En vårdag åkte Erica och jag till Stockholm för att intervjua skådespelaren Anna-Maria Käll.

Om skådespelaryrket

Hur kom det sig att du ville bli skådespelare och hur länge har du varit det?

Jag har nog alltid, så länge jag kan minnas, velat bli skådespelare, och jag var med i en massa teatergrupper när jag var ung, och jag sökte scenskolan massor med gånger, tio, innan jag kom in, och 1989 kom jag in, så gick jag tre och ett halvt år på scenskolan i Stockholm, så jag gick ut julen 1992, så började jag jobba 1993.

Vad för teaterutbildningar har du gått?

Det var den här teaterhögskolan i Stockholm. Sedan innan det så gick jag någonting som heter Teaterverkstan, då jobbade jag på dagen och sedan gick jag på eftermiddagarna på teaterskola som kostade pengar då, så där hade jag fått låna pengar då, då fick jag pengar av min pappa för att gå på den här teaterskolan. Jag hade sådan tur för de hade precis sålt ett hus och då fick jag 10 000 för att betala den här kursen i ett år, så gjorde jag det. Det är de två skolorna. Sedan då, scenskolan, då får man ta studielån så det är en högskola så där behövde jag inte betala. Jag har en massa studielån på det i och för sig som jag fortfarande betalar av på. Det blev nog 100 000 eller så där.

Kan du ge lite exempel på teateruppsättningar som du har medverkat i?

Jag har jobbat ganska många år på Stockholms stadsteater och där gjorde vi en ganska stor succé som hette Jösses flickor som handlade om kvinnokampen. Vi gjorde Rikard den tredje där också, Fröjder full jul, vi gjorde ganska många föreställningar. Sedan har jag varit några år anställd i Göteborg. Jag var i Uppsala en produktion, på Uppsala stadsteater och gjorde… Gud, vad hette de nu då? Det var en massa herrans år sedan. Jag har jobbat på Dramaten i ett och ett halvt år och gjorde en barnproduktion där som hette Pojken och stjärnan. Där spelade jag allt möjligt, harunge, jag spelade en liten flicka som fick en häst, jag spelade alla möjliga. Det var Barbro Lindgrens bok Pojken och stjärnan. På senare år så har jag varit nere i Småland där jag har en fast anställning på Regionteatern Blekinge-Kronoberg, och nu sist så gjorde jag Folkefiende där och spelade huvudrollen. Peter Stockmann gjordes om till en tjej, så hon heter Petra Stockmann.

Intressant, du har en hel del i bagaget.

Ja det har blivit några år.

Vilken teateruppsättning har varit mest betydelsefull för dig personligen?

Det var bland annat Jösses flickor. Min man skriver pjäser. Då gjorde vi en pjäs på en fri grupp som heter Teater Tribunalen, Den tappre soldaten Švejks äventyr i terrorkrigens tidevarv. Det var så roligt, det blev en jättesuccé för den teatern. Vi spelade den väldigt mycket, Den handlade om Afghanistankriget. Det kommer en sådan här…Švejk är en litterär figur som dyker upp i Afghanistan, vaknar upp i en frysbox och befinner sig i kriget, och han sabbar för Sverige något kopiöst och tillslut skickar de hem honom. Det blev enormt för precis när vi gjorde den här pjäsen så var det svenska soldater som hade dött i kriget i Afghanistan och det hår var en kritik mot att vi skickade soldater. Vi ska vara ett fredsbevarande folk men vi skickade soldater mitt i brinnande krig, döda människor, så det var en politisk viktisk sak att berätta om, tyckte vi, så det var en betydelsefullt tyckte jag.

Det kan jag förstå, en stor poäng.

Ja det var det verkligen. Det kändes som ett viktigt ämne att prata om så det var spännande. Men det finns ganska många föreställningar som har betytt någonting på olika sätt. Några har varit väldigt roliga att göra, några har varit betydelsefulla rent politiskt eller att jag har lyckats att göra en väldigt bra roll där. Till exempel med Jösses flickor så kände jag att jag fick väldigt mycket uppskattning för det jag gjorde där.

Vilken typ av karaktär tycker du är roligast att gestalta?

Jag tycker nog att det är väldigt roligt att göra ganska starka människor som är i någon slags konflikt eller vad man ska säga. De är kanske väldigt arga eller väldigt starka för att de tror på någonting väldigt starkt, så har de alla emot sig, en sådan typ av roll. Jag tycker att det är väldigt roligt att göra det lite roligt så jag brukar alltid försöka vrida till, att det kommer med komik när jag gör det men det betyder att det måste vara väldigt allvarligt, att jag måste ta det på allvar för att det ska bli riktigt roligt men på något sätt tycker jag att det är väldigt roligt att göra det själv. Men komedi tycker jag är väldigt kul också.

Brukar du vara nervös inför ett teateruppträdande?

Ja verkligen, det kan jag säga, inte så att jag går och kräks men hela den dagen jag ska ha premiär så är jag lite någon annan stans, väldigt nervös och kan inte prata riktigt och vill bara vara själv men samtidigt vill jag inte vara själv för att det är så jobbigt för att man ska uppträda och man vill egentligen bara vänta… att det ska bli över med en gång, men det har blivit lite bättre med åren tycker jag. Nu vet jag att jag klarar det, det var lite värre förut när jag inte visste. Jag är rädd för att jag ska tappa replikerna, föra att jag inte ska komma ihåg vad sjuttsingen ska jag göra här, för att det ska hända att det ska bli dåligt. Det finns en massa saker som jag är rädd för men i och med att jag har jobbat ganska många år nu så börjar jag känna så här ”asch det brukar ju gå bra” så då lugnar jag ner mig lite, tycker jag.

Har du råkat tappa bort dig ordentligt på scen någon gång?

Ja visst, att jag har tappat bort repliker och så, absolut. En gång fick jag ett jättehostanfall, det var hemskt, för det var liksom som att jag inte fick luft. Du vet när man hostar och det rinner i ögonen och man gråter. Jag stod där och jag hade en röst som var så här (krax) så var det 800 personer som satt och tittade. Det kändes som flera år men det var kanske några sekunder. Jag vet inte hur det gick till, om jag fick vatten eller om jag gick ut, jag kommer faktiskt inte ihåg, jag har förträngt det. Annars har det hänt att jag har tappat repliker och så, men oftast löser man det, man hjälps åt när man jobbar på scenen, då kanske det är en medspelare som säger någonting så att man förstår ”var det inte så du tänkte nu?” och då tänker jag ”just det, jag skulle säga den där repliken”. En gång hände det faktiskt att jag fick maginfluensa på scenen. Jag stod och väntade på entrén med Pia Johansson, om ni vet vem hon är, som var med i Let’s Dance nu och åkte ut. Så stod jag där och kände mig lite konstig. Så gick vi ner, och på scen så kände jag ”å gud, jag måste gå ut och kräkas”, så jag sprang bara rätt ut från scenen, så hon fick klara sig själv där i några minuter. Efter den scenen så skulle jag ha burit ut massa frukostgrejer så för att då skulle hon komma nästa dag och duka upp för middag, så att det var en ny dag, men då kom hon och då stod hela frukosten kvar och då var hon tvungen att säga ”nej usch vad är det här för ett hem att hålla till” och olika repliker, men det var tur att det var Pia för att hon är så duktig och improvisera, så det var väldigt kul efteråt.

Brukar du själv gå och se på teater?

Ja det gör jag, men på senare år är det inte lika mycket för att jag har barn och de börjar bli lite stora nu, inte så att jag har velat vara borta så mycket på kvällar för att jag spelar ju en hel del själv oftast då, men jag ska försöka bättra mig. Förra veckan var jag och tittade på en barnteater med mina barn och det tyckte hela familjen var bra så att det var rätt kul faktiskt.

Hur var det att spela Emelie Lindberg i Rederiet?

Det var jättekul. Det är just en sådan här roll. Det fanns det där att vara stark men hon var ganska mångbottnad, hon var ganska svag eftersom hon var så påverkbar och ville vara någon annan och så. Jag var tvungen att göra henne båda stark och svag. Sedan kommer jag ihåg att de ville att det skulle synas att jag var ond men det ville inte jag utan att det kommer sedan så att publiken ska tro lite att hon är god så det var ganska kul tyckte jag. Sedan var det kul när hon blev väldigt galen så det var jätteroligt. Ja, mer sådant!

Så du skulle kunna tänka dig att göra fler liknande roller framöver.

Ja absolut

Vad minns du mest från din medverkan i serien?

Jag kommer ihåg att jag stod borta nästan vid centralen där nere vid vattnet, där skulle jag låtsaskasta det där vapnet. Jag hade ett stort gevär och folk gick förbi och blev lite oroliga och det var mitt på dagen, det var ganska mycket folk som springer och går ut med hundar där. Det kändes lite spännande, märkligt. Sedan kommer jag ihåg att det var roligt. Jag var aldrig på båten på riktigt men jag var liksom… det var en uppbyggd miljö, men det var mycket roliga människor och man fick gå upp tidigt och sitta i smink och sådana där saker men det var kul.

Jag kan tänka mig det. Rederiet var en sådan stor serie som sågs av väldigt många.

Ja, jättestor. Många år gick det ju. Jag kommer inte ihåg vilket år jag var med men jag kommer ihåg att det hade pågått en herrens massa år.

Kollade du själv på serien?

Ja det gjorde jag då.

Kollade du något innan du var med?

Ibland. Jag ska inte säga att jag gjorde det jättemycket innan men jag visste absolut vilka Joker och gänget var. Bengt Bauler, som spelade Carl, han och jag jobbade tillsammans på Dramaten så att jag hade sett honom och tittat på honom så att säga. Så var det han som regisserade bland annat, så jag jobbade med honom som både skådespelare och regissör så det var väldigt kul.

Hur kändes det att han var både skådespelare och regissör?

Bara bra. Han hade jobbat i så många år med det där så att jag hade fullt förtroende för att han klarade av det. Det var några till som gjorde det. Thomas Hellberg var också en roll och sedan samtidigt regissör.

Just det. Han var ju kapten Lager där, Georg Lager. Han brann ju inne, det brann på båten.

Just det. Jag vet att han regisserade också.

Hur fick ni Emelie att se så otäck ut med tredje gradens brännskador?

Då fick man ta sådant klister. Det finns något speciellt klister som man liksom limmar på så här och då blir det som ett, om man ska säga, det blir som att huden liksom spänns och då blev det så att säga klistret –VAD 14:58 då såg det ut som ärr och jag fick sitta i ganska många timmar i sminket alltså. Jag vet inte om de hade byggt på någonting också. Jag har för mig att de byggde på något, satte dit ärr och sedan var det väldigt mycket röda fläckar som om jag hade brunnit. Det där klistret gjorde att det såg ut lite som du vet när man haft ett sår och så läker det, det blir liksom lite skinnflagor så här. Det såg väldigt verkligt ut men det var smink helt enkelt.

Det såg bra ut men lite otäckt.

Jag förstår det.

Samlar du på Rederiet-boxarna på DVD?

Nej jag har inte gjort det, jag kanske borde göra det. Jag skulle egentligen vilja ha det som jag gjorde men jag har inte hittat det. Det finns alltså Rederiet-boxar?

Det gör det för det gick i tjugo säsonger och varje säsong är samlad på en egen box med fyra till fem skivor, och de har släppt sjutton boxar så allt material med dig finns redan.

Vet du vilket år jag var med då?

Det var 1998 till 2000.

Då kanske 1998 och 1999 borde jag köpa. Bra idé! Jag tror att jag gör det.

Det tycker jag låter bra.

Det är kul för mig att ha ju, eller hur?

Att ha som minne så där, om man har varit med någonstans kan det vara en stolthet att ha det materialet själv.

Absolut. Jag håller med dig.

Egentligen borde ni som jobbar få det ändå.

Alltså det fick vi inte, och jag vet att jag försökte, du vet när man söker jobb som skådespelare kan det vara så att man vill skicka in någonting som man redan har gjort, det vill de ha, castar och så där, och då var det jättedyrt att få ut det där. Det var lite dumt faktiskt.

Har du medverkat i någon annan TV-serie eller film?

Efter det så gjorde jag en komediserie som hette Låt stå! som var en sit-kom där jag spelade en lärare på ett lärarkollegium och så var det lite elever och så spelade jag huvudrollen i den serien, och då fick den så himla dålig kritik. Sedan har det varit väldigt tyst på TV-fronten. Jag har försökt men jag har inte gjort något mer efter det men jag skulle gärna göra det. Jag tycker det är kul att blanda, inte bara spela teater. Jag läser in mycket ljudböcker, ochdåskulle det vara kul att göra lite radio och TV också. Jag skulle vilja göra allt. Blanda det li8te.

Finns det någon skådespelare som du skulle vilja spela tillsammans med?

Ja fast hon är död, Margaretha Krook. Det var min så att säga idol eller vad man ska säga. Jag tyckte att hon var väldigt bra. Finns det någon mer som jag skulle tycka vore roligt att spela mot idag? Jag skulle tycka att det vore kul att spela med kanske Marie Göranzon eller Ann Petrén eller Johan Ulveson, någon komediserie med Johan Ulveson skulle vara väldigt kul tror jag.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Jobbet som ljudboksuppläsare

Hur kommer det sig att du började läsa in ljudböcker, och hur länge har du jobbat med det?

Jag har jobbat med det i tretton år. Jag började med det för att min man skriver pjäser och så skulle han regissera någonting. De var amatörer så de hade inte råd med… de skulle ha en sådan här röst i högtalaren, en voice over heter det på fackligt språk, då ville han att jag skulle läsa in den där, det var som en liten berättelse som skulle höras i högtalare bara, så jag skulle inte vara på scen, och då gjorde jag det. Då sa jag ”Då kan väl ni hjälpa mig att spela in en liten snutt av en dikt av August Strindberg så kan jag skicka det till de här förlagen” och då gjorde jag det, och fick den där, så skickade jag den till Nordstedts förlag och Bonnier och lite så där. Så ringde Nordstedts och sa ”Vi har en bok som vi vill att du ska göra”, så började jag att göra det. Så i början läste jag inte så mycket, jag läste lite grann, några gånger om året kanske, men på senare år så läser jag väldigt mycket så att jag jobbar minst lika mycket med det nästan… just nu jobbar jag bara med det för att just nu är jag tjänstledig från teatern. Jag tycker att det är jättekul, jag får liksom spela hela pjäsen själv och göra alla roller och jag får liksom skriva allting och göra som jag vill, och jag har alltid tyckt om att läsa högt så att jag tycker det är jättekul. Lyssnar du på ljudböcker?

Inte jättemycket men lite grann. Det finns ju smakprov på Storytell av alla möjliga ljudboksinläsare och bland annat av dig, och jag tycker att du läser väldigt bra.

Vad kul, tack!

Är det ett lätt eller svårt jobb?

Det är ju ganska koncentrerat jobbigt. Jag kan tänka mig när man sitter så här och ska göra ett prov på skolan, man måste vara otroligt koncentrerad, och det kan vara rätt jobbigt att göra det under en längre period. Annars så, det svåra med det är att man kanske tycker att boken inte är så bra men då måste det ändå låta som om jag tycker det, det får inte höras att jag inte tycker om den här boken utan jag ska berätta den på ett sätt så att någon gillar den och det kan vara svårt när man känner ”åh den här jädrans boken är så dålig” men jag måste läsa den väldigt bra. Det kan vara lite svårt ibland.

Kan det vara så här att Nordstedts eller andra förlag säger ”Kan du läsa in den här boken?” och så tycker du att den är dålig fast de kommer med förslag eller idé?

Ja, de kommer med ”Kan du läsa in den här boken?” och då vet inte jag riktigt vad det är för bok. Sedan när jag sitter hemma och jobbar med den, då märker jag så här ”Nej usch, åh, en sådan här bok”. Då har jag åtagit mig att göra boken, då kan jag inte ens ringa och säga ”Nej hörr ni förresten” utan då får jag liksom göra det och så gör jag det bra, det är mitt jobb att göra det bra.

Krävs det någon utbildning eller kurs för att få jobba med ljudboksinläsning?

Det vet jag inte. Jag tror egentligen inte att det gör det. Alltså, det beror på hur man vill läsa den därför att om man vill läsa den och spela upp en bok så kanske det är bra att vara skådespelare men det är inte alla skådespelare som kan läsa bra heller. Det är lite begåvning såklart och sedan är det då att kunna förmedla och det är väl det skådespelaryrket går ut på, att spela olika roller och karaktärer och kunna göra så att du som lyssnar förstår att ”nu var det den här andra killen” och ”nu pratar den här killen med den här tjejen” fast det är ju bara samma röst egentligen, men då lyckas ju den här skådespelaren att förmedla det så att du tror på det, och det vet jag inte om alla kan göra så att jag tror att någon teaterutbildning är ganska bra, tror jag.

Hur går processen till från idé till färdig ljudbok?

Då får jag ett manus från något förlag som Bonniers eller Nordstedts, och så har jag en iPad och sedan så sitter jag och gör nya komman, och jag skriver så där ”Det där är Krister”. Så bestämmer jag: Krister, han är ganska jobbig typ, så då gör jag honom lite småjobbig, lite kaxig, lite så där. Och det här är Kerstin och hon är jättetrevlig och hon är huvudpersonen, så då gör jag henne ganska lik min egen röst och så bygger jag upp hela boken så. Sedan går jag in i en studio och då sitter det en tekniker som bryter mig så fort jag sluddrar, då får jag göra om, eller så fort jag läser fel eller så fort… jag kan också välja själv att ”Nej det där blev inte bra, jag tar om det”, så då sitter jag i en studio och gör det där tills det är klart. Sedan är det någon som lyssnar på det och rättar allt som jag har läst fel, och sedan får jag gå in i studion och rätta det, och sedan gör de skivor då… eller nu har man inte skivor längre utan man har det på sådana här, typ Storytell. Så går det till.

Kan du ge lite exempel på ljudböcker eller serier med ljudböcker som du har läst in?

Ja just nu håller jag på och läser in Modesty Blaise men den har inte kommit ut men den har inte kommit ut än så den kommer ut någon gång under det här året. Fyren mellan havet var en jättebra bok tycker jag. Den var oerhört rolig att läsa in och dramatisk och sorglig. Jag kommer ihåg, det var så att man satt och grät när jag läste den ibland. Jättemustig och härlig berättande. Jag tycker om att läsa in alla möjliga, deckare, sådana här chic-lit heter det. Det är när det är lite romantiskt. Oftast är det en ung tjej som är kär i någon mörk man, och så visar det sig att han är jätterik och så blir de ihop och så är allting bra, det kan jag också läsa ibland, en hel del. Sedan läser jag spänningsromaner och roliga romaner och alla möjliga, så jag gör alla sorters. Jag tycker också om att läsa svenska arbetarförfattare, som Elsie Johansson, som väl är från Uppsala?

Oj det har jag dålig koll på.

Jag tror att hon bodde där förut i alla fall. Jag har gjort så många olika nu så att jag glömmer nästan bort vad jag läser in. Ibland är det nästan så att ”Den här, vad är det här för bok?” och sedan när jag vänder så ser jag att det är jag som har läst. Det kommer jag inte ihåg. Det är jättekonstigt.

Men det är intressant att det blir så där att man gör någonting så mycket att man nästan glömmer bort vad man har gjort tidigare.

Ja, det är som att hjärnan inte orkar hålla koll på alltig liksom utan släpper allt, vissa grejer. Så är det med repliker också i en pjäs. Man har övat jättemycket med de här replikerna och sedan slutar man en pjäs och kanske en månad senare så skulle ni fråga mig ”Säg några repliker”, då skulle jag kanske ha glömt det mesta, men om jag vet att pjäsen ska börja igen efter jul, då är det kvar där någonstans, så att hjärnan är bra på att sortera.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Favoritfrågor

Favoritblomma?

Pion

Samlar du på någonting?

Nej det har jag faktiskt inte. Jag är ingen samlar-typ. Jag kastar mycket. Jag är inte så sentimental

Vilket är ditt bästa utflyktsmål i Sverige?

Ja gud, vad kan det vara, det roligaste? Herre gud? Jag vet att förra sommaren var jag och min familj i Sörmland på ett slott som heter Nynäs slott, så gick vi en sådan Sörmlandsled där och sedan avslutade vi med en jättefin lunch i slottsmiljö och sedan köpte vi jättefina tavlor som jag har ramat in. Jag vet inte om det var så värst kul men det var en mysig och trevlig dag och det var så vackert där också.

Tycker du om att baka eller laga mat?

Jaa, jag tycker jättemycket om det. Jag bakade chokladbollar i helgen med min son som är sju år, och laga mat tycker jag också är jätteroligt. Jag tittar mycket på matlagnigsprogram.

Hur många språk kan du tala?

Egentligen bara flytande, svenska, men jag kan prata engelska lite grann, lite spanska, lite, lite franska men inte mycket. Jag kan beställa på restaurang i Frankrike om jag vet vad jag vill ha, inte så att jag läser menyn, då kanske jag inte förstår. Jag kan beställa liksom lite vatten och mat, något som jag vill ha då.

Det är ju stora språk, både spanska och franska

Ja absolut.

Vad hade du velat jobba med om du inte var skådespelare?

Svårt… Jag skulle nog i alla fall göra någonting konstnärligt. Kanske skulle jag ha blivit filmregissör, men jag kan också tänka mig att det skulle vara väldigt spännande att vara advokat eller något sådant, tror jag. Men egentligen så fanns det ju aldrig någon… En gång har jag tänkt på att jag skulle sluta som skådespelare för då var jag så himla besviken på de här rollerna jag fick på Stockholms stadsteater just då, så då tänkte jag att jag skulle sluta, så sökte jag någon konstskola på universitetet och lära mig lite om konst men där hann jag bara börja så fick jag en jättebra roll så då slutade jag. Nej, egentligen har det inte varit något så.