.

Namn: Född: Bor:

Täppas Fogelberg 1951 Gamla Stan, Stockholm

Navigation i artikeln

Sidans topp

"Varför har du valt att kalla dig Täppas?"

Frågor med svar som har med olika inspelningar att göra

Om Täppas yrke som journalist

Fördjupning i journalistyrket samt om Ring P1

Om Täppas krönikor och böcker

Fler frågor kring Täppas sysselsättningar

Övriga frågor

En dag tog Christer och jag tåget till Stockholm för att intervjua Täppas Fogelberg. Efter ankomsten till Stockholm promenerade vi till adress i Gamla stan där vi gjorde intervjun i Täppas arbetsrum en våning under hans bostad.

1. Varför har du valt att kalla dig Täppas?

Det var inte jag som valde det, det var min syster som valde det. Hon var sju år äldre och hon sa att om honskulle få en bror skulle han heta Knäppas men det tyckte inte mina föräldrar utan dom döpte mig till Hans Erik Gunnar Lorentz istället men hon kallade mig för Knäppas och sedan rimmade hon och då blev det Täppas. Sedan har jag kallats för det från ett års ålder.
När jag kom upp i 20-årsåldern då började det bli opraktiskt när det kom penningutbetalningar och då stod det Täppas men det stod inte Täppas på legitimationen så då gick jag till pastorsexpeditionen och bad dom lägga till Täppas och då frågade dom om det var ett gårdsnamn och då sa jag: "Ja visst" och då var det inget snack. Gårdsnamn är så kulturerat och fint men annars kan dom vara skinkiga när det gäller egenpåhittade namn.
Så kom jag att heta Täppas och jag har alltid känt mig så, så det är naturligt för mig..

Tillbaks till sidans topp

Tillbaks till Christopher

Till Navigation

Frågor med svar som har med olika inspelningar att göra

2. Vad minns du mest från inspelningarna av Jakobs Stege?

Första programmet... Jacob frågade mig om jag ville vara med och jag sa: jag vet ingenting om TV. Han sa: Det vet inte jag inte heller men vi kan ju prova. Så var jag med i första programmet och jag skulle sitta i studion och prata med Ana Martinez och det kändes så stelt och dumt och jag trivdes inte alls. Jag tänkte att TV var ingenting för mig.
Sedan började jag göra reportage bland folk med en kamera, ljudtekniker, och det tyckte jag var jättekul och sedan klippa ihop det så då blev det små reportage som sändes i programmet. Sedan minns jag en ständig ström utav världsstjärnor som kommer in och sminkar sig och skrattar, och Tina Turner och Rod Stewart och alla sådana där men dom var en del utav det hela. Jag fattade inte då hur... Jag kommer direkt från en gata eller by i Hälsingland och plötsligt jobba med ett TV-program som går på bästa sändningstid. Idag så är det massor av ungdomar som går media-linjer som vill bli kändisar och allt vad det är. Men jag hade inga sådana planer alls utan det hände hipp som happ men det bygger också på att jag har ett intresse för att prata och skriva, det är ju grundförutsättningarna. Jag halkade verkligen in på ett bananskål.

3. Vad minns du mest från inspelningarna av TV-serien På tur med Täppas?

Det var ganska slitsamt. Vi improviserade hela tiden och jag minns när vi hade gjort första programmet och det kom en [kryptisk? 03.46] tv-recension i Dagens nyheter utav professor Leif Tunhammar som skrev att det här var postmodernistisk TV och somliga ringde och beklagade den dåliga recensionen och andra ringde och gratulerade till en finfin recension för ingen förstod den egentligen. Efter andra programmet lossnade det, jag mins inte riktigt vad det var men plötsligt hade vi nästan 2 miljoner tittare. Det hela byggde från början på att vi reser till en plats, vi är bara tre personer, att Lars som filmar har kameran på axeln och är väldigt ... det är väldigt rörligt allting och jag snackade en massa goja och sedan klippte dom ihop det där. Det var ju mycket restid, vi reste som tokar hit och dit. Det sa också den där chefen för alltihopa: Måste ni åka till en massa främmande länder hela tiden, kan ni inte göra något i Sverige? Det här sändes från TV 2-kontoret i Sundsvall och då sa jag: Vi kan göra program från Matfors, vilken är en liten förort till Sundsvall och då blev den där TV-chefen gråtfärdig utav lycka. Så åkte vi dit och gjorde program enligt samma koncept, att improvisera och plötsliga möten med folk och så. Det var ett ganska kul program men det har också lett till att många, speciellt i Södra Norrland tror att jag är från Matfors.

Tillbaks till sidans topp

Tillbaks till Christopher

Till Navigation

Om Täppas yrke som journalist 

4. Hur länge har du arbetat som journalist?'

Jag gjorde mina tre första försök när jag var 26, 27 någonting och nu är jag nära 60. Nu är jag uppe i... det är helt otroligt... jag har hållit på i nästan 30 år. Jag har gjort allt möjligt, barnprogram och massor av radioprogram och det ena med det andra. När jag går på restaurang brukar servitrisen komma fram och säga, hon kanske är i 25-års åldern, och säga: när jag var liten såg jag dig med plastankan i Björnes magasin.

5. Av vilken anledning började du jobba på Sveriges radio och när började du jobba?

För att jag har alltid älskat radio, ända sedan jag var jätteliten, jag har alltid lyssnat på radio. Den där rösten i radion har varit min kompis på något sätt. Det var väldigt häftigt när jag kom till radiohuset första gången och träffade de här personerna som jag hade hört och deras röster som var så väl bekanta, så plötsligt träffar jag dom. Den där hallåmannen som låter som att han var tre meter lång och bredaxlad i själva verket var en liten och mjällig typ, han har en fantastisk röst och så där... men jag har alltid älskat radio så att det har varit ganska naturligt för mig. Fast jag är inte anställd, jag har alltid varit freelansare.

Jaha. Ok. Jag trodde att du var anställd.

Nej, jag har inte varit anställd. Det känns ändå som min arbetsplats på något sätt, och jag tycker om radio. En radiostudio är en urtråkig miljö men det gör ingenting utan för det som programmet är uti luften och somliga lyssnar på det i bilar och hemma. Det blir liksom till i folks fantasier vill jag säga.

Fördjupning i journalistyrket samt om Ring P1

6. Hur länge har du varit programledarna för Ring P1?

I nästan tio år, en snudd på. Strax efter att programmet hade tioårsjubileum... jag minns att första året så gjorde jag två veckor, lite på försök, och då var programmet väldigt utskällt också. Folk hatade det inom Sveriges radio och folk hatade det utom Sveriges radio men sedan har det blivit ganska etablerat med tiden men nu gör jag ungefär tio till tolv veckor per år och då brukar jag sända ifrån Sundsvall för att jag har ställe i norra Hälsingland och då får jag vara på landet och jag trivs väldigt bra på landet.

Är det en sommarstuga?

Nej, det är en gård.

Så när du gör Ring P1 sänder du alltid därifrån?

I stort sätt. Ibland så... Det kan hända att jag har någon föreläsning eller så någon annanstans och då på kvällen, eftersom Sveriges radio P4 har lokalkontor lite över landet så harjag sänt från alla möjliga ställen. Det är så fiffigt med dagens teknik. Det spelar i stort sätt ingen roll var jag är någonstans men producenten och slussen går alltid via Sundsvall.

7. Hur tror du folk tycker om dig som programledare för Ring P1?

Tror? Jag vet att somliga hatar mig och andra tycker väldigt bra om mig, vad jag gör, men jag antar att det är bra att folk iallafall inte är kallsinniga. Du skulle se en del mejl och brev som jag får som kan vara riktigt hemska men sedan kan det också vara väldigt kärleksfulla och rara [mejl och brev]. Människor har väldigt olika uppfattningar om vad jag gör, en del hatar och andra älskar. Det är okej för min del.

Varför tror du att det är sådana kontraster, varför tror du att en del avskyr...?

För att jag säger emot ibland. Jag tycker om att vända och vrida på saker och ting. En del människor som ringer in till programmet har också missförstått det och tror att dom bara kan ringa och haspla ur sig, som en talad insändare i en tidning, men det här bygger på en dialog och min uppgift är att ifrågasätta och så, då kan somliga bli väldigt irriterade på det.

Jo, jag förstår det. Men positiv kritik då och trevliga mejl och är du väl nöjd med?

Ja. När jag är ute och går här på gränden så är det folk på mig hela tiden som säger: Heja; På dom: Du gör det bra, och så där så det är kul.

Vad roligt.

Det är fantastiskt att få jobba med någonting som väcker så mycket känslor. Jag tror aldrig att jag har jobbat med någonting inom journalistiken som har väckt så mycket känslor som Ring P1.

Tillbaks till sidans topp

Tillbaks till Christopher

Till Navigation

Om Täppas krönikor och böcker

9. Har du alltid varit intresserad av att skriva krönikor och vad handlar krönikorna om?

Dom handlar mycket om familjeliv. Eftersom jag har fem barn med tre olika fruar så har jag en hel del erfarenhet på det området så det är mycket familjeliv men att jag har mycket utgångspunkt från det privata fast försöker utveckla det för att man är ändå en del utav någonting större i samhället då. Källan är ju unik, om min son, eller mina söner, har varit hemsk i skolan och jag blir inkallad på ett föräldramöte och så där och att jag sedan skriver det. Det är många som känner igen sig i det för att det är det som händer när man har barn. Det är både glädjeämnen och trassel.
Men nu har jag börjat blogga också, jag har en blogg som heter Täppas toppenblogg och igår spelade min yngsta sonm12 år, final i amerikansk fotboll i Bergshamra och då skrev jag en stump om det och min fru tog några bilder så det ligger ute på nätet och heter under rubriken Föräldrarollen.

Det var ju fyndigt, det var ju bra.

Det egendomliga var bara att just ordet föräldrarollen, jag har ju en talande dator eftersom jag inte ser och det gör ju att jag kan skriva. Jag hör vad jag skriver men just det här ordet föräldrarollen fick själva min talmojäng att klappa ihop.

Nej.

Jo.

Det var ju märkligt.

Ja. Jag var till min datadoktor i förmiddags och tog upp det här och han sa att det var konstigt för att någon annan hade försökt skriva föräldrastöd, då hade den datorn också klappat igen och dom förstod inte varför.

Det var ju mycket märkligt för det ska väl inte ha någon betydelse vad man skriver, den ska ju kunna läsa rakt av iallafall!?

Den bara utlöser någonting liksom i datorn som får själva talsyntesen att klappa ihop.

Teknik kan vara knepig ibland?

Ja. Verkligen.

10. Vad för typ av böcker föredrar du att skriva?

Jag har ju skrivit mest självbiografiskt faktiskt, alltifrån "Halli hallå" 15.15 till "Blindstyre" som handlar mycket om när det började gå ut för med min syn och sedan "Trött, fet och 50" när det började gå ut för mitt liv och jag försökte sorger och bekymmer i sprit och tabletter och havererade men kom på fötter igen och så. Sedan den senaste boken som heter "Kärlek mellan frysdisken och hundmaten", den är mera en glad bok. Det finns 30 kapitel tror jag och det är bara ett som är tragiskt och magknipsaktigt men dom andra är ganska lustfyllda. Jag tycker om roliga och vardagliga saker. Jag brukar säga att det är ingen konst att ha jättekul om man åker på någon weekendcharter till Rom om man har pengar men själva knepet är ju att försöka känna trivsel här hemma i november när det bara är mörkt och kallt och dystert. Det är det som är den stora utmaningen.

Fler frågor kring Täppas sysselsättningar                             Till navigation

11. Hur var det att göra barnprogram, med Björnes Magasin?

Det var jättekul. Det var en ganska enkel form, jag är i mitt kök med min anka och min krokodil som sitter i en roddbod och ror, och så uppstår det olika små frågetecken och så trollar jag mig iväg. Till exempel, en gång skulle jag låta min anka Anki bada bubbelpool nere i toaletten, på vattenytan men så råkar jag spola ner den där och då trollade jag in mig i avloppssystemet och följde hela avloppssystemet ända ut genom reningsverket och så hittar jag ankan tillslut och under tiden så fick man reda på hur det gick till att rena avloppet . Det hade en pedagogisk kärna men en ganska lekfull form.

Ja precis. Jag förstår. Ett praktiskt sätt att lära barn hur saker och ting fungerar.

Och jag lärde mig själv jättemycket. Jag vet nu när jag går på toan här i Gamla Stan var det tar vägen. Jag kan dom här miljöerna. Var soporna tar vägen, var tvål kommer ifrån.

Var det mycket som du själv inte visste om innan?

Absolut. Det är det som är roligt med lite... Jag är inte så sugen på att äta korv nu för tiden för att korvtillverkning och tvåltillverkning, dom är väldigt nära varandra.

Jasså. Där ser man.

Det är bara några kemikalier som skiljer.

Jaha!? Då vet vi det.

12. Hur tycker du det är att höra dig själv på radio?

Det är fantastiskt för att jag har en sådan otroligt manlig röst. Nej, jag bara skojar.

Den där var bra. (Skratt, skratt).

Nej. Första gången man hör sig själv så tycker man att man låter ju inte riktigt klok men numera är jag så van vid det så jag reagerar inte, kan jag säga.

Det är väl en vanesak?

Ja precis. Vi brukar skoja när jag kommer till studion och då säger jag: Ta fram en gammeldags mic (mikrofon) som gör att min röst låter oerhört manlig. Teknikern brukar säga: Se upp, nu kommer det där djävla blindstyret, ta undan alla mikrofoner, det är ju dyra saker, så han inte slår sönder alltihop.

Skratt, skratt. Det är bra att man kan ha roligt också.  

13. Vad mer specifikt brukar dina förläsningar handla om?

Jag brukar prata mycket utifrån böckerna, sedan pratar jag väldigt mycket om mina egna erfarenheter om hur man handskas med ett handikapp till exempel. Där har jag ju rika erfarenheter om hur man kan välja olika vägar, hur man kan försöka smita eller ta ansvar, så det pratar vi en hel del om. Nästa gång så tror jag... i onsdags (tidigt i oktober) då var jag i Sundsvall och pratade om senaste boken. Nästa gång ska jag till Borlänge och då är det Svenska kyrkan som har ett seminarium om tid och tid är också någonting som jag tänker på eftersom jag inte är tjugo år längre. När jag var tjugo då tänkte jag att livet var en evighet men nu kan jag ana att det har en ende och så, då kan man bli filosofisk för mindre och fundera över det så det ska jag tänka igenom noga och prata om tiden.

14. Är det många som bokar dig som föreläsare?

Det brukar gå lite i perioder. Det brukar vara en del på våren och en del på hösten men just ingenting på sommaren.

Vad brukar folk tycka om föreläsningarna, efteråt?

Dom brukar kasta rutna tomater och ägg på mig, jag är tvungen att gå och duscha efteråt. Nej då, dom... Jag tycker att det är kul att prata inför folk och det brukar bli, nu låter jag som en pingstpastor, vi brukar ha det trevligt på våra möten så jag brukar få mycket uppskattning och träffa mycket folk och det är ju jättekul för att vissa personer så är jag mera en ensamvarg och kanske sitter här nere i det här kryp-innet  och skriver och så och då är det väldigt kul att komma ut och träffa mycket folk.

15. Vilket av dina jobb tycker du bäst om?

Det är själva blandningen som är bra. Det är kul när jag inte har gjort Ring P1 på ett tag och kommer tillbaka, då är det kul och sätta tänderna i det. Det är faktiskt blandningen och på det sättet är jag väldigt privilegierad att jag får jobba med sådant som jag tycker om och sedan är det så bra att jag kan jobba med dom saker som jag gör trots att jag är blind. Det är faktiskt väldigt fiffigt.

Jag förstår det. Din blindhet har inte påverkat dig negativt vad gäller dina sysselsättningar.

Nej. Det gjorde det ett tag när jag var väldigt deprimerad och tyckte synd om mig själv och så där men sedan när jag kom ur det så går det bra. Det är tur att jag inte är servitör eller jaktplanspilot för det skulle jag inte passa men dom har sakerna som jag jobbar med fungerar bra.

Tillbaks till sidans topp

Tillbaks till Christopher

Till Navigation

Övriga frågor

16. Hur har din blindhet och sjukdom påverkat dig person i övrig genom åren?

Dels så ledde det till ett totalt haveri för ungefär femton år sedan då jag bara kände mig värdelös och förbrukad och att jag var en person som inte fungerade och jag kunde inte hantera min bristande syn utan det var bara kaus men jag var ju tvungen att gå igenom den krisen på något sätt för att komma ut på andra sidan och att få synskadan att bli integrerad i en del utav mig. Det är inte huvudsaken utan.. Det har varit en väldig resa kan man säga. Först tyckte jag förskräckligt mycket synd om mig själv och kände mig värdelös men sedan så upptäckte jag att jag kunde göra saker ändå, bland annat med att man har en talande dator och lite andra hjälpmedel och så måste man ha ganska gott humör också.

Det kan jag tänka mig, faktiskt.
17. Vad lyssnar du själv på för radioprogram när du inte jobbar?

"Godmorgon, världen!" tycker jag om. Jag brukar lyssna på "Radiopsykologen". Mitt absoluta favoritprogram är sjörapporten.

Jaha!

Strax före klockan tio på kvällen. Vinga nordost 4. Det är poesi.

Jasså, det var ju intressant. Skratt.

När jag är i Stockholm så lyssnar jag på dom tre stationerna som sänder rockmusik. Jag är en allätare. Jag kan fastna på en konsert på P2 eller "Vetenskapsradion". Det är som jag säger, radion har alltid varit min kompis. Jag är ganska aktiv, jag söker längst radion... jag stannar aldrig fast vid en kanal utan jag söker tills jag hittar någonting som passar mig. Till exempel om man är vaken på nätterna och ligger sömnlös då kan det vara intressanta program, i alla fall som man kan höra här i Stockholm från BBC och sådant.

Apropå radio, hur tycker du om det här med kommersiell radio?

Det är ganska dött. Det skulle vara frihet och så, så har det varit förr. Så fort det blir reklamavbrott då byter jag kanal för att hitta något ställe där det inte är reklam för reklamen är så enfaldig ofta men en del kommersiella kanaler kan ju ha bra musik för den delen men jag är ingen fantast utav kommersiell radio. Jag är inte så imponerad av det.

Det är för mycket reklamavbrott, lite B-aktigt kanske. Sveriges radio har i alla fall kvaliteten.

Ja visst, precis. Det kan upplevas kanske som lite tråkigt ibland men det är faktiskt en väldigt hög kvalitet.

Sedan att det finns många valmöjligheter på Sveriges radios hemsida tycker jag är bra fördel som många andra kanaler inte har i den utsträckningen. Jag förstår precis hur du tänker.
18. Kan du mycket om radioteknik med tanke på att du jobbar med radio?

Jag är ganska bra på att spela in faktiskt. Jag har gjort dokumentärer i främmande länder och så och jag har så kallad medhörning, jag lyssnar på vad som går in genom mikrofonen samtidigt som det går in. Jag är ganska duktig, om jag får säga det själv, på att göra snygga inspelningar i stereo för att jag är intresserad utav ljudteknik och jag har försökt lära mig det. Men dom här nya digitala systemen som man använder på stationerna fattar jag ingenting utav men som sagt, men att spela in ute och så är jag haj på. Jag har både en stereomic och en monomic och en mojäng som också har talfunktioner så att jag kan hålla nivåerna och så där. Numer spelar man in på ett minneskort. Förr höll man på med rullband och kasetter och gud vet allt. Sedan, innan minneskortet, var det ju minidiskarna där ett tag men nu spelar jag bara in på en hårddisk eller minneskort.

Det är ju inte så ,mycket att byta med något så där och det blir inte så trassligt.

Det är jättebra för det blir inga sådana där som det kunde bli förr, som vi sa sallad när hela bandet åkte ut och låg i en enda hög på golvet.

Usch nej. Det måste ha varit träligt ibland när det blev sådana problem och mycket information gick förlorad.
19. Har du någon favoritbok, utöver dina egna böcker?

Jag har många men jag läser inte mycket. Just nu läser jag en bok som heter Berlinerpopplarna utav Anne B. Ragde. Jag lyssnar på böcker som talböcker eller ljudböcker men den är jättebra, den tycker jag jättebra om just nu. Jag kan inte säga att jag har en favoritbok, jag harm ånga favoritböcker. Det är nästan det jag gör mest förutom att leva familjeliv, gå på gymmet, promenera, det är allt. Som Kurtan, min tolvåring sa igår: Farsan, antingen bloggar han eller så läser han

20. Har du något favoritsällskapsspel?

Nej, jag brukar tycka att det är kul att spela TP. Sedan fanns ett kul spel som hette "Gammelgäddan" men TP är kul. Det kan vara jättekul. Det hör liksom midsommarafton till. När alla har ätit sill och kanske någon har tagit nubbe och kvällen börjar bli sen så brukar TP åka fram.

21. Får du många kommentarer av folk på stan?

Ja. Det får jag hela tiden.

Det går inte en dag utan att du får någonting?

Nej, faktiskt inte.

22. Hur ska du fira jul och nyår?

Jag har ju försökt drivit en kampanj min fri och jag för att åka till ett varmt ställe men mina barn är så oerhört konservativa. Dom vill att vi absolut ska vara i Hälsingland för det hör julen till så det är inte lönt att komma på andra lösningar så att det blir Hälsingland men det är rätt så okej, det är rätt skönt. Det är snö och det är som att leva i julkalendern.
Bland annat så brukar jag vara med i julkalendern här i Gamla Stan också för att någonting som heter "En levande julkalender" så publiceras en karta. Varje dag från 1 till 24 i december klockan 18.00 så samlas folk enligt kartan på en adress, kan vara här utanför till exempel, och så slås ett fönster upp och så är det spotlights och någon trumpetare som spelar en fanfar och så är det någon som berättar någonting eller läser någonting och sedan är det kanske någon musiktrudelutt och sedan är det klart. Det är liksom en levande julkalender och den har jag varit med i de senaste åren. Det börjar bli mer och mer folk. Nu är det runt 500 till 600 personer som samlas utanför. Det har spritt sig väldigt så det är jättekul. Sista luckan brukar vara på slottet. Det kan vara drottningen eller någon sådan person som är med. Förra julen tror jag att det var Skärgårdsdoktorn som bor där borta, Samuel Fröler som hade julafton. Själv ska jag som sagt ha julafton i Hälsingland.

Tillbaks till sidans topp

Tillbaks till Christopher

Till Navigation