Startsida Snabelposten Blogg Arbetsplatsen Produkter Länkar  
 

KULTUR & NÖJE

Familjen annorlunda

Intervju med Rose-Marie Cortino Karlsson

Text: Christopher Lundgren
Foto:  Tati Palestro

Intervjufrågorna
Lite övrigt
Rose-Marie berättar
 

  Namn: Rose-Marie Cotino Karlsson  
Född: 1968

Bor:

I radhus i Södertälje

Sysselsättning:

 Konstnär och inspiratör


Intervjufrågorna

Hur gammal var du när du fick ditt första barn?

Jag var 22 år ungefär när jag fick mitt första barn.

Hur kändes det att ha kameran med sig hela tiden?

Man var inte så orolig för kameror utan det var mer det här att det blev så stökigt när en del hela tiden ville göra olika saker kanske som man inte var så van vid själv utan de ville knuffa ihop oss och hela tiden göra saker, att vi skulle göra saker tillsammans, för så gör vi inte i verkligheten. Åker vi och handlar i vanliga fall så åker vi kanske två tre stycken eller åker ensam och handlar så gör man utflykter tillsammans men dom ville att vi skulle göra allting tillsammans så det blev jobbigt efter ett tag.

Varför tror du att det var så, att de ville göra om lite?

Dom ville väl att dom skulle visa omvärlden hur det skulle vara, att det skulle vara åtta gånger jobbigare att ha åtta barn istället för att ha ett barn. Dom dubblade på så att det skulle se jättejobbigt ut. Det är inte jättejobbigt. Man gör saker smartare när man har åtta barn. Man gör vissa saker gemensamt, andra saker gör man uppdelat.

Brukar du träffa någon annan av familjerna ur Familjen annorlunda?

Ja. Tina och jag brukar prata i telefon ganska ofta, hon som bor i Dalarna. Hon har ju tio barn. Vi har ju ganska mycket gemensamt så där så vi har mycket att prata om. Sen ska vi åka och hälsa på henne under juli. Jag ska ha en konstutställning på hennes gård och hon ska ha loppis och då ska vi göra det gemensamt våra familjer som en rolig sak.

Får ni många kommentarer av folk som har sett TV-programmet?

När vi är ute i affären händer det ofta att folk kommer förbi och säger "Hej, det är du från TV" och det kan vara roligt. Det är inget folk som har kommit fram och varit otrevliga. Det är bra, det är bara trevliga saker.

Hur gick det till när du och din familj skulle medverka i Familjen annorlunda?

Det var en person som ringde och frågade oss om vi ville vara med för vi hade varit med i TV förut och dom har också sett oss i tidningar, att vi har många barn. Att vi har fått tvillingar tre gånger så har vi varit med mycket i tidningarna och då tyckte dom att vi var en bra att ha med i en sån här serie och då ringde dom och frågade ganska många gånger innan vi gav med oss och ställa upp. Det var roligt.

Tackade ni nej först flera gånger?

Vi var tveksamma först. Man har inte så mycket kontroll själv. Det filmas så mycket mer än vad man får se. Vi får inte se det inspelade materialet alls. Man får se samma sak som alla andra i hela Sverige får se, så vi får inte så någonting innan och det känns lite läskigt. 

Är Nisse far till alla barnen?

Nej, han är pappa till de sex minsta. Men sen flyttade han ut när de minsta var ganska små. Min nya man Marko kom in i deras liv när dom bara var åtta nio månader så för dom är han en pappafigur eftersom vi bor tillsammans. Han tar alla vardagliga turerna så dom känner sig trygga med det. Vi har en bra relation och den andra pappan kommer ju och hälsar på när det är födelsedagar och kommer och hälsar på oss ofta, varje vecka. Dom har ju kontakt med honom fortfarande.

Vet du om Familjen annorlunda kommer att släppas på DVD?

Nej, det vet jag faktiskt inte men det är väldigt många som säger att dom vill köpa det om det fanns på DVD. Så det är kanske möjligt att det kommer att komma. Däremot har dom ju funderat på att ta en ny tur med andra familjer. Vi får väl se vad som händer.

Tillbaks till sidans topp

Tillbaks till Christopher

Lite andra frågor

I hur många år har du hållit på med det konstlärliga som dina målningar?

Jag har alltid tyckt om att tecknat och målat så att när jag gick gymnasiet valde jag estetisk linje i två år. Sen efter det jobbade jag på ett högstadium som bildlärarassistent. Sen gick jag på en folkhögskola, på ett internat, där man fick sova över och bo där i veckorna, och pluggade då konst och måleri i två år. En har jag jobbat som grafiker, alltså med layouter och grafisk form och så i tio år ungefär. Så jag har allti hållit på med någonting som har varit väldigt kreativt. Men på allvar, jag har alltid målat på fritiden men nu i och med programmet så frågade dom om jag ville göra en konstutställning och då fixade dom ett galleri som jag fick ställa ut på ett jättebra ställe i Stockholm och då sa jag att jag ställer upp för det för det vore jättekul och då fick jag väldigt bra respons på det. Det var många som hörde av sig och sa att mina tavlor var väldigt fina. Och på den vägen är det. Det gick bra och det går bra fortfarande.

Hur tycker resten av familjen om att du målar?

Jag tror att familjen tycker det är roligt att jag målar men däremot ibland när jag precis ska ha en utställning då blir jag lite stressad och då får Marko ta väldigt mycket ansvar för barnen och hemmet och så där. Men sen när jag har målat färdigt då brukar jag vara jättesnäll mot hela familjen så jag tror att dom tycker att det är okej. Så jag ger tillbaka det sen. Ibland är jag en bitch och sen blir jag jättesnäll. Så säljer man en massa tavlor och så får man massa pengar och då blir man generös och så gör vi jätteroliga grejer. Så jag tror att alla blir glada egentligen. Vissa stunder blir dom trötta på att mamma inte har tid.

En fråga. Får du mycket pengar för själva målningarna eller hur är det ekonomiska?

Det är klart att det ger en guldkant på tillvaron, det gör det ju, det lilla extra. Men som det är nu målar jag ju för att komma ut med min konst så att jag ska kunna leva på det sen när dom minsta barnen, alla barnen går i skolan så att säga. Nu är jag mammaledig med dom minsta och då får man en liten summa, jag får sånt här vårdbidrag. Om man har barn under tre år så får man en liten summa pengar men man får fortfarande jobba, så då håller jag på att driva igång mitt företag som konstnär samtidigt. Så det är tanke. Det går åt rätt håll måste jag säga.

Tror du att någon annan ur din familj kommer att följa dina fotspår och måla?

Många av barnen älskar ju att rita och måla. James, min äldsta son är väldigt mycket för att teckna och måla. Dom äldsta tvillingarna, Tindra och Teo är väldigt mycket för att rita också. Det är klart att dom blir inspirerade när dom ser att jag håller på med färg så vill dom gärna låna grejer och hålla på.

Tittar du på andra dokusåpor?

Ja, det händer att jag gör det. Jag tittade väldigt mycket på Nannyjouren när det var på TV och har fått väldigt bra tips på saker. Ibland har man tänkt så här att när dom spelade in Familjen Annorlunda så hoppades man att det inte skulle bli som Familjen Nannyjouren istället för Familjen annorlunda. Ibland känner man att man bara går runt och skriker och att allting är hysteriskt. Nej dom sa att dom skulle vara snälla och göra ett trevligt program och det tycker jag att dom har gjort också.

Har du någon favoritdryck?

Coca Cola.

Har du eller någon ur din familj hunnit tagit första doppet i sjön för i år?

Jag tror att mina tonåringar har hunnit badat men jag har inte hunnit göra det. Vi kör vattensprutan här.

Har ni några planer för sommaren?

Planerna är att nu nästa helg så ska jag och min son åka ner till Bålsta på tennisvecka där och då ska jag ställa ut tavlor där på ett café och det ska bli jättekul. Tavlorna ska vara där en vecka ungefär. Vi åker bara under ett par dagar så åker jag tillbaka och hämtar tavlorna som är kvar sen. Det blir roligt med en utflykt. Vi brukar försöka göra saker några stycken i taget så att alla får känna sig viktiga. Sen när vi kommer hem ska vi åka ganska många till Dalarna och hälsa på familjen Görgen och Tina och alla deras barn och göra utställningen däruppe och ha en minisemester i några dagar däruppe.

Det är det. Sen blir det några turer till Eskilstuna djurpark kanske och hälsa på några släktingar. Annars ska det vara lugnt. Vi ska bara vila och njuta.

Åker hela familjen till någon sorts nöjesfält ibland?

Nej, det gör vi inte. Inte som det sur ut nu. Dels så är det så dyrt att göra saker tillsammans så många. Sen blir det inte så mycket nöje att passa alla barn som rymmer om man är många. Utan då är det bättre att åka två gånger istället och göra olika saker med dom som passar åldrarna.

Idrottar någon ur din familj någonting?

Ja, det måste vara James då som spelar golf, långgolf. James och Amanda, mina äldsta barn, har jag med min första man så dom är tonåringar. Amanda fyller 18 nästa år och James fyller 17. Dom är stora. Dom är här när dom har lust kan man väl säga. Annars är domväl hemma hos sin pappa.

Hur var det att gifta sig i TV? (Tatis fråga)

Jag kommer ihåg att jag tänkte så här att.. Jag är så här jätterörd  Så när vi kom in i kyrkan så var det första man såg alla människor som satt där och så såg man kamerorna och då kom tårarna så man gick och flinade som en idiot så sprutade tårarna. Man stod och grinade hela tiden av glädje liksom och det såg ju alla. Det var kul att ha det inspelat ganska mycket. Det var inte så mycket som sändes men att ha det förevigas var jättehäftigt.

Tillbaks till sidans topp

Tillbaks till Christopher

Rose-Marie berättar själv

En sak som en del har frågat mig efter inspelningen, hur livet har förändrats efter inspelningen. Dom första veckorna efter att teamet hade lämnat oss och slutat spelat in då var det så här att man vaknade på morgonen och tänkte "Vad är klockan, när kommer teamet? Nej dom kommer inte."

Det var så många gånger när teamet var här och dom skulle komma så var det så att man kände sig lite jagad att dom skulle komma och man hade glömt någonting "Å nej, hur ska det gå". Ibland kom dom vid åtta och då var man ganska trött ibland när man hade varit uppe sent på kvällen eller så där. Ibland kände man att man ville fixa sig i ordning lite grann innan dom tittade in. Men annars så tyckte jag att det var roligt men man kände sig ofta jagad och man drömde ofta på nätterna att man missade någonting eller att det stod någon och filmade när ,man inte ville att någon skulle filma. Så det var lite stressande.

Hände det någon gång att du försov dig så kom teamet och knackade på?

Ja, faktiskt och då kände man sig inta alls så där jättesnygg. "Filma inte nu, filma inte nu". Det var lite stressande.

Först kändes det bara skönt att dom drog liksom och slippa ha dom här tiderna att passa men sen började man nästan sakna dom. En del av dom som var med var trevliga människor som man samarbetade med och dom skulle man gärna vilja träffa igen när det inte var så stressigt allting. För det blev ju väldigt intensivt för vi spelade in i tio veckor drygt och det var två tre dagar i veckan så man levde ett helt annat liv ett tag. Det var väldigt sådär, speciellt.

Det som är roligt med det hela - det har varit jobbigt och man har fått gått efter manus, vad som ska spelas i vissa program, teman som ska vara i programmen - Det har varit kul, vi har fått sponsringar från många företag som har velat synas i programmet. De här bra grejerna som blöjor och så där har varit jättebra, även att man har fått hjälp till bröllopsmiddag och såna saker, och resa på bröllopet. Det var jättekul att få hjälp med det.

Visst har vi fått någonting för att ha varit med men det var inte som att få lön utan att det var med som att få bonus och det var vi värda tycker jag.

Tillbaks till sidans topp

Tillbaks till Christopher

 


© Snabel-Posten - Arbete&Bostad - Uppsala kommun - Catharina Jakobsson - 018-727 16 55