Skådespelare

En eftermiddag promenerade Erica och jag till Kafferummet Storken vid Stora torget för att intervjua skådespelaren Lars Göran Persson. Många känner igen honom som Larsa från Björnes magasin och Larry i Tre kronor.

Allmänt om skådespelaryrket

Hur kommer det sig att du ville bli skådespelare?

Ja… när jag gick högstadiet höll jag på väldigt mycket friidrott, men jag vet att man kunde välja teater på skolan men jag höll på med friidrott och musik, väldigt mycket musik, och sedan när jag började gymnasiet fortsatte jag med friidrott och så fanns det en gammal tradition på den skolan i Gävle att göra gymnasiespex, att skriva spex. På universitetet här i Uppsala finns det sådana traditioner också. Man hade rim, det skulle handla om lärarna på skolan, det skulle bygga på någon gammal känd bok eller film. Då kom jag in på det här och lärde mig. Det var äldre kompisar som skrev det där och så var jag med och skrev, så när jag hade gått färdigt gymnasiet då sökte jag till en skola som hette Skara skolscen, så gick jag där ett år och sedan sökte jag till scenskolan. Jag tyckte att det var väldigt kul men jag hade aldrig trott att man skulle kunna ha ett yrke där man fick hålla på med saker som var kul. Det var nog det där spexandet på gymnasiet som bidrog till att jag tänkte att man kan nog faktiskt vara skådespelare.

Vilket tycker du är roligast att medverka i, på teater, film eller TV?

Jag har inte gjort så mycket TV och film, det är mest teater, så att jag tycker det är roligast på något sätt med teater därför att det är så direkt. Man ser de man spelar för, man kan nästan prata med dem. Extraroligt tycker jag det är när det är musik och sång. Det behöver inte vara en musikal, det kan vara en pjäs som det är sånger i, men det gillar jag mest.

Brukar du vara nervös inför ett teateruppträdande?

Ja det är jag, alltid, alltid lite nervös, inte så att jag skakar eller så där, men jag är tvungen att kolla, finns allting finns med? Har jag förberett, har jag rätt kläder eller har jag knytigt skorna? Jag kollar allting så att ingenting ska hända, att jag ska ha koll på allting. Sedan när man väl går ut på scenen, då kan vad som helst få hända, men det ska inte få hända innan man går in. Det ska inte vara en överraskning, att man plötsligt halkar på någonting eller slår handen i en spik eller någonting utan väl inne på scenen, då kan vad som helst få hända, men där är jag inte nervös utan det är innan som jag är nervös.

Vilken typ av rollkaraktär tycker du är roligast att gestalta?

De som är lite knepiga, de som är så där modiga och rädda, eller kaxiga och svaga, att det finns både... att det inte är någon speciell roll utan just att det finns motsatser till det i rollen, att man till synes kan vara en kaxig typ men sedan är man egentligen rädd, och sedan tycker jag också om när jag får hitta på saker, när jag får skriva pjäser och hitta på figurer själv, det gillar jag.

Jag kan tänka mig det. Det blir väl som ett konstverk i sig att vara den som kommer på.

Ja visst, precis, då är det roligt även då, för jag har skrivit en del pjäser, jag vet inte om man ska kalla det pjäser men det är pjäser med musik, musikteater, att sitta hemma och försöka och det kan även vara att jag hittar på en roll och jag vet att Leif André skulle vara jättebra i den här rollen för jag vet hur han pratar och låter för då kan jag skriva de replikerna och säga till honom sedan att du ska vara som en fisk, den här rollen är som en fisk, det bara rinner om dig. Just det där att få hitta på, det finns liksom inga gränser, man kan hitta på vad som helst. Egentligen skulle det vara kul om di kom ner från taket, helt liksom bara gled ner från taket, fast det är omöjligt, men det är möjligt så länge man kan hitta på det, men sedan visar det sig att det gick inte att lösa det där att du skulle komma ner från taket, då får man ge upp det. Det är som när man skriver böcker, att allt är möjligt i böckerna, så jag är lite av en författare, jag gillar det också.

Vilka teaterproduktioner har du medverkat i?

Oj, oj, oj, det är många. Jag har hållit på sedan 1980 så att det är jätte många på Stockholms stadsteater där jag har jobbat jätte länge, Djungelboken, De tre musketörerna och klassiska som Tre systrar. Jag jobbade även på Unga Klara i många år och då gjorde vi pjäser själva kan man säga. Men Shakespeares Stormen har jag faktiskt spelat tre gånger fast olika figurer varje gång, och nu då The Book of Mormon på Chinateatern, en musikal, och den är jätterolig, och mina egna föreställningar Lars garage och Fars garage och Mutter garage och Pizzeria Gasolino och Flickan från fiskfärsfabriken. Jag har haft det väldigt bra på Stockholms stadsteater tycker jag, att jag har fått göra mina egna saker, att jag har fått regisserat ibland och att det finns mycket resurser. Det finns verkstäder, det finns en smedja och det finns snickeri, det finns herrskrädderi och damskrädderi. Det finns mycket, man kan göra väldigt bra scenografi och grejer till en föreställning och att de har velat satsa på mina idéer, det har varit jätteroligt. Jag har fått göra väldigt roliga saker.

Går du själv och ser på teater någonting?

Ja, inte så mycket som jag kanske borde men jag försöker se det som går när jag är tjänstledig från stadsteatern Där är det ju gratis att gå och titta p det som spelas men annars så har jag varit här i Uppsala och tittat på flera föreställningar, bland annat Speleman på taket, och sedan… vår äldsta dotter bor i London, vi var till London i julas och såg dels den här The Book of Mormon som jag spelar med i, men sedan var det en pjäs med David Bowie har skrivit som han skrev innan han dog, som heter Lazarus som var en av de mest fantastiska som jag har sett, den var ju väldigt bra. Jag försöker att se teater men ibland, eftersom man jobbar så mycket med teater, hinner jag inte med eller orkar inte med teater för att jag själv håller på med det.

Det kan jag i och för sig förstå. Det tar upp så mycket av ens tid kanske.

Ja precis.

Hur var att spela Larry Karlsson i Tre kronor och vad minns du från inspelningarna?

Jag tyckte att det var jätteroligt. Vi hade så bra, hon som spelade min fru Janet, vi kände inte varandra från tidigare, oh hela familjen, vi hade det väldigt roligt, vi kunde liksom hitta på mycket. Allt sådant där som man tycker att det här får man inte göra, att man tar en råtta på köksbordet till frukosten, att äta kaviar eller ost direkt ur tuben eller sådana saker som om man är en ordentlig familj inte får göra det, och det där att man försöker, som vår dotter var duktig i skolan, att hon var familjens svarta får, att vi försökte få sönerna och dottern också att ”ni ska lära er att göra inbrott och så där”, jag tyckte att det var väldigt roligt att vara en sådan där lagbrytare. Hela den familjen var ju som en slags clownfamilj nästan, att vi gjorde saker som man inte fick. Det är alltid roligt att göra saker som man inte får göra, att det finns inga gränser. Jag hade väldigt kul.

Jag kan tänka mig det. Men en replik som jag kommer ihåg i slutet när du som Larry var in till Sten Frisk var ”Tjena Jesus”, tycker jag om. Sten Frisk, [spelad av Per Ragnar} sa ju alltid ”Hej Jesus” men du svarade ”Tjena Jesus”. Jag diggade din karaktär där.

Jag hade inte så mycket med Per Ragnar att göra men vi hade det väldigt kul. Han var faktiskt gästartist i Pizzeria Gasolino och där hade vi en hemlig gäst och han var en av dem.

Har du sett serien efter att den började ges ut på DVD?

Nej jag har faktiskt inte det men det kanske vore kul för jag har inte sett det. Jag kanske spelade in några avsnitt när det gick men jag har det inte kvar. Jag har sett att det finns lite grann. Min dotter har skickat som GIF, en sådan här liten filmsnutt som går om och om och om igen, någon har klippt ihop någonting och så finns det på Youtube, så det har jag sett. Jag har inte sett DVD:erna. Jag vet inte hur den står sig, om det är en bra serie.

Hur var det att jobba med Björnes magasin?

Det var också väldigt roligt, och det var ju också just för att jag fick skriva mina avsnitt och Robert Gustafsson skrev sina, man fick skriva sitt, så där var det också att hitta på figuren Larse som var lite lillgammal, att också göra saker som att göra en pizza med en massa konstiga ingredienser på. Man fick stöka till det hos Björne. Han hade det välstädat hos sig, där hade han allting i ordning, som disken, men så fort han kom hem till Björne, då kunde han röja låss lite. Det var också roligt och jag tycker det är kul, ibland kan det vara folk som känner igen mig från den tiden och det är längesedan, det är 20 25 år sedan.

Det kan det vara, jag kommer inte ihåg. Det var längesedan Björnes magasin gick överhuvudtaget?

Ja visst, men det var en bra serie. Det var så olika för att Robert var på sitt sätt, Eva Funck med sina klurigheter och var på sitt sätt. Det är många föräldrar som man har träffat på som har sagt att det var så bra med Björne, man kunde sätta barnen framför TV:n medan man lagade mat. Det var roligt.

Vad tycker du är roligast, att spela på teater eller att spela in TV och film?

Ja på ett sätt skulle jag gärna göra mer film och TV för att det är så annorlunda mot teater då. Det är som att på film och TV måste man koncentrera sig och på teatern kan man ha en hel kväll på sig att spela och få det att fungera men på film och TV där måste man ta den där: nu är det en tagning, nu är det de här tolv sekunderna och så måste man vara koncentrerad och göra det så där, och så kan man göra om den om det inte blir bra men det kan man inte göra på teater, där man kan göra om det nästa dag kanske. Det skulle vara roligt att göra mer film och TV.

Vad är det senaste som du har gjort på film och TV då?

Det var nog den här Arne Dahl för något år sedan. Där gjorde jag en SÄPO-chef som sprängdes i en husvagn fast han gjorde inte det, de låtsades det för att han skulle försvinna, han var så hemlig så han måste fortsätta vara hemlig. Så det var lite olika avsnitt, det var något år sedan, det var det senaste.

Vilken av dina roller tror du att du är mest förknippad med?

 Ja ett tag när vi hade spelat Djungelboken, för den spelade vi faktiskt nästan under sju år från och till, vi hade 200, så att där spelade jag Shere Khan, den där tigern som ska döda alla människor och särskilt Mowgli. Den tror jag att jag blev förknippad med, i alla fall för de som gick på teater. Annars är det TV, folk ser ju TV mycket mer än vad de ser teater så det kanske är den där Larry då som folk känner igen mig som, även om det är ett tag sedan, och det gör ingenting, jag tycker att han var kul, jag gillade honom. För min del hade de gärna fått… jag föreslog att till det sista avsnittet när alla sprängdes och Larry var den enda som överlevde, så tänkte jag: ni kan väl göra en serie bara som heter Larry, men det var ingen som nappade.

Det var ju synd, fast det var ju några till som överlevde, som polisen Bengt Kassler och frun Shaisteh.

Jo vi kunde ha gjort en serie vi tre.

Hur tycker du det är att se dig själv på TV?

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Lite blandat

Hur är det att vara manus- och pjäsförfattare?

Ja på ett sätt skriver man de där bara för sig själv. Det är ingenting som säger att de pjäserna ska göras. Jag har flera pjäsidéer och nästan färdiga pjäser som jag försökt intresserat teatrar förut, så det är inte alltid det är så lätt, men på ett sätt är det sin egen belöning det där att skriva. Om man hittar en bra historia så är det väldigt roligt att bara sitta och skriva den, det måste inte bli en pjäs av det. Blir det ingen pjäs kan man kanske skriva om det så det blir en novell eller en roman. Jag har skrivit en deckare, jag skriver när jag har tid. Det är roligt att kunna både spela teater och skriva.

Hur är det att vara författare?

Jag tycker det är svårt att vara disciplinerad, jag tycker det är svårt det där att bestämma att nu ska jag sitta och skriva mellan klockan 9 och 12 och sedan ska jag äta lunch och sedan ska jag skriva mellan klockan 13 och 15 och sedan är det klart, det är det svåra för min del. Men då ska jag försöka hitta in, nu när vi ska börja spela igen då kommer jag ha lediga dagar så då kan jag skriva. Nu under sommaren har jag varit på landet och grävt i trädgården och spikat och sågat och så där, så då är det en massa andra saker, men nu när hösten kommer så då kan jag börja. Det är bara att börja liksom. När man väl sätter sig där… jag tror att det var Klas Östergren som har sagt: man sätter sig vid skrivmaskinen eller var det nu än är, datorn, och så skriver man en bokstav och då har man i alla fall börjat. Sedan sitter man där ett tag och så kommer det någonting, en idé, och det tycker jag är det svåraste.

Har du planer på att skriva fler böcker utöver ”Skådespelaren som tappade huvudet”?

Det var tänkt att jag skulle skriva två böcker till om den där kriminalkommissarien men det där bokförlaget som gav ut boken gick i konkurs och då vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag har skrivit en fortsättning men där har jag kommit av mig, jag har inte riktigt fått till den så jag vet inte. Jag kanske skriver en annan sorts bok, men jag ska verkligen försöka skriva en till bok. Jag vet bara inte vad den ska handla om.

Du har inte skrivit någon bok utöver den, en helt annan bok?

Nej, bara pjäser.

Vad för slags musik spelar du som musiker och vilket instrument spelar du?

Jag spelar ganska många instrument, både gitarr, piano, bas och ukulele. Jag har en föreställning som heter Ett rop på hjälp i ord och ton. Där spelar jag som en egen föreställning, där är det bara jag på scen och där spelar jag lite olika instrument, tramporgel, ukulele, på glas. Då har jag tagit sånger och poplåtar som reda finns och så har jag gjort egna svenska texter på dem, så jag gillar popmusik från 1970. och 80-talet, det är pop och rock från den tiden. Jag är ganska dålig på all slags ny musik, jag är lite kvar i musik som gjordes förr i tiden.

Fast det blir väl lätt så, det är väl den musik som man själv kanske växte upp med som man tyckte om som yngre och som man fortfarande tycker om.

Ja. Sedan gillar jag Bob Dylan också fast han är gammal.

Finns det några utgivna album/CD-skivor med dig som musiker?

Jag gjorde en föreställning med låtar av en amerikansk sångare och musiker som heter John Hiatt. Då gjorde jag en föreställning med hans sånger som jag översatte till svenska, och så var det texter av August Strindberg, så jag påstod någonstans att när Strindberg dog så 30 år eller 40 år efter att han dog så återuppstod han som John Hiatt, så det var en föreställning som handlade om mannens försök att förstå kvinnan. Den finns på skiva. Sedan den här Pizzeria Gasolino, där finns de flesta sångerna på skiva som vi gav ut när vi gjorde föreställningen, men annars finns det inga skivor med mig.

Vad tycker du är roligast, att vara skådespelare, pjäsförfattare, författare eller musiker?

På ett sätt är det roligast om man kam kombinera det där med att vara skådespelare och musiker. Jag gillar föreställningar där det är som att skådespelarna och musikerna kan blanda fritt mellan att spela roller och spela instrument. På samma sätt som att mär orden inte räcker till så börjar man sjunga. Det gillar jag.

Vad minns du mest från din karriär hittills?

Jag minns nog ganska mycket. Det har varit väldigt roligt att jobba med stora regissörer som Robert Wilson, när vi gjorde Tre systrar. Han var väldigt exakt och det var väldigt stort pådrag och han var en märkvärdig regissör från Amerika. Sedan har det varit väldigt roligt att jag har fått göra små föreställningar där man kanske bara är två personer. Vi gjorde en föreställning i fjol som heter Dylansällskapet som handla rom fyra män som träffas tre gånger om året och äter middag och pratar om Dylan för det var deras stora idol, och den var också väldigt rolig att spela. Så fick han Nobelpriset medan vi spelade, så det har varit roligt. Book of Mormon var väldigt stor, vi är över tjugo personer på scen och stor orkester och massa människor runtomkring, det är en stor produktion. Det är väldigt att kunna gå ifrån det där stora och spela för över 1000 människor till att spela små föreställningar där det kanske är 40 personer som kommer och tittar. Just det där att hålla på med så väldigt olika saker är som det allra roligaste tycker jag.

Favoritbakverk?

Hallon och kokospaj som jag åt här idag, den var riktigt god.

Roligaste resmål?

Jag tycker om att köra motorcykel så att det spelar ingen roll vart man åker utan bara att köra motorcykel på lite kurviga vägar tycker jag om. Sedan var jag och min fru till en liten grekisk ö som heter Santorini i början på maj och det var en fantastisk upplevelse så det var också väldigt härligt.

Favoritämne i skolan?

Engelska.

Kryssning eller nöjesfält?

Kryssning

Favoritsällskapsspel?

Jag och vår yngsta var yngsta dotter brukar spela Backgammon men det är ju bara två som kan spela men det gillar jag. Annars när det kom, TP, Trivial Pursuit, det var ju kul. Så finns det ett spel som heter Blokus.