Född:

1955

En snöig vinterdag åkte Erica och jag till Stockholm och därefter vidare till Karlaplan för att intervjua skådespelerskan Nina Gunke
vid Café Thelins på Fältöversten. Det blev en trevlig och bra intervju.

Teater

Hur kom du på att du ville bli skådespelare?

Jag ville nog det redan som liten, så jag gick på en sådan här barnteater, och sedan var jag påkläderska på Dramaten och då såg jag allting där och praoade, eller pryade som det hette då, och tyckte att det var så härligt med teater, så då hade jag bestämt mig för att så skulle det bli.

I vilka teateruppsättningar har du spelat?

Oj, det är många! Det har varit väldigt många i Malmö och även på Stockholms stadsteater där jag gjorde Midsommarnattsdröm och Gertrud har jag gjort. Jag kan inte räkna upp alla men det är jättemånga. Charlies tant gjorde jag nu i Linköping, en sådan här fars, så det var väldigt roligt också. Sedan har det varit en massa Shakespeare-föreställningar också. Det har varit många teatrar under de här åren.

Har du någon favoritproduktion som du har varit med i på teater?

Det är nog den här Midsommarnattsdröm som jag gjorde, och sedan har jag sjungit en fransk sångare som hette Jacques Brel, så den gjorde vi i Stockholm på Göta Lejon, så det var väldigt roligt att få sjunga hans sånger. Så det är en av de bästa tycker jag.

Brukar du vara nervös inför ett teateruppträdande?

Jaa, alltid.

Det är kanske bra med lite nervositet.

Ja, lite ska man nog ha, men inför premiärer då är det alltid jobbigt, då är man extra nervös. Det sitter i och det blir nästan värre ju äldre jag blir.

Så det är så?

Ja, nu är jag mer nervös. Förut tog jag lite lättare på det men det är roligt fortfarande.

Händer det att du själv går och ser på teater?

Det gör det faktiskt. När man jobbar själv så där periodvis så ser jag inte så mycket, men är jag ledig och inte har någonting då tycker jag att det är roligt att gå på teater. Det finns så mycket att välja på.

TV och film

Hur var det att spela Mona Törnqvist i Varuhuset?

Oj det var längesedan. Jag var inte med i så jättemånga avsnitt för sedan fick jag ett annat jobb nämligen, men det var väldigt roligt att vara med i den serien. Det var bland de första såporna som kom så det var lite nytt då. Man gjorde ganska snabbt många avsnitt så där, fast ännu snabbare var det när vi gjorde Skilda världar. Då kunde man göra ett avsnitt per dag, det var mycket. Då skulle man hem sedan på kvällen och plugga på till nästa dag så det var lite tufft.

Hur var det att spela Rebecka Bovallius i Skilda världar?

Det var jätteroligt. En tacksam roll att göra, att få vara lite bitsk och arg. Det var roligt, vi hade väldigt roligt ihop den perioden, men det var ju tufft så mycket so man jobbade, och samtidigt spelade jag på kvällarna, teater, så det var en ganska jobbig period men rolig. Den kommer jag alltid att komma ihåg.

Vad tyckte du om Rebecka som karaktären?

Hon var inte så snäll, men det är nästan roligare att göra en sådan roll än en snäll roll, det tycker jag faktiskt, för då finns det mycket mera att jobba på. Jag gillade henne ändå.

Hade du någon favorit bland de många skådespelare som var med?

Ja vi var jättemånga. Nu måste jag tänka till. Lars-Erik Berenett, vi jobbade mycket ihop och hade väldigt roligt tillsammans mellan tagningarna och så, och även Matti, hans riktiga son, så vi umgicks mycket under den perioden. Sedan var det många som jag aldrig jobbade med eftersom man inte hade scener ihop, så det var så konstig så man träffade folk på gatan: vi jobbar i samma produktion men vi har aldrig setts. Det är lite märkligt men Lars-Erik hade jag väldigt roligt med.

Det var ju tråkigt att Lars-Erik gick bort häromåret.

Ja, jättesorgligt var det. Det var för tidigt.

Har du sett Varuhuset eller Skilda världar sedan de gavs ut på DVD?

Nej jag har faktiskt inte det. Jag får väl göra det någon gång när man har tid så där.

Båda serierna finns utgivna på DVD, och även Tre kronor och Rederiet?

Jag får ta det om några år, när jag blir pensionär.

Hur var det att medverka i Tomten är far till alla barnen?

Helt galet var det. Det var också väldigt roligt och väldigt speciellt så där, och så mycket bra kollegor som man hade då. Vi hade vansinnigt roligt alltså. Julbuffén som vi hade, skinkan, den var där i en månad ungefär, samma, så vi fick inte äta av den, men det skulle se likadant ut från början, så när vi gick in där luktade det illa. Det var en ganska snabb produktion, då använde de flera kameror samtidigt, det gör man inte normalt, då har man en kamera, så då hade vi flera stycken. Den gjorde vi på – jag kommer inte ihåg hur lång tid det tog – men det var nog rekord tror jag på hur kort tid man kan göra en film. Den filmen har jag sett flera gånger och den tycker jag håller faktiskt idag också fast det är så längesedan. Det gör ju inte alla serier så där, tycker jag, det känns lite mossigt kanske, men den håller.

Ja det gör den, jag har också sett den några gånger.

Där är hon inte heller så snäll, jag är inte snäll mot min dotter.

Just det, hon träffar den här utländska killen och så kommer det här med kulturkrockar och grejer in.

Precis och där var hon inte nådig, nej där var hon inte snäll.

Men det var ju det filmen skulle spegla.

Ja absolut, så var det.

Och sedan allt tokeri med Saras ex-män där allihop skulle komma.

Ja det var roligt, alltså riktigt roligt.

Hur var det att spela huvudrollen som Anna Holst i Medicinmannen?

Ja det var ganska svårt tycker jag att göra för att det skulle kännas på riktigt, det var det, men den hade man mycket längre tid på att göra än med Tomten är far till alla barnen, och att det var flera avsnitt, och att man jobbade med barn då också. Det var en pojke och en flicka som var med. Det är också lite skillnad att göra men det var spännande att få göra något helt annat än vad jag har gjort förut så det var kul tycker jag.

Mer om skådespeleriet

Ja det är klart, att det är olika genrer och stilar och olika typer av produktioner.

Ja precis, och vissa är man mer van vid än vid andra så där, nej men det var kul att få testa det. Nu kommer jag ihåg alla de här sakerna när du säger dem.

Det blir väl så att man har gjort en massa saker och så glömmer man bort det och sedan när någon tar upp det så minns man.

Ja just det, jag går inte och tänker på det annars utan det kommer lite: ja just det

Hur tycker du det är att vara röstskådespelare när det gäller tecknad film?

När jag bodde i Malmö så gjorde jag det jättemycket, för då åkte jag över till Köpenhamn och jobbade. När jag kom till Stockholm så har jag inte jobbat så mycket med det. Jag skulle vilja göra det mer faktiskt men det har inte blivit av. Jag gjorde det jättemycket i början men det är ganska längesedan när jag var i Malmö och Köpenhamn gjorde så mycket sådant, även för svenskar då. Det är väldigt roligt det här med tecknad film. Nu har det hänt så mycket, för när jag började göra det så var det att man var tvungen att vänta varje gång man hade sagt en replik för att de skulle sätta in den där. Nu finns det maskiner, som är på ett helt annat sätt och de kan ändra det hela tiden. Det är roligt att göra det faktiskt, att ändra rösten på olika sätt.

Det blir en annan grej det där att låna ut rösten till en tecknad film än om man pratar som vanligt som skådespelare.

Det är verkligen det. Då ska man se hur den figuren ser ut, ja det är roligt.

Vad tycker du är roligast, att spela teater eller att spela in TV och film?

Nu har jag varit och spelat teater i Linköping, Charlies tant, så var det roligt, men nu känner jag så här: neej nu vill jag filma. Att man får möjligheten, det har jag varit så glad över att jag har fått den möjligheten att kunna göra båda sakerna. Det är på olika sätt. När man står på scenen så kan man inte göra om saker och ting, och film är så skönt för då kan man bryta: okej, det var så här det skulle vara. Det känner jag också med teatern lite grann: kommer man ihåg texten nu och jobbigt, det gör ingenting om man tappar det när man filmar, då är det bara att göra om det. Att få möjligheten att blanda, det tycker jag är roligast.

Det blir ju också en variation.

Ja det gör ju det, det blir lite annorlunda så där. Men det är klart, det är tufft det här med film. Det är svårt att få jobb och så där, och ju äldre man blir så är det svårare, så krasst är det.

Å andra sidan så blir man väl kvar i ett yrke om man trivs.

Ja så är det ju. Man kan ju jobba hur länge som helst. Man kan vara 100 egentligen om det är någon som har en roll för det. Det är ju verkligen så.

Jo jag har sett en del filmer där en del skådespelare och skådespelerskor är över 90 år och är med, som gamla tanter och gubbar, att de ska vara någons mormor, morfar, farmor eller farfar.

Ja vi har några stycken här på stadsteatern i Stockholm, två äldre damer som är 92-94 som fortfarande jobbar och som kommer ihåg sin text, det tycker jag är helt fantastiskt, det är imponerande alltså. Då har jag sämre minne än vad de har.

Vilken typ av karaktär tycker du är roligast att gestalta?

Det är nästan roligast att göra elakingar än att vara snäll, att man har lite temperament i sig så där, det tycker jag nog är det roligast. Det är lite mer utmaningar med dem.

Har du något eller några roliga minnen från din skådespelarkarriär?

Nu måste jag tänka, det borde jag ju ha. Jag hade ett tokigt minne från en föreställning. Jag hade en peruk på mig, så skulle jag vara en ung tjej som tog studenten och sedan så skulle jag ligga på en brygga, och så skulle jag resa på mig, och vad jag inte visste var att peruken låg på marken. Man har en sådan här strumpa över innan man sätter på sig peruken, det ser inte klokt ut, en nylonstrumpa. Han som jag spelade emot skrattade hysteriskt och jag förstod inte vad det var tills han visade mig: där ligger din peruk. Då hade publiken väldigt roligt också så de skrattade. Jag kunde inte titta på honom för att jag blev så full i skratt. Sådana här tokiga saker kan det ha varit. Och en gång hade jag också så dumt, jag hade precis varit på toaletten, så hade jag en klänning. Vad jag inte visste var att jag hade stoppat in klänningen här bak så rumpan syntes. Då hade jag också en, han som spelade min son, han tittade på mig… eller han kunde inte titta på mig, i scenen hade vi alltid så att vi när jag pratade med honom så tittade vi på varandra, men ha tittade inte på mig och jag förstod inte vad det var, och sedan hörde jag på publiken, och min man var där denhär gången, han skrattade så han skrek, och sedan fick jag ta ner klänningen. Sådana här tokiga saker är så hemskt, men nu kan jag ju skratta åt det.

Hur tycker du det är att se dig själv på TV?

Det tycker jag inte om. Det tycker jag alltid är jobbigt. Då sitter jag och kommenterar mig själv och tycker att det där var inte bra eller vad konstig jag såg ut. Jag har faktiskt svårt för det. Då tänker jag att så här skulle jag ha gjort istället och så här skulle jag säga.

Så kanske man blir självkritisk och ser saker som ingen annan ser.

Just det, så är det verkligen. Det har man hört kollegor säga: såg du på den bilden hur jag såg ut, vilken konstig nästa? Nej, men såg du inte mig? säger jag. Så kan det verkligen vara.

Vilken roll tror du att du är mest förknippad med?

De som är lite äldre, då gjorde jag Hedebyborna som var bland de första jag gjorde, och då fanns ju bara ettan och jag vet inte om tvåan fanns som kanal, så alla såg ju verkligen den, plus att det i den var jättemånga gamla fina skådespelare som är döda sedan länge så där. Så ofta på gatan kom det fram folk. Det är nog den eller så är det Skilda världar. Det är kart, den gick ju i så många avsnitt så det är inte så kostigt, så det är nog de två. För de äldre är det Hedebyborna och de yngre är det Skilda världar.

Lite andra frågor

Favoriten på julbordet?

Revbensspjäll tycker jag är gott, och grönkål är gott.

Roligaste ämnet i skolan?

Om vi ska ta ett riktigt ämne så var det historia, och ska vi ta ett annat ämne som man hade då hette roliga timmen då man även gick i skolan på lördagar. Jag älskade att uppträda så de där stackarna i min klass… vi hade alltid, nästan varje lördag så hade jag någonting som jag ville sjunga.

Klassiskt eller populärmusik?

Det beror lite på hur man känner sig, men det blir nog mest modernt, det blir det nog, som till exempel Laleh, jag älskar henne, och Eva Dahlgren tycker jag om. Det är många.

Nyponsoppa eller O'boy?

Nyponsoppa.