall i två stycken för stråkar, cembalo, flöjt, blockflöjt och violin. CLV exp. 14 gick i A dur med fiss moll i tredje satsen. CLV exp. 15 gick i a moll med C dur i tredje satsen.
CLV exp. 16 och CLV exp. 17 har instrumenteringen stråkar, cembalo, fagott och oboe. Strong Feelings NR 3 (CLV exp. 16) startar i E dur förutom tredje satsen som startar i ciss moll. Strong Feelings NR 4 (CLV exp. 17) har samma instrumentering som CLV exp. 16. Dess start- och sluttonart är e moll med undantag för tredje satsen som startar och slutar i G dur. CLV exp. 18 är den sista konserten i första samlingen av Strong feelings. Den är för trumpet, stråkar och cembalo med f moll som huvudtonart bortsett från tredje satsen som är i Ass dur.

Det skulle inte vara sista gången som jag komponerade musik under namnet Strong Feelings, däremot skulle det dröja ett tag. Mellan denna första kompletta samling och den mer icke-kompletta samlingen med mer avancerad och förbättrad komponering är det många kompositioner.

Fjärde samlingen är Feelings for piano. Det namnet är missvisande tycker jag nu för tiden, vilket jag inte tyckte när jag valde det som namn. Det handlar inte om känslor, utan om 24 pianostycken i rena dur- och molltonarter. Varje stycke har ett eget CLV-nummer från CLV exp. 21 till 44, där stycke 1 har CLV exp. 21 och stycke 24 CLV exp. 44. Stycke nr 1 går i ren C dur, stycke nr 2 i ren c moll, stycke 3 i Ciss dur, 4 i ciss moll och så vidare ända fram till stycke nr 24 i h moll. Dessa stycken växlar inte till andra tonarter.

Därtill finns två transkriptioner med verknummer CLV exp. 19 och CLV exp. 20. CLV exp. 19 är en transkription från fjärde satsen ur CLV exp. 16 och CLV exp. 20 är en transkription från CLV exp. 18, båda ur Strong feelings. Dessa är arrangerade för piano, cembalo och stråkar.

Nästa samling heter Under 40 minuts för att den totala speltiden för de kompositioner som ingår i samlingen knappt är 40 minuter lång. Samlingen innehåller 24 korta stycken för klarinett solo. Dessa stycken (CLV exp. 45-68) är liksom Feelings for piano i varje tonart. Det börjar med stycke 1 i ren C dur med verkförteckning CLV exp. 45 och slutar med stycke 24 (CLV exp. 68) i ren h moll. Vägen fram är egentligen den samma som för Feelings for piano. Vissa stycken är dock transkriberade för soloklarinett, från tidigare kompositioner.
Det finns också versioner för panflöjt. Det är ingen transkription utan bara ett instrumentbyte. Det skulle behövas göras en transkription, ett tonartsbyte, för att panflöjtens klang skulle vara den samma som klarinettens eftersom klarinetten inte är stämd i C. Det var bara ett litet test som precis fungerade eftersom CD-skivan blev 79 minuter och 59 sekunder lång. Utan panflöjtsversionerna skulle det vara precis 40 minuter.

Ytterligare några förbättringar

När nästa verk komponerades, CLV exp. 69, hade jag Händels blockflöjtsonater som inspiration så jag använde mig av blockflöjt, cembalo och violoncell. Tonspråket hade jag förnyat en aning men jag hade fortfarand elångt kvar för att i överhuvudtaget kunna jämföra mig med en äkta kompositör. Det handlade fortfarande om rena dur- och molltonarter men jag växlade nu mellan a moll och C dur i samma sats plus att sista satsen går i ren A dur. Johan Helmich Roman fanns också i mina tankar då en av violinsonaterna som går i a moll avslutas med en snabb sats i A dur.

CLV exp. 70 till 74 ingår i samlingen Vänskapsmusiken. Jag tyckte att fler av mina vänner behövde ett musikstycke så jag komponerade först ett stycke (CLV exp. 70) till en av mina närmaste vänner Niklas M. Stråkarna hade jag förbättrat, nu använde jag mig av tre stämmor. Förutom stråkarna använde jag mig av engelskt horn, franskt horn och panflöjt. Start- och sluttonarten i yttersatserna är D dur, i mitten blir det d moll. Start- och sluttonarten i andra satsen är dock h moll för att byta till H dur i mitten av satsen.

Jag gjorde kompositionerna ganska snabbt så jag minns inte i vilken ordning styckena komponerades. CLV exp. 71 har jag beslutat ska vara stycket som jag tillägnade en annan vän, Niclas B. Där använde jag mig av stråkar, cembalo, fagott och oboe. Yttersatserna öppnas i C dur och i mitten är det c moll. Andra satsen öppnas och slutar med a moll för att i mitten spela A dur.

CLV exp. 72 tillägnade jag en annan vän, Joakim "Jocke F". Där använde jag mig av stråkar, cembalo och fagott. Starttonarten i första och tredje satsen är G dur (g moll i mitten). Andra satsen går i e moll (med E dur i mitten). Det är då som jag börjar använda fagotten på rätt sätt, inte hela tiden men i vissa satser.

CLV exp. 73 tillägnar jag en min vän Johan OJ. Eftersom han spelar klarinett använde jag mig av klarinett plus cembalo och stråkar i det stycket i B dur med andra satsen i g moll. I mitten blir det dock b moll i yttersatserna och G dur i den mittersta satsen. Det är även här rena skalor. Ett fel finns också, eftersom klarinetten är stämd i annan tonart än stråkarna så måste klarinettstämman transponeras för att det ska bli spelbart vilket inte gäller vid skapandet av MIDI-sekvenser.

CLV exp. 74 tillägnar jag en före detta barndomsvän som jag dock inte har någon kontakt med längre. Stråkar, cembalo och oboe är de instrument som stycket är skrivet för. Tonarten är F dur med andra satsen i d moll. Det är som i de flesta tidigare kompositionerna också f moll i delar av yttersatserna, fast endast d moll i andra satsen.

Sedan är vi på Strong Feelings igen, nu med nya kompositioner som påminner om Vänskapsmusiken. Det är två stycken, CLV exp. 75 och 76, som jag tillägnade en ung tjej som vikarierade på Uppsala stadsbibliotek. De båda styckena för trumpet, cembalo och stråkar har tre satser. CLV exp. 75 går i A dur med a moll i mitten av yttersatserna, CLV96 går i a moll med A dur i mitten av yttersatserna.

CLV exp. 77 är ett stycke för flöt, blockflöjt, cembalo och stråkar. Stycket har underrubriken 78-varvare NR 1 för att jag hade tänkt att göra en samling med musik som jag tillägnar personer som är födda år 1978 men det blev endast detta stycke. Även det stycket har tre satser där mittensatsen går i ren fiss moll rakt igenom. Yttersatserna går i A dur, växlar till a moll i mitten som mina övriga stycken i CLV exp.-förteckningen. Stycket tillägnar jag en före detta lärare som är född 1978 och jobbade på Fyrisskolan när jag gick sista året.

Apropå 78:or och Annor så är vi nu på CLV exp. 78. Från och med CLV69 började jag alltså använda nya sätt, dock inte jämförbart med exempelvis Bach eller Mozart. CLV exp. 78 är min första komposition för orgel. Verket fick namnet Anna-effekten då jag kände flera "Annor" i min omgivning.
Anna-effekten innehåller åtta satser i olika tempon och taktarter, alla i a moll med delvis harmonisk skala, utan varierande tonarter.
Samtidigt transkriberade jag Feelings for piano till orgel (Feelings for organ) fast det är bara instrumentbyte. Det gjorde jag för att jag hade hört Bachs Das Wohltemprierte Klavier på orgel, samt ett urval av preludierna och fugorna spelats på cembalo.

CLV exp. 79 är ett verk i en helt ny genre som jag begav mig in på. Det är en septett för flöjt, trumpet, oboe, fagott, franskt horn, klarinett och tuba. septetten har underrubriken Muck för att den gjordes speciellt för Niklas Moréns rollfigur med samma namn. Det är fyra satser, lite som Mozarts eller Haydns symfonier. Först en snabb sats, sedan en långsam sats, sedan en menuett-liknande sats och sedan en avslutande snabb sats. Den växlar mellan d moll med delvis harmonisk och delvis ren mollskala och ren F dur.

CLV exp. 80 är en pianotranskription av CLV exp. 69 (familjemusiken NR 1) ursprungligen för blockflöjt, violoncell och cembalo som tillägnas mammas pojkvän.

Kompositioner verk efter verk - Klassiska kompositioner

De första kompositionerna som är relativt bra (CLV-numreringen)

CLV1 är min första komposition som jag än idag är nöjd med och som kan sägas ha vissa likheter med en klassisk kompositörs musik. Verket tillägnas min vän Niklas M och tillhör hans berättelse om Stridsringen. Musiken är i form av en svit för stråkar, panflöjt, orgel och en japansk trumma som inleds med en ouvertyr som växlar mellan g moll och B dur.
Vad gäller min utveckling av komponerandet så började jag från och med denna komposition att växla mer mellan olika tonarter och jag började använda en del harmoniska och melodiska skalor istället för att enbart använda rena dur- och mollskalor vilket innebar att jag hade klivit ett steg närmare en klassisk kompositörs sätt att bygga upp en komposition även om jag hade en lång bit kvar.
Jag fick delvis inspiration från Romans orkestersvit Sjukmansmusiken och jag tog vissa korta partier från just detta verk som jag pusslade om i min komposition. Niklas blev väldigt glad över stycket och själv var jag ju ganska nöjd eftersom det var min bästa komposition dittills.

CLV2 och CLV 3 är beteckningen för två tresatsiga stycken för cembalo och stråkorkester. Även med dessa två stycken har jag kommit något närmare en riktig kompositörs sätt att skriva musik även om jag fortfarande hade en lång bit kvar.
Konsert nr 1 (CLV2) går i g moll och var först tänkt som ett oberoende verk, men efter ett bra tag kom jag på att det verket skulle bli bra som mellanspel i musiken till Stridsringen. Eftersom andra satsen bygger på ett ur sviten till Stridsringen så blev valet ganska enkelt.
Konsert nr 2 (CLV3) går i e moll. Detta stycke har dock ingen koppling utan är ett fristående verk.
I respektive stycke växlar jag också mellan huvudtonarterna och deras parallelltonarter. Från g moll till B dur, från e moll till G dur samt mellan närbesläktade tonarter.

Sedan kommer vi in på ett gäng pianokompositioner. CLV4 är mitt första verk innehållande tema med variationer. Det är tema med 10 variationer över Stridsringen som jag dedicerar till Niklas M. Först är det en ren transkription från ouvertyren. Sedan följer de tio variationerna (versionerna som jag först kallade dem) i olika taktarter och tempon.

Därefter kommer vi in på transkriptioner från verk av andra kompositörer, som kan jämföras med Bachs transkriptioner för klaverinstrument. Observera att flera av dessa verk kan ha transkriberats för piano av andra kompositörer sedan tidigare utan min vetskap. Jag har i alla fall transkriberat tre av konserterna ur "De fyra årstiderna" samt violinkonsert nr 7 i d moll ur OPUS 8 av Antonio Vivaldi.
Att jag som icke skolad kompositör kan transkribera musik beror på att jag har hittat midi-sekvenser av kända verk från olika kompositörer på Internet. Jag har då laddad ner filerna och öppnat dem i NoteWorthy Composer där jag har kunnat ändrat om instrumenteringen. Genom flera dagars arbete blev jag först klar med "Våren" och "Sommaren", ett kort tag senare även "Vintern". Till en början fick dessa transkriptioner egna CLV-nummer men efter att ha hört inspelningar av pianister som redan transkriberat dessa verk har jag tagit bort CLV-numren från dem. Likaså gjorde jag ett arrangemang av första satsen ur "Sommaren" för violin och piano" vilken också har framförts i liknande arrangemang vilket innebär att det tidigare verknumret har tagits bort.
Jag transkriberade också en violinkonsert i d moll av Vivaldi för piano, närmare bestämt nr 7 ur OPUS 8. Den konserten har jag i alla fall aldrig hört ett pianoarrangemang tidigare och därför har den kvar sitt verknummer, nämligen CLV 5.
Samtliga kompositioner tillägnar jag Antonio Vivaldi. Dels för att jag har transkriberat dessa konserter, dels för att han är en av mina favoriter bland senbarockens storheter.

CLV5a är en transkription som jag gjorde av Sjukmansmusiken, usprungligen komponerad av vår svenske Händel och den svenska musikens fader, Johan Helmich Roman. Jag var grymt fascinerad av det stycket så det skulle ABSOLUT transkriberas. Det var lite svårt att transkribera Sjukmansmusiken eftersom jag inte hade dess satser som midi-sekvenser. Jag hittade noterna på Runeberg.org, en sida med nordisk musik och musikhistoria. Det var bara att skriva av noterna som jag sedan sparade som midi-sekvenser.
Min transkription tillägnas Johan Helmich Roman, för att han är värd en pianovariant av sviten Sjukmansmusiken.
En tid efter att jag blev färdig med min transkription hittade jag MIDI-sekvenser innehållande en transkription av Sjukmansmusiquen för harpa. Med tanke på detta har verket fått verknummer CLV5a istället för CLV6.

CLV6 är en komposition för klaverinstrument, ett stycke i fyra satser där jag enbart använde mig av de svarta tangenterna på ett piano. Som yngre skojade min bror Alexander med att det blir kinesisk musik om man enbart spelar på de svarta tangenterna. En dag slog det mig att tänk om jag skulle komponera ett sådant stycke för piano. Så komponerade jag och i slutändan blev det fyra satser: långsam, snabb, långsam, snabb.
Stycket fick undertiteln Chinasonatina (sonatin). Stycket är kort så sonatin passade bättre än sonat, även fast det kanske inte räknas som sonatform. Eftersom jag kan lyssna på resultatet så har jag lyssnat igenom pianokompositionerna. Just den kinesiska sonatinen är jag nöjd med även om det inte är riktig kinesisk musik.
Man kan väl tillägna detta stycke till kinesiska restauranger, för kineser gör väldigt god mat som vi svenskar inte har känt till särskilt länge.

Så var det dags för en ny genre igen, denna gång handlade det om stråkkvartetter. Det har än så länge blivit två kvartetter, med endast en ton samtidigt per instrument med undantag för några teman ur vissa av satserna, jag syftar på att professionella kompositörer lät musikern spela fler toner samtidigt.
Stråkkvartett nummer 1 i a moll har verknummer 7 i min egen verkförteckning, samt stråkkvartett nummer 2 i C dur har verknummer 8. I stråkkvartetterna är det fler besläktade tonarter. Lugn, i detta skede var det (och är fortfarande) en lång väg kvar tills slutmålet, att tonspråk och kvaliteten på mina kompositioner ska kunna jämföras med de stora mästarnas kompositioner. Fler stråkkvartetter kan komma att komponeras men just nu har jag tagit en lång paus för att jag vill prova på någonting nytt.

I flera omgångar har jag hittat midi-sevenser av Bachs orgelkonserter för orgel solo vilket inspirerade mig då nästa komposition (CLV9) just blev ett sådant verk. Det blev ett fyrsatsigt stycke i a moll (en ganska vanlig tonart både hos mig och de stora kända kompositörerna) som jag i efterhand har börjat kalla "Kyrkomusiken nr 1". Precis som med många sonater (och vissa konserter) från barocken är satsföljden följande: Långsam 4/4, snabb 4/4, långsam 4/4, snabb 3/4, samtliga i tonarten a moll.

Så var det dags för pianomusik nu igen. CLV10 är som Chinasonatinan (CLV6) en fyrsatsig sonatliknade komposition i h moll, även kallad "Skrikande barn". Namnet har stycket fått på grund av första satsens inledande höga och snabba toner som symboliserar det skrikande barnet. Sedan följer en långsam sats med blandade tonarter. Tredje satsen ska föreställa en menuett även om den inte är det, samt fjärde satsen 4/4 som skulle kunna vara en slags final.

Följande komposition, CLV11, är det andra sonatliknande stycket som påminner lite om det första. Styckets är uppbyggt på samma sätt som det föregående, med fyra satser: snabb första sats, långsammare andra sats plus två snabba satser där den tredje är i tretakt (3/4).
De två sonaterna, eller styckena, var för tillfället några av mina bästa verk vilket inspirerade till flera liknande kompositioner. Dock har jag efter dessa kompositioner komponerat ytterligare stycken för piano som jag personligen tycker är bättre än dessa två.

CLV12 är en komposition för piano och flöjt i fyra satser, som även den är lite som en sonat. Styckets huvudtonart är G dur bortsett från tredje satsen som startar i e moll.
Först skulle stycket dock vara tänkt för violin och piano. Violinstämman var dock lite klen för att violinen endast spelade en ton åt gången. Jag har sett på noter via MIDI-sekvenser att exempelvis Mozart använder två toner åt gången på sina håll plus att tonartsbyten och varierande tonarter är snyggare än mina egna. Jag blir lite sotis faktiskt.
Men jag böt ut violinstämman mot en flöjt istället vilket låter bättre i mina öron. Det stycket dedicerar jag till alla människor som vill ta åt sig.
På senare tid har jag dock gjort en variant av verket för violin och piano då stycket dessutom har fått ett eget verknummer, nämligen CLV13.

Sedan är vi på ett gäng kanonliknande stycken. Det är egentligen inga kanoner även fast jag hade det i huvudet från början. En kanon (canon) är för två eller fler stämmor som bygger på samma melodier. Stämmorna kan vara röster eller olika instrument. I mitt fall är det först två kompositioner för stråktrio (violin, viola och violoncell) med verknummer CLV14.
Eftersom dessa stycken inte är så där jättebra komponerade så tillägnar jag dem till mig själv, vilket jag gör med ganska många musikstycken.

Förutom de två kanonliknande styckena har jag komponerat 24 kanoner för två stämmor som i detta fall är flöjt och blockflöjt. Instrumenten spelar helt enkelt varandras melodier, bara det att flöjten startar tidigare vilket medför att blockflöjten avslutar det hela. I min egen verkförteckning har styckena verknummer 15 i min verkförteckning. Tidigare hade alla stycken egna CLV-nummer. Precis som med mina två tidigare samlingar "Feelings" och "Under 40 minuts" klingar varje stycke i en egen tonart, precis som i Bachs Well-temperite klavir" fast enklare tonspråk.
De 24 styckena tillägnar jag olika affärer och varuhus samt buss- och tågtrafiken i Uppsala.
Stycke 1 och 2 tillägnar jag Tehörnan i Forumgallerian i Uppsala med vänliga och bra tjejer vid kassan plus andra affärer.
Stycke 3 och 4 tillägnar jag S:t Pers gallerian som måste vara med.
Stycke 5 och 6 har jag komponerat för Uppsala Stadsbibliotek som naturligtvis ska få vara med. Det är ju min gamla praktikplats.
Stycke 7 och 8 tillägnar jag SF bio plus andra verksamheter som håller till i samma byggnad. Man går ju på bio ibland.
Stycke 9 och 10 har jag komponerat för Hambergs fisk plus andra restauranger i Uppsala med bra och god mat.
Stycke 11 och 12 dedicerar jag Storken i Uppsala (byggnaden mittemot Åhléns) plus andra fikaställen. Bra mottagande är en anledning.
Stycke 13 och 14 är skrivna för Trevliga prickar i affärer och fik längst gågatorna i Uppsala.
Stycke 15 och 16 är skrivna för Celsiusbokhandeln i Fenixhuset i Uppsala. De andra butikerna får väl också smaka av tårtan då.
Stycke 17 och 18 dedicerar jag Åhléns i Uppsala. Att man handlar där ibland gör så att dem får dessa två stycken.
Stycke 19 och 20 tillägnas Svava i Uppsala (speciellt till de trevliga prickarna på Pressbyrån). Andra Pressbyråer får också ta åt sig om de vill, men favoriten förblir Svava.
Stycke 21 och 22 tillägnas allt som är bäst med Uppsala.
Stycke 23 och 24 har jag skrivit för Tågtrafiken som passerar eller stannar i Uppsala (Främst personalen ombord på tåget mellan Uppsala och Sala, eller snarare tvärtom).

Apropå musik för flöjt och blockflöjt så har jag komponerat ytterligare tre stycken som jag kallar duetter eller duor. Första duon för flöjt och blockflöjt, CLV16, börjar med inledande C dur i samtliga satser medan andra duon, CLV17, inleds med A dur. Den tredje duon för samma instrument (CLV18) har c moll som huvudtonart bortsätt från sats 3 som inleds och avslutas med Ess dur för att i mitten av satsen gå till huvudtonarten.
CLV 16 tillägnas Tehörnan i Uppsala, speciellt en av tjejerna som jobbade där under hösten 2006. Som extrarubrik heter stycket "Skojiga tjejen".
CLV 17 tillägnas en rad vikarier i Uppsala och heter därför "Bra vikarier".
CLV 18 tillägnas snarare mig själv, hur jag längtar ibland efter någonting bra som har försvunnit. På grund av mina tankar omkring den tredje duon så har jag döpt den till "Dåliga tider".

CLV19 representerar ett orgelverk kallat för "Kyrkomusiken nr 2" (tidigare nr 1) som är komponerat efter Stridsringen (CLV1) med delvis nytt notmaterial.
Det var min bäste väns idé att jag skulle komponera någonting som skulle kunna spelas upp i Uppsala domkyrka och det var Stridsringen som han ville att jag skulle skriva ut noterna till. Därför gjorde jag det och lämnade in notmaterialet till Domkyrkoinformationen där en trevlig kvinna överlämnade materialet till biträdande organisten Andrew Canning.
Tanken var att han skulle spela musiken på någon av konserterna under våren 2007 men det gjorde han aldrig då orsaken förmodligen var tidsbrist eller problem med notmaterialet. Att Andrew snart skulle bli pappa bidrog förstås också till det hela, antar jag. Att stycket heter Kyrkomusiken har med religiösa själ att göra. När en organist skulle ta emot stycket och han fick höra att stycket bygger på min väns fantasy-roman, Stridsringen, var han emot att spela det. Tydligen var han emot en sådan genre som fantasy och då ändrade jag om namnet till Kyrkomusiken innan nästa organist, Andrew Canning, fick noterna.

Så komponerade jag ytterligare ett tema som har med Stridsringen att göra. Stycket med verknummer CLV20 kallas för Addo och är den andra sviten. Besättningen är dock mindre då endast en organist, en som spelar panflöjt och en slagverkare som behövs för att framföra musiken. Sviten är kort och gott skrivet för panflöjt, orgel och Tokyo Drum.
En pianotranskription kom dock fort att göras med tanke på mitt intresse av transkriberad musik. Även transkriptioner får egna verknummer så CLV20 blev passande för detta verk.

Varefter jag komponerade musik kom nya kombinationer av instrument som kanske inte var så vanliga som orgel och cembalo där inspirationen var inspelningar med musik av Johann Sebastian Bach, Carl Philipp Emanuel Bach samt Flor Peeters.
Jag skrev två stycken för denna besättning, orgel och cembalo, och kallade dem för duetter. Duett NR 1 (CLV22) är femsatsig med en inledande snabb sats i D dur som följs av en långsam sats i h moll och fortsätter med tre satser i D dur med snabb, långsam, snabb sats.
Duett NR 2 (CLV23) har tre satser: snabb, långsam, snabb som alla startar i tonarten d moll med skiftande tonarter. De båda styckena tillägnas svenska kyrkan på olika sätt. Speciellt dedicerar jag styckena till en kvinnlig receptionist som jag träffade några gånger när jag besökte Uppsala domkyrka under första halvåret av 2007.

Ännu några förbättringar vad gäller tonspråk

Sedan är vi på ett dussin pianostycken som är samlade under namnet "Small pieces (for piano) book 1", musik som jag tillägnar den nederländske kompositören Ad Wammes. De tolv styckena har varsitt CLV-nummer och går i olika tonarter.
CLV24 NR 1Normal feelings (C dur) efter CLV129 - första satsen
CLV25 NR 2 It was a mistake (c moll)
CLV26 NR 3 The nice female receptionist (D dur)
Transkription från CLV51 - första satsen
CLV27 NR 4 A sad story (d moll) Efter CLV52 - andra satsen
CLV28 NR 5 My type of Twelve-tone technique
CLV29 NR 6 Easy pop (on white tones only)
CLV30 NR 7 On the white tones
CLV31 NR 8 Feelin' sorry for the things I had to do (h moll)
transkription från CLV51 - andra satsen
CLV32 NR 9 Imaginative figure (a moll) efter CLV129 - andra satsen
Transkription från CLV129 andra satsen)
CLV33 NR 10 Some of us are friendly (F dur)
CLV34 NR 11 Own china music (on black tones only)
CLV35 NR 12 Good relations with other (B dur) 

Sedan är vi på en ny genre igen, Sånger för stråkar, där stråkarna är rösten och instrumenten på samma gång. De kallas kort och gått "Songs for strings" och går i olika tonarter och har egna CLV-nummer.
CLV36 The receptionist and her doughter i D dur som tillägnas en av receptionisterna i Uppsala domkyrka, Lena som jag gav notmaterial till som hon i sin tur gav till Andrew Canning.
CLV37 Jag (Me) i E dur, ett stycke som tillägnas en tjej på Fyrisskolan som har råkat kallat sig jag fast hon heter Elisabeth.
CLV38 Everywhere i Ass dur, dedicerar jag allting som är bra i världen.
CLV39 Don't happy i fiss moll, tillägnar jag dem som inte är glada.

CLV40 och CLV41 är de båda musik för flöjt eller blockflöjt och klaverinstrument som CLV12 fast lite mer utvecklade och komponerat långt senare.
Stycke NR 2 för flöjt eller blockflöjt och klaverinstrument (CLV40) har två snabba yttersatser i F dur och en långsam andra sats i B dur.
Det finns dock en tidigare långsam sats i F dur som till en början var tänkt att användas som andra sats i CLV40 men som numer är ett fristående verk med verknummer 40a i CLV-katalogen.
Stycke NR 3 för samma instrument (CLV41) inleds med Ess dur i samtliga tre satser varav den tredje satsen är menuettliknande.

Så var det åter dags för musik under namnet "Small pieces (for piano)" med tillägget "book 2" som också innehåller tolv pianostycken i olika tonarter. Även denna samling tillägnas Ad Wammes.
CLV42 Nr 1 The name me (jag) (E dur) transkription från CLV66
CLV43 Nr 2 Feel lonely and abandoned (e moll) efter CLV98 - tredje satsen
CLV44 Nr 3 Everywhere (Ass dur) Transkription från CLV67
CLV45 Nr 4 For a good and nice girl (Ess dur) efter CLV90 - tredje satsen
CLV46 Nr 5 Bus drivers in positive situations (A dur) efter CLV83 - första satsen
CLV47 Nr 6 Don't happy (fiss moll) Transkription från CLV68
CLV48 Nr 7 As a signature (G dur) Transkription från CLV98 - första satsen
CLV49 Nr 8 The way from the Earth (g moll)
CLV50 Nr 9 It was a sad feeling about a new person (ciss moll)
CLV51 Nr 10 That's your way to the hell (lätt tolvtonsmusik)
CLV52 Nr 11 Bus drivers in negative situations (f moll)
CLV53 Nr 12 Fast overture - The ring of battle (variation 3 från tema med 10 variationer över stridsringen - CLV4)

Att komponera duetter för oboe och fagott var för mig rätt ovanligt men lät som en intressant kombination. Ett resultat blev CLV54 med titeln Stycke NR 1 för oboe och fagott. Stycket med huvudtonarten A dur har fyra satser; långsam, snabb, långsam, snabb. Tredje satsen är dock en kontrast i a moll. Dessutom är inte A dur en vanlig tonart för kammarmusik komponerat för dessa instrument.

I min egen beteckning kommer man fram och tillbaka i olika genrer och är nu åter på temat "Songs for strings". CLV55 med namnet "A Friendly person" är det femte stycket och går i G dur.
Detta stycke tillägnar jag en ung tjej som jobbade ganska ofta i katedralcaféet och i domkyrkoinfomraitonen i Uppsala domkyrka när jag besökte kyrkan under en period.

Så ytterligare en ny genre. CLV56 är ett stycke i en sats med tre delar komponerat för flöjt, trumpet, horn, oboe, fagott och stråkar som ingår i samlingen Friendship och har undertiteln "I miss her - she was so friendly" De inledande tonerna i F dur symboliserar allmän glädje av och ett trevligt möte med en vänlig person, fortsätter sedan i ett långsammare tempo med skiftande tonarter som symboliserar osäkerheten och slutar i ett ytterligare långsammare tempo med tonarten i d moll som symboliserar saknad av att inte ha sett personen i fråga på lång tid.
Därefter gjordes en pianotranskription av stycket, där man kan höra glädjen och avsaknaden på ett annat sätt. Pianotranskriptionen fick därmed nummer 57 i min katalogisering.

En stund senare komponerades en orgelkonsert med nummer 58 i CLV-numreringen. Konsertens tre satser går i G dur och får tankarna åt Händels orgelkonserter. Konserten är alltså skriven för orgel och stråkorkester med oboe, och den är tillägnad Händel.

CLV59 är den andra kompositionen ur samlingen Friendship och har instrumenteringen flöjt, trumpet, horn, oboe, fagott och stråkar. Stycket som på något vis påminner om Händel klingar i tonarten B dur. Enligt min vän Niklas M låter stycket dock som en blandning mellan Starwars och Stridsringen.
Lite senare bestämde jag dessutom att stycket skulle bli en del av berättelsen. Musiken symboliserar ängeln Josefins bröllop.

Ytterligare förbättringar samt en rad nya genrers

Verket därpå är den första sången för röst & piano, CLV60, med namnet "Du, Orgelena" vars oskrivna text (när texten är färdig) kommer att handla om en receptionist vid Uppsala domkyrka (samma kvinna som jag nämnt tidigare på sidan). Det som är lite mindre viktigt kanske är att tonarten i denna sång är D dur.

Med tanke på all den klassiska musik som redan finns, såväl opublicerad som publicerad, får man nya intryck som leder till nya idéer. CLV61 som är min första flöjtkonsert (konsert för flöjt & stråkar med generalbas i tre satser) med huvudtonarten e moll med undantag för andra satsen, som går i E dur, tillägnas Carl Philipp Emanuel Bach. Jämfört med "riktiga" flöjtkonserter har detta stycke lite eget tonspråk, delvis modernt, delvis egenartat. Förövrigt har jag på senare tid gjort en transkription för violoncell i transponerad tonart, fiss moll, vilken jag började arbeta utifrån till flöjtkonserten innan jag snabbt ändrade till e moll.

Friendship är en återkommande grej som speglar såväl vänners som arbetares öden samt mina känslor för dessa. CLV62 är Friendship nr 3 som bär titeln "Feeling as broken hart" för instrumenteringen oboe, fagott, flöjt, horn, trumpet & stråkar. Detta stycke i h moll speglar en av mina bästa vänners öden, då det tog slut mellan honom och tjejen som han var ihop med i flera år.
Stycket tillägnas alltså Niklas M, en av de bästa vännerna i hela världen.

Som CLV61 ska nästa verk föreställa en slags konsert för soloinstrument plus orkester med generalbas. CLV63 är min första "oboekonsert" med huvudtonarten D dur med undantag för andra satsen vars tonart är G dur. Det tresatsiga stycket som också kallas "J.H. Roman-musiquen nr 1" tillägnas just Johan Helmich Roman "den svenska musikens fader" samt "den svenske Händel". Ursprungligen var tonarten E dur men jag valde att transponera till D dur för att den tonarten känns mer naturlig. Dock har jag gjort en version för violin då tonarten är E dur.

Så kommer ett dussin kompositioner CLV-64 - CLV75 som ingår i den tredje samlingen ur "Small pieces" för piano som tillägnas den nederländske kompositören Ad Wammes.
CLV64 Nr 1 Like a composer (Dess dur)
CLV65 Nr 2 X is bad (b moll)
CLV66 Nr 3 Classical tones (H dur)
CLV67 Nr 4 Real sorrow (giss moll)
CLV68 Nr 5 A Friendly person (G dur) Transkription från CLV82
CLV69 Nr 6 The receptionist and her daughter (D dur) Efter CLV63
CLV70 Nr 7 Piano song (Gess dur)
CLV71 Nr 8 Back to an old style of music (ess moll)
CLV72 Nr 9 Happy girl (Fiss dur)
CLV73 Nr 10 Between Bach and Shostakovich (diss moll)
CLV74 Nr 11 Influens from a modern style (fritonalt)
CLV75 Nr 12 Experiments (speciella skalor).

Verk nummer 76 i min egen CLV-förteckning är ett stycke för cembalo solo i fyra satser med tilläggsnamnet "Glada tjejen". Huvudtonarten är C dur med undantag för tredje satsen (transkriberat från CLV72) i F dur.
Även verket därpå, CLV77, är ett stycke för cembalo solo som bär titeln "Glada tjejen är ledsen". Stycket har tre satser som går i c moll. De båda styckena tillägnas en av receptionisterna i Uppsala domkyrka som är värd några kompositioner. Mitt intryck av henne var att hon var trevlig och dessutom var hon ju rätt söt faktiskt så jag hade henne i tankarna när jag komponerade dessa två stycken.
Att det andra stycket går i moll är för min egen del en beskrivning av en glad person som likaväl kan vara ledsen eller arg ibland, för det vore konstigt om en person aldrig kunde bli arg eller ledsen någon gång.

Kammarmusik är en genre som återkommer flitigt i mitt komponerande. CLV78 är en trio för valthorn, oboe och fagott i fyra satser. Huvudtonarten är Ass dur med undantag för tredje satsen som går i f moll. Trion representerar vänliga damer och herrar som ger rabatt på olika sätt och titeln på detta verk är på grund av detta "Rabatten". Verket finns också i ett arrangemang för två klarinetter, då i transponerad tonart.

CLV79 är även det ett kammarmusikverk, "Tema med 9 variationer över Snuskungen" som är skrivet för stråktrio (violin, viola & violoncell) med tonarten A dur. Temat bygger på en egen sång med namnet "Snuskungen" för röst och stråkorkester som är tillägnad en av mina närmaste vänner Niklas M. Det finns i dagsläget ingen text.
Jag gjorde också ett arrangemang för stråkorkester då med ett eget verknummer, CLV79a.

Följande komposition är just originalsången "Snuskungen" för röst och stråkorkester som logiskt sätt har beteckningen CLV80. Det borde dock ha varit tvärtom, att sången skulle komma före variationerna men jag hade bara komponerat huvudtemat till sången då jag snabbt komponerade de 9 variationerna.
Även sången är skriven för Niklas men har än så länge ingen text.

Precis som med kammarmusiken återkommer musik för stråkorkester. CLV81 är beteckningen för min första hornkonsert, eller snarare "stycke för solo horn och liten orkester innehållande flöjt, oboe & fagott och stråkar. Tonspråket låter relativt enkelt och egenartat precis som med mina övriga verk. Trots min egna tonkonst så är stycket en hyllning till Wolfgang Amadeus Mozart och tonarten är Ess dur med undantag för andra satsen vars tonart är Ass dur. Val av tonart hänger ihop med Mozarts tre sista hornkonserter vars tonart just är Ess dur.

Så åter dags för cembalomusik i form av stycket "Roliga tjejen" med nummer 82 i CLV-förteckningen. Stycket är en enda sats i tonarten F dur, musik som tillägnas affären Martina i Uppsala. Titeln hänvisar till en av dess personal, en trevlig och ganska rolig tjej.

Nästa komposition som dock inte har något CLV-nummer är en sång för röst och piano i lite modernare tongångar fast med enklare ackord. Sången heter "My sister", och handlar om min 20 år yngre lillasyster Tindra. En kort stund senare gjordes en popig variant, eller snarare en pop- eller rockballad.
Sången dedicerar jag till min lillasyster för att hon är värd det. Men som med mina andra sånger så har jag bara skrivit musiken och ingen sångtext.

Precis som Johann Sebastian Bach har jag gjort andra versioner av mina egna stycken. CLV83 som är en duo i fyra satser för två klarinetter är ett gott exempel. Man kan säga att duon är en variant av trion för horn, oboe och fagott, CLV78 i Ass dur.
Skillnaden mellan trion och denna duo är att jag har transponerat till tonarten G dur då tredje satsen går i e moll istället för f moll. Som en duo har jag dedicerat musiken till min vän Johan O.J. som själv spelar klarinett. Titeln på detta verk är "Son och fader Ohlssons klarinetter.

CLV84 och CLV85 är två ensatsiga stycken för cembalo. CLV84 är ett kort stycke i tonarten B dur. Stycket tillägnar jag förövrigt producenten och radioprataren Martin Ekeholm, Jag komponerade stycket till hans 30-årsdag som ägde rum den 9 december 2007.
CLV85 dedicerar jag en personal på träffpunkt kallad Kafé Fantasia, ett kafé för funktionshindrade personer där jag själv deltog förut . Detta stycke går även det i tonarten B dur.

Konsertformen är intressant för mig, även om mina kompositioner inte alltid följer den. CLV86 är beteckningen för min tredje cembalokonsert. Jämfört med de två första konserterna, eller styckena CLV2 och CLV3, så är det tredje stycket något mer utvecklat även om det fortfarande har ett ganska enkelt tonspråk, plus att det är det första stycket för denna besättning som går i dur. De två yttersatserna går i D dur medan den mittersta långsammare satsen går i G dur.

En viss Antonio Vivaldi har vid olika tillfällen satt djupa spår i såväl musiklyssning som i komponerandet av egna stycken. Detta gäller mitt första stycke för stråkar och generalbas, även kallad stråkkonsert nr 1, som snabbt komponerades då Vivaldi (rent tankemässigt) fanns omkring mig.
Stråkkonserten (CLV87) bär även på andrahandstiteln "Vivaldi musique n. 1" och är indelad i tre satser. Yttersatserna går i A dur, första satsen är ett presto medan sista satsen är ett allegro. Mellansatsen är ett andante i d moll.
Något senare gjordes ett arrangemang för oboe, fagott och piano.

Logiskt sätt kommer CLV88 efter CLV87. CLV88 är den andra flöjtkonserten, som egentligen är en transkription av cembalokonserten med verkförteckning CLV86. Inspiration till bearbetningen fick jag från såväl fader och son Bach och Vivaldi som alla tre vid flera tillfällen i deras liv sysslade med att transkribera sina egna kompositioner.
Tonarten och satserna är desamma som i CLV186.

Snabbt började jag komponera ett nytt verk som har beteckningen CLV89, den andra stråkkonserten som går i C dur med skiftande tonarter.
Första satsen ska föreställa ett allegro som påminner om senbarock vad gäller tonspråket. Andra satsen som ska efterlikna ett Largo är i skiftande tonarter och står i F dur. Tredje satsen är lik den första men har visst nytt material.

Härnäst följer två trior för piano, oboe och fagott som de båda tillägnas familjen och som är arrangerade från stråkkonserterna CLV87 och CLV89. Den första trion som bär nummer 90 i CLV-förteckningen bygger p åstråkkonsert nr 1 (CLV87) och den andra trion bygger på stråkkonsert nr 2 (CLV89).

Nya utmaningar och nygamla teman

CLV 92 till 95 är teman till Stridsringen. CLV 92 kallas vigselmusiken och ska vara ett instrumentalt avsnitt tillhörande dramat (eller operan) om Stridsringen. Den bär tonarten C dur men skiljer sig en del från många andra stycken och har ett lite eget tonspråk.
CLV 93 är ett ofullbordat drama eller opera om Stridsringen vars handling är hämtat ur en bok med samma namn som min vän Niklas M skriver på. I dramat är det olika arior och instrumentala avsnitt vilka delvis har fått egna CLV-nummer.
CLV 94 är endast fragment från ett stycke som jag aldrig blev klar med men som jag eventuellt ska fortsätta på senare. Det är nämligen ett stycke för orgel och stråkorkester som ska tillhöra Stridsringen.
Så tillsist en sång på gammalt vis som har katalognummer 95 ur CLV-förteckningen. Faktum är att denna sång är inspirerad från medeltiden och att den är skriven för en stämma och fiddla. Vissa avsnitt ur Stridsringen utspelar sig just i medeltiden och därför tillhör denna sång Stridsringen.
Jag komponerade ytterligare en sång för en stämma och fiddla men som försvann ur mitt datorsystem innan jag lagrade den i min samling med färdigkomponerade verk.

CLV 96 är beteckningen för konsert nr 3 för stråkar med generalbas, även kallad "Vivaldi musique n. 3". Yttersatserna går i tonarten f moll medan andra satsen som liknar en sång går i B dur.

Det är inte endast Mozart som har gjort variationer över kända folksånger, utan även jag har gjort ett sådant verk, nämligen 17 variationer över Gubben Noak.
Verket som förövrigt har CLV-nummer 97 inleds med originalversionen av sången som sedan följs av 17 variationer, de flesta i huvudtonarten F dur medan ett par variationer faktiskt går i g moll. Slutligen kommer huvudtemat fast en oktav högre och med en viss bearbetning.

Apropå variationsverk så har jag även gjort tre variationer över andra satsen ur CLV96 för piano. Variationerna går i B dur och har nummer 98 i CLV-förteckningen.

Nästkommande verk ska liksom CLV87, CLV89 och CLV96 föreställa en konsert för stråkar och generalbas. Inspirationen till CLV 99 som är verknumret för detta verk fick jag åter igen från Antonio Vivaldis stråkkonserter.
Denna tresatsiga sinfonia eller konsert har tonarten C dur i de två yttersatserna men kontrasterande parallelltonarten a moll i den andra långsammare satsen.

CLV 100 står för den tredje flöjtkonserten, eller den andra om man räknar till originalverk eftersom flöjtkonsert nr 2 är en transkription av den tredje cembalokonserten.
I denna flöjtkonsert med huvudtonarten A dur har jag använt vissa teman från föregående verk, CLV 99, men i transponerad tonart, däribland huvudtemat i första satsen. Inledande toner är förövrigt de samma som i första satsen ur Wolfgang Amadeus Mozarts "Eine kleine Nachtmusik". Andra satsens huvudtema är hämtat från andra satsen ur CLV 99 och går i a moll. Den tredje satsen är en snabb sats i A dur och har helt egna teman.
Några månader senare gjorde jag ett arrangemang för fagott i transponerad tonart, D dur vilket är en ovanlig tonart för solokonserter för fagott. (Se CLV113).

En viss Carl Philipp Emanuel Bach har liksom Vivaldi satt sina spår i mitt komponerande. Bach skrev en sonat för soloflöjt i a moll vilken har inspirerat mig till komponerandet av mitt tresatsiga stycke för solo flöjt, CLV 101. Samtliga satser går i Ess dur. Andra satsen är en variant av CLV 72.

Det är inte enbart kompositörer som har inspirerat mig, även radio Uppland har givit mig inspiration efter att jag hade varit där på studiebesök. Inspirationen ledde till ett flertal kompositioner, först en svit för orkester som bär verk nr 102 i min egna förteckning.
Sviten inleds med en ouvertyr i Ess dur som följs av ett par snabba satser i olika tonarter. Fjärde satsen är en kontrast till svitens övriga satser, en långsam sats i f moll. Därefter följer tre satser i tonarten Ess dur.
Teman ur de flesta av satserna återanvänds i senare kompositioner.

CLV 103 är mitt tredje verk som ska tillhöra ett skådespel, denna gång heter skådespelet "Sanningen bakom". Verket är en svit i flera satser där satserna har olika karaktär.
Inledningsvis kommer en ouvertyr som börjar med ett tema i gammal stil för säckpipa, stråkar och trummor. Sedan kommer ett tema i F dur där piano och orgel spelas som i en duett, sedan återkommer första temat fast med flöjt och panflöjt. Därefter kommer en sats i relativt modern stil för orgel, säckpipa, panflöjt, stråkar och trummor som visar frustration. Den satsen efterföljs av ett andante i f moll för orgel, piano och trummor, temat är detsamma som i den långsamma stasen ur CLV 102. Därefter kommer en menuettliknande sats i F dur som ska visa glädje och till sist kommer en final som är en snabbare variant av ouvertyren och i omarbetad form.

De tre närmaste styckena har det gemensamma namnet Klaratissmo och dessa tillägnas personer som har tilltalsnamnet Klara. Samtliga Klaratissmo är bearbetningar av tidigare kompositioner ur min verkförteckning. De tre första satserna i Klaratissmo nr 1 i C dur, CLV104 är bearbetningar av duo nr 1 och 2 för flöjt och blockflöjt, CLV16 och 18. Fjärde satsen är tema med variationer över ett tema ur femte satsen ur CLV 102, SR Musiquen.
Samtliga tre satser i CLV 105 i c moll är arrangemang från duo nor 2 för flöjt och blockflöjt, CLV18.
Klaratissmo nr 3, CLV 106, har teman från CLV 16 och 54 och går i C dur med undantag för andra satsen som går i a moll.

Temat med medarbetare inom Sveriges radio fortsätter i de två kommande kompositionerna som liksom Klaratissmo är för piano och som tillägnas olika medarbetare inom Sveriges radio. Av integritetsskäl namnger jag ingen person.
CLV107 är förteckningen för ett pianostycke i Ess dur. Första och tredje satsen är varianter av sats två och fyra ur CLV54. Andra satsen är en lite udda sats i c moll där jag hade Carl Philipp Emanuel Bachs flöjtkonsert i A dur som inspirationskälla men resultatet blev något helt annat. Fjärde satsen är en transkription av sjunde satsen ur CLV102.

CLV108 är ett tresatsigt stycke i B dur som är helt och hållet baserat på SR Uppland musiquen, CLV102 fast i transponerad tonart. Första satsen, allegro i B dur, är en variant av svitens andra sats. Sats två i B dur och betecknas Andante, är en variant av svitens sjätte sats. Tredje satsen är i sin ordinarie tonart Ess dur med en trio i B dur som är en variant av svitens tredje sats.

Temat Sveriges radio är så pass stort att jag inlett ett arbete med en stor svit för liten orkester, som liksom Johan Helmich Romans Drottningholmsmusiken ska innehålla ett stort antal satser i olika tempon och tonarter. "SR Musiken" (även stavad SR Musiquen) som min svit heter bär på numret 109 i min egen förteckning och har liksom Drottningholmsmusiken pukor och blåsare vid sidan om stråkorkestern samt generalbas. Jag har än en gång inspirerats av senbarockens storheter som just Roman.
Även en viss Jean-Philippe Rameau har påverkat mitt komponerande av den här sviten, främst genom sammanställningarna av Rameaus egna sviter för orkester som bygger på kompositörens egna operor. Dock märks knappt inspirationen från Rameaus musik alls utan är mer som en tanke.

Av ovanstående svit finnar man satser som återanvänds i senare kompositioner, bland annat i en konsert för två trumpeter, fagott, timpani, stråkar och generalbas i D dur (med verknummer CLV110).
Konserten är liksom många av Georg Philipp Telemanns konserter indelad i fyra satser; långsam, snabb, långsam, snabb. Alla satser utom den andra är direkta transkriptioner från SR Musiquen medan den andra satsen är mer bearbetad. Konserten är också tillägnad denna produktive Telemann.

CLV111 är verknumret för en tresatsig oboekonsert i F dur. Första satsen skall påminna om ett allegro medan andra satsen, som är en bearbetning av sats tre ur SR Musiquen, går i långsammare tempo och går i tonarten i d moll. Tredje satsen är lik danssatser ur sviter från 1600-talets slut. Musiken är förövrigt tillägnad personalen på Ica Tunabackar i Uppsala där jag i perioder har handlat mat med en vän.

De fyra följande kompositionerna, CLV112 till CLV115, är bearbetningar av tidigare kompositioner. CLV112 som representerar min första violinkonsert i E dur är en bearbetning av min första oboekonsert i D dur, CLV63.
CLV113, som är en fagottkonsert i D dur (ovanlig tonart för solokonserter för fagott), är en bearbetning av den tredje flöjtkonserten i A dur (CLV100).

Som jag gjort flera gånger tidigare har jag återigen transkriberat ett orkesterstycke för piano. Denna gång handlar det om sviten "Sanningen bakom" (CLV103) för säckpipa, Taiko drum, panflöjt, stråkar, piano och orgel som jag har transkriberat för piano då verket får katalognummer 114. Dock finns inte tredje satsen med i denna transkription.

CLV115 är verknumret för en cellokonsert i fiss moll vilken är en transkription från flöjtkonsert nr 1 i e moll (CLV61). Det är egentligen enbart yttersatserna som är i transponerad tonart, andra satsen behåller tonarten E dur. Liksom originalverket för flöjt och stråkar med generalbas är musiken tillägnad Carl Philipp Emanuel Bach.

CLV116 är en simpel och ganska tråkig konsert som har blockflöjten som soloinstrument. Konserten har fyra korta satser: långsam, snabb, långsam, snabb. Huvudtonarten är C dur med undantag för den tredje satsen som går i d moll. Upplägget är ju som hos Georg Philipp Telemann, som också får musiken som en dedikation.

Det förekommer ofta att jag transkriberar ett stycke omedelbart. Detta gäller även ovanstående konsert (CLV116) som i denna pianotranskription får verknumret CLV117. Liksom blockflöjtskonserten dedicerar jag musiken till Georg Philipp Telemann.

I slutet av 2006 komponerade jag mitt allra första orgelstycke (CLV9) som jag tillägnade Johann Sebastian Bach. Sedan komponerade jag ett till orgelstycke som jag kallar för Kyrkomusiken (CLV18). Ungefär ett och ett halvt år senare komponerade jag en orgelsvit i F dur där jag till en viss del använder teman tillhörande tidigare kompositioner. Ouvertyren och finalsatsen är de enda nykomponerade satserna, övriga satser är hämtade ur oboekonsert nr 2 i F dur (CLV111) och ur SR Musiquen, CLV109.

Fler kompositioner med inspiration från senbarocken

En månad senare, i november, stod ett verk för flöjt och generalbas (cembalo och violoncell) färdigkomponerat. Stycket har CLV119 i den egna förteckningen och består av fyra satser: långsam; snabb; långsam; snabb och går i D dur med undantag för den tredje satsen som går i G dur. Vid stunden för denna komposition spelades en hel del flöjtmusik av kompositören Albertus Groneman vilken också var min inspirationskälla till skapandet. Jag dedicerar även musiken till Albertus Groneman.

Under en tid lyssnade jag på instrumentalmusik av Jean-Philippe Rameau, däribland Pieces de Clavecin en concert för cembalo, violin (eller flöjt) och viola da gamba. Detta gav mig mycket inspiration vilket resulterat i en rad kompositioner med namnet Music de Rameau en concert, för cembalo, flöjt och viola. Kompositionerna är mitt svar på Pieces de Clavecin en concert och samlingen dedicerar jag till Rameau. 
Music de Rameau en concert nr 1, CLV120, är indelad i tre satser varav yttersatserna går i G dur medan den mellersta satsen går i g moll. Det kan också tilläggas att tredje satsen innehåller två påhittade danser som kallas Rameau danser, "Rameau danses I & II", varav dans II går i a moll.

Nästkommande komposition är den andra konserten, CLV121, som går i d moll. I likhet med Rameaus enda kammarmusik, Pieces de Clavecin en concert, slutar varje konsert med en glad ytterstas. I mitt fall går den sista satsen, som från början skulle likna en menuett men som sedan blev en fyrtaktssats, i D dur.

Ibland får jag beställningsverk, i synnerhet av min bäste vän Niklas M. Denna gång skulle jag komponera musik till en bok med namnet "The medial school". Resultatet blev "The medial school" för panflöjt, Tayko drum och stråkar, CLV122 där jag använder mig av ett lite annorlunda tonspråk jämfört med vad jag brukar göra..

Kompositionen därefter är en pianotranskription av "The medial school" (kompositionen ovan). Direkt när jag hade komponerat "The medial school" ville jag transkribera stycket för piano, och på så sätt blev CLV123 ett faktum.

Sedan tog jag en paus från komponerandet och under hela 2009 komponerade jag endast två kompositioner.
CLV124 är ett stycke för cembalo som jag döpte till Music de Rameau nr 1 i F dur. Inspirationen till denna svit i fem satser är hämtad från Rameaus cembalomusik med namnet Pieces de Clavecin. Första satsen, som ska efterlikna ett preludium (prelude). använder teman från orgelsviten i F dur med verknummer CLV 118. De övriga satserna är nykomponerande.
Dock tyckte jag att en av satserna inte passade så den satsen är ett enskilt verk med verknummer CLV154a och går i F dur.

Den andra kompositionen, CLV125, är min femte stråkkonsert som går i e moll och tillägnas Antonio Vivaldi. De två yttersatserna är i snabbt tempo i blandade tonarter, även om e moll är huvudtonarten. Den mittersta satsen går i C dur och går i ett något långsammare tempo.

Åter nya utmaningar efter en tids paus

När jag komponerade nästkommande verk hade det gått ytterligare ett halvår och jag var i juli 2010. Mitt komponerande från den tiden och en månad framåt resulterade i flera kompositioner av olika slag.
CLV126 är min andra fagottkonsert med inspiration från senbarocken. De två yttersatserna går i huvudtonarten F dur men växlar även mellan andra tonarter som hos Vivaldi. Den andra satsen är precis som hos Vivaldi en långsam sats och i det här fallet är tonarten B dur. Jag gjorde även en pianoversion av denna konsert vilken bär katalognummer CLV129.

Eftersom jag både lyssnade på Antonio Vivaldi och Johann Joachim Quantz under denna period fick jag idén till att komponera dubbelkonserter för två flöjter. Den första av dem är konsert nr 1 "Dubbel Quantz nr 1" i G dur, CLV127, som innehåller två snabba yttersatser och en långsam mittensats i C dur. Musiken tillägnas förövrigt Quantz.

Mitt upp i de konsertliknande kompositionerna bestämde jag mig för att göra variationer över folkvisan "Tula hem och tula vall" med katalognummer CLV128. Det är XX variationer med inledande originaltema utan text. Jag hade hittat noter av denna folksång på Internet och tänkte att jag ville göra någonting av detta, därav resultatet. Noterna som jag hittade på nätet var i g moll så mina variationer var i skiftande g moll och G dur.

Som tidigare började jag åter bearbeta och transkribera egna kompositioner. CLV129 är en pianotranskription av fagottkonsert nr 2 i F dur (CLV126). För fler detaljer, se CLV126.

CLV130 är min första trio för två violiner och orgel i G dur. Hela kompositionen är transkriberad från första konserten för två flöjter "Dubbel Quantz nr 1" i G dur, CLV127. För mer information, läs CLV127.

Från en bearbetning av "Dubbel Quantz nr 1" till nästkommande komposition i samma genre med namnet "Dubbel Quantzl nr 2". CLV131 är nämligen den andra konserten för två flöjter, stråkar och generalbas. De två yttersatserna går i e moll varav den sista innehåller teman från CLV109 (SR Musiquen) och CLV118 (orgelsvit nr 1 i F dur). Mittensatsen är i något lugnare tempo och går i D dur.
Kompositionen som följer, CLV132, är en bearbetning av ovanstående dubbelkonsert. Precis som CLV130 är det här en trio för två violiner och orgel, i samma tonart som CLV131. För mer information, se CLV131.

Sedan var det dags för ett beställningsverk av Niklas M igen, denna gång --- med verknummer 133 i CLV-förteckningen. Musiken är skriven till en bok med samma namn och är komponerad för stråkorkester, violin, piano, orgel och Taiko drum. Tonaliteten är en helt annan jämfört med de flesta andra kompositionerna och är mycket långsammare med endast en snabb sats.
Kort därefter gjorde jag en transkription av verket för orgel solo då verket har katalognummer 164.

Så var det återigen dags för en stråkkonsert, denna gång den sjätte med verknummer 135 i CLV-förteckningen, som kallas "Vivaldi musique n. 6". Liksom de fem tidigare konserterna innehåller denna två snabba yttersatser omringade en lite långsammare mittensats. I det här fallet går yttersatserna i G dur och den mittersta satsen går i D dur och innehåller teman ur sats två från CLV131 och 132.

Apropå transkriptioner så har jag återigen transkriberat musik av andra kompositörer. Denna gång har jag gjort en orgeltranskription av sinfonian till Johann Sebastian Bachs kantat nr 209 "Non sa che sia dolore" (BWV209). I min version för orgel har den verknummer 136.
Dessutom gjorde jag ett arrangemang av samma musik för flöjt och piano. Dock har jag precis efter att jag gjort mitt arrangemang hört inspelningar just för flöjt och piano och därför får mitt arrangemang verknummer CLV136a.

Därefter komponerade jag flera variationsverk, däribland Tema med variationer över "Willst du dein Herz mir schenken" (BWV 518) av Johann Sebastian Bach. Variationerna har verknummer 137 i min verkförteckning.
Nästa verk, CLV138, är Tema med variationer över första arian ur kantat 209 (BWV209) "Non sa che sia dolore", också komponerad av Johann Sebastian Bach.
Dessutom gjorde jag ett gäng variationer över första satsen "Allegro" ur Johann Joachim Quantzs flöjtkonsert nr 161 i G dur (QV 174) som har verknummer CLV139.

Samtidigt som jag komponerade ovanstående variationsverk komponerade jag även en sinfonia för flöjt, horn, oboe, fagott, stråkorkester och generalbas i E dur med verknummer 140. Sinfonian har två snabba yttersatser som omringar en långsammare sats med mörkare tongångar i e moll. Jag började komponera denna sinfonia efter att ha varit i möten med ett par personer som båda två råkar heta Erika/Erica.

CLV141 är min första komposition som ska likna en kantat. Verket kallas "Vänskapskantaten" och är komponerad för sopran och bas samt liten orkester bestående av två trumpeter, horn, flöjt, oboe, fagott, timpani, stråkar och orgel. Inspirationskällan är, som i flera tidigare fall, Johann Sebastian Bach. Inledande sinfonia är en bearbetning av åttonde satsen ur "SR Musiquen", CLV109. Kantaten tillägnas mina vänner.

Nästkommande komposition, CLV142, är min fjärde flöjtkonsert som går i G dur och är den första av flöjtkonserterna som utöver stråkar och generalbas innehåller några blåsare. Samtliga satser är bearbetningar av tidigare kompositioner. Andra satsen so går i e moll är bearbetad från andra satsen ur sinfonia nr 1 i E dur för liten orkester, CLV140, och tredje satsen är en transkription av arian "Vi är alla vänner" ur vänskapskantaten, CLV141.

Kompositioner verk efter verk - popiga kompositioner

Förutom de "klassiska" kompositionerna har jag även komponerat pop- och rockmusik. De popiga kompositionerna har även de egna nummer fast i en annan katalogisering, nämligen CLP-nummer. CLP står förövrigt för Christopher Lundgren popular (music).

CLV pop 1 till 5 tillhör de alla ett tema över Stridsringen (ursprungligen CLV1 som klassisk versionen) och komponerades i slutet av 2006. De fem satserna ur första sviten ur Stridsringen är här remixade där varje sats är ett eget stycke. Inledning respektive slut av vardera av remixarna är i princip likadana tills de olika tematan börjar och utgör den huvudsakliga musiken. CLV pop 1 representerar första satsen, ouvertyr. CLV pop 2 sats 2, Sagans mitt, CLV pop 3 Alla tillsammans, CLV pop 4 Sagans död och slutligen CLV pop 5 Seger.

Nästa verk, CLV pop 6 som komponerades vid årsskiftet 2006 - 2007, är en remix av det första stycket för violin, flöjt eller blockflöjt och piano (CLV 18). Egentligen är inte remixen helt färdig, men huvudstämmorna är med vilket betyder att stycket ändå finns med i CLV pop-numreringen. En fullständig version kommer förmodligen senare beroende på mitt intresse över det stycket. Alla fyra satser från originalversionen kommer löpande efter varandra.

Under sommaren 2007 komponerades CLV pop 7 vilket är ett slags techno stycke med namnet Die frauen sind verrückt. Namnet fick stycket då jag nyligen varit med om några bagatellartade problem med några tjejer i olika sammanhang. Styckets titel är dålig tyska och betyder ungefär "knäppa fruntimmer". Dessutom är inte stycket så glatt utan lite vemodigt.

Så ett lite gladare stycke i samma genre som ovanstående verk och som tillkom under samma period. CLV pop 8 bär titeln Good feelings with you. Musiken tillägnades... Ja, vem vet jag inte. Det var väl till någon tjej, tror jag. I alla fall så är det ett stycke i relativt snabbt tempo.
CLV pop 9 är också ett stycke med glada tongångar, som komponerades under sommaren 2007. The nice people som stycket heter påminner visserligen en del om CLV pop 8 men om man lyssnar noga skiljer de sig en aning från varandra. Om man dessutom är duktig på att  skilja toner (och tonarter) kan man höra att detta stycke går i C dur medan ovanstående stycke går i F dur.

Intresset för populärmusik har inte varit lika starkt för mig som intresset för klassisk musik vilket har medfört att jag inte har tagit mig tid att komponera populärmusik. CLV pop 10 är det första verket i en populärmusikalisk genre på mer än ett halvår (tidshopp från sommaren 2007 till senhösten samma år). Det är liksom en popballad från omkring 1960-talet med namnet "My sister" vars toner ursprungligen var tänkt till ett klassiskt stycke. Men med tanke på tonspråket experimenterade jag lite och resultatet blev denna sång om min syster Tindra. Dock finns den klassiska varianten för röst och piano kvar utan CLV-numrering.
Följande verk är komponerade under hösten 2007. Verket som följer är även det en sång med inspiration från tidig rock eller popmusik. CLV pop 11 heter "Song for the king of rock'n roll" och tillägnas självaste Elvis Presley. Det finns dock ingen text ännu men det skulle å andra sidan inte fungera med MIDI, utan jag har i de båda sångerna använt mig av röstljud utan ord.
Ytterligare en sång i samma stil är CLV pop 12 som heter "My friend", som liksom föregående låt inte har någon text.
Så en sång för röst, rockorgel, elgitarr och trumkomp (CLV pop 13). Men denna sång har inte heller någon text, bara musik. Den bär förövrigt titeln "Thank you girl" och är ett slags tack till alla världens tjejer.

Sedan komponerade jag fyra olika signaturer som alla ingår i CLV pop 14. Samtliga signaturer ska föreställa nyhets och programsignaturer till den påhittade lokala radiokanalen SR Nerland.
Signatur 1 till 3 tillhör Nerlandsnytt, motsvarande Upplandsnytt i SR Nerland. 1: Startsignatur. 2: Nyhetsbyte. 3: Slutsignatur.
Signatur 4 tillhör det påhittade programmet Studio Nerland.

Sedan tog det nästan ett år innan jag återigen komponerade populärmusik. Under augusti 2008 komponerade jag hiphoplåten "Bad world", CLV pop 15. Medan rytmen och instrumenteringen är densamma som i Eminems låt "The way I am", så är melodin densamma som Gravotte med variationer för cembalo av Jean-Philippe Rameau. Låten har i dagsläget ingen text men den kommer att handla om hur allt elände som vi har här i världen. Även om jag vet att allting är elände så vill jag på något vis uppmärksamma detta så de personer som inte alls har varit medvetna om problem faktiskt blir medvetna om problemen.

CLV pop 16 är numret på min remix av Johann Sebastian Bachs  cembalokonsert i d moll med verknummer 1052 i BWV-förteckningen. Remixen baseras dock endast på den inledande satsen.
Utöver musikens teman så finns det likheter med de tidigare popiga instrumentala musikstyckena som komponerades under 2006 och 2007.

De två följande kompositionerna är båda en korsning mellan Eminem och Rameau. Ingen av låtarna har fått någon text ännu.
CLV pop 17 heter "Lonely without you" och har teman ur en sats ur Rameaus Pièces de clavecin och rytmer från en mindre känd låt av Eminem. Låten kommer att handla om ensamhet, att man är ensam utan sin älskade.
CLV pop 18 bär den frågande titeln "Why do you make me sick?". Huvudpersonen ifrågasätter varför dennes flickvän/pojkvän gör honom/henne sjuk. Det är liksom ett kärleksdrama.

Tidigare kompositioner inspirerar ibland till nya. Två exempel är CLV pop 19 och CLV pop 20 som liksom CLV pop 16 är remixar av musik av Johann Sebastian Bach.
CLV pop 19 är en remix av cembalokonsert nr 3 i A dur, CLV 1055. Remixen bygger dock endast på första satsen.
CLV pop 20 är en remix av den första violinkonserten i a moll, BWV 1041. Även där är det enbart den första satsen som är med i remixen men det inledande temat är mitt eget. Det egna temat är också avslutningstemat.

Att mixa Rameaus tongångar med hiphoprytmer är en företeelse som börjar bli vanlig för mig. CLV pop 21 är nämligen verknumret för min instrumentala hiphopsång "For a broken heart". Liksom alla andra sånger saknar denna sång text. Temat däremot bygger på Tambourine ur Rameaus svit i e moll ur Pieces de Clavecin för klaverinstrument.
CLV pop 22 är liksom föregående komposition en hiphop liknande låt som bygger på klavermusik, förmodligen av Jean-Philippe Rameau, samt rytmer ur en låt av Jay-Z. Titeln "I need help" syftar på att huvudpersonen som låten handlar om behöver hjälp. Återigen saknas text.

CLV pop 23 till 44 är alla popiga versioner av klassiska kompositioner, både ur min egen verkförteckning och av andra kompositörers. Dessa kompositioner kan jämföras med de fem första remixarna av Stridsringensvit nr 1, CLV1, som har verknummer 1 till 5 ur CLV pop-förteckningen över populärmusik.
CLV pop 23 är en remix av Stridsringensvit nr 2 "Addo", CLV49.
CLV pop 24 är en remix av det fria temat "Dåligt", CLV1 b,.

Jag har även gett mig på två stycken ur samlingen Friendship, nämligen Friendship no 1 och 3.
CLV pop 25 är en remix där första och sista temat ur Friendship no 1, CLV85, används samt CLV pop 26 som är en remix av Friendship no 3, CLV91.

Det är inte enbart konserter av Bach som har blivit omarbetade, utan även egna konserter. CLV pop 27 och 28 är verknummer för en två remixar som bygger på teman ur min egna konsert för två trumpeter, fagott, timpani, stråkar & generalbas, CLV140. CLV pop 27 är en remix av första satsen och CLV pop 28 är en remix av de fjärde satsen.

CLV pop 30 till 33 är remixar av sats 1, 2, 3 och 5 ur Sanningen bakom, CLV133. Att fjärde satsen inte är inkluderad är för att den går i 3/4-delstakt vilket inte är lämpat för sådana remixar. CLV pop 30 är en remix av första satsen, CLV pop 31 av den andra satsen, CLV pop 32 av den tredje samt CLV pop 33 en remix av den femte satsen.

CLV pop 34 och 35 är remixar av sats två respektive sats tre ur sinfonia (eller konsert) nr 1 för stråkar & generalbas, CLV197. Att inte första satsen är bearbetad till en sådan remix är av samma anledning som föregående komposition - att taktarten inte lämpas.

CLV pop 36 är en remix av den första satsen ur sinfonia (eller konsert) nr 2, CLV199, för stråkar & generalbas.

CLV pop 37 är en remix av den tredje satsen ur sinfonia (eller konsert) nr 3, CLV126, för stråkar & generalbas.

CLV pop 38 till 40 är alla remixar av olika satser ur SR Uppland musiquen, CLV132. Första satsen har verknummer 38, andra satsen 39 och sjunde saten 40. Övriga satser är inte bearbetade.

Förutom remixar av Johann Sebastian Bachs musik finns nu även en remix av Antonio Vivaldis trio för blockflöjt, fagott & generalbas i a moll, RV 86. I min verkförteckning har verket CLV pop 41. I remixen utesluts dock fjärde satsen eftersom denna går i 3/4-delstakt.

Även musik av Georg Philipp Telemann finns representerad. Det handlar om en violakonsert i G dur där sats 2 till 4 som ingår i CLV pop 42. Det finns två anledningar till att inte första satsen har tagits med. För det första går denna i en icke lämpad taktart. För det andra får konserten i denna version en snabb, långsam, snabb-satsindelning vilket de senaste 200 åren har varit en standard.

CLV pop 43 och 44 är remixar av sats 1 respektive sats 4 ur svit nr 4 för orkester av Wilhelm Friedemann Bach.

Under den första veckan i september 2008 gjorde jag totalt 16 remixar av kompositioner tillhörande stora mästare som Bach, Rameau och Vivaldi. Samtliga verk har egna CLV pop-nummer och är arrangerade (eller remixade) i samma stil som föregående remixar.
CLV pop 45 är en remix av första satsen ur brandenburg-konsert nr 1 (BWV 1046) i F dur av Johann Sebastian Bach.
CLV pop 46 är en remix av första satsen ur brandenburg-konsert nr 2 (BWV 1047) i F dur av Johann Sebastian Bach.
CLV pop 47 är en remix av första satsen ur brandenburg-konsert nr 3 (BWV 1048) i G dur av Johann Sebastian Bach.
CLV pop 48 är en remix av första satsen ur brandenburg-konsert nr 5 (BWV 1050) i F dur av Johann Sebastian Bach.

CLV pop 49 och 50 är remixar av olika avsnitt ur vokalmusik komponerad av Rameaus. CLV pop 49 är en remix av en aria ur Boreaderna. CLV pop 50 är en remix av ett avsnitt ur en annan komposition med vokalinslag. Dock vet jag inte vilken komposition det rör sig om för jag hittade en MIDI-sekvens med den aktuella musiken.

CLV pop 51 är en remix av en fuga som är komponerad av Guiseppe Tartini.

De åtta kommande kompositionerna är remixar av Vivaldis konserter.
CLV pop 52 är en remix av första satsen ur dubbelkonserten för två trumpeter (RV 537) i C dur.
CLV pop 53 är en remix av första satsen ur dubbelkonserten för violin och oboe (RV 548) i B dur.
CLV pop 54 är en remix av första satsen ur en fagottkonsert i C dur. Jag vet dock inte vilket nummer konserten har i RV-förteckningen.
CLV pop 55 är en remix av första satsen ur fagottkonsert i e moll (RV 484).
CLV pop 56 är en remix av tredje satsen ur en fagottkonsert i g moll (antingen RV 495 eller RV 496).
CLV pop 57 är en remix av mandolonkonsert i C dur (RV 425). Denna remix är en av få remixar där alla teman ur samtliga satser finns med.
CLV pop 58 är en remix av första satsen ur violinkonsert nr 1 ur OPUS 4, i B dur.
CLV pop 59 är en remix av första satsen ur violinkonsert nr 3 ur OPUS 3, i G dur.

De nästkommande kompositionerna, CLV pop 60 och CLV pop 61, bygger på teman ur konserter av Händel. CLV pop 60 är en remix av orgelkonsert nr 13 i F dur medan CLV pop 61 är en remix av orgelkonsert likaledes harpkonsert nr 6 ur OPUS 4.

CLV pop 62 och CLV pop 63 är remixar av första respektive tredje satsen ur klaverkonsert likaledes flöjtkonsert i d moll av Carl Philipp Emanuel Bach.

Så kommer en samling remixar av diverse kompositioner av Vivaldi - en av de kompositörer som jag har remixat allra mest.
CLV pop 64 är en remix av första satsen ur kammarkonsert i g moll (RV 107).
CLV pop 65 är en remix av en oboekonsert i a moll. Kommer dock inte ihåg RV-nummer.
CLV pop 66 är en remix av tredje satsen ur violinkonsert i G dur, nr 1 ur OPUS 4,.och kan ses som kompletteringsmaterial till CLV pop 58.
CLV pop 67 är en remix av första satsen ur en violinkonsert i G dur ur OPUS 7.

Efter alla remixar kommer en låt för röst och piano som heter Min kärlek för dig. Den har nummer CLV pop 68.

Därefter kommer vi åter in på temat remixar, denna gång är det två stycken ur Johann Sebastian Bachs kantat Non sa che sia dolore (BWV 209).
CLV pop 69 är en remix av sinfonia i h moll för flöjt och stråkar med generalbas som är introduktionen till kantaten.
CLV pop 70 är en remix av första arian "Parti pur, e con dolore" ur samma kantat.

Kort om kompositionerna i Musikarkivet

Att komponera via datorn är inte samma sak som att komponera med penna och papper. Det förstår min lilla hjärna, även om den är förvrängd. Övning ger färdighet, brukar man säga, och för mig stämmer det uttrycket bra. Som jag sa har jag dock långt kvar innan jag kan komponera på riktigt, och dessutom kunna spela några instrument på gehör.

När jag kan spela exempelvis piano kommer jag nog också att förstå mer om komposition. När jag kan mer om komposition kommer jag att komponera betydligt mer musik. Ännu senare kanske jag också har gått någon musikalisk utbildning, vad vet jag.

Uppdaterat: 2011-10-24