2011 gjorde vi en e-postintervju med Anna Stadling, men då det är några år sedan så kontaktade vi henne igen för att få en liveintervju, så i mars träffade Erica och jag henne i Stockholm.

Om artistyrket

Hur du någon musikutbildning?
Jo det har jag. För det första så har jag gått musik egentligen i hela mitt liv, jag gick musikgymnasium, tvåårigt var det då. Sedan var jag i Texas ett år och pluggade musik och sedan pluggade jag på musikhögskolan, eller Kungliga musikhögskolan som det heter nu, i fyra år, och sedan dess har jag spelat och skrivit musik och har jobbat med olika artister, har jobbat i studio och turnerat och undervisat lite och jobbat med musik bara. Jag har liksom ingen annan utbildning.

Hur kommer det sig att du ville bli artist, och hur läge har du varit det?
Musik har varit en sådan stor del av mitt liv, hela tiden, alltid. Jag kände kanske i tonåren att jag ville sjunga. Det var ett väldigt bra uttrycksmedel för mig. Jag kände att det var rätt för mig att få ha både melodier och texter. Jag älskar att jobba med text. Jag älskar att se situationer och sjunga om situationer utifrån mig själv, nästan som terapi för mig själv att jobba så. Men jag tror egentligen alltid att jag har velat jobba med det men sedan hur man ska göra det och få det att bli verkligenhet, det kan ju vara lite olika svårt eller lätt, innan det liksom blir av, men sedan jag var 25 har jag alltid jobbat med sången så kan man säga så det börjar bli några år nu, tjugo år.

Vilken eller vilka musikstilar sjunger du då?
Jag har ju testat på väldigt mycket genom alla år men jag gillar väldigt mycket det svenska språket och så har jag en väldig förkärlek för det här amerikanska soundet eller 70-talssoundet eller lite rootsmusik så där men när man gör det på svenska så blir det lite mer vispop med lite countrytoner kanske skulle jag kunna säga. Sedan har jag tolkat Johnny Cash också som ni hörde på konserten så då har det också blivit en del av det jag gör väldigt mycket nu, country fast på mitt sätt tänker jag.

Skriver du dina låtar själv förutom när du gör covers?
Jag skriver en del, jag skriver tillsammans med andra. Jag varierar det ganska mycket. Just nu skriver jag ganska mycket med en låtskrivare och han skriver till mig och jag tror att jag alltid har tyckt om att tolka, tolka andras låtar, tolka andras texter och så, så det ligger mig också jättevarmt om hjärtat, alltså både kombinationer tycker jag om, både skriva men också att göra material som finns och som skrivs för mig också så det är väldigt blandat.

Vilka artistsamarbeten har du gjort?
Jag har faktiskt sjungit på AbbaFridas platta, Marie Fredriksson, jobbat med Lisa Nilsson, en gammal kompis, sångkollega, Helen Sjöholm, vi hade en duo tillsammans när vi var lite yngre, så då strålar vi samman ibland. Lars Winnerbäck har jag jobbat med i tio år så att han fick väldigt många år av mig. Olle Ljungström, Uno Svenningström, Patrik Isaksson, Anders Glenmark. Det finns väldigt många som jag har jobbat med genom tiderna, så att det är liksom svårt att räkna ihop, men det är väldigt roligt att få jobba med andra och få den här utmaningen, jättekul. Jag trivs väldigt bra med det, men nu är det inte lika mycket för nu kör jag eget men jag har gjort en hel del bakåt liksom.

För några år sedan gjorde du en turné tillsammans med Pernilla Andersson, hur var det?
Det var jättekul. Det var kanske 2010, det var då hon precis hade gjort Melodifestivalen. Det var kul. Jag och min man då som jag jobbar mycket med när vi spelade och gjorde ett set och så körde de ett set, det var jättekul. Jag tycker väldigt mycket om Pernilla, hon är jättesuktig och bra tjej liksom, väldig respekt för att hon är en sådan bra hantverkare. Det är kul!

Du har ju turnerat med Lars Winnerbäck och Hovet, har ni planer på flera turnéer ihop?
Nej inte nu. Lasse gör en massa… ja han har fullt upp. Vi ses ibland men Hovet som så har inte några planer på någonting just nu.

Du har ju jobbat ihop med Idde Schultz, kan ni tänka er att jobba ihop flera gånger framöver?
Ja. Vi gjorde två skivor tillsammans. Vi gjorde två svenska skivor, en som var mer covers och sedan var det en som var mer nyskrivet material, så de finns ju alltid, men sedan gör vi väldigt mycket olika saker nu så att just nu har vi inga planer heller på någonting men absolut, det finns alltid med. Vi är väldigt stolta över det, och särskilt senaste skivan, Hjärtat fullt, som blev jättebra, tycker vi, väldigt fina låtar, så det är en sådan varm känsla över det projektet.

Finns det andra artister eller band som du skulle vilja samarbeta med?
Ja det gör det absolut. Det finns en hel del drömmar som säkert är lite längre bort. Det finns många amerikanska förebilder som jag gillar men det är väldigt långsökt men… i Sverige, jag skulle tycka att det vore kul att jobba med Pernilla Andersson framöver någon gång kanske. Det skulle också vara kul att jobba med Bo-Kasper, Bo Sundström, han och jag har aldrig lyckats sammanstråla men vi har pratat om det, det skulle bli kul, för det finns mycket sådant där. Jag känner mig nyfiken på, verkligen nyfiken, på andra artisters musikalitet. Ja jag längtar efter att musicera med andra, helt klart. Jo en tjej till som jag gör lite turnésvängar med då och då, hon heter Linda Ström från Cookies N' Beans, hon kommer med en svensk skiva i höst som min man har producerat bland annat. Vi ska göra några grejer här under året, då gör vi en konsert som vi kallar Tillsammans. Linda och jag, det har varit ett roligt möte också.

Hur många skivor respektive singlar har du släppt inom respektive samarbete/som solo?
Oj… det där skulle jag behöva ha hjälp med att räkna ut var jag finns på för skivor faktiskt. Jag har försökt att spara ett ex av alla jag har fått men jag är inte så jättebra på att organisera och så där så det blir lite rörigt. Jag vet faktiskt inte hur många det är, men soloplattor är det fyra och en femte ska komma nästa år.

Finns det någon drömplatta som du skulle vilja göra, eller drömtema?
På något sätt så är ju alla det eftersom man tänker sig att man skriver och sjunger om det man är mitt i. Jag tror att jag är på väg in i en sådan drömsituation med ett samarbete som jag tycker känns jättespännande men det är lite för tidigt att prata om men det finns det absolut. Sedan var ju idén med Johnny Cash-skivan en verklighet och den lite av en dröm långt bort liksom, jag hade kanske inte tänkt att jag skulle göra men så blev det ju det. Sedan finns det såklart en dröm att fortsätta med den typen av projekt. Jag står nog lite grann i mitten av en slags nyfas igen. Oftast har man när man har jobbat med saker och ting och jobbat igenom det, spelat mycket på det och varit ute, så kommer det en period där man liksom måste bromsa lite och vänta. Vad ska man göra nu för någonting? Sedan när det börjar komma, då börjar man få lite känning av det nya jag gör och så där, så jag är lite nyfiken själv faktiskt också, jag vet inte riktigt vad det kommer att landa i.
Intressant! Vi får se vad som händer.
Får se, nästa år kanske.

Vilken är din kändaste låt?
Jag tror att Bättre dagar kan vara de som – i alla fall från mina skivor – som folk känner till bäst nu, jag tror det.

Du har ju sjungit in Johnny Cash-låtar, vilka andra artister skulle du vilja tolka?
Ja det finns ganska många som jag gillar och just nu tittar jag lite grann på… just idag satt jag och lyssnade på Willie Nelson, jag älskar honom. Paul Simon har en del fina saker jag skulle vilja göra. Min stora kärlek är Emmylou Harris. Till exempel spår från deras karriär så där. Helen Sjöholm och jag har också gjort några Bruce Springsteen-låtar fast vi gjorde dem på ett helt annat sätt men det är lite skoj också, så man vet aldrig. Det finns ju så fantastiskt mycket fin musik så bitvis är det så att man tänker att behövs det en enda låt till? Men det gör det ju. Vi behöver ju utrycka oss alla människor, på olika sätt, som ni gör med tidningen och foto. Alla tror jag vi mår bra av att uttrycka oss så därför går det inte att stoppa det och det ska man ju inte göra heller och det kommer väldigt mycket fin musik men vissa gånger är det låtar som sätter sig lite extra i hjärtat. Sådana låtar skulle jag kunna tänka mig att göra.

Hur tyckte du det var att uppträda på Kulturoasen i Uppsala den 7 februari?
Det var helt fantastiskt. Jag blev så överväldigad över att det var knökfullt. Vi kom från Sundsvall från en spelning så det var som att snirkla sig igenom från norrsidan. Vi åkte på ganska små vägar och jag hade aldrig varit där, så jag kände att var hamnade vi nu då någonstans, så kom vi till den här oasen då som jag tycker passar väldigt bra att det kallas för. Det var fantastiskt, jag tyckte det var en sådan otroligt fin stämning. Det var som att man aldrig skulle sluta. Det var en sådan känsla mellan publiken och vi som spelade. Det var jätte, jättefint.

Kan du ge lite exempel på ställen du har uppträtt på?
När man har hållit på ett tag så är det allt ifrån jätte små ställen… När jag var ung så åkte man på gamla folkparker eller hembygdsgårdar, allt från det till jättestora scener med Lars Winnerbeck till exempel. Allt ifrån klubbar till kulturhus eller till teatrar, kyrkor. Jag tror att jag har täckt ganska mycket genom min tid som musiker. När jag gjorde första skivan på 1990-talet då var det mer med folkband och rockställen. Nu passar inte min musik riktigt på samma ställen, inte jag heller. Då känns det kanske mer teatrar eller visplatser eller den typen av lyssnande publik bättre än att köra ganska hårt så att man anpassar sig kanske lite till det man försöker säga, och det man gör, att det har lite olika platser på något sätt, eftersom man tänker att det funkar. Vad publiken ska tycka om det jag gör också såklart. Jag har nog spelat på de flesta ställena, i storlek och så där, och testat på.

Brukar du vara nervös inför ett uppträdande?
Ja det tycker jag att jag är. Åtminstone kan jag säga så här att jag är väldigt samlad och koncentrerad och liksom lite… jag är inte så speedad tror jag. Jag är nästan tvärtom, lite inåtvänd och kanske lite lugnar ner mig. Jag står inte och hoppar och studsar. Jag samlar mig, men absolut, mer eller mindre nervös skulle jag säga, det tycker jag är bra, det ska man vara så att man inte bara tar allting med en klackspark. De flesta blir nog ganska nervösa och koncentrerade och så, men jag tycker att det är en positiv nervositet. Jag gillar att bli nervös, jag får en kick av det så det skrämmer mig inte utan jag får en kick av det, jag blir taggad liksom.
Det låter som en positiv känsla.
Ja det är ju skönt. En del har det väldigt jobbigt med att gå upp på scenen och får riktiga spöken i magen, och där har jag liksom haft flyt att jag inte har haft den varianten av nervositet, även om jag kan vara riktigt nervös, men det handlar om att försöka lugna ner sig så har man tillgång till hela rösten och andningen och att man inte forcerar så där, så det försöker jag tänka på.

Har du tappat bort text eller kommit av dig ordentligt på scen någon gång?
Det har jag gjort. Det är en jättekonstig känsla. Det finns en låt som jag älskar som jag har kört sedan så många år tillbaka, som många kör nu, som Staffan Hellström har skrivit, som jag jobbar med också, Fanfar, och den på något vis, den har satt sig, jag har sjungit fel en gång och sedan gångerna efter så blandar jag ihop den här va så jag får liksom göra något snack i mitten av låten och sedan återkomma till texten. Sedan kan det också vara som i Johnny Cash-sättet så är det extremt mycket text och att det är på engelska, vilket jag i och för sig behärskar, men ändå. Det är ett annat språk och väldigt mycket ord, väldigt mycket berättelser och där gäller det att hålla i berättelsen så att man inte tappar texten men oftast tycker jag att när man tappar texten är för att man inte riktigt, riktigt, riktigt är i det, oftast ska jag säga.
Mikael Wiehe tycker jag också är en suverän på att ändra småord som ”och” och ”men” och syftningar, och där om man då, tycker jag, om man sjunger lite fel så kan det bli lite fel betydelse, så det är lite delikat där, det är lite viktigt hur man levererar texter. Jag försöker tänka mycket på det och så märker jag att jag pysslar lite grann under, absolut, det händer ju alla tror jag men det viktiga är att fortsätta, det viktiga är att inte stanna, men behöver man stanna, då behöver man göra en grej av det, att det inte bara blir jobbigt, så hittar man på någonting. Det är det som gör att alla människor kan komma av sig i det man gör, så även vi.

Skulle du kunna tänka dig att vara med i Melodifestivalen?
Den där frågan har jag fått så jättemånga gånger och jag har till och med gjort låtar som har varit inskickade och så där. Tycker ni om Melodifestivalen?
Ganska så.
Ja jag tycker också det. Det är en bra grej på ett sätt men ibland så tycker jag att det kanske är lite snävt. Om jag fick önska så skulle jag vilja ”Back to the 70th”, alltså jag vill ha riktig orkester, kanske lite färre deltävlingar och en kombination av liveorkester, alltså band och orkester, om det fanns en sådan vinkel på det hela, då skulle jag absolut inte tveka, men idag så kan jag tycka att det blir kanske lite spretigt och lite… och det får det ju i och för sig vara men jag känner att det är väldigt mycket nytt som kommer och det är jättebra, en massa bra grejer, men sedan är det väldigt mycket som känns som låtar på räls och jag tänker kanske att det blir så när man har så många deltävlingar och det är liksom… jag vet inte, jag är lite kluven faktiskt. Jag känner liksom att det är en platsform för att berätta att man finns och spela sin musik men det är inte säkert att folk skulle tycka om det jag gjorde där, att jag har en sådan plats där, och då kanske man bara skulle känna att man föll bort bara, och då kanske jag hellre jobbar på min värld. Jag vet inte, man ska aldrig säga aldrig men jag kanske tycker att den borde förändra sig lite, formen.
Jag är ju ung men vet ändå hur det var på 1990-talet och bakåt, det här med färre deltävlingar och liveband med mera.
Allt utvecklas ju så det är inte att man ska tillbaka bara eller så men nu tycker jag att det blir nästan så, nu är det det moderna, unga, sedan alla äldre, som jag, då ska man liksom stå för schlagervarianten. Jag tycker att det blir lite fel därför att vi som håller på nu, vi är också högst, vi har ju olika typer av musik bara, då behöver man få ihop det här på ett annat sätt, tycker jag, men som sagt, man ska aldrig säga aldrig. Det är synd för till exempel Idrottsgalan har ju liveorkester men inte Melodifestivalen, det är en konstig grej tycker jag. Det är lite konstigt för vi har ju fantastiskt mycket bra musiker och arrangörer. Det skulle kunna bli helt grymt, tänker jag. Då skulle det bli lite roligare.

Kan du spela något instrument eller använder du bara sångrösten?
Nej, jag spelar gitarr och jag spelar piano för mig själv, sällan offentligt, inte särskilt mycket. Jag tycker inte att jag är pianist men jag spelar piano. Jag spelade fiol men det gör jag inte nu. Jag spelar lite munspel. Jag kan spela lite dragspel om det behövs alltså, sådant här pianodragspel. Det är väl det jag känner att jag tycker mig vara någorlunda bekväm med, men fiolen var när jag var liten så den skulle jag aldrig plocka upp idag. Det får ingen höra förutom jag, nej, nej, nej, det är ett så svårt instrument men det är vackert, jag älskar det.

Har du jobbat med något annat än som artist?
Jag jobbar… faktiskt, två dagar i veckan har jag sång kan man säga, som är väldigt mycket textinriktning och lite mental träningsvariant på en folkhögskola som heter Rockmusiklinjen, där jag jobbar. Det är ett bra sätt för mig att hålla huvudet igång och liksom. När jag växte upp pratade man inte riktigt sång och artisteriet på det sättet som jag försöker göra med dem, för det är ganska mycket saker som händer när man går upp på scenen och det är hela arbetet med musik så många gånger krävs det väldigt mycket av en, fast man kanske inte vet eller är rustad för det. Man får dåligt självförtroende, man är kanske hämmad, men framförallt också vad man vill säga, tänker jag är viktigt, och det kanske glöms bort idag när man ska vara så där… man ska liksom produceras utåt som någon typ av artist men jag tycker att det är viktigt att man vet vad man vill säga innan man går upp på scenen och så, så det pratar vi mycket om då. Så det är en bra kombo liksom, försöker ge tillbaka lite av det jag fick genom musiken med människor jag har träffat och sådant som jag har fått lära mig, men så tänker jag att det här är ett sätt att ge tillbaka till någon så där.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Favoritfrågor

Favorit smoothie?
Waw, då skulle jag säga jordgubb

Favoritläsk?
Jag dricker aldrig läsk men om jag ska dricka så skulle jag väl säga grappo

Favoritbok?
Då är det så här va att som småbarnsföräldrar har jag varit extremt dålig på att läsa men jag skulle säga en bok som jag tyckte var faktiskt... det här var längesedan jag läste den men jag minns den väldigt väl, det är också en man som jag har jobbat med och sjungit med, Carl-Johan Vallgren, Den vidunderliga kärlekens historia, tycker jag är fin, men jag har läst väldigt lite de senaste åren, det är dumt men jag får bättra på det nu för pojken växer ju.

Sundsvall eller Stockholm?
Jag väljer Stockholm, jag trivs här men jag åker hem mycket. Sedan har jag också ett ställe i Uppland ute vid Hållnäs så där är ju vi otroligt mycket och trivs väldigt bra. Jag brukar skoja ibland och säga att jag börjar bli upplänning också (skratt). Vi älskar den platsen.

Vad hade du blivit om du inte var artist?
Det är ju en jättespännande fråga. Jag har aldrig gjort något annat än musik. Jag har aldrig gjort någonting annat och skulle heller inte kunna utbilda mig, då måste jag läsa upp mina betyg (skratt). Men jag är väldigt intresserad av psykologi, är väldigt intresserad av det inre liksom i människan, det mentala, olikheter, så det skulle jag tycka var intressant att jobba med, jag vet inte om jag skulle vilja säga att jag skulle vilja bli psykolog, kanske att jag skulle vilja jobba med barn och ungdomar som psykolog, eller som terapeut eller något liknande. Jag tycker att det är så spännande att liksom jobba med yngre åldrar i så fall. Att jobba med någon form av terapeutisk inriktning med barn och ungdomar eller psykolog. Jag skulle önska… i en drömvärld skulle jag ha blivit författare eller kunna skriva mer men det har jag ingen tro för mig själv så, så att det är liksom en.. det är fantastiskt. Eller fotograf, jag älskar fotografier, men det får man överlåta till proffsen, överlåta till Erica.