1961

Just nu utanför Stockholm, annars världen i princip.

Allmänna frågor

Hur kommer det sig att du blev skådespelare?

Oj. Ja, varför blev jag skådespelare? Det började nog jättetidigt. Jag började spela teater när jag gick i mellanstadiet egentligen. Sedan målade jag också, och skrev, så att det var parallellt.

Teatern var väl det som blev mest verklighet när man tar upp saker i professionella sammanhang. Så att det blev på riktigt så jag sökte mig till scenskolan och då kom jag in, så det blev ju den grejen.

Vilken rollkaraktär tror du att du är mest känd för?

Skratt. Det är väl Rederiet - Peter Henson - kan jag tänkta mig, om man tittar på bred publik. TV har ju en jättegenomslagskraft. Det är det nog tror jag.

Hur var det att spela säpochefen i ”Wallander – Hämnden”?

Det var så där. Det var inte så jätteroligt faktiskt. Lite tråkig roll men det var kul att vara med. Det är alltid kul att vara med i sammanhang så här. Det var ett bra inspelningsgäng och man trivdes, även om det var jättekort tid på bara fem dagar.

Hur var det att spela tillsammans med Krister Henriksson och Lena Endre?

Jag spelade egentligen bara med Krister Henriksson.

Det spelade inte alls mot Lena?

Nej, jag träffade aldrig henne och Krister känner jag ju jättelite. Han var trevlig och rolig att vara med. Inspirerande liksom. Han är då lite äldre än avd jag är. Han är någon som man uppskattar och beundrar lite för han är en väldigt duktig skådis.

Vilket är roligast, att medverka i TV-serier eller att spela in film?

Det beror nog på alldeles vad det är för någonting. När man gör en TV-serie är man ju med väldigt länge så då blir ju arbetsgänget som man jobbar med folk som man träffar flera dagar i veckan i flera månader eller under flera år eller ett par år, så det blir ju en annan sak.
En film kanske man är med i på två till tre månader max. I mitt fall har jag bara varit med i en långfilm i tre veckor som högst. Det är en helt annan sak.
Egentligen handlar det nog oftast alltid om oavsett vad man gör hur roligt arbetet är i sig är, om man tycker att det är ett spännande material.

Spelar du på teater ibland?

O ja, det gör jag nog mest, ska jag säga. De största rollerna och det mesta jag har gjort har varit på teater.

Vilka pjäser har du medverkat i? 

Jag har hållit på i 22 år… Jag tror när jag räknade efter för ett år sedan så tror jag att det var 55 produktioner. Det är ett helt gäng.

Nedan följer ett urval av dem
TV: Rederiet (2000-2001) ”Peter Henson, S:t Mikael (1999) ”Civilpolisen”
Film: Wallander – hämnden (2008) ”Säpochef”, Familjehemligheter (2000) ”Rolf”
Teater: Vill ha dig (2010) på Stadra sommarteaterscen ”Henrik”
Måsen 2007 ”Trigorin”

Fröken April (2007) på Teatrum Ystad teater ”Bankdirektör Arvidsson”

Hur tycker du det är att se dig själv på TV?

Ibland är det skitjobbigt. Wallander tycker jag var jättejobbigt att se för det var en tråkig och hemsk roll och då blir man nervös och tänker: Om någon ser mig i det här, då tror de att jag är en sådan där. Så är man alltid, nojig.

Men ibland är det jätteroligt, det beror på. Det är alltid svårt att se sig själv, om man är bra eller inte. Det där kan man inte se riktigt själv, men det är spännande.

Vilken är din största tabbe som skådespelare?

Min största tabbe som skådespelare? Gud… Jag kan inte komma på något speciellt rakt på. Det har inte varit så mycket pinsamma grejer direkt.

En grej hände faktiskt i Uppsala. Det var inte en tabbe riktigt. Det var snöväder och jag bodde i Stockholm så skulle jag åka till teatern och man tänkte att det går nog på ett par timmar, man pendlar liksom med tåget. Så tänkte jag i bakhuvudet att tänk om det här snövädret blir värre än vad man tror och så blev det det och blev det bit för bit för bit. Till sist satte jag och vrålkörde i en taxi från Stockholm till Uppsala med snöyra omkring mig så bilförare var tvungna att bromsa. Till sist så kom jag… jag tror jag kom tio minuter, en kvart för sent i föreställningen på stora scenen. Jag hade öppningsscenen så alla väntade på mig. Då taxin tvarnitade vid teatern slängde jag mig ur och de stod med sminket beredda och sminkade mig när jag sprang i korridoren.

Det var kanske inte en tabbe men det var ett äventyr.

Jag förstår det. Det måste ha varit stressigt?

Ja verkligen fast det var häftigt att ställa sig direkt på scenen.

Finns det någon skådespelare som du skulle vilja spela tillsammans med?

Ja jag skulle vilja spela tillsammans med en av mina bästa vänner, Michael Nyquist. Vi gick i skolan samtidigt. Vi pratar ibland om det att vi skulle göra någonting tillsammans om det blir tillfällen och möjligheter till det. Hon om skulle jag jättegärna vilja jobba med. Jag tycker att han är en av Sveriges absolut bästa skådespelare i vår generation.

Händer det att folk känner igen dig när du är ute på stan?

Det händer nog fortfarande, även om det inte händer så ofta som strax efter Rederiet. Det var kanske… Tre år efter Rederiet var det fortfarande ofta – jag bodde då i Stockholm - som man sprang på folk som hälsade på Peter Henson fast de efter några minuter fattade att jag var en skådis: och vad hette han då? De kände Peter Henson men de kände inte mig. Sedan droppade det där av men man märker nu när Wallander gick, så dagen efter märkte jag att folk gick i Coop-butiken och tittade lite extra. Jag tror inte att folk alltid är riktigt medvetna om var de har sett mig. Det är mer att de tittar och känner igen ansiktet men kanske inte kommer ihåg var.

Arbetar du fortfarande som skådespelare?

O ja, det gör jag. Jag håller på oavbrutet och det har jag gjort i tjugotvå år. Ibland är man uppkopplad till en teater på ett halvårs- eller helårskontrakt eller ibland fyra månader. Sedan finns det perioder där man jobbar mycket med kortjobb. Som skådis jobbar man en hel del, både på film och radioteater som jag gör en hel del. Sedan kan det komma sådana här jobb med dubbning i filmer och speakertext. På fredag ska jag göra en speakertext för en engelsk dokumentär som ska vara på engelska, brittisk engelska, han var ju amerikan.

I det här arbetsrummet som vi är i nu, vad är det för utrustning eftersom det är datorer och grejer?

Här är det videoredigering och webblayout som jag jobbar med mest. Det jag klipper här är dels mina egna showreels av det material som jag har gjort hittills som jag lägger upp på hemsidan eller på nätet någonstans. Just nu sitter jag och klipper förra årets sommarteater som jag gjorde i Stadra i utanför Nora i Bergslagen. Det är en tvåtimmars föreställning.

Tillbaks till Christopher
Till sidans topp

Rederiet-nostalgi

Hur kommer det sig att du fick rollen som Peter Henson i Rederiet?

Jag vet inte, de ringde. Egentligen var det så att 1992 när Rederiet satte igång då ringde dem första gången och ville att jag skulle provfilma för Tony och då gick jag dit och provfilmade. På den tiden var det så att: om man gör Rederiet, eller såpa, som skådis så nej något sådant ska man inte göra, gjorde man det var det som att man aldrig mer fick något jobb. Så jag tänkte: Fan, jag går dit och provfilmar, jag var ganska kaxig, Jag kanske inte får något jobb men då har de sett mig i alla fall. Fast jag trodde inte att jag skulle få det men så tror jag att det var typ efter 40 minuter efter att jag hade varit där så ringde de och ville direkt att jag skulle göra Tony. Jag blev skitnervös. Regissören förstod att jag var lite så där att kanske inte världens bästa manus, du vet man kanske blir lite orolig för att vara med i en såpa och sedan kanske man inte får några fler roller. Han sa att du får komma upp och läsa hur många manus som helst, vi sätter dig med en kaffetermos så om du har synpunkter på ändringar så är det bara att du säger det. Så var det, men jag tackade faktiskt nej tyvärr därför att jag… Det var den tiden. Folk var ganska elaka mot folk som var med i såpor på den tiden så det var inte så lätt att få jobb. Jag hade nog inte fått de jobben som jag har fått efter det om jag hade varit med, det är jag säker på.

Men när de ringde år 2000 för Peter Henson, då var den så himla bra roll och då visste jag att det var sista året och jag ville gärna vara med för jag hade hört av folk att det var väldigt roligt att få vara med i det där för det var ett schysst gäng så då tackade jag ja och det har jag inte ångrat.

Vad är det som gjorde att det var en sådan skillnad förutom rollkaraktärerna eftersom du lättare tackade ja nu den här gången?

Dels var det nog att tiderna hade förändrats. Det skedde väldigt mycket på tio år där. Bortåt 95, 96, då var det plötsligt helt okej att göra såpa. Det var väl bara för att det fanns så många såpor. Först fanns det ju nästan bara Storstad, Rederiet och Varuhuset och då var det lite ofint. Sedan kom alla de här Vita lögner, OP7 så då var det mer okej för det var nog vanligare att man tackade ja så det gick lättare. Sedan var det nog också att jag kände att jag vågade lite mer. Jag sket i vad folk tyckte

Hur tyckte du om det här att Peter levde på gatan innan han kom till Sverige?

Det är ju så, det gör en del människor. Utom lands finns det en hel del människor som har bott på gatan, som kommer från rika förhållanden som har haft jättemycket pengar innan och sedan blivit urfattiga. Det där är en helt annan sak i världen än i Sverige. I Sverige har vi det väldigt bra. Vi har lätt att se ner på människor som kanske har det sämre ställt och det är trist tycker jag.

Vad minns du mest från inspelningarna av Rederiet?

Vad jag minns mest? Tidiga morgnar, ibland satt man i sminket kl. 6.30 och så skulle man vara i studion kanske halvnio. Det är många som ska sminka sig.

Vad jag minns mest… Det var en kul tid. Det var jätteroligt att jobba med kamerateamet och… Det var nog den känslan jag minns mest, att man var ju nervös i början, jag tänkte:

Hur ska det gå att jobba i studion med tre kameror hela tiden? Ibland var det fyra, fem kameror. Då blir man lite.: Kommer jag att fixa det här? Kan jag tekniken för det här?

Men där måste jag säga att alla, hela crew, hela kamerateamet var jättebra på att få en att känna att man hade gjort det i hela sitt liv. Man kände sig hemma.

Vad minns du mest från Rederiets historia i överhuvudtaget då?

Menar du Rederiets historia eller den tiden som jag var med i serien?

Både och egentligen, om vi tar först Rederiets historia i överhuvudtaget?

Okej, då var det så här att när producenten ringde mig och tyckte att jag skulle göra det här så var jag tvungen och generat säga att: Du, kan du skicka några kassetter för jag har inte sett Rederiet så ordentligt så jag vet fan inte vad du pratar om.

Hon började direkt prata om att:

- Du kommer att vara son till Dahlén.
- Jaha, okej.

Jag fattade inte vad hon pratade om, så att så lite visste jag om Rederiet på det sättet.

Jag tror att i början när man tittade på Rederiet, för jag kollade ju i början, så tyckte man att det var konstigt för att såpa är ju lite konstigt för att det är fyrkantigt. Sedan tyckte jag att det blev väldigt mycket bättre och mot slutet tyckte jag faktiskt att det var väldigt hög kvalitet på det ibland och då var det ju väldigt roligt att se det. Ibland tycker jag nu i efterhand att många grejer man har sett, där kanske det har varit bättre om det som kan kallas seriösa serier i TV.

Vad minns du mest bara från din tid i Rederiet?

Gud, det var nog att man gick på något slags moln för att… Det var väldigt speciellt när man börjar jobba med någonting… Jämför man med när jag jobbar på en teater så har man premiär och så kommer publiken och så kanske någon kommer och skriver om det, men här så spelar du in någonting in någonting ena veckan, sedan sänds det i TV för 1,6 miljoner varje torsdag så att på fredagen får du konstiga känningar när man går på stan. När man går med det där i, det var nio månader jag var med, så då blir det ju att man går på något slags moln samtidigt som det är lite läskigt också men jag hade ju kul och blev väldigt omtyckt också så jag hade nog en väldigt bra tid där.

Saknar du Rederiet ibland?

Nej, inte direkt, det gör jag nog inte. Jag kan sakna att få göra så mycket i TV och film för det får jag inte göra så ofta. Jag är en sådan som man bara använder på scenen egentligen och jag skulle jättegärna vilja göra mycket mer på TV och på film så det kan jag sakna, Kontinuiteten att få jobba framför kameran hela tiden.

Träffar du någon av de andra skådespelarna som medverkade i Rederiet ibland?

Ja, jag känner… Det är ju en ganska liten bransch så jag känner en del av dem redan innan. Patrik Bergner, Rikard Bergqvist… Per Graffman och jag, vi var ju… han spelade falska Peter Henson. Vi har ju spelat ihop på scen efter det flertalet gånger och vi känner varandra. Vissa känner man till, vissa är bekanta och vissa är man god vän med.

Fanns det någon som du inte ens visste vem det var?

Som fanns med i Rederiet?

Ja.

Nej, det tror jag faktiskt inte.

Hade du någon favoritkaraktär bortsett från dina egna karaktärer?

Nej, jag tror inte det. Nej, jag var nog så uppfylld av mig själv och min karaktär.

Du spelade en del mot Lotta Karlge, hur var det att spela mot henne?
Ni hade ju en del romanser som rollkaraktärer.

Sådant där tänker man inte på. Vi hade jättekul när vi jobbade. Vi jobbade väldigt lätt ihop. Sådana här romantiska grejer, det blir ju… Om du ska ta om den där pussen eller den där kramen femtioelfte gången från en annan vinkel och sedan en vinkel till och så är det tjugo personer runt omkring dig, en står med en bom, en står med en lampa, en står med en liten vit kudde för att det ska se lite bättre ut i ansiktet. Då tänker du inte direkt på att det ska vara mysigt direkt. Det är verkligen jobb bara.

Jag förstår, man får stänga av känslorna.

Man lånar känslor för att få det att bli bra naturligtvis för man inte riktigt ljuga i bilden så där men däremot så… Det blir på ett annat sätt, det är det som är speciellt med att vara skådis med att använda känslor. De känslor som ni har använder vi, fast framför folk för att liksom berätta någonting.

Hur tror du att stödet för Rederiet hade varit om det hade gått idag?

I och för sig så tror jag att det skulle kunna bli en ny bom igen med såpa faktiskt. När det tog slut var det precis lagom alltså för då hade det varit en trend i tio år med såpa, jättemycket. Sedan kom det här med dokusåpor och den biten, reality, men nu har väl det liksom börjat tjäna sitt syfte tror jag så nu är folk trötta på det istället. Nu kanske det kommer såpa igen.

Visste du att Uno Kronkvist hette Uno Kronstedt i de första 30 avsnitten?

Nej, det hade jag ingen aning om.

Det var så här, jag läste på Internet för några månader sedan om varför. Det var så här att när de hade skrivit manus och rollkaraktärerna… Så när Rederiet hade visats i några avsnitt så var det en, jag vet inte om han var domare eller åklagare eller försvarsadvokat, men han hette Uno Kronstedt som hotade… Han tyckte absolut inte om att karaktären råkade heta så han hotade med stämning om de inte ändrade på namnet.

Ja, ja, ja.

Tillbaks till Christopher
Till sidans topp

Övriga frågor - sådant för nyfikna personer

Hejar du på något lag i ishockey eller fotboll?

Absolut inte. Jag hatar sport. Det är det absolut värsta jag vet.

Vilken är din favoritårstid?

Gud. När man bor så här på landet och man måste skotta och elda med ved hela tiden, då är det fan sommaren men våren är jättehäftig och hösten också. Jag har svårt att välja. Vintern kan jag också tycka om. Jag tycker om det mesta.

Har du något favoritgodis?

Favoritgodis är choklad tror jag.

Vad skulle du göra om du inte var skådespelare?

Mmmm. Då hade jag kanske fortsatt med målning kan jag tänka mig, eller skriva. Jag skriver mycket nu också så det hade jag nog fortsatt med. Bild gillar jag. Jag gillar att klippa också. Jag hade kanske blivit världens redigerare, filmregissör.

Vad tror du att du gör om tio år?

Om tio år så har jag slagit igenom som ”Late bloomer” så att då jobbar jag bara med film.

Jag har ingen aning.

Man kan alltid spekulera.

Ja, precis. Jag lever nog och har det bra tror jag.

Har du någon favoritfilm?

Nej, jag har mängder av favoritfilmer så det går inte att svara på. Det skulle ta alldeles för lång tid.

Okej, så du gillar det mesta?

Inte alla genre, det gör jag inte men det finns väldigt mycket bra film.

Favoritgenre då?

Drama ligger ju nära om hjärtat naturligtvis men det finns komedi jag tycker väldigt bra om också. Sedan kan jag vara lite svag för sådana här serier, typ ”24” fastnade jag för jättemycket på. Fast det som sitter bäst tror jag är en bra drama film.

Vad gör du helst, åker på en kryssning eller går på tivoli eller nöjesfält?

Åker på en kryssning.

Okej, då kanske du blir påmind om Rederiet då.

Ja just det, du tänkte så. Ja, nej, kryssning absolut så man kan se hela världen.

Vilka språk kan du tala?

Engelska och svenska.

Kan du någonting om Flashback?

Flashback forum? Jag har hört talats om det men jag är inte riktigt säker på vad det är.

Man kan göra inlägg. Det finns olika typer av ämnen, allt från ämnen inom datorer till droger och politik. Det finns jättemycket olika. Då kan man starta egna trådar så att säga, man tar upp olika saker som ahr med olika ämnen att göra eller kommenterar saker och ting.

Bloggar liksom?

Lite som bloggar fast man har inte som en egen blugg utan det är väldigt många personer som diskuterar.

Ja, det låter jättebra men nej, det har jag inte varit inne på faktiskt.

Hur känns det att fylla sextio… nej femtio år i år?

Sextio år höll du på att säga.

Ja, jag räknade lite fel.

Femtio. Det känns… Jag började bli orolig när jag började inse några månader innan för att jag är en sådan som slutade fira mina födelsedagar typ när jag var tjugoett. Jag tyckte att det var bara skittrist. Sedan har inte jag brytt mig i ålder så mycket. Sedan har jag alltid fått det där både mot mig och för mig, att jag ser yngre ut än vad jag egentligen är.

För det tänkte jag säga att jag kan tänka mig att många inte tror att du är femtio utan att du är kanske trettio, fyrtio.

Det där är ju liksom jättekul egentligen som människa att ha bra fysik och må bra men samtidigt kan det vara skitjobbigt just när man jobbar därför att folk sätter en… Du vet, man ska rollsättas: Honom kan man inte ha. Men han är ju femtio. Men du, det går inte. Så får man inte jobbet och det är lite jobbigt.

Det kan jag förstå.

Man tänker oftast i ålderskategorier så ser man inte ansiktet framför sig utan man tittar bara på de namnen som är mellan fyrtio och fyrtiofem. Ja, det där är lite skrattretande att man ser yngre ut. Jag brukar säga att man ser för ung ut men är för gammal. Det är det som är det slående.