Startsida Snabelposten Blogg Arbetsplatsen Produkter Länkar  
 

Kultur

Johan Hedenberg

En intervju om skådespelarkariären

Text: Christopher Lundgren
Foto: Erica Westerlund

Navigera på sidan

Om skådespelaryrket
Lite andra grejer

 

  Namn: Johan Hedenberg  
  Född: 9 oktober 1954 så jag börjar bli en gammal farbror  
  Yrke:

Skådespelare men jag har också skrivit en del. Jag släppte en bok för tre år sedan och jag ska lämna in manus till min andra bok nu i höst.


 


Om skådespelaryrket

Hur länge har du varit skådespelare och hur fick du ditt intresse?

Ja du. Vi kan börja med intresset. Jag gick på bio mycket när jag var 15, 16 år och sedan när jag var liten så tyckte jag om att se på Nils Poppe, mamma och pappa kände honom så jag fick gå och se på hans föreställningar, det är långt före er tid. Nils Poppe var en jättekänd komiker. Så jag växte upp med det kan man säga. Ska jag vara ärlig så var jag inte så flitig i skolan så jag hade inte så mycket val att bli någonting annat än skådespelare. Så då började jag scenskolan när jag var 23 år, och gick Calle Flygare innan.

Vad är det roligaste att vara med i, teater eller film?

Nu har inte jag spelat teater på flera år. Det roliga med teater är när det är bra så blir man som ett fotbollslag eller ett basketlag, man blir ett lag, det känner ni igen. Det är väldigt trevligt helt enkelt att umgås, man blir som en familj, speciellt om man är på turné så är det väldigt roligt. Film är ju en annan grej, det går snabbare, man dyker upp en dag här och där så här… Det är svårt att skilja på, det är roligt bägge delarna.

Vilken teateruppsättning har varit den bästa?

Det är svårt att säga också men den som betyder mest för mig och kommer att göra det den heter Klassfiende. Det var den första succén jag var med i och jag var 26 år och var på Dramaten, det var en punkpjäs med mycket Clash-musik och albumet London Calling, det var före din tid, men det var tunga låtar, och det handlade om ett gäng arga unga pojkar. Det var en braksuccé, vi spelade 230 240 föreställningar på Dramaten vilket är ovanligt, så Klassfiende hade premiär 1981 och vi spelade den till 1983. Det ligger mig varmast om hjärtat.

Vilken är din bästa film du har varit med i?

Jag har ju egentligen inte varit med i så många långfilmer, jag har mest gjort TV-serier av någon anledning. Det är svårt att säga men jag tycker att Gränsen var en väldigt bra film som gjordes för ett par år sedan, som ligger närmast i tiden också. Den utspelar sig 1942 under andra världskriget. Den är bra, spännande, välgjord och framförallt har de lyckats göra en film som ser väldigt dyr ut för lite pengar. Se den, den är bra, och finns att få tag i.

Om man säger bästa TV-serien du har varit med i, vilken är roligast?

Ja, jag måste säga Bron, inte bara för att den har fått en enorm internationell framgång, den har sålts till alla länder. Den har fått pris i England och USA och överallt. Så bron, och den som har betytt mest för mig är Poliser som gick för tio år sedan. Där blev jag nominerad för att åka till Monte Carlo och gå på röda mattan för bästa skådespelare så Poliser och Bron kan du skriva.

Hur fick du rollen som Morgan i Skilda världar och hur var det att spela den?

De ringde mig och frågade, och sedan kom det väldigt lämpligt för jag hade små barn och behövde blöjor och mjölk och var hemma, och skönt att slippa åka på turné, och då frågade de mig om jag ville göra det och det var väldigt roligt. I serien kom jag in i en familj, de hade hållit på i några år, så då var det jag som fick spela då Pia Oscarssons roll Karins nya man, så det var kul. Det var mycket goda ungdomar jag fick träffa, Tuva Novotny och allihopa.

Kan du spela munspel på riktigt med tanke på att du gjorde det i ett avsnitt av Skilda världar?

Nej det kan jag inte, jag improviserade bara så jag kan inte spela munspel på riktigt.

Jag kommer ihåg din entréscen när du som Morgan kommer in på Blå valvet och träffar Daniel, spelad av Bengt Dahlqvist, och så blir du knivskuren. Den tycker jag är en riktigt rolig scen.

Så kan det gå. Bad luck.

Om Skilda värdar skulle spelas in igen, skulle du kunna tänka dej vara med igen?

Jag tror att det är bäst att låta bli. Jag har nog inte riktigt tid just nu med det för att det har en sådan enorm tid. Jag tror inte på det, låt det vara, låt serien vila i frid.

Hur var det att medverka i Varuhuset, och har du något speciellt minne därifrån?

Inte så mycket från inspelningarna, jag har mest minne ifrån innan dagen jag var med i första avsnittet och efter den dagen, för att i och med att jag klev in i den serien så från den ena dagen till den andra så var jag igenkänd överallt och det kändes väldigt konstigt. På den tiden fanns det inte så många TV-kanaler som det finns nu, det fanns två stycken, SVT1 och SVT2, så i stort sätt halva svenska befolkningen såg på TV-serien, så från den ena dagen till den andra dagen var jag helt plötsligt jättekänd. Det var konstigt                        

Vad minns du mest hittills från din karriär som skådespelare?

Det är nog det, att från den ena dagen att helt plötsligt folk vänder sig om och tittar på en, och i början var det lite märkligt så där. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det, men det var den största förändringen i mitt liv. Det har ju påverkat mig helt och hållet sedan dess.

Finns det någon skådespelare du vill spela tillsammans med?

Ja, det kan jag säga med en gång. En av mina bästa vänner och ledstjärnor och som en storebror, Ingvar Hirdwall heter han. Han är inte bara en fantastisk skådespelare utan han är en lika stor människa, helt underbar. Han tog hand om mig när jag kom till Dramaten när jag var 26 år, på ett sådant vänligt sätt. Vi umgås och träffas och fikar då och då. Han är 80 år nu då och pigg som en lärka men tiden går fort och det vore en dröm att få göra någonting med honom, så Ingvar Hirdwall är min dröm.

Om du får välja mellan Beck, Johan Falk eller Wallander, vilken var bäst?

Ja men jag säger Johan Falk för jag har varit med där mest och jag tycker att den är väldigt välgjord, så jag säger Johan Falk.

Vilken typ av karaktär tycker du är roligast att gestalta?

Det är de här knäppgökarna som är lite roliga. Jag gör nu Fröken Frimans krig, som börjar sändas i juli igen, en TV-serie som gick för ett par år sedan som jag inte var med i då men som jag är med i nu, där gör jag en högerledare från 1905, återigen en skitstövel. De är roliga att göra, de här skitstövlarna.

Hur tycker du det är att vara röstskådespelare?

Det är roligt, inte minst för att det är så mycket ungar som tittar på Bolibompa och allt vad det heter. Jag vet inte hur många vuxna ungdomar, eller unga människor, som har kommit fram: ”Jag växte upp med dig, varje morgon så hörde jag din röst”. Det är väldigt roligt.

Är det ett lätt eller svårt jobb?

Det är ett svårt jobb, det tar väldigt lång tid. Jag har hållit på med det i 30 år nästan, så att det är det jag är på väg att göra efter det här, och ni är välkomna att få följa med någon gång om ni vill se hur det är i en dubbstudio någon gång.

Vilken film eller serie har varit roligast att dubba?

Film är överlägset senaste Tintin för det var en sådan kvalitet och det var så fantastiskt ärofullt att få göra Kapten Haddock också, det är en ära. Serie, det är svårt för det är så många serier jag har varit med i så jag kan inte plocka ut någon så där på rak arm, utan jag får säga långfilm, Tintins äventyr.

Vilken Turtles karaktär var roligast att dubba, Donatello eller Shredder?

Det var Donatello, för det var så roligt, Det är en av de serier som har stuckit ut och som alla ungdomar eller barn tittade på så Donatello var lite kult att få göra.

Hur var det att dubba rösten som Super Marios bror Luigi?

Det var jobbigt mest tyckte jag. Det var ett datorspel så det var otroligt påfrestande. Jag kan inte säga att det var ett speciellt roligt jobb men spelet hoppas jag var kul. Det är ett jäkligt tjat att göra röster till datorspel: ”en gång till”, ”kom igen nu”, ”så ja, nu får du ta om det igen”, ”bra jobbat”. Man sitter i timmar och bara säger sådana saker.

Har du spelat spelen om Super Mario?

Nej, jag är för gammal.

Vilken är den största skillnaden mellan att vara skådespelare och röstskådespelare?

Största skillnaden är att du behöver verken duscha eller kamma dig på morgonen när du är röstskådespelare. Du behöver inte sminka dig, du behöver inte kamma dig, du behöver knappt borsta tänderna, så det är den största skillnaden. Skämt åsido. Den största skillnaden är att när man är röstskådespelare så har man ju enbart rösten att jobba med, och det är speciellt i och med att man ofta då… ibland har jag den här rösten som jag har nu. De känner igen min röst i McDonald’s säkert också. Sedan så när man dubbar ska man prata så här [säger med gäll röst], man pratar med konstiga röster, men så kan man inte tala när man spelar in film, så dubbning är väldigt kul att man kan överdriva väldigt mycket. Nå ja, det är det som är den stora skillnaden.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Lite andra grejer

Hur är det att vara travtränare?

Det var väldigt roligt eftersom jag inte håller på med det längre. Jag har inte tid så jag slutade egentligen för tio år sedan men jag ägnade 15 år med att träna på amatörnivå, och tillslut tog det upp så mycket tid så att jag sa nej till massa jobb så att jag jobbade egentligen alldeles för lite med det jag skulle göra utan jag höll på med hästarna istället, men det var väldigt roligt och jag fick vara med och vinna V75 och sådana saker så det var jättekul, men jag har inte tid längre

Kan du rida med tanke på att du håller på med trav?

Jag kan rida när som helst men jag gör ju inte det men jag är uppväxt med på hästryggen. Det är en av de få saker jag kan.

Spelar du fortfarande fotboll?

Nej, det ska inte gamla gubbar göra för det gör alldeles för ont i lederna när man är i den här åldern, men däremot så älskar jag att se på fotboll och jag tycker att fotboll är ett fantastiskt spel.

Vilken position var du?

Dessvärre så var jag ingen Zlatan utan jag sprang ju mest snabbt och så där, så jag spelade alternativt vänster- och högerback, det spelade ingen roll, det var ganska unikt faktiskt. Jag var bra på bägge fötterna utan att vara teknisk, det är jättekonstigt.

1989 gav du ut skivan UPA med flera covers, sjunger du fortfarande?

Nej, det gör jag bara i badkaret. UPA betyder Utan Personligt Ansvar så att nu vet ni det. Det var väldigt kul. Vi hade ett band med Peter Dalle året innan bland annat, vi åkte på lite turnéer. Sedan var det Svante Grundberg och Björn Wallde och Rökrock, det kommer ni inte ihåg. Det var en pojkdröm, jag gjorde en skiva med Bert Karlsson, det var väl inget mästerverk precis men det var roligt.

Händer det ofta att folk kommer fram till dig på stan?

Ja, är jag i stan händer det alltid varje dag att någon kommer fram och säger något vänligt oftast. Folk kommer inte fram och är ovänliga tack och lov. Kommer någon fram så säger de antingen att de har sett någonting som är kul eller bra, eller har läst boken min, det händer ofta.

Hur har försäljningen av boken gått?

Jag vet inte men det har gått bra säger Nordstedts. Det är väl inga jättesiffror men för dem är det bra, 15 000 kanske.

Har du några husdjur?

Nej inte nu men tidigare hade jag en katt men den försvann och sedan har jag haft hästar.

Vilken är din favoritnöjespark?

Jag måste säga tivolit i Köpenhamn, därför att vi åkte dit varje år sedan min äldsta dotter var ett år, så åkte vi dit varje maj varje år enda fram till nu när den lilla, minsta tjejen, har blivit så stor, så under tjugo år har vi varit i Köpenhamn varje år. Oavsett om vi har haft pengar eller inte så har vi åkt till Köpenhamn och gått på tivoli. Jag kan rekommendera tivoli i Köpenhamn. Har ni varit där?

Jag vet inte, jag tror inte det men jag har varit på Bakken.

Bakken, det är jättefint. Jag tycker om tivoli.

Åker du mycket karuseller, eller åkte?

Jag åkte. Jag tycker det är kul att se när ungarna är glada. Jag gläder mig över dem.

Om du skulle få välja en låt av Elvis, vilken skulle det bli då?

Jag är väldigt dålig på låttitlar, jag känner igen alla. Vi säger Jailhouse Rock eftersom jag brukar spela skurkar på TV.

Vad gör du helst när du har semester?

Jag sitter helst i skuggan någonstans där det är väldigt varmt för jag älskar varme för då blir skuggan så underbar. Jag klarar inte av att sitta i solen för länge men att sitta i skuggan med något kallt att dricka när det är riktigt varmt, det tycker jag är det bästa som finns.

Finns det något du är riktigt stolt över?

Mina barn. Det är en självklarhet, mina barn. Jag säger det, jag bryr mig inte om om de blir framgångsrika eller inte, utan bara att de blir lyckliga och glada, det är det viktigaste för människan i livet att känna sig sedd och att må bra.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher


© Snabel-Posten - Arbete&Bostad - Uppsala kommun - Catharina Jakobsson - 018-727 16 55