En sensommardag åkte Erica och jag till Stockholm för att intervjua skådespelaren, regissören och musikern Daniel Sjöberg. Vi träffades vid Espresso house nära centralstationen.
 

Namn: Daniel Sjöberg

född: 1972

Yrke: Skådespelare, regissör och sångare
 

Skådespelaryrket

Hur länge har du varit skådespelare och hur fick du intresse?
Jag gjorde mitt första professionella jobb 1990 så det är ju ganska många år sedan, och sedan så gick jag scenskolan, teaterhögskolan i Stockholm och sedan så… innan det gjorde jag Rederiet, och sedan så jag teaterhögskolan i Stockholm och sedan så har jag jobbat professionellt på heltid sedan 1997.

Vad är det roligaste att vara med i, teater eller film?
Det är svårt att svara på. Det är så otroligt olika. Det som är roligt med teater är att det blir ett sådant tydligt grupparbete, att man gör ihop och att man jobbar länge och väldigt grundligt med samma gäng och samma historia och det är väldigt lustfyllt och härligt. Det som är häftigt med film är att det går så fort, att man har bara tre fyra tagningar på sig att göra det där och då ska man verkligen vara totalt koncentrerad just de minuterna som man filmar och det finns också någon rolig tillfredställelse i det men det är helt annorlunda. Det är väldigt olika sätt att jobba även om man på många sätt använder sig av samma grundtankar och samma grundarbetssätt så är det ändå väldigt olika tekniskt men båda är otroligt kul så jag kan inte säga att något är roligare än det andra utan det är att göra både och som är det roliga.

Vilken teateruppsättning har varit den bästa?
Jag tror att det är en uppsättning av Amadeus som jag gjorde i början av 2000-talet på en teater som heter Teater Sörmland som vi gjorde ihop med… det var en tjeckisk regissör som heter Karel Brožek som var fantastisk. Vi jobbade med båda vanliga skådespelare och med dockor som var en och en halv meter höga så de var nästan som människor, jättehäftiga, lite drygt en meter i alla fall så de var jättehäftiga. Då jobbade man med de här dockorna. Alla dockorna hade en varsin dockskådespelare men man spelade inte mot dockskådespelarna utan man spelade mot dockan och i Tjeckien har man en väldigt gammal dockteatertradition som inte bara är för barn, i Sverige är det väldigt mycket så att dockteater bara är för barn men i Tjeckien gör de väldigt mycket olika vuxenproduktioner med dockor också och det var väldigt häftigt, dels för att det är en otroligt häftig pjäs och jag spelade Mozart då, och det var en häftig roll att ta sig an, men sedan också det här arbetssättet med dockorna var väldigt speciellt och någonting som jag aldrig testat förut. Jag blev så förtjust i det så när jag sedan gjorde en monolog på en annan teater flera år senare så bad jag att få använda mig av dockor för att kunna gestalta andra karaktärer i den här monologhistorien och det fungerade väldigt väl så det var kul. Det skulle jag gärna vilja göra mer.

Vilken är din bästa film du har varit med i?
Jag har inte gjort supermycket film, det har mest varit teater och så för mig, men lite grann. Jag tycker väl att där jag själv känner mig som jag själv varit bäst är nog kanske, man är alltid gladast för det senaste man gjort och jag gjorde en liten roll i en Beckfilm som heter Rum 302 som jag gjorde förra året som jag själv tycker att det blev väldigt bra. Det var en ganska liten roll men det var ganska roligt så det tycker jag var kul.

Vilken är den bästa tv-serie du har varit med i?
Jag har varit med i några olika men den som jag gjorde mest i det var ju Rederiet och den var oerhört kul och bra för mig för jag var väldigt ung, jag var 19 när jag gjorde den där och därför så var den också viktig därför att jag fick jobba mycket och fick testa att möta på många olika skådespelare, otroligt bra skådespelare och jobba nära dem så det var väldigt roligt. Sedan har jag inte gjort så många tv-serier egentligen, jag har gjort några smågrejer i andra tv-serier så det får bli Rederiet.

Apropå Rederiet, hur fick du rollen som Thomas Nilsson?
Det var så här att jag gjorde en novellfilm med en regissör och som fotograf på den novellfilmen var en kille som jobbade på Sveriges television och han sa att de håller precis på att söka roller till den här nya tv-serien som ska heta Rederiet och utspelar sig på en båt, jag tycker att du borde skicka in en ansökan dit, och då tänkte jag att om han säger det och han jobbar ändå på TV och jag ville verkligen bli skådespelare, det hade jag velat i många år så det var ju självklart och jag skickade in direkt, och fick komma in på ett antal provfilmningar och fick sedan rollen. Det var lite tur där att jag var med i den här novellfilmen, annars hade jag inte ens vetat om att Rederiet skulle göras, så ibland är det de här små tillfälligheterna som gör det.

Hur var själva medverkan?
Det var väldigt roligt. Det blev nästan som en familj, vi jobbade väldigt intensivt. Vi spelade in hela serien på de första tv-studiorna som byggdes i Stockholm som kallades för A1 och A2. De finns inte längre men de låg vid stadion ungefär, och det som var bra där var att då kunde scenografin för Rederiet stå uppställd i båda de här studiorna så det var bara vi där så det blev lite som ett andrahem lite grann, man blev väldigt hemtam. Annars när man jobbar med film och TV idag så är det väldigt sällan så att saker och sting står uppställda utan man är på ett ställe en dag och på något annat ställe en annan dag, då kan det i och för sig bli en otroligt bra sammanhållning i gänget givetvis men här fanns både platsen och gänget, både platsen och gänget var konstant och det gjorde att det var väldigt härligt, man blev väldigt hemtam och det var en underbar känsla när man var så ung och oerfaren som jag var och verkligen försökte hitta ett sätt att jobba så det var kul. Det var väldigt roligt med alla skådespelarna, det tekniska gänget och regissörerna och alla bakom med mask och kostym, man blev väldigt tajta.

Hur fick du rollen att vara med i Beck filmen?
Det var ju väldigt roligt. För min del, jag har två barn och när de var små kände jag att jag inte riktigt orkade med och flänga runt Sverige som jag gjorde då och turnera och spela teater på en massa ställen så jag bestämde mig för att regissera så jag har regisserat ganska mycket de senaste åren och mycket tecknad film, de svenska versionerna av tecknade filmer och så där, och det gjorde att jag inte heller har varit i den här filmvärlden särskilt mycket de senaste åren, så när jag fick de här Beckfilmerna var det väldigt roligt för att det kändes lite som att komma tillbaka till filmen och det var en härlig känsla bara det. Sedan så var det kul för att det är en regissör jag gillar som heter Mårten Klingberg som är jättebra regissör och han har skrivit en av filmerna och varit med och skrivit den andra filmen som jag var med i och de var bra och den här rollen jag gjorde var kul så det var många saker som var lustfyllda och härliga i det projektet så det var jättekul.

Har du själv tittat på föregående Beckfilmer?
En del men jag har inte följt serien slaviskt på något sätt men jag har absolut sett tio filmer säkert absolut. Jag tycker att de är bra. Det är lite olika beroende på vem som har regisserat och så men det är bra filmer, det är fantastiska skådespelare och fina karaktärer så det är jättebra filmer tycker jag.

Hur var det att spela Leif i Skilda världar?
Just det, han var en obehaglig typ. Jo det var kul just att han var obehaglig och jag kanske oftast annars, i alla fall på film och TV, fått göra ganska snälla killar så det var roligt att han var en bad guy för de är roliga att göra så det var det verkligen för det skulle jag gärna vilja göra mer för att jag tycker det är kul att gå emot sin egen karaktär för att det blir någonting häftigt i det att man ser ut på ett visst sett och har en viss framtoning och så är det inte alls så eftersom det ganska ofta är så i livet att det man tror inte alltid så, saker är inte alltid som de ser ut att vara, det är kul att jobba med det tycker jag så det vore kul att göra mer faktiskt.

Vilken typ av karaktär är roligast att gestalta som skådespelare?
Vi pratade lite om det innan där, att det är roligt med karaktärer som kanske går emot lite det som man själv är, man pratar ibland om type casting i film och TV och det betyder att om man ska ha en ond person då tar man någon som ser lite ond ut eller märklig ut eller är lite mörk så där. Ska man ha en good guy då tar man någon som ser så snäll ut, och det är roligt att gå emot det så jag tycker de roller som är roligast är väl de som lite grann går emot det jag själv är så jag får gräva och se, vad är det här för kille, varför är han så här, vad har han för bevekelsegrunder för att agera på det här sättet, för att en person som är ond tycker inte det själv så klart, han har ju en bevekelsegrund till varför han beter sig som han gör, agerar som han gör, som kommer sig av någonting som han tror på, men man kan väl säga att om man gör en ”good guy”, en riktigt snäll kille så försöker jag hitta vad som inte är riktigt snällt med honom, för det finns ingen människa som är helt genomsnäll eller god och det finns ingen människa som är helt genomond heller, eller det har funnits i historien, men runt omkring oss idag på gatan är det väldigt få som är det, det är ju inte svart eller vitt, det är ju en gråskala, och därför så försöker jag hitta det även i karaktärer som till synes kanske är på ett visst sätt, och försöker hitta motsatsen lite grann faktiskt. Skulle jag välja någonting skulle jag välja en komplex karaktär där det inte är självklart varför han betedde sig som han gjorde eller tog de val som han gjorde utan man får hitta sin egen tolkning till det och fundera kring det. En sådan karaktär till exempel som jag i och för sig inte, jag vet det är en sådan som alla frågar, vill alla spela Hamlet, och nu börjar jag bli för gammal för det också, men det har jag inte känt någon egentlig jättelust till men det som är intressant med den karaktären är att det är väldigt svårt, man vet inte riktigt varför han väljer som han gör i alla lägen och det är intressant för då får man skapa sin egen bild, man får välja själv, man får fundera själv varför han väljer som han gör och då kommer publiken också få fundera ”men vänta, varför valde han så där?”, ”jaha han agerade i och för sig så det var väl därför då” så man får klura lite, det vill vi ju göra. När man sitter som publik så vill man inte få några sanningar serverade ”så här är det”, utan man vill ju fundera lite själv ”okej, varför blev det så här”, det är det som är roligt att klura med, oavsett om det är film, TV eller teater så vill man ju det.

Finns det någon skådespelare du skulle vilja spela tillsammans med?
Det finns massor, jag skulle inte kunna säga en specifik, det beror också på vad det är för projekt så det handlar om sammanhanget än om enskilda individer och till och med mer om sammanhanget än om enskilda pjäser eller teatrar. Jag kan nog inte säga en specifik person.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Jobb som regissör och musiker

Hur fick du ditt musikintresse och hur länge har du haft det?
Jag tror att jag alltid har haft det. Jag sjöng i kör från väldigt tidig ålder, jag sjöng från kanske… 7 8 år så sjöng jag i kör och har gjort det sedan dess. I kör har jag väl inte sjungit sedan jag var 16 17 18 men har alltid sjungit och det intresset har tagit sig i uttryck att jag har gjort en del musikaler men det har också tagit sig i uttryck att jag spelar med olika band, genom åren har jag spelat med en massa olika band och nu har jag ett band som jag spelar med som heter Still Company som är mitt band som jag skriver musiken till och det är väldigt roligt. Apropå det här som är roligast om man måste välja mellan teater och film så är det lite samma här att jag tycker verkligen att omväxlingen förnöjer och för mig är det otroligt härligt att kunna jobba med musiken och sedan gå tillbaka och jobba med teater, film eller TV för att det ger otroligt mycket lust till varandra, när jag gör det ena blir jag otroligt sugen på att göra det andra och vice varse så jag kan ha lite växelbruk däremellan vilket är väldigt bra för att jag mår bra av det helt enkelt, att jag får växla.

Turnerar ni med Still Company någonting?
Väldigt lite och det är också, för det första gör vi det lite vid sidan av allihopa och sedan är vi inte 20 längre. De dagar man bara kunde säga ”vi åker på en turné i Tyskland” och bor på golvet i någon bar, det spelar ingen roll, de dagarna är över och man orkar inte det längre, det går inte. Vi har haft öppningar till att göra turnéer och mindre saker så där men det har inte funkat rent logistiskt helt enkelt så vi lägger vårt krut på att spela in låtar och vi har en del låtar som kommer ut i höst på Spotify och andra sådana tjänster, och sedan göra små gigg då och då på lite olika ställen, så får man väl se men det är mer en kul grej, det är ingenting som jag lägger speciellt mycket tid på men det är ett otroligt lustprojekt verkligen som är kul att ha men det får vara vid sidan av.

Har ni släppt några album eller singlar?
Vi har släppt två singlar och den ena har fått en ganska okej rotation på Spotify men vi har inte jobbat alls på att få ut de, vi skulle behöva jobba mycket mer på att få ut de så där, det där ligger i framtiden, men ni ska vi släppa ett album i höst och då ska vi försöka ta tag i det där och ska försöka få ut det mera mot branschpress och olika bloggar och få ut det så det blir lite mer spelningar.

Hur många är ni i bandet?
Vi år fyra: gitarr, bas, trummor och sång.

Finns det någon speciell artist du skulle vilja sjunga med?
Oj, ja… Det är samma sak där faktiskt, att det är sammanhanget som avgör snarare än artisten. Jag tror faktiskt inte att jag kan säga någon speciell artist utan det är mer sammanhanget. Jag ska fundera lite så jag återkommer. Jag tror Tommy Körberg faktiskt, honom skulle jag vilja sjunga en typ av duett med, det vore superhäftigt verkligen.

Hur tycker du det är att arbeta som regissör?
Det är otroligt roligt, speciellt när man får göra större biofilmer. Jag jobbar med dubbning av svenska versionerna av framförallt Disneys filmer men även andra producenter och göra de lite större bioproduktionerna är väldigt roligt. Just nu håller jag på att förbereder för en ny biofilm, Pixar-film, som kommer att släppas i vinter strax efter nyår, och det ska bli väldigt kul att sätta igång och jag håller precis på att starta upp den processen eller har gjort det sedan några veckor och då är det ett gediget arbeta med att ta fram en bra cast, titta på rollsättning och vilka som ska göra det och titta på manus och försöka se till att det verkligen fungerar både med läppsynken i bild och med svenskan och allting och det är ett kul jobb som får ta lite tid och där det finns tid för det så det är roligt. Sedan jobbar jag med mycket av Disneys serier och sådant där och det är också väldigt roligt för där blir det ett annat arbetssätt där man jobbar mer som en ensemble på en teater nästan, att man jobbar väldigt länge ihop. Jag har gjort en serie som går på Disney junior som heter Jake och piraterna i landet ingenstans som vi har gjort 100 avsnitt och det är många många 100 timmar i studion med samma gäng men de är bara inne en och en så att säga såklart men ändå, man får träffa dem länge och man bygger upp en relation och man kan hitta ett arbetssätt och försöka att verkligen hitta varandra i det att man lär sig hur… de lär sig hur jag funkar och jag lär mig hur de funkar och man kan verkligen försöka få ut det mesta möjliga av varje enskild individ vilket är jättekul, speciellt med barn är det roligt för där kan man som regissör verkligen hjälpa till att förlösa dem och verkligen bli fantastiskt bra och det är jättekul när man kan göra det. Med vuxna skådespelare så är det mycket mer de som gör jobbet och man själv som bara guidar precis som med vilken regi som helst och det är också kul för att man kan tillföra mycket där också men just det här med barn är väldigt speciellt för att där kan man göra väldigt mycket och det är ett otroligt tillfredsställande arbete så det är kul.

Dubbar du själv då?
Jag gör den svenska rösten till Hulken, till Iron man när Iron man är i Armored Adventures, det är två stycken, det är en annan kille som gör Iron man när han är lite äldre. Sedan gör jag Batman biland när han är lite yngre i en serie som heter Young Justice, sedan gör jag Gröna lyktan. Det är de lite större roller som jag gör, som är återkommande, men sedan gör jag massor, jag är med i Violetta och gör några av huvudrollerna där som går på Disney Channel nu, jag gör en fisklärare i en serie som heter Bubbelguppis. Jag gör massor, jag har gjort ett hundratals karaktärer i hundratals produktioner så det är kul. Du kan gå in på en sida som heter dubbningshemsidan, där står det ganska mycket. Jag har inte lagt upp någonting själv där men det är en kille som är oerhört entusiastisk, eller han är en oerhörd entusiast skulle jag säga, som driver den där sidan och försöker hålla koll på alla de svenska dubbningarna, han är otroligt duktig på att fånga upp mycket så där kan man kolla lite gran vad jag har gjort.

Vad är roligast av alla yrken du har; skådespelare, regissör eller som sångare?
Som sagt så ger de mig mycket olika. De gör mig olika saker alla de här olika uttrycken. Skulle jag välja ett så skulle jag nog säga skådespelare men sedan kan jag inte säga om det är roligare med film eller teater men det är väldigt roligt därför att det ger så otroligt mycket tillbaka. När man jobbar som regissör så får man ge väldigt mycket själv och det är härligt men att jobba som skådespelare ger också välditg5t mycket tillbaka tycker jag men det kan också vara för att jag är inne i en period där jag har regisserat mer, jag vet inte, så kan det vara. Så skulle jag nog säga.

Vad minns du mest från din karriär hittills?
Ja det har jag ju gjort. Jag har något av ett guldfiskminne. Vad minns jag? Jag minns ju väldigt många fina möten, det är det jag tycker är väldigt roligt med alla saker jag gör, att jag får jobba med så mycket olika människor och får så mycket olika input från deras sätt att vara, deras sätt att jobba. Jag kan inte säga någon enskild händelse eller enskilt möte. Jag har jobbat några olika gånger, några olika vändor i och för sig, med Bert-Åke Varg, både på Rederiet men även på teater, vi gjorde en föreställning som heter Artisten - story om Nacka Skoglund, där vi spelade mot varandra under ett och ett halvt år, och sedan har jag regisserat honom när han har varit inne och dubbat, och han är otroligt härlig, det är ett möte på scen med en yrkesperson som jag verkligen uppskattar och han har en sådan otrolig kunskap och erfarenhet så det har i och för sig varit någonting roligt så honom skulle jag vilja jobba med igen. Annars är det just bredden och mångfalden av möten som är härlig för att det gör så otroligt mycket, jag tycker att varje människa man möter ger något och ger en nycklar till man själv skulle kunna göra saker annorlunda, göra saker bättre, gå vidare och komma vidare med allt sitt, så det är verkligen det härligaste med att jobba med det jag gör för att jag träffar så otroligt mycket människor och får ta del av deras kunskap och erfarenhet.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Övriga frågor

Favoritdjur?
Jag är allergiker men jag har faktiskt tagit sådan hyposensibilisering som det heter, som är ett slags vaccin mot allergi kan man säga, så nu har jag faktiskt börjat kunna umgås med djur, och jag tycker att hundar är underbara så att om jag visste med säkerhet att jag skulle klara av att ha en hund så skulle jag absolut ha det för jag tycker att hundar är fantastiska verkligen.

Drömresmål?
Hawaii tror jag.

Finns det något du är riktigt stolt över?
Mina barn, faktiskt, de är jag väldigt stolta över, det måste jag säga, de är fantastiska.

Favoritbakverk?
Nu ska vi se, favoritbakverk? Det finns mycket gott. Jag tror någon form av tårta faktiskt. Det finns en speciell moussetårta som de gör på ett ställe här i Stockholm som är helt fantastisk. Det för nästan bli den. De gör den på ett ställe som heter Maison Pierre.

Brukar folk komma fram till dig på stan?
Det hände väldigt ofta då. Rederiet är ändå 23 år sedan så då var det väldigt mycket så. Nu är det mer så här, folk säger: ”tjena, du, vi har setts, eller hur? Nja jag tror inte det. Jo jo, jag vet att vi har setts, du gick i Arbyskolan va” ”nej nej det gjorde jag inte” ”okej, men var har vi jobbat ihop då?” så där kan det bli ibland men de kommer inte ihåg varifrån de känner igen mig och det är inte så många men när det händer är det ofta så men det händer då och då men alltmer sällan.